Allmänt

Week 4: Trainingweek

Friday, October 5th, 2018

HEJ SWEDEN!

Denna vecka har varit en intensiv, annorlunda men rolig. Stand har haft en “training-week” där all personal har fått en hel del föreläsningar om trauma, pubertet, MAPA (=självförsvar 😀 – vi fick träna och slås på varandra hhahah), om deras datasystem; typ hur man skriver en “Incident-Report” om något händer och hur man dokumenterar i allmänhet då det är mycket dokumentation här varje dag för personalen.

Strand-promenad <3

Zooma in :O

<3

Vi har även fått jobba med pappershäften om Stand och deras policy, regler och säkerhet. Personal har förberett inför det nya intaget av barn och läst sig in på varje barn samt fått presentera det för alla. Det handlade bland annat om vilka diagnoser barnen har, deras rädslor, varför de behöver komma hit, hur deras familjesituation ser ut, deras trauman e t c. Det som har gjort denna vecka rolig är såklart människorna jag fått umgås med här- det är de som gör hela min praktik- bokstavligen.

 

Hoppas ni får en bra helg <3

Strawberries – 24 september 2018

Monday, September 24th, 2018

Hej allihopa!

Nu har 2 veckor gått sedan jag kom till Nya Zeeland. Tiden går så snabbt men det känns som jag har varit här ganska länge, typ flera månader hahah. Började känna mig hemma rätt så fort och lärt känna alla så pass “bra” att det känns som man känt dem hela sitt liv. Det kan vara för att folk är mer öppna här än vanligt vilket är väldigt skönt.

On my way to work. The nature here is w o w.

Aand they have orange, lemon-, and limetrees growing almost everywhere.

Praktiken går bra, börjar få koll på det mesta nu när det kommer till hur socialarbetare jobbar med barnen rent praktiskt. Jag har varit med tjejgruppen sedan jag kom hit och ska vara det denna vecka ut. Vi har gjort så mycket med dem. Några exempel är att vi har åkt till simhallen 3 gånger, haft en “spa”-kväll och fått måla deras naglar, fått våra naglar målade, gjort hårfrisyrer på dem och barnen fick även hena (som är en form av typ “tatuering” som försvinner efter ett par dagar).

I can put strawberries on your nails?
Ser ni dem? hahah!

Vidare har vi varit ute och spelat fotboll/sport, haft en mini-utflykt i naturen, haft film-kvällar, pyssel-dagar där de får måla på papper och eller sy olika saker. Aktiviteter har barnen varje dag och brukar uppskattas. Många utav dem har gått igenom en tuff barndom. Barnen här kanske har föräldrar som har psykiskt och eller fysiskt misshandlat dem hemma och då menar jag inte att de ger dem en örfil då och då, utan det finns barn här som har blivit slagna till golvet, på huvudet och sparkade/ trampade på magen, straffat dem genom att inte ge dem någon mat och berättat att de är värdelösa, oälskade etc. Det är tufft. Det är mentalt påfrestande att få höra var och ens historia. Barnen här verkligen kämpar och jobbar med mina mål, vilket är helt fantastiskt. Det finns hopp för var och än, även de allra svåraste och mest skadade barnen. Personalen jobbar stenhårt med att ta hand om var och än genom terapeutiska samtal, vara goda föredömen för dem, visa dem kärlek och ständigt uppmuntra vad de gör bra. Personalen finns alltid tillgängliga för dem oavsett om de har en riktigt bra dag här eller när de har det riktigt tufft. Det glädjer mig att det finns människor som kämpar med dem och inte mot dem som kanske resten av deras omgivning gör.

Hoppas ni andra har det bra!

Blessings <3

NEW ZEALAND- YAHWEH

Wednesday, September 12th, 2018

Hej allihopa!

Bara så ni vet så blogg-postar jag alla dagar jag tidigare har skrivit nu på en och samma gång. Jag har nämligen haft lite problem med inloggningen men det löste sig nu!

 

Dag 1: Lördag 8 september

Äntligen framme i Auckland! Jag tror det var 23,5 timmars flyg totalt sett, exklusive de 2 stycken byten emellanåt, som gjordes i Moskva och i Singapore. Jag kände knappt av att det tog så lång tid som jag förväntade mig. Tiden gick väldigt fort konstigt nog. Jag körde på film-maraton i princip hela vägen, med mat och dryck pauser som levererades var 2-3:e timma. Helt ärligt, Singapore Airline- I love you! De har en sådan bra service!

