Allmänt

Sista veckan med barnen på Stand

Tuesday, December 4th, 2018

Hej igen!

Denna veckan är det sista veckan jag och Amanda är på avdelningarna med barnen, då vi nästa vecka kommer börja på Community där Elin är nu.  På Community sitter de som beslutar om vilka barn som ska komma hit till Stand Children´s Village. De får in som anmälningar från exempelvis skolor som de sedan utreder om de tycker att det är  barn som skulle passa att komma till Stand. I utredningen pratar de med olika människor i barnets omgivning så som skolan, familjen, släkt och så klart barnet också. Därefter beslutar de om när barnet ska komma hit, hur länge de ska stanna och vad de är de ska arbeta med när de är här exempelvis sorgarbete, traumabehandling eller arbeta med sitt beteende. Så det ska bli intressant att få vara med dem lite och se deras arbete.

Dessa veckor med barnen har varit intressanta. Som tidigare nämnt har jag och Amanda varit med barnen på deras whares (avdelningar). Amanda med flickorna och jag med pojkarna, medans Elin har varit i skolan. När man jobbar med barnen på deras avdelningar kan det se lite olika ut hur ett skift ser ut, exempelvis jobbar du dagsskift så hjälper man barnen med morgonrutiner, äter frukost och göra sina mahi, vilket är städuppgifter som de har som de ska göra. Efter frukost går man med barnen ner till skolan och är med barnen där under dagen. I skolan börjar de alltid dagen med lite dans eller lek så att de får röra på sig innan de börja skoldagen. Sedan har de alltid som en liten samling (sunshine circle) alla barnen ihop där de sjunger och gör lite lekar exempelvis viskleken. Sedan delas barnen upp i två klasser och ha lite olika lektioner. Under dagen har de en kortare rast efter morning tea, vilket är att de få en frukt och en muffins, och sedan en längre rast efter lunchen, som är macka och frukt. Skoldagen avslutas med gemensam  samling igen. Då har de återigen lite sång och så innan de delar ut Awards där barnen få lappar (snapcards) om vad personalen har uppmärksammat att barnen gjort bra under dagen exempelvis testat något nytt, varit hjälpsamma osv. Som tidigare nämnt är det väldigt mycket av Maori kulturen här exempelvis att de ber en bön på Maori före varje måltid, sjunger mycket på Maori och till det hör en del rörelser också, framförallt med händerna. Vi har även använt oss av rako och poi som är olika sorters trästavar som maori använder i sång och dans som övning inför krig.

Om man jobbar kvällsskift eller på helgen så gör man olika roliga aktiviteter med barnen så som åker till badet, är ute och spela fotboll, åker till en skatepark osv. Jobbar man kväll så är det mycket kvällsrutiner och så som ska göras exempelvis så duscha de alltid på kvällen, kollar löss en kväll i veckan osv. Sedan är det se till att barnen kommer i säng, kanske läser en bok för dem.

Det är intressant att se hur de arbetar med barnen för att barnen ska kunna nå sina mål också. Det handla både om att lära barn “life-skills” typ kunna städa, lära sig ta hand om sin hygien, knyta skorna och sådant som alla barn kanske inte få lära sig hemma. Men även hur de ska nå större mål som att lära sig kontroller sin ilska och sitt humör etc. Barnen har “one-on-one” med sin “keyworker”, keyworker är den personal som har lite extra ansvar för det barnet, att hjälpa den att utvecklas och nå dessa mål. På one-on-one prata då barnets keyworker och barnet lite om målen och hur barnet ska nå det och så plus att man gör något kul ihop som barnet uppskattar exempelvis lär sig spela trummor. De har också “weekly-conferences” där läraren, barnet och keyworker har ett möte en gång i veckan där barnet får möjlighet att berätta lite om sin vecka, vad hen har lärt sig, vad den skulle vilja lära sig nästa vecka och om det är något speciellt hen vill ta upp.

Det var lite om vad de gör här på Stand.

Med vänliga hälsningar,

Jennie, Amanda och Elin.

Week 12: NZ <3

Tuesday, November 27th, 2018

Heej igen!

