Allmänt

VT-18 Auckland, Nya Zeeland – inlägg 1

Thursday, February 1st, 2018

Hej!
Vi är tre socionomstudenter som gör våra första sju veckor av VFU-terminen i Auckland på Nya Zeeland. Vi är nu inne på slutet av vår tredje vecka. Precis som tidigare studenter praktiserar vi på Stand Childrens Services, vilket är en organisation som inriktar sig på arbete med barn (5-12 år) med olika typer av problematik. Första veckan var intensiv då vi började på praktiken dagen efter vi anlänt (rekommenderas inte!!) och var väldigt jetlaged.

De första dagarna fick vi en orientering i verksamheten och fick genomföra OJL´s (On Job Learning) vilket är något alla som ska jobba på Stand måste göra. Det var väldigt mycket läsning och tog längre tid än vad vi hade räknat med. Bland annat handlade det om organisationens historiska bakgrund, samt policys och arbetssätt som de utgår ifrån.

Barnen bor uppdelade i tjejer och killar och deras avdelningar kallas på Maori för “Whares”. Tjejernas Whare heter “Pohutukawa” vilket på Maori är ett träd med rosa blommor. Killarna är uppdelade i åldrar, de som är 5-10 år bor i Wharen “Rata” och killarna som är 10-12 år bor i “Rimu”. Rata och Rimu är också träd på Maori.
Det sitter även Community Social Workers (CSW) på ett eget kontor och gör utredningar, hembesök och mer administrativt arbete.

Normalt sett bor barnen på Stand under en 5-veckors period men vår första vecka var en så kallad “Kidzacool holiday programme” som är en vecka fylld med aktiviteter för barn som lever med sina mor-och farföräldrar. Intagningen som var veckan därpå var för barn som varit på Stand tidigare men inte uppnått sina mål och behövde komma in i rutiner innan skolstart efter sommarlovet. Vi har dessa veckor delats upp så att en av oss varit hos pojkarna, en hos flickorna och en hos CSW. Vi ska rotera så att alla får två veckor på varje. Vi har alla tre fått en varsin handledare som vi ska träffa varannan vecka.

När man arbetar i Wharen får man ta del av och supporta i vardagliga rutiner samt hitta på olika aktiviteter med barnen och när man är hos CSW får man följa med på hembesök då det är deras största arbetsuppgift. Alla möten sker i hemmet.

Nästa vecka ska vi få vara med på en “Training week”. Vi har inte så mycket information om det men det är tydligen en vecka där personalen ska få ubildning och ska få gå på föreläsningar.

På vår lediga tid har vi försökt utforska Auckland och ställen runt omkring. Här har mestadels varit väldigt varmt och fint väder och vi har tagit färjan till 2 olika öar som ligger i närheten Vi har också promenerat en hel del, bland annat upp till fina utsiktsplatser. Här är väldigt fin natur!!

 

Lite bilder på hur det ser ut på Stand!

Auckland City 🙂

Får!!

Hälsingar från Evelina, Marisu & Hilda!!

 

Andra veckan!

Wednesday, November 29th, 2017

DAG 8

Veckan började med en intressant föreläsning om drogmissbruk och hur ett förebyggande arbete mot detta kan se ut. Vi diskuterade sedan hur skillnaden ser ut mellan Vietnam och Sverige gällande drogmissbruk och det förebyggande arbetet samt vilken hjälp det finns att få. På eftermiddagen gjorde vi ett studiebesök på ett offentligt sjukhus och center för barn med funktionsvariationer. Till detta center kan föräldrar som har barn med någon form av funktionsnedsättning lämna dem under dagen och sedan hämta dem på eftermiddagen/kvällen. Barnen hade olika aktiviteter att utföra under sina dagar på centret. De barn som hade behov fick även hjälp med rehabilitering.

 

Vi lämnade lite gåvor som vi hade med oss från Sverige vilket uppskattades!

 

DAG 9

Under tisdagen hade vi ett planerat studiebesök på ett center för barn med funktionsnedsättningar. När vi kom fram möttes vi av ett mindre center där alla barn satt och pysslade tillsammans vid olika bord. Det fanns kort och andra saker som barnen gjort som gick att köpa på centret. Vi blev alla imponerade av hur duktiga barnen var på att pyssla och det blev många kort sålda den dagen för dem!