En sak jag inte tänkte på när jag anlände till Auckland flygplats var att jag hade några äpplen med mig i väskan som jag hade glömt bort. Så när vi skulle gå på sån här väsk-kontroll och de fick se det var jag tvungen att betala 400 dollar (!) i böter för det (motsvarar 2 400 kronor! :I Mhm… I know). Detta för ett par äpplen… inte värt. Så tips om ni ska flyga hit, ta inte med er någon mat ALLS. Man får mat hela tiden på flyget och ni kommer ändå behöva slänga allt om ni inte äter upp det innan du anländer. Det är superstrikt med det här. Mitt viktigaste tips hittills som jag inte hade någon aning om till er som kommer hit.

Kvinnan som jag ska bo hos om 2 veckor, Jojo, kom och hämtade upp mig. Såå tacksam! Just nu bor jag hos hennes kompis Janet i 2 veckor och sedan ska jag flytta in till Jojo och ska bo där under den resterande tiden. Idag har Jojo visat mig runt lite i staden, jag fick handla mat och köpa SIM-kort. Jag måste bara säga att first impression var WOW- SÅ FINT! Det är bokstavligen himmelriket här. Stränderna, bergen, naturen, vägarna, husen och allting är så fint! Rekommenderar starkt att turista just här om man vill åka någonstans.

Jojo tog mig även på ett besök till Stand Children Service, där jag kommer spendera mestadels av tiden. Det verkar vara ett jättebra ställe för barnen att bo på och det liknar ungefär ett stort dagis/skola/fritids- byggnad fast med 3 sovsalar, 2 stycken till pojkar och 1 sovsal till tjejerna.

På kvällen blev jag bjuden på middag av familjen jag bor hos för tillfället, så fint utav dem! Vi åkte sedan till kyrkan tillsammans (rättare sagt, jag ville hänga med! Hade igen aning om att de också älskade Jesus!). Janet gick till vuxen-gudstjänsten och jag, Janets dotter och den andra utbytesstudenten gick iväg på youth-meeting byggnaden bredvid, där vi fick lovsjunga, lyssna på när en ungdom fick dela vad Gud har gjort i hans liv, lyssna till ungdomspastorn som delade hur otroligt awesome vår Gud är (!), och sedan hade vi grupptid där jag fick lära känna fler ungdomar/unga vuxna. Det hela slutade med att vi övade in en dans som vi ska uppträda för församlingen i oktober! Så roligt! Jag måste bara säga att jag älskar människorna här. De är så varma, hjälpsamma och intresserade av vem just jag är. Känner mig så hemma här och är evigt tacksam att Gud öppnade denna möjlighet till mig.

 

Största och bästa flygplanet jag någonsin har varit på- med TV-skärmar 😀

 

Dag 2- söndag 9 september

Idag har jag bara tagit det lugnt. Har varit ute och gått lite för att bekanta mig med området och försöka lära mig hitta till lite olika ställen. Jag har tänkt att jag ska förbereda mig lite inför imorgon med t.ex. frågor om Stand samt kolla igenom de uppgifter som behöver göras för att påbörja dem så fort som möjligt. Det är så skönt att bara få en dag att vila, läsa, lyssna på poddar och musik, vara ute och gå, ha tid och göra matlådor o s v. Jag är så tacksam för allt <3

 

Dag 3- måndag 10 september

Idag var min första dag på Stand Child Service och det var över förväntan! Otroligt fina, välkomnande och härliga människor som brinner för vad de gör tog emot mig med öppna armar och jag kände mig väldigt omhändertagen. Pene, min supervisor (handledare) har huvudansvaret över mig under min praktik och hon är hur gullig som helst. Jag måste bara säga att jag har märkt en skillnad med svenskar och kiwi folket (de som bor här kallas för det). Människor här är mycket mer varma, öppna och framförallt HJÄLPSAMMA med allting jämfört med Sverige. Exempelvis får fick jag både skjuts dit och tillbaka hem av personal utan att fråga om det. Det är typ självklart för dem att de ska hjälpa till. Jag har flertals gånger blivit bjuden på mat av familjen, både personal och familjen har sagt till mig att jag när som helst kan säga till dem om jag vill att de visar mig runt i Auckland city eller om jag vill att de kör mig till andra platser för att turista här, personalen beskriver allting för en och är generellt sätt väldigt hjälpsamma med allt <3