Bara 3 veckor kvar av praktiken hörrni 🙁 😀 Det gör mig både glad och ledsen att behöva lämna den här platsen snart. Glad för att jag kommer få träffa min familj och vänner i Sverige och att vi passerat ytterligare en kurs närmare examen. Ledsen för att jag kommer lämna mina barn (hahah de börjar typ kännas som det nu), alla människor man skapat en relation med, värmen här och den fina naturen. Vi kommer verkligen sakna det här stället. Nya Zeeland har fått en stor plats i mitt hjärta. Jag älskar var och en utav barnen även fastän man har dagar och veckor av oro för hur arbetsdagen kommer att se ut då vissa barn kan vara riktigt stökiga eller till och med våldsamma. Min handledare har fått mig att se på dessa “jobbiga” eller “problem”-barn på ett heeelt annat sätt. När jag började på Stand tänkte jag “åh gode Gud, hur kommer det här gå?”. För typ inga lyssnade på vad personalen sa till dem och det kändes bara kaos. Men nu när jag varit här sedan september har jag lärt mig att det är på grund av smärtan de har inom sig som de gör så. Jag tycker synd om dem, för de kan inte hantera sin sorg eller smärta på ett sätt som vi anser vara “normalt”. Deras beteenden är ett tecken på att de behöver ha hjälp och det är deras sätt att kommunicera med sin omgivning för det. Efter att jag snart har avklarat praktiken här kan jag säga att det är TYP exakt det här jag vill jobba med i framtiden.

Som vi nämnde i tidigare inlägg så kanske ni vet att maorikulturen en väldigt stor del av Nya Zeeland. Om ni inte har någon aning om hur maori låter så tänkte jag ge er en suuperbra låt som vi på Stand lyssnar på med alla barnen då och då. Press the play-button and enjoy! This is New Zealand hörri!

 

 

Lots of LOVE,

 

från Elin, Jennie och Amanda <3

Week 11: Reunion

Thursday, November 22nd, 2018

HAJSAN SVIDEN!

Me (Elin), Jennie and Amanda here!

Det var ett tag sedan vi hördes av här och vi ville bara dela med oss lite om våra upplevelser här i Auckland. Häng på 😀

Förra fredagen fick vi alla 3 en day off och då passade vi på att ta oss in till City. 10.15 satt vi på färjan påväg över havet till storstaden. Vi shoppade lite och var vid Skytower. Jennie och Amanda ville även passa på att åka enda upp i Skytowern medan jag var mer intresserad av shoppingen och alla butiker här som vi inte har i Sverige, så jag tog en runda i stan. Det fanns Prada, Gucci, och alla dessa dyra märkesbutiker där vakterna stod utanför och kollade om folk var rika nog att gå in eller inte hahaha. Så vi vågade inte ta oss in men vi tjuv-kikade lite genom fönsterna. Sedan köpte vi sushi, gick till en fin park i närheten och tittade på alla fina studenter som tagit examen. Gissa om man blir lite avis av att se de färdigexaminerade fira sin sista dag på universitetet.

Next day på lördagen blev det en plugg och chill dag. Vi tog även en långpromenad längst med stranden och bara njöt av att vara lediga. På söndagen tog en arbetskollega mig till Hunua Ranges som är känt för det fina vattenfallet, utsikten och alla berg. Det var otroligt vackert. Jag kan förstå varför många vill komma till Nya Zeeland och resa runt. Det är bokstavligen ett paradis här. Tyvärr jobbade Jennie och Amanda den dagen. Vi har olika arbetsdagar och arbetstider på grund av att vi inte är i samma arbetsgrupp. De är med de Residental Social Workers (RSW) medan jag är i Education Facility (EF) som motsvarar barnens skola och hjälper till. Sista veckan kommer vi kunna hänga mer med varandra då vi alla kommer vara med Community Social Workers (CSW). Vad som är skillnaden mellan socialarbetarna i RSW och CSW är att RSD jobbar direkt med barnen och CSW i kontor och gör till stor del det administrativa arbetet. De gör även mycket hembesök till familjerna, möten med Oranga Tamariki (typ socialen), skolor – skolkuratorer och lärare, arbetar terapeutiskt med föräldrarna och mycket mer. De är lite spindeln i nätet och har många olika arbetsuppgifter medan RSW största delen av tiden tar hand om barnen, har terapeftiska samtal och aktiviteter med dem. Båda grupperna arbetar väldigt hårt på två olika sätt.