  Ett utav de fina korten som barnen gjort!

        Vår handledare hade med sin son till studiebesöket denna dag som var hur duktig som helst på engelska!

 

DAG 10

Även onsdagen började med ett studiebesök denna dag på Orihome. Orihome var ett äldreboende där äldre fick den hjälp och servicen som de behövde. Det var varierande behov de hade och vi fick se hur deras rum med mera såg ut på boendet. Den största skillnaden mot Sverige var att de bodde flera äldre personer i samma rum på boendet.

                                                                                                 Orihome

 

Efter studiebesöket på Orihome åkte jag (Nathalie), Sara, Saara och Saja in till Dong Xuan market som vi hade läst mycket om. Vi blev dock besvikna då det visade sig vara en marknad för återförsäljare inte turister.. Vi åkte däremot till en annan marknad sen efter och där fick vi äntligen shoppa lite!

 

Vi käkade även emellan shoppingen, det blev Pho och smoothies 🙂

 

Hälsningar från Vietnam!

// Nathalie Persson

Resan fortsätter

Saturday, November 25th, 2017

Torsdag

Vi vaknade för att sedan ta en taxi (uber) till universitetet. Föreläsningen började klockan nio, men trots att vi var ute i god tid så fastnade vi i den hektiska trafiken. När vi anländer så möter Maianh upp oss för att gå till klassrummet. Under föreläsningarna är det vi fem svenska studenter och någon enstaka student från Hanoi. Vi upplever att föreläsningarna endast är anordnade för oss.

Efter föreläsningen åker vi moped till en lokal restaurang tillsammans med lärare och studenter. Vi äter supergod buffé och skrattar en hel del tillsammans. Resten av eftermiddagen åker vi till gamla stan för att kolla in turistattraktioner.

 

Fredag

Vi möter de vietnamesiska studenterna klockan 5.30 på morgonen för att åka till Halong Bay på ett studiebesök. Vi somnar på resan som tar ca 3,5 timme. När vi anländer vaknar alla chockade över att vi är framme så plötsligt. Förvirrade lotsas vi in i en vacker föreläsningslokal. Vi möts av ivriga, välklädda socialarbetare och tittar på varandra med en blick som säger ”vi är verkligen inte förberedda på det här”. Föreläsningen handlar om provinsens historia och anledningen till hur centret bildades. Väldigt intressant.

Efteråt blir vi bjudna på lunch i en lokal restaurang som serverar sjömat. Vi bjuds bland annat på kokt fiskhuvud och hembränd whiskey.

 

Lördag och söndag

Vi väljer att stanna i Halong Bay under helgen för att uppleva den vackra naturen.

Nu börjar allvaret!

Thursday, November 23rd, 2017

DAG 3: Efter lite vila i en dag så var det äntligen dags för riktig praktik! Första dagen tog vi en taxi till Universitetet som heter Thang Long. Det är inte dyrt med taxi i detta land, ca 40 kr för en stor bil. Vi använder oss av en app som heter ”Uber”, då slipper vi alla slags diskussioner om pengar och resväg, vi säger alltså bara hej och tack!

Vi är förvånade hur snabbt vi ändå har vant oss vid trafiken. Det finns inga övergångsställen utan även om det är fyra filer så är det bara börja gå och hoppas att de inte kör på en. Om det finns något som ser ut som övergångsställe så har vi snabbt förstått att det fungerar mest som dekoration.

Universitetet var stort och jättefint. Vår fina vän Mai Anh mötte upp oss och tog oss till ett rum där vi fick träffa både lärare och studenter. Där berättade de om universitetet och fakulteten socialt arbete. Vi fick också hålla en presentation om Linnéuniversitetet och Sverige.

Efter det blev det en rundtur och lunch. Lunchen var fantastiskt god! Alla fick varsin skål så åt vi med pinnar, alla från samma tallrikar. Skålen var till för att blanda.

Alla vi möter är fantastiskt snälla och tillmötesgående. De verkar vara glada att få ha oss här och vill visa så mycket av Hanoi som möjligt. Deras engelska är varierande. Vissa är riktigt duktiga medan andra känns det som att vi gissar hälften. Men med kroppsspråk och många upprepningar så hankar vi oss fram! De har humor och vi skrattar åt allt. Ibland känns det som att de alltid har varit våra vänner. Vi avslutade praktikdagen med en föreläsning av Quinh om våld i nära relationer.