Vad jag fick göra idag var en runda med introduktion, hälsa på de fina barnen (åhh jag hoppas att jag får vara mer med dem under min praktik!), hälsa på personal och sedan läsa igenom 3 tjocka häften (över 200 sidor) PLUS att det är 3 arbetshäften till dessa på ca 100 sidor. Efter att jag läst igenom allt plus fyllt i alla arbetshäften så får jag gå vidare till nästa steg, vilket är att göra ett TEST. Yes, ni läste rätt, eller som de kallar det “Theory assigment”. Det är efter testet jag faktiskt kan börja praktisera på riktigt. Jag behöver även ha ett möte med Pene typ snarast för att kunna göra min praktikplan för hösten. Jag är en aning stressad över den nu men jag tror vi fixar det. Häftena som jag måste läsa igenom är 1) Introduction- Reference Manual, den handlar om själva organisationen, historia, strukturer, hur de arbetar här säkerhetsaspekter, etik, arbetsvillkor med mera. 2:a häftet handlar om Health and Safety och det 3:e häftet om: Working With Children and Their Families. Har kommit hem nu och ska fortsätta läsa dem. Ha det så fint allihopa och jag hoppas att ni också stortrivs på er praktik!

Ka Koa! (börjar lära mig lite Maori nu 😉 betyder hej då :D)

Ett utav de häften om organisationen som måste läsas igenom.

 

Dag 4- tisdag 11 september

Andra dagen på Stand! Idag fick jag sovmorgon till klockan 14.00 så jag hann med att studera materialet lite mer och plugga in det. Jag hade ett möte med Pene, min handledare, vilket känns jätteskönt! Vi har planerat upp hela hösten nu och hon är så otroligt omtänksam, klok och varm person som visar stor hänsyn till personal- vilken förebild. Tänk att hon är bossen över hela organisationen för Auckland och tar sin tid för att hjälpa mig och lyssna på vad jag har att säga, komma och kollar till mig, frågar hur det går, om personalen sköter sig fint gentemot mig osv. Pene om du läser detta vill jag bara säga I LOVE YOU.

Anyway, jag har fått fler böcker att läsa och jag har fortsatt att läsa mig in på organisationen idag också, fick även mer information av min Teamleader om hur de arbetar med barnen mer praktiskt sätt, kramade om tjejerna och vara lite med dem innan de gick och la sig. Jag blev bjuden på middag av Stand- kyckling och ris :’) Så tacksam för allt, på riktigt. Vid 22.00 slutade jag för dagen och fick sedan skjuts hem av min Team Leader. Detta är drömyrket för de som jobbar här. Om man älskar barn, vill hjälpa utsatta barn och familjer med olika bakgrunder och älskar Nya Zealand- så rekommenderas det här stället starkt. Sånt bra gäng som jobbar här! Det enda som jag tycker är lite svårt nu i början är att försöka höra vad de säger p g a deras dialekt. Vissa gånger får de upprepa vad de säger ett par gånger tills jag ba “Ohh you mean a “car”? Like a caR? So sorry! I use to say car with a R in the end of the word so that’s why I didn’t understand.” Hahah! Yep, de brukar inte säga R:n i slutet av orden och deras uttal kan vara riktigt grov ibland. Så mina öron har träningsvärk för tillfället men Pene lovade mig att jag kommer börja tänka på engelska snart. Jag berättade för henne världens mest pinsamma händelse som skedde. Vill ni veta? Okej hahahah! Det var en liten flicka som kollade på TV. Så om jag skulle ha frågat henne på svenska skulle jag ha frågat henne något liknande med “Hej! Vad kollar du på för program på TV:n?”. Om jag översätter detta rent bokstavligt till engelska blir det typ:

“Hi, what are you looking at…? Oh I don’t mean to be rude you know, just wonder what you looking at?

Hahahah och personalen där ba ” We are actually watching ….”

Aa ni ser ju. ‘Watching’ Elin inte ‘looking’! Min engelska behöver bön. Jag hoppas lära mig språket innan jag åker hem i iallafall. Hoppas ni andra har det bra <3

Buena noches amigos!