 

Idag var vi på något som kallas för Gibbs Farm. Vi körde ca 3 timmar bussresa med ungefär 20 otåliga barn som inte ville sitta stilla och som konstant frågade när vi skulle komma fram. Vi kom fram till slutdestinationen som var en “bondgård”. Det kan låta lite fånigt på svenska men det var faktiskt otroligt fint där. När har man sett eller hört att en bondgård har giraffer? Eller flamingos? Och skulpturer? Ja, ni ser, det var en annorlunda plats och vi gick runt hela gården på ungefär 1,5 timma med barnen, fotade platsen och umgicks med dem. Det var en bra och skön dag, men man blir helt slut när man kommer hem.

Jag vill avsluta med att säga att vi tre har det superbra och att vi alla är nöjda med att ha gjort valet att få komma hit. Hoppas ni andra också har en fin praktik. Inte lång tid kvar nu! Om 1 månad är det jul <3 YAS!

 

En utav skulpturerna på Gibbs Farm

Från ett budda-tempel som vi besökte

Nz-glass är farligt gott

Hajsaan

Budda-mat från templet

 

Asså gissa om jag dog av skratt :’) Vi fick sällskap på vägen av dessa flamingos från ingenstans- Welcome to Gibbs farm everybody.

Lots of love,

Elin, Jennie och Amanda

Hello New Zeeland!

Thursday, November 8th, 2018

I söndags kom även vi efter en lång resa äntligen fram till Auckland och har redan varit här i fem dagar. Nu har jetlagen börjat lägga sig, första två dagarna var riktigt tuffa.

Redan dagen efter vi landade påbörjade vi vår verksamhetsförlagda utbildning här på Stand Children´s Services. Vi fick ett varmt första bemötande från personalen och framförallt av Pene, som är manager på Stand. Vår studiekamrat Elin som redan har varit här i flera veckor visade oss runt på Stand. Under dessa fyra dagar på praktiken har vi hunnit med en hel del! Förutom att göra den obligatoriska utbildningen On Job Learning (OJL) som Elin har skrivit om tidigare har vi även hunnit med att hänga med barnen på museum och zoo här i Auckland. Imorgon blir det en avslutningsceremoni för barnen som har varit här i fem veckor och som åker hem imorgon. Det ska bli väldigt kul att få vara med ceremonin då den kommer vara enligt Maori tradition. Stand är väldigt noga med att inkludera Maorierna, som är urinvånarna i Nya Zeeland, i sitt arbete. Några exempel är att skyltar runtom på Stand bara står på Maori och att barnen sjunger på Maori.

Vi ser fram emot nästa vecka, då vi kommer bli stationerade på olika whare, vilket betyder avdelningar på Maori. Amanda kommer vara på Pohutukawa där flickor mellan 5-12 år är. För pojkar finns det två avdelningar och Jennie ska vara på Rata, där de yngre pojkarna är.

Jennie & Amanda

Vacker utsikt från kvällspromenaden!

 

Auckland Zoo

 

WEEK 6

Saturday, October 20th, 2018

Hej Sverige <3

Det var ett tag sedan jag hörde av mig här. I det här inlägget tänkte jag dela med mig av de lite mer djupare sakerna när det kommer till hur verkligheten ser ut. Jag hoppas det går bra, annars är det bara att bläddra förbi inlägget.

Generellt sätt har det varit bra de senaste dagarna, men vissa dagar har varit psykiskt och andligt tuffare än andra. Nu när det närmar sig mitten av praktiktiden börjar saknaden till min älskade familj växa. Det kanske låter lite fånigt men jag älskar min familj av hela mitt hjärta och prioriterar dem väldigt högt. Jag hade ett samtal med min mamma och bror häromdagen gissa om jag blev glad :’) Det gjorde hela min dag. Det var så skönt att få prata av sig om allting jag får vara med om och dessutom på det svenska språket <3 I soo needed that. Kärlek till er!