Efteråt tog vi chansen att gå en långpromenad in mot staden. Det är mysiga gränder, små marknader och olika stånd. Det blev fruktköp i mängder. Efter en lång dag och mycket vietnamesisk mat så blev suget alldeles för stort efter igenkänning så det blev pizza denna kväll!

DAG 4: Dags för första studiebesöket! Vi blev hämtade i en bil för liten för alla som skulle med, så det blev en trång och mysig resa. Platsen vi åkte till hette Ba Vi och låg ca 1,5h utanför Hanoi stad. Där fick vi besöka ”Hanoi nursing center for elderly and disabled children” vilket är ett hem för barn och äldre med funktionsvariationer. Vi möttes upp av direktören som berättade lite om centret och sedan fick vi en rundvandring. På centret befann sig barn som varit inom människohandeln eller var lämnade av sina föräldrar. Kvinnan som visade oss runt berättade att under vietnamskriget användes och förvarades kemiska stridsmedel vilket gjort att 3-4 generationer kan födas med allvarliga funktionshinder.

Vi studenter reagerade olika på centret beroende på erfarenheter från tidigare resor. För flera var detta en chock att se. En klump i halsen om hur bra vi i Sverige faktiskt har det. Barnen var fantastiskt fina och glada. Vi blev mötta av mycket kärlek och kramar. Flera ville att vi skulle ta bilder och visa dem. Det var många intryck och känslomässiga tillfällen. Dessa möten med barn och vuxna kommer vi bära med oss.

Efter det besöket blev det äta den vietnamesiska nationalrätten Pho i en restaurang på gatan. Fantastiskt god och ett stort måste på en resa till Vietnam! Vi är flera som äter allt på gatan och vill pröva så mycket som möjligt. Så länge det ser fräscht och genomkokt ut!

Innan vi bar av tillbaka till Hanoi stad så åkte vi till Nationalparken i Ba Vi som verkar vara ett populärt mål för även vietnameser. Det var vacker natur, men en besvikelse på all nedskräpning. Vattenflaskor, pappersbitar och allt möjligt skräp låg överallt. Men om man kollade bara upp lite så var det fantastiskt vacker tropisk skog med mycket lianer, träd och gröna växter. Fin utsikt!

Vi turister är också en attraktion för vietnameser. Många kommer fram och vill ta bilder på oss eller att vi ska vara med på deras bilder. Vi har gett upp på att säga nej. Jag antar att vi kommer finnas på lite allt möjliga och olika sidor på internet nu.
Linhg, Chong och Dou (100% stavfel) följde oss på denna fantastiska resa.

På kvällen passade jag (Saara) och Saja på att åka in till gamla stan för att se oss omkring och äta mat. Vi åt på tripadvisors bästa tips; Green farmer. Vi åt trerätters och drack gott, kostade endast 120 kr var(!!) Vår mat serverades i en annanas. Det är mysiga gator i gamla stan och man har ingen aning vilka man har gått på!

Allt gott! /Saara Karlsson

 