 

VT-18 Auckland, Nya Zeeland – inlägg 1

Thursday, February 1st, 2018

Hej!
Vi är tre socionomstudenter som gör våra första sju veckor av VFU-terminen i Auckland på Nya Zeeland. Vi är nu inne på slutet av vår tredje vecka. Precis som tidigare studenter praktiserar vi på Stand Childrens Services, vilket är en organisation som inriktar sig på arbete med barn (5-12 år) med olika typer av problematik. Första veckan var intensiv då vi började på praktiken dagen efter vi anlänt (rekommenderas inte!!) och var väldigt jetlaged.

De första dagarna fick vi en orientering i verksamheten och fick genomföra OJL´s (On Job Learning) vilket är något alla som ska jobba på Stand måste göra. Det var väldigt mycket läsning och tog längre tid än vad vi hade räknat med. Bland annat handlade det om organisationens historiska bakgrund, samt policys och arbetssätt som de utgår ifrån.

Barnen bor uppdelade i tjejer och killar och deras avdelningar kallas på Maori för “Whares”. Tjejernas Whare heter “Pohutukawa” vilket på Maori är ett träd med rosa blommor. Killarna är uppdelade i åldrar, de som är 5-10 år bor i Wharen “Rata” och killarna som är 10-12 år bor i “Rimu”. Rata och Rimu är också träd på Maori.
Det sitter även Community Social Workers (CSW) på ett eget kontor och gör utredningar, hembesök och mer administrativt arbete.

Normalt sett bor barnen på Stand under en 5-veckors period men vår första vecka var en så kallad “Kidzacool holiday programme” som är en vecka fylld med aktiviteter för barn som lever med sina mor-och farföräldrar. Intagningen som var veckan därpå var för barn som varit på Stand tidigare men inte uppnått sina mål och behövde komma in i rutiner innan skolstart efter sommarlovet. Vi har dessa veckor delats upp så att en av oss varit hos pojkarna, en hos flickorna och en hos CSW. Vi ska rotera så att alla får två veckor på varje. Vi har alla tre fått en varsin handledare som vi ska träffa varannan vecka.

När man arbetar i Wharen får man ta del av och supporta i vardagliga rutiner samt hitta på olika aktiviteter med barnen och när man är hos CSW får man följa med på hembesök då det är deras största arbetsuppgift. Alla möten sker i hemmet.

Nästa vecka ska vi få vara med på en “Training week”. Vi har inte så mycket information om det men det är tydligen en vecka där personalen ska få ubildning och ska få gå på föreläsningar.

På vår lediga tid har vi försökt utforska Auckland och ställen runt omkring. Här har mestadels varit väldigt varmt och fint väder och vi har tagit färjan till 2 olika öar som ligger i närheten Vi har också promenerat en hel del, bland annat upp till fina utsiktsplatser. Här är väldigt fin natur!!

 

Lite bilder på hur det ser ut på Stand!

Auckland City 🙂

Får!!

Hälsingar från Evelina, Marisu & Hilda!!

 

Andra veckan!

Wednesday, November 29th, 2017

DAG 8

Veckan började med en intressant föreläsning om drogmissbruk och hur ett förebyggande arbete mot detta kan se ut. Vi diskuterade sedan hur skillnaden ser ut mellan Vietnam och Sverige gällande drogmissbruk och det förebyggande arbetet samt vilken hjälp det finns att få. På eftermiddagen gjorde vi ett studiebesök på ett offentligt sjukhus och center för barn med funktionsvariationer. Till detta center kan föräldrar som har barn med någon form av funktionsnedsättning lämna dem under dagen och sedan hämta dem på eftermiddagen/kvällen. Barnen hade olika aktiviteter att utföra under sina dagar på centret. De barn som hade behov fick även hjälp med rehabilitering.

 

Vi lämnade lite gåvor som vi hade med oss från Sverige vilket uppskattades!

 

DAG 9

Under tisdagen hade vi ett planerat studiebesök på ett center för barn med funktionsnedsättningar. När vi kom fram möttes vi av ett mindre center där alla barn satt och pysslade tillsammans vid olika bord. Det fanns kort och andra saker som barnen gjort som gick att köpa på centret. Vi blev alla imponerade av hur duktiga barnen var på att pyssla och det blev många kort sålda den dagen för dem!