En annan sak, som jag kanske har nämnt i tidigare inlägg, är att vi en del gånger får se en annan sida av vad som pågår i den här världen. En del socialarbetare kan hantera saker och ting relativt bra vilket är ett stort plus. Jag har lärt mig att det inte handlar om att stänga av sina känslor när man jobbar, utan att lägga dem åt sidan och finnas där för brukarna under tiden. Det är efter varje arbetspass vi på Stand kan få tillfälle att göra en “debrief” och få prata av sig om vad som har hänt under ett arbetspass. Fastän vi har debrief kan jag ändå gå hem med ett tungt hjärta och medlidande för barnen en del dagar. Som jag nämnde tidigare är det en annan sida av världen man får stötta på här och fastän världen är full av underbara och goda saker så kan vi inte neka att ondskan finns. Jag kan ge er en mer konkret och verklighetsbaserad bild av vad jag menar- självklart utan namn, bild eller annat som kan avslöja vem det är.

Tänk dig att du träffar en 7 årig liten pojke med världens finaste leende, som du får krama om och leka med. Den här pojken är generellt sätt väldigt glad, älskar att springa runt, krama om folk i sin omgivning, tar tag i din hand när ni ska gå någonstans och en pojke som inte bara personal älskar, utan även alla andra barn. Den här glada pojken som du träffar, och som du tror mår bra då det är de signalerna han sänder till dig, vill inte längre leva. Han har försökt att förändra på det några gånger, men personal har lyckats uppmärksamma det i tid och räddat honom ur de situationerna. Den här pojken är trött på vad vi kallar för “livet”.

Detta är ett exempel utav många.

(Bild tagen från en NZ-hemsida) En av anledningarna till varför Stand Children’s Services finns i Nya Zeeland.

 

När jag var 7 år, visste inte jag var ordet “deprimerad” var eller vad “ta livet av sig”, “självmord” eller andra liknande (och hemska) begrepp var. Jag var bara ett barn. Mina tankar var på leka med mina dockor, kompisar och bara ha roligt. Barn borde inte veta vad sånt innebär, enligt min åsikt. Men nu när det redan hänt är vår uppgift att visa dem det motsatta, att det är värt att leva. Att livet är fullt med underbara saker med.

Det är det här jag syftar på när jag berättar att det kan vara mentalt påfrestande att se, höra och känna deras smärta. Men ljuset övervinner alltid mörkret. Jag vet att vi tillsammans kan göra skillnad för andra människor i vår värld.

 

Innan vi säger hejdå vill jag avsluta med 3 fun-facts 😀

1. Personal och barn kan få Snap Cards om man har varit lite extra duktig eller snäll på Stand.

Så här kan de se ut

2. En utav anledningarna till att älska barnen på Stand är att de kallar oss personal för “Miss” eller “Mr”, en har kallat mig för “Mum”, en annan för “Auntie” (när jag translatade det står det “Tant” hahahah! Tack?) och en annan kallar mig för “Sister”. En kille trodde att jag var en utav barnen här (dvs brukare) och en annan trodde jag var 15.

3. Att folk är ovanligt sociala och jag älskar det fastän det fortfarande är lite ovant. Om jag är ute och går så hälsar folk som går förbi mig. Och varje gång jag kliver in i en matbutik och står vid kassan så frågar personal hur jag mår och hur min dag har varit. Första gången de hände så kolla jag runt omkring mig och ba “Pratar hon med mig?”, “Känner vi varandra?”, “Varför är hon så trevlig?”.
Erkänn Sverige borde bli lite mer såhär?

 

En utav våra utflykter med barnen till stranden.

 

Ha en fortsatt fin helg!

 

Kärlek,

Elin

Week 4: Trainingweek

Friday, October 5th, 2018

HEJ SWEDEN!

Denna vecka har varit en intensiv, annorlunda men rolig. Stand har haft en “training-week” där all personal har fått en hel del föreläsningar om trauma, pubertet, MAPA (=självförsvar 😀 – vi fick träna och slåss på varandra hhahah), om deras datasystem; typ hur man skriver en “Incident-Report” om något händer och hur man dokumenterar i allmänhet då det är mycket dokumentation här varje dag för personalen.

Strand-promenad <3

Kärlek

<3

Vi har även fått jobba med pappershäften om Stand och deras policy, regler och säkerhet. Personal har förberett inför det nya intaget av barn och läst sig in på varje barn samt fått presentera det för alla. Det handlade bland annat om vilka diagnoser barnen har, deras rädslor, varför de behöver komma hit, hur deras familjesituation ser ut, deras trauman e t c. Det som har gjort denna vecka rolig är såklart människorna jag fått umgås med här- det är de som gör hela min praktik- bokstavligen.