Hälsningar från Colca

Tuesday, April 18th, 2017

Buenas tardes amigos!
Vi befinner oss nu i de vackra landskapet Colca och för tillfället i den största staden Chivay. Vi har varit här sedan i Lördags och hunnit med att bada i varma källor, se kondorer och cola valley samt besökt tre olika organisationer inom socialt arbete. Dessa organisationer innefattar ett hälsocenter som jobbar med mående samt välfärd. De arbetar mycket preventivt med basic frågor såsom information kring vikten av att tvätta händerna och tillfälliga insatser till olika grupper, ofta kopplat till olika helgdagar. De har till exempel utbildning för mödrar för att belysa vikten av rätt nutrition för deras barn. De arbetar inte mycket med alkoholism men menar ändå att det är ett problem men som inte prioriteras på grund av politiska beslut. Vi ställer oss lite undrade till detta då vår handledare har förklarat att många här har drogproblem och obehagligt nog brukar befinna sig i bergen för att råna turister som då anses vara ett lätt byte på grund av utsattheten. Det är även många turister som årligen försvinner i bergen, vår handledare menar att det är på grund av mord av delvis drogmissbrukare. Vi fick även besöka ytterligare en kvinnojour som tillhör samma organisation som den vi besökte i Arequipa. De arbetar precis som i Sverige med den cykeln som kvinnor i våldsutsatta relationer ofta befinner sig. Cykeln innefattar toppar och dalar i relationen, ångerfyllda våldsutövare vilket normaliserar våldet och gör det svårt för kvinnorna att bryta sig ur.  De arbetar även med att reda ut vilka faktorer som gör att kvinnorna stannar i relationen, de menar, precis som i Sverige, att det ofta är en komplex kombination av ekonomiska och känslomässiga band som måste redas ut en i taget för att kunna hjälpa kvinnan. De jobbar dock inte med vårdutövaren men personal berättar att det har påbörjats ett projekt i Lima kring detta och att de inväntar resultat från detta för att se om det är något de kan ta till sig. Vi fick även besöka en organisation vid namn Demuna som arbetar med upplysning kring barns och ungas rättigheter direkt med individerna men även generellt i befolkningen. De största problemet anses vara ekonomi i förhållande där mamman är ensamstående men på grund av pappans försörjningsskyldighet finns det ingen hjälp att ge.
Vi befinner oss i en fantastisk natur där det finns goda förutsättningar för att skörda och odla mat. Vår handledare uppger att 90 % av befolkningen här är självförsörjande. Han berättar dock även att ett antal länder för några år sedan gick ihop för att avleda vattnet som kommer ifrån bergen (som tidigare gick till befolkningens marker) till betesmarker för kor som används till mjölkproduktion. Denna mjölk transporteras sedan till de länder som avlett vattnet (Sverige är en av dessa länder) vilket skapar en fruktansvärd effekt för lokalbefolkningen och deras möjlighet till att odla och ha tillgång till (sitt!) vatten.

Imorgon beger vi oss ut till mindre byar för att sova och spendera vardagen med familjer av lokalbefolkningen. Vi ser fram emot vandring i bergen, mjölka kor och göra ost. Vi är så tacksamma att få ta del av denna magnifika kultur och att ha en personlig guide, vår handledare, som ursprungligen är ifrån Colca. Vi får dessutom uppleva allt det här fantastiska men även reflektionsväckande och frustrerande på skoltid.

Hasta luego

Kaunas- Litauen

Tuesday, April 4th, 2017

Hej!
Jag heter Fanny och just nu sitter jag på studentkorridoren i Kaunas. Kaunas är den andra största staden i Litauen och här kommer jag befinna mig under 2 månader för att göra en del av min praktik på ett institution där killar från 14-23 år befinner sig då de efter rättegång frihetsberövats. Det finns tre olika avdelningar belägna i olika hus. En där de bor medans de väntar på dom, ett fängelse där de avtjänar straffet och en utslussnings avdelning där de unga kan få möjlighet att avtjäna slutet av sin tid. Totalt är dem idag ca 100 killar. Jag har två handledare som jag praktiserar jämte, deras uppgifter är bland annat att anordna och genomföra olika program och behandlingar för att minska riskfaktorer hos ungdomarna för att de inte ska återfalla i brott efter de släpps ut, sköta all dokumentering, ta emot önskemål, klagomål och förbereder för flytt till annat fängelse, frigivning eller permission m.m.

De allra flesta killarna går i skolan på dagarna och om de vill får de även möjlighet att arbeta ihop pengar för att betala sina böter samt spara ihop ett litet kapital för när de friges. Många av de intagna kommer från barnhem, fosterhem eller familjer ej haft tillräckligt med resurser för att stödja barnet. På utslussningsenheten arbetar de därför mycket med att förbereda killarna för att leva ett självständigt liv och ge dem de verktyg som saknas för detta, vilket innebär allt de lär sig allt ifrån att odla sin egna mat samt laga den till att lära sig hur hjälpfunktioner så som vårdcentral, arbetsförmedling fungerar. Praktiken har hittills har varit väldigt varierad, socialarbetarna har hand om ca 20 killar och de sköter i princip allt gällande deras tid där och framöver kommer flera besökare som håller i aktiviteter där jag kommer att delta samt i institutionens egna program. Många av killarna är sociala och vill gärna prata och vissa vågar också pröva sin engelska , flera av de berättar att de hoppas kunna lämna landet när de friges för att arbeta i England eller norden om några år. Det är väldigt vanligt att killarnas familjer är splittrade då föräldrar och äldre syskon flyttat för arbete och nu önskar de följa efter för att få vara med sin familj, få hög lön och enklare hitta jobb.