  Ett utav de fina korten som barnen gjort!

        Vår handledare hade med sin son till studiebesöket denna dag som var hur duktig som helst på engelska!

 

DAG 10

Även onsdagen började med ett studiebesök denna dag på Orihome. Orihome var ett äldreboende där äldre fick den hjälp och servicen som de behövde. Det var varierande behov de hade och vi fick se hur deras rum med mera såg ut på boendet. Den största skillnaden mot Sverige var att de bodde flera äldre personer i samma rum på boendet.

                                                                                                 Orihome

 

Efter studiebesöket på Orihome åkte jag (Nathalie), Sara, Saara och Saja in till Dong Xuan market som vi hade läst mycket om. Vi blev dock besvikna då det visade sig vara en marknad för återförsäljare inte turister.. Vi åkte däremot till en annan marknad sen efter och där fick vi äntligen shoppa lite!

 

Vi käkade även emellan shoppingen, det blev Pho och smoothies 🙂

 

Hälsningar från Vietnam!

// Nathalie Persson

Resan fortsätter

Saturday, November 25th, 2017

Torsdag

Vi vaknade för att sedan ta en taxi (uber) till universitetet. Föreläsningen började klockan nio, men trots att vi var ute i god tid så fastnade vi i den hektiska trafiken. När vi anländer så möter Maianh upp oss för att gå till klassrummet. Under föreläsningarna är det vi fem svenska studenter och någon enstaka student från Hanoi. Vi upplever att föreläsningarna endast är anordnade för oss.

Efter föreläsningen åker vi moped till en lokal restaurang tillsammans med lärare och studenter. Vi äter supergod buffé och skrattar en hel del tillsammans. Resten av eftermiddagen åker vi till gamla stan för att kolla in turistattraktioner.

 

Fredag

Vi möter de vietnamesiska studenterna klockan 5.30 på morgonen för att åka till Halong Bay på ett studiebesök. Vi somnar på resan som tar ca 3,5 timme. När vi anländer vaknar alla chockade över att vi är framme så plötsligt. Förvirrade lotsas vi in i en vacker föreläsningslokal. Vi möts av ivriga, välklädda socialarbetare och tittar på varandra med en blick som säger ”vi är verkligen inte förberedda på det här”. Föreläsningen handlar om provinsens historia och anledningen till hur centret bildades. Väldigt intressant.

Efteråt blir vi bjudna på lunch i en lokal restaurang som serverar sjömat. Vi bjuds bland annat på kokt fiskhuvud och hembränd whiskey.

 

Lördag och söndag

Vi väljer att stanna i Halong Bay under helgen för att uppleva den vackra naturen.

Nu börjar allvaret!

Thursday, November 23rd, 2017

DAG 3: Efter lite vila i en dag så var det äntligen dags för riktig praktik! Första dagen tog vi en taxi till Universitetet som heter Thang Long. Det är inte dyrt med taxi i detta land, ca 40 kr för en stor bil. Vi använder oss av en app som heter ”Uber”, då slipper vi alla slags diskussioner om pengar och resväg, vi säger alltså bara hej och tack!

Vi är förvånade hur snabbt vi ändå har vant oss vid trafiken. Det finns inga övergångsställen utan även om det är fyra filer så är det bara börja gå och hoppas att de inte kör på en. Om det finns något som ser ut som övergångsställe så har vi snabbt förstått att det fungerar mest som dekoration.

Universitetet var stort och jättefint. Vår fina vän Mai Anh mötte upp oss och tog oss till ett rum där vi fick träffa både lärare och studenter. Där berättade de om universitetet och fakulteten socialt arbete. Vi fick också hålla en presentation om Linnéuniversitetet och Sverige.

Efter det blev det en rundtur och lunch. Lunchen var fantastiskt god! Alla fick varsin skål så åt vi med pinnar, alla från samma tallrikar. Skålen var till för att blanda.

Alla vi möter är fantastiskt snälla och tillmötesgående. De verkar vara glada att få ha oss här och vill visa så mycket av Hanoi som möjligt. Deras engelska är varierande. Vissa är riktigt duktiga medan andra känns det som att vi gissar hälften. Men med kroppsspråk och många upprepningar så hankar vi oss fram! De har humor och vi skrattar åt allt. Ibland känns det som att de alltid har varit våra vänner. Vi avslutade praktikdagen med en föreläsning av Quinh om våld i nära relationer.