 

Hoppas ni får en bra helg <3

Strawberries – 24 september 2018

Monday, September 24th, 2018

Hej allihopa!

Nu har 2 veckor gått sedan jag kom till Nya Zeeland. Tiden går så snabbt men det känns som jag har varit här ganska länge, typ flera månader hahah. Började känna mig hemma rätt så fort och lärt känna alla så pass “bra” att det känns som man känt dem hela sitt liv. Det kan vara för att folk är mer öppna här än vanligt vilket är väldigt skönt.

On my way to work. The nature here is w o w.

Aand they have orange, lemon-, and limetrees growing almost everywhere.

Praktiken går bra, börjar få koll på det mesta nu när det kommer till hur socialarbetare jobbar med barnen rent praktiskt. Jag har varit med tjejgruppen sedan jag kom hit och ska vara det denna vecka ut. Vi har gjort så mycket med dem. Några exempel är att vi har åkt till simhallen 3 gånger, haft en “spa”-kväll och fått måla deras naglar, fått våra naglar målade, gjort hårfrisyrer på dem och barnen fick även hena (som är en form av typ “tatuering” som försvinner efter ett par dagar).

I can put strawberries on your nails?
Ser ni dem? hahah!

Vidare har vi varit ute och spelat fotboll/sport, haft en mini-utflykt i naturen, haft film-kvällar, pyssel-dagar där de får måla på papper och eller sy olika saker. Aktiviteter har barnen varje dag och brukar uppskattas. Många utav dem har gått igenom en tuff barndom. Barnen här kanske har föräldrar som har psykiskt och eller fysiskt misshandlat dem hemma och då menar jag inte att de ger dem en örfil då och då, utan det finns barn här som har blivit slagna till golvet, på huvudet och sparkade/ trampade på magen, straffat dem genom att inte ge dem någon mat och berättat att de är värdelösa, oälskade etc. Det är tufft. Det är mentalt påfrestande att få höra var och ens historia. Barnen här verkligen kämpar och jobbar med mina mål, vilket är helt fantastiskt. Det finns hopp för var och än, även de allra svåraste och mest skadade barnen. Personalen jobbar stenhårt med att ta hand om var och än genom terapeutiska samtal, vara goda föredömen för dem, visa dem kärlek och ständigt uppmuntra vad de gör bra. Personalen finns alltid tillgängliga för dem oavsett om de har en riktigt bra dag här eller när de har det riktigt tufft. Det glädjer mig att det finns människor som kämpar med dem och inte mot dem som kanske resten av deras omgivning gör.

Hoppas ni andra har det bra!

Blessings <3

NEW ZEALAND- YAHWEH

Wednesday, September 12th, 2018

Hej allihopa!

Bara så ni vet så blogg-postar jag alla dagar jag tidigare har skrivit nu på en och samma gång. Jag har nämligen haft lite problem med inloggningen men det löste sig nu!

 

Dag 1: Lördag 8 september

Äntligen framme i Auckland! Jag tror det var 23,5 timmars flyg totalt sett, exklusive de 2 stycken byten emellanåt, som gjordes i Moskva och i Singapore. Jag kände knappt av att det tog så lång tid som jag förväntade mig. Tiden gick väldigt fort konstigt nog. Jag körde på film-maraton i princip hela vägen, med mat och dryck pauser som levererades var 2-3:e timma. Helt ärligt, Singapore Airline- I love you! De har en sådan bra service!

En sak jag inte tänkte på när jag anlände till Auckland flygplats var att jag hade några äpplen med mig i väskan som jag hade glömt bort. Så när vi skulle gå på sån här väsk-kontroll och de fick se det var jag tvungen att betala 400 dollar (!) i böter för det (motsvarar 2 400 kronor! :I Mhm… I know). Detta för ett par äpplen… inte värt. Så tips om ni ska flyga hit, ta inte med er någon mat ALLS. Man får mat hela tiden på flyget och ni kommer ändå behöva slänga allt om ni inte äter upp det innan du anländer. Det är superstrikt med det här. Mitt viktigaste tips hittills som jag inte hade någon aning om till er som kommer hit.