Sista veckan på Stand

Sunday, December 18th, 2016

Hej alla!

I fredags avklarade jag min sista arbetsdag och det känns konstigt att min tid här är över. Förra veckan jobbade jag mycket med barnen i skolan och förberedde dem på att gå hem. Det är en process för barnen att hantera och det är jobbigt för en del att skiljas från Stand och alla kompisar som de träffat här. Vi gjorde också massa julpyssel vilket för mig känns så konstigt eftersom det är sommar här. Det går inte riktigt ihop med vad jag associerar med jul men för alla här är det helt normalt att fira jul på stranden med bbq 🙂 Jag börjar också förbereda mig för avfärd eftersom jag åker hem igen om två dagar. Känns overkligt att lämna Stand och alla barn nu när man verkligen kommit in i arbetet och har lärt sig hur allt fungerar här. Men jag är SÅ nöjd och glad över att jag valde att göra min praktik på Stand i Nya Zeeland. Otroligt lärorikt och utvecklande! Kunde inte önskat mig en bättre arbetsplats 😀 Jag kommer sakna Stand men framför allt alla fantastiska barn. Om någon student läser det här inlägget och funderar på att åka så säger jag bara GÖR DET! Tänkte avsluta med en bild från mitt äventyr den här helgen i Tongariro.

 

img_2190

Workshop på skola i Hadakoti!

Sunday, December 11th, 2016

Hej,

Vi vill börja med att be om ursäkt för dålig uppdatering på bloggen nu de senaste dagarna. Internetuppkopplingen har varit lite bristfällig då vi varit på resande fot i delstatens största stad Dehra Dun i nästan en vecka.

Två dagar innan vi åkte iväg så höll Mathilda, Emilia, Kristoffer och Marcus sina workshops för några barn i den skola som ligger i den bergsbyn där vi bor. Byns namn är Hadakoti. Vi har varit och besökt den skolan en gång tidigare under vår vistelse och barnen verkade glada över att se oss igen. Barnen i den skolan är mellan 5-9 år. Vi fick därför ändra om konceptet lite i våra workshops då vi tidigare har anpassat våra workshops för något äldre barn.

Våra workshops gick fint! Marcus började att lära ut lite basic fakta kring första hjälpen sen tog Emilia och Mathilda över och pratade om känslor med barnen. De fick bland annat måla en känsla vilket de gjorde superbra! De flesta målade känslan “glad”. Kristoffer avslutade med att prata om sophantering och vilka följder det kan få när vi slänger sopor i naturen. Barnen verkade fängslade av det vi hade att säga och var himla duktiga på att diskutera de olika ämnena med oss.

Efter våra workshops hade vi lite fri tid då vi bara kunde umgås och leka med barnen. Vi avslutade med att sjunga lite sånger ihop. Barnen dansade och sjöng till traditionella indiska folkvisor och vi visade dem hur vi i Sverige gör när vi dansar “små grodorna”. Barnen blev sedan ledsna över att vi skulle gå så vi stannade tills skoldagen var slut vid kl 14.

 

15502647_10211359017749205_1624799295_o

Här målar vi olika känslor under Mathildas och Emilias workshop.

15419278_10211359019869258_971716983_o

Lunch i skolans “matsal”.

15515516_10211359026349420_1113788344_o

Alla fina teckningar!

15502948_10211359018989236_2096191620_o

Kristoffer introducerar sin “skräpsorteringslek”.

15409672_10211359014629127_1266274743_o

Här får barnen fina priser 🙂

15409471_10211359015709154_408914325_o

Barnen tillsammans med deras lärare.

img_5643

Markus lär ut första hjälpen!

Fjärde veckan

Sunday, December 4th, 2016

Hej alla!

