Utmaning och utveckling

February 16th, 2015 by socionomstudenter

Ännu en vecka av praktiken har gått och jag lär mig mer och mer. Var fjärde vecka har personalen ett möte i personalrummet där rektorn (John) bland annat pratar. Till detta möte har olika lärare bakat och fixat lite plockmat vilket jag tyckte var mycket trevligt:) Något som jag också gillade och tyckte var en bra idé var att en tavla var uppsatt i personalrummet där ansvarig skrev upp personal som gjort något extra bra för eller på skolan. Dessa personer på tavlan fick vara med i en lottning av ett pris. Priset var bland annat en flaska vin, olika ostar eller choklad. På detta sätt visade skolan sin tacksamhet för sin personal och alla verkade uppskatta detta lotteri. John som är rektor höjde sin personal när han pratade positivt om skolan, vilket jag tror motiverade personalen till ett ännu bättre jobb. Jag har reflekterat över att personalen har ett väldigt bra teamwork och att alla är trevliga mot varandra. Det känns som att all personal strävar åt samma håll vilket jag tror är en ingrediens för en välfungerande organisation. Än så länge är detta min uppfattning i alla fall.

***

I fredags hade jag en dag när jag var själv i wellbeing teamet eftersom Kirsten (min handledare) var på camp vilket jag ska på i veckan som kommer. Linda och Michelle var lediga. Vi hade diskuterat saker jag kunde göra under dagen om det inte dök upp något oväntat. På förmiddagen skulle jag träffa en elev som behövde extra stöd med ett prov och sedan skulle jag hälsa på Hands on Learning. Det gick bra att träffa eleven som skulle skriva provet och min uppgift var mest att vara där, ge instruktioner och uppmuntra. Hands on Learning (HOL) är en verksamhet som bedrivs på skoltid för elever som av olika anledningar hellre arbetar med praktiskt arbete än att gå på vanliga lektioner. Det är verkligen en intressant och bra verksamhet som skolan arbetar för att bedriva. Det ger alla en chans att sysselsätta sig med något man uppskattar, även om det inte är att sitta i skolbänken. Man ser HOL som ett sätt att fånga upp de elever som till exempel inte kommer till skolan för att de verkligen ogillar skolbänken, men med HOL, kan elever fortfarande involveras i skolgång. Var och en får en egen studieplan där man utvecklar sina personliga förmågor som sedan följs upp i slutet av varje vecka. Min egen uppfattning är att det borde finnas liknande i Sverige.

Vid lunchtid ringde Mindy som sitter i receptionen på skolan och bad mig komma ner till henne. När jag kom ner dit såg Mindy orolig ut. Hon var orolig över en elev som hade skadat sig själv och bad mig prata med henne. Jag fick följa med eleven in på Kirsten kontor där vi kunde prata om vad som hade hänt. Under tiden ringde Mindy Kirsten som lämnade camp direkt och skulle komma så fort hon kunde för att träffa eleven. Vi pratade lite om elevens situation men gick inte in på djupet utan pratade mer om allmänna saker som intresse, vem jag var och lite sådana saker. Det jag tänkte var att bara försöka sitta med eleven, inte prata så mycket om hennes bekymmer utan överlät det till Kirsten som visste mer om elevens situation. Jag tänkte att min uppgift var att finnas där och ge stöttning. När Kirsten kom var visade hon verkligen hur professionell hon var. Hon pratade, lyssnade, ställde frågor och hon höjde elevens positiva sidor och de planerade vad som behövde göras. När jag åkte hem den dagen, måste jag medge att jag grubblade över vad som hade hänt. Sa jag rätt saker, kunde jag sagt något annat, hur eleven mådde nu och hur hon hade det osv. Det kanske inte är konstigt egentligen. Jag ringde faktiskt min mamma och berättade vad som hade hänt (inte om själva eleven utan att jag hade fått en oväntat dag där jag höll ett samtal). Jag berättade att jag grubblade över samtalet och att jag inte visste om jag hade gjort rätt. Det var verkligen skönt att berätta för någon om händelsen för jag kunde sedan släppa det. Jag ska även prata med Kirsten om det i veckan som kommer för vi hann inte med det eftersom hon skulle åka till läkaren med eleven.

***

I veckan som kommer ska jag åka med årskurs 10 på en tredagars camp. Det ska bli riktigt kul och jag ser fram emot att lära känna eleverna bättre. Det är en massa aktiviteter på schemat och Camps är också något som jag tycker skolan borde införa i skolgången i Sverige. Det är ett sätt för elever att lära känna kompisar att få en bra relation till både lärare och wellbeing teamet.

***

Tidigare nämnt, är jag en fotbollstjej och har därför sökt upp ett lag här i Melbourne för att hålla igång och lära känna några i samma ålder som mig. Detta har öppnat upp för arbetstillfälle för mig eftersom jag blev tillfrågad om att coacha småkidsen i fotboll. Jag har inte bestämt något ännu men tiderna passar väldigt bra med VFU:n eftersom träningarna är på kvällen. Jag tror att detta är ett bra sätt att utveckla och utmana mig själv. Utmaning och utveckling är något som min VFU utomlands ger. Jag lär, försöker och jag lever.

 

IMG_0373

 

Cheers,

/Lisa

 

 

Comments are closed.