Kvinnan som jag ska bo hos om 2 veckor, Jojo, kom och hämtade upp mig. Såå tacksam! Just nu bor jag hos hennes kompis Janet i 2 veckor och sedan ska jag flytta in till Jojo och ska bo där under den resterande tiden. Idag har Jojo visat mig runt lite i staden, jag fick handla mat och köpa SIM-kort. Jag måste bara säga att first impression var WOW- SÅ FINT! Det är bokstavligen himmelriket här. Stränderna, bergen, naturen, vägarna, husen och allting är så fint! Rekommenderar starkt att turista just här om man vill åka någonstans.

Jojo tog mig även på ett besök till Stand Children Service, där jag kommer spendera mestadels av tiden. Det verkar vara ett jättebra ställe för barnen att bo på och det liknar ungefär ett stort dagis/skola/fritids- byggnad fast med 3 sovsalar, 2 stycken till pojkar och 1 sovsal till tjejerna.

På kvällen blev jag bjuden på middag av familjen jag bor hos för tillfället, så fint utav dem! Vi åkte sedan till kyrkan tillsammans (rättare sagt, jag ville hänga med! Hade igen aning om att de också älskade Jesus!). Janet gick till vuxen-gudstjänsten och jag, Janets dotter och den andra utbytesstudenten gick iväg på youth-meeting byggnaden bredvid, där vi fick lovsjunga, lyssna på när en ungdom fick dela vad Gud har gjort i hans liv, lyssna till ungdomspastorn som delade hur otroligt awesome vår Gud är (!), och sedan hade vi grupptid där jag fick lära känna fler ungdomar/unga vuxna. Det hela slutade med att vi övade in en dans som vi ska uppträda för församlingen i oktober! Så roligt! Jag måste bara säga att jag älskar människorna här. De är så varma, hjälpsamma och intresserade av vem just jag är. Känner mig så hemma här och är evigt tacksam att Gud öppnade denna möjlighet till mig.

 

Största och bästa flygplanet jag någonsin har varit på- med TV-skärmar 😀

 

Dag 2- söndag 9 september

Idag har jag bara tagit det lugnt. Har varit ute och gått lite för att bekanta mig med området och försöka lära mig hitta till lite olika ställen. Jag har tänkt att jag ska förbereda mig lite inför imorgon med t.ex. frågor om Stand samt kolla igenom de uppgifter som behöver göras för att påbörja dem så fort som möjligt. Det är så skönt att bara få en dag att vila, läsa, lyssna på poddar och musik, vara ute och gå, ha tid och göra matlådor o s v. Jag är så tacksam för allt <3

 

Dag 3- måndag 10 september

Idag var min första dag på Stand Child Service och det var över förväntan! Otroligt fina, välkomnande och härliga människor som brinner för vad de gör tog emot mig med öppna armar och jag kände mig väldigt omhändertagen. Pene, min supervisor (handledare) har huvudansvaret över mig under min praktik och hon är hur gullig som helst. Jag måste bara säga att jag har märkt en skillnad med svenskar och kiwi folket (de som bor här kallas för det). Människor här är mycket mer varma, öppna och framförallt HJÄLPSAMMA med allting jämfört med Sverige. Exempelvis får fick jag både skjuts dit och tillbaka hem av personal utan att fråga om det. Det är typ självklart för dem att de ska hjälpa till. Jag har flertals gånger blivit bjuden på mat av familjen, både personal och familjen har sagt till mig att jag när som helst kan säga till dem om jag vill att de visar mig runt i Auckland city eller om jag vill att de kör mig till andra platser för att turista här, personalen beskriver allting för en och är generellt sätt väldigt hjälpsamma med allt <3

Vad jag fick göra idag var en runda med introduktion, hälsa på de fina barnen (åhh jag hoppas att jag får vara mer med dem under min praktik!), hälsa på personal och sedan läsa igenom 3 tjocka häften (över 200 sidor) PLUS att det är 3 arbetshäften till dessa på ca 100 sidor. Efter att jag läst igenom allt plus fyllt i alla arbetshäften så får jag gå vidare till nästa steg, vilket är att göra ett TEST. Yes, ni läste rätt, eller som de kallar det “Theory assigment”. Det är efter testet jag faktiskt kan börja praktisera på riktigt. Jag behöver även ha ett möte med Pene typ snarast för att kunna göra min praktikplan för hösten. Jag är en aning stressad över den nu men jag tror vi fixar det. Häftena som jag måste läsa igenom är 1) Introduction- Reference Manual, den handlar om själva organisationen, historia, strukturer, hur de arbetar här säkerhetsaspekter, etik, arbetsvillkor med mera. 2:a häftet handlar om Health and Safety och det 3:e häftet om: Working With Children and Their Families. Har kommit hem nu och ska fortsätta läsa dem. Ha det så fint allihopa och jag hoppas att ni också stortrivs på er praktik!