Den här veckan har varit väldigt intensiv. Jag har jobbat både morgon- och kvällspass samt testat på att jobba på helgen. I början av veckan var vi med alla barn i en park och de fick leka fritt. Jag har också varit ute och åkt båt med tjejerna. Mannen som körde båten gjorde det tydligen gratis och båten var hans dessutom! 🙂 Man blir så glad när människor verkligen ställer upp och visar engagemang för barnen. Det uppskattas på Stand och inte minst av barnen. Igår (lördag) hade vi Christmas party. Föreningar ställde upp tre olika hoppborgar för barnen, åter igen gratis, och bjöd på godis, mat och dryck. Det var full fart minst sagt och barnen var fulla av energi hela dagen 😀 Barnen fick också en säck var med julklappar så det var alltså inte bara en julklapp utan de fick flera! Paketen var donerade så det hade vi inte heller betalat något för. Alla barn blev jätteglada för sina presenter så den här dagen kommer de sent glömma. Idag åkte vi till en utomhuspool och var där hela dagen. Vädret var fantastiskt och solen sken hela dagen. Sommaren har verkligen kommit till Nya Zeeland på riktigt nu och idag nådde temperaturen 23 grader. Alla var var nöjda med dagens aktivitet men många var trötta vid dagens slut, även jag. 🙂

img_19711

hoppborg

Tredje veckan i Nya Zeeland

Friday, November 25th, 2016

Hej alla!

Den här veckan har jag varit i tjejernas whare Pohutukawa. Jag har börjat komma in i de dagliga rutinerna nu men det är fortfarande mycket nytt så jag måste fråga mycket. Den här veckan har vi gjort olika samarbetsövningar med barnen och vi har även grillat egen BBQ vilket var väldigt uppskattat. Vädret har varit underbart så vi har varit ute mycket med barnen och lekt olika lekar. Jag har varit med och stöttat barnen med hopprep och samarbetet som krävs där med turordning osv vilket för de allra minsta inte är så lätt. Mycket tid har även spenderats i klassrummet denna vecka och jag har mestadels varit med de yngre barnen.

Fokus har legat på att stötta särskilt ett barn och bara under denna vecka känner jag att jag har lärt mig väldigt mycket. Framför allt när det gäller bemötandet av ett barn som är väldigt upprört/aggressivt och hur man hanterar den situationen. Här på Stand har de många olika riktlinjer för verksamheten men en som jag har uppmärksammat särskilt mycket är deras fokus på barnets styrkor. Personalen försöker i största möjliga mån att lyfta och stärka barnet i situationer där det känner sig osäkert. Även i situationer där barnen känner sig trygga har jag märkt att de verkligen anstränger sig för att ge komplimanger och ge beröm till barnet. Stand har också ett väldigt positivt synsätt på barnets utvecklingsförmåga dvs de ser potential i alla barn som kommer dit vilket jag verkligen har märkt. Vissa barn som kommer hit har en väldigt trasslig bakgrund men trots detta kan jag ändå se framsteg hos dessa barn tack vare personalens positiva inställning och stöd.

På Stand väljer man också att inte straffa barnen om de gjort något fel eller dumt. Istället pratar de med barnen om konsekvenser av sitt beteende vilket jag tycker är väldigt pedagogiskt. För en del av barnen har straff varit en naturlig del i uppfostran när det gäller tillrättavisning, men så är det alltså inte på Stand. På Stand pratar man om olika val som barnet har i dessa situationer när det blir upprört. Det finns tre val: Weak, Cool och Aggro. Weak innebär att barnet väljer att inte säga ifrån, börjar gråta eller gömmer sig i ett hörn. Barnet står alltså inte upp för sig själv utan väljer det svaga valet. Cool är det optimala valet. Då säger man ifrån vad man verkligen tycker och talar om för den som är elak att “nu slutar du eller så går jag till en vuxen”.

Här pratar man också mycket om respekt och att genom att stå upp för sig själv och vad man tycker respekterar man också sig själv. Att respektera sig själv är en viktig del i konceptet eftersom respekt hör ihop självförtroende. Slutsatsen är alltså att om man har respekt för sig själv, kan man också bygga upp sitt självförtroende. Det sistnämnde valet aggro innebär att man väljer det aggressiva agerandet dvs att man slåss eller knuffas osv. Genom att prata om dessa val och känslorna som hör ihop med dem, kan barnen lära sig att hantera känslorna på ett bättre sätt. Stand har även utarbetat en modell som barnen kan använda när de hamnar i en situation där de blir upprörda på ett eller annat sätt. Modellen kallas för WITS: Walk away, Ignore, Talk to someone, Seek help. Också väldigt pedagogisk och enkel modell för barnen att använda. 🙂 Det var allt för denna vecka!

bild-blogg