Ka Koa! (börjar lära mig lite Maori nu 😉 betyder hej då :D)

Ett utav de häften om organisationen som måste läsas igenom.

 

Dag 4- tisdag 11 september

Andra dagen på Stand! Idag fick jag sovmorgon till klockan 14.00 så jag hann med att studera materialet lite mer och plugga in det. Jag hade ett möte med Pene, min handledare, vilket känns jätteskönt! Vi har planerat upp hela hösten nu och hon är så otroligt omtänksam, klok och varm person som visar stor hänsyn till personal- vilken förebild. Tänk att hon är bossen över hela organisationen för Auckland och tar sin tid för att hjälpa mig och lyssna på vad jag har att säga, komma och kollar till mig, frågar hur det går, om personalen sköter sig fint gentemot mig osv. Pene om du läser detta vill jag bara säga I LOVE YOU.

Anyway, jag har fått fler böcker att läsa och jag har fortsatt att läsa mig in på organisationen idag också, fick även mer information av min Teamleader om hur de arbetar med barnen mer praktiskt sätt, kramade om tjejerna och vara lite med dem innan de gick och la sig. Jag blev bjuden på middag av Stand- kyckling och ris :’) Så tacksam för allt, på riktigt. Vid 22.00 slutade jag för dagen och fick sedan skjuts hem av min Team Leader. Detta är drömyrket för de som jobbar här. Om man älskar barn, vill hjälpa utsatta barn och familjer med olika bakgrunder och älskar Nya Zealand- så rekommenderas det här stället starkt. Sånt bra gäng som jobbar här! Det enda som jag tycker är lite svårt nu i början är att försöka höra vad de säger p g a deras dialekt. Vissa gånger får de upprepa vad de säger ett par gånger tills jag ba “Ohh you mean a “car”? Like a caR? So sorry! I use to say car with a R in the end of the word so that’s why I didn’t understand.” Hahah! Yep, de brukar inte säga R:n i slutet av orden och deras uttal kan vara riktigt grov ibland. Så mina öron har träningsvärk för tillfället men Pene lovade mig att jag kommer börja tänka på engelska snart. Jag berättade för henne världens mest pinsamma händelse som skedde. Vill ni veta? Okej hahahah! Det var en liten flicka som kollade på TV. Så om jag skulle ha frågat henne på svenska skulle jag ha frågat henne något liknande med “Hej! Vad kollar du på för program på TV:n?”. Om jag översätter detta rent bokstavligt till engelska blir det typ:

“Hi, what are you looking at…? Oh I don’t mean to be rude you know, just wonder what you looking at?

Hahahah och personalen där ba ” We are actually watching ….”

Aa ni ser ju. ‘Watching’ Elin inte ‘looking’! Min engelska behöver bön. Jag hoppas lära mig språket innan jag åker hem i iallafall. Hoppas ni andra har det bra <3

Buena noches amigos!

 

VT-18 Auckland, Nya Zeeland – inlägg 1

Thursday, February 1st, 2018

Hej!
Vi är tre socionomstudenter som gör våra första sju veckor av VFU-terminen i Auckland på Nya Zeeland. Vi är nu inne på slutet av vår tredje vecka. Precis som tidigare studenter praktiserar vi på Stand Childrens Services, vilket är en organisation som inriktar sig på arbete med barn (5-12 år) med olika typer av problematik. Första veckan var intensiv då vi började på praktiken dagen efter vi anlänt (rekommenderas inte!!) och var väldigt jetlaged.

De första dagarna fick vi en orientering i verksamheten och fick genomföra OJL´s (On Job Learning) vilket är något alla som ska jobba på Stand måste göra. Det var väldigt mycket läsning och tog längre tid än vad vi hade räknat med. Bland annat handlade det om organisationens historiska bakgrund, samt policys och arbetssätt som de utgår ifrån.

Barnen bor uppdelade i tjejer och killar och deras avdelningar kallas på Maori för “Whares”. Tjejernas Whare heter “Pohutukawa” vilket på Maori är ett träd med rosa blommor. Killarna är uppdelade i åldrar, de som är 5-10 år bor i Wharen “Rata” och killarna som är 10-12 år bor i “Rimu”. Rata och Rimu är också träd på Maori.
Det sitter även Community Social Workers (CSW) på ett eget kontor och gör utredningar, hembesök och mer administrativt arbete.

Normalt sett bor barnen på Stand under en 5-veckors period men vår första vecka var en så kallad “Kidzacool holiday programme” som är en vecka fylld med aktiviteter för barn som lever med sina mor-och farföräldrar. Intagningen som var veckan därpå var för barn som varit på Stand tidigare men inte uppnått sina mål och behövde komma in i rutiner innan skolstart efter sommarlovet. Vi har dessa veckor delats upp så att en av oss varit hos pojkarna, en hos flickorna och en hos CSW. Vi ska rotera så att alla får två veckor på varje. Vi har alla tre fått en varsin handledare som vi ska träffa varannan vecka.

När man arbetar i Wharen får man ta del av och supporta i vardagliga rutiner samt hitta på olika aktiviteter med barnen och när man är hos CSW får man följa med på hembesök då det är deras största arbetsuppgift. Alla möten sker i hemmet.

Nästa vecka ska vi få vara med på en “Training week”. Vi har inte så mycket information om det men det är tydligen en vecka där personalen ska få ubildning och ska få gå på föreläsningar.

På vår lediga tid har vi försökt utforska Auckland och ställen runt omkring. Här har mestadels varit väldigt varmt och fint väder och vi har tagit färjan till 2 olika öar som ligger i närheten Vi har också promenerat en hel del, bland annat upp till fina utsiktsplatser. Här är väldigt fin natur!!

 

Lite bilder på hur det ser ut på Stand!

Auckland City 🙂

Får!!

Hälsingar från Evelina, Marisu & Hilda!!

 

Andra veckan!

Wednesday, November 29th, 2017

DAG 8

Veckan började med en intressant föreläsning om drogmissbruk och hur ett förebyggande arbete mot detta kan se ut. Vi diskuterade sedan hur skillnaden ser ut mellan Vietnam och Sverige gällande drogmissbruk och det förebyggande arbetet samt vilken hjälp det finns att få. På eftermiddagen gjorde vi ett studiebesök på ett offentligt sjukhus och center för barn med funktionsvariationer. Till detta center kan föräldrar som har barn med någon form av funktionsnedsättning lämna dem under dagen och sedan hämta dem på eftermiddagen/kvällen. Barnen hade olika aktiviteter att utföra under sina dagar på centret. De barn som hade behov fick även hjälp med rehabilitering.

 

Vi lämnade lite gåvor som vi hade med oss från Sverige vilket uppskattades!

 

DAG 9

Under tisdagen hade vi ett planerat studiebesök på ett center för barn med funktionsnedsättningar. När vi kom fram möttes vi av ett mindre center där alla barn satt och pysslade tillsammans vid olika bord. Det fanns kort och andra saker som barnen gjort som gick att köpa på centret. Vi blev alla imponerade av hur duktiga barnen var på att pyssla och det blev många kort sålda den dagen för dem!

  Ett utav de fina korten som barnen gjort!

        Vår handledare hade med sin son till studiebesöket denna dag som var hur duktig som helst på engelska!

 

DAG 10

Även onsdagen började med ett studiebesök denna dag på Orihome. Orihome var ett äldreboende där äldre fick den hjälp och servicen som de behövde. Det var varierande behov de hade och vi fick se hur deras rum med mera såg ut på boendet. Den största skillnaden mot Sverige var att de bodde flera äldre personer i samma rum på boendet.

                                                                                                 Orihome

 

Efter studiebesöket på Orihome åkte jag (Nathalie), Sara, Saara och Saja in till Dong Xuan market som vi hade läst mycket om. Vi blev dock besvikna då det visade sig vara en marknad för återförsäljare inte turister.. Vi åkte däremot till en annan marknad sen efter och där fick vi äntligen shoppa lite!

 

Vi käkade även emellan shoppingen, det blev Pho och smoothies 🙂

 

Hälsningar från Vietnam!

// Nathalie Persson