Efteråt tog vi chansen att gå en långpromenad in mot staden. Det är mysiga gränder, små marknader och olika stånd. Det blev fruktköp i mängder. Efter en lång dag och mycket vietnamesisk mat så blev suget alldeles för stort efter igenkänning så det blev pizza denna kväll!

DAG 4: Dags för första studiebesöket! Vi blev hämtade i en bil för liten för alla som skulle med, så det blev en trång och mysig resa. Platsen vi åkte till hette Ba Vi och låg ca 1,5h utanför Hanoi stad. Där fick vi besöka ”Hanoi nursing center for elderly and disabled children” vilket är ett hem för barn och äldre med funktionsvariationer. Vi möttes upp av direktören som berättade lite om centret och sedan fick vi en rundvandring. På centret befann sig barn som varit inom människohandeln eller var lämnade av sina föräldrar. Kvinnan som visade oss runt berättade att under vietnamskriget användes och förvarades kemiska stridsmedel vilket gjort att 3-4 generationer kan födas med allvarliga funktionshinder.

Vi studenter reagerade olika på centret beroende på erfarenheter från tidigare resor. För flera var detta en chock att se. En klump i halsen om hur bra vi i Sverige faktiskt har det. Barnen var fantastiskt fina och glada. Vi blev mötta av mycket kärlek och kramar. Flera ville att vi skulle ta bilder och visa dem. Det var många intryck och känslomässiga tillfällen. Dessa möten med barn och vuxna kommer vi bära med oss.

Efter det besöket blev det äta den vietnamesiska nationalrätten Pho i en restaurang på gatan. Fantastiskt god och ett stort måste på en resa till Vietnam! Vi är flera som äter allt på gatan och vill pröva så mycket som möjligt. Så länge det ser fräscht och genomkokt ut!

Innan vi bar av tillbaka till Hanoi stad så åkte vi till Nationalparken i Ba Vi som verkar vara ett populärt mål för även vietnameser. Det var vacker natur, men en besvikelse på all nedskräpning. Vattenflaskor, pappersbitar och allt möjligt skräp låg överallt. Men om man kollade bara upp lite så var det fantastiskt vacker tropisk skog med mycket lianer, träd och gröna växter. Fin utsikt!

Vi turister är också en attraktion för vietnameser. Många kommer fram och vill ta bilder på oss eller att vi ska vara med på deras bilder. Vi har gett upp på att säga nej. Jag antar att vi kommer finnas på lite allt möjliga och olika sidor på internet nu.
Linhg, Chong och Dou (100% stavfel) följde oss på denna fantastiska resa.

På kvällen passade jag (Saara) och Saja på att åka in till gamla stan för att se oss omkring och äta mat. Vi åt på tripadvisors bästa tips; Green farmer. Vi åt trerätters och drack gott, kostade endast 120 kr var(!!) Vår mat serverades i en annanas. Det är mysiga gator i gamla stan och man har ingen aning vilka man har gått på!

Allt gott! /Saara Karlsson

 

Hälsningar från Colca

Tuesday, April 18th, 2017

Buenas tardes amigos!
Vi befinner oss nu i de vackra landskapet Colca och för tillfället i den största staden Chivay. Vi har varit här sedan i Lördags och hunnit med att bada i varma källor, se kondorer och cola valley samt besökt tre olika organisationer inom socialt arbete. Dessa organisationer innefattar ett hälsocenter som jobbar med mående samt välfärd. De arbetar mycket preventivt med basic frågor såsom information kring vikten av att tvätta händerna och tillfälliga insatser till olika grupper, ofta kopplat till olika helgdagar. De har till exempel utbildning för mödrar för att belysa vikten av rätt nutrition för deras barn. De arbetar inte mycket med alkoholism men menar ändå att det är ett problem men som inte prioriteras på grund av politiska beslut. Vi ställer oss lite undrade till detta då vår handledare har förklarat att många här har drogproblem och obehagligt nog brukar befinna sig i bergen för att råna turister som då anses vara ett lätt byte på grund av utsattheten. Det är även många turister som årligen försvinner i bergen, vår handledare menar att det är på grund av mord av delvis drogmissbrukare. Vi fick även besöka ytterligare en kvinnojour som tillhör samma organisation som den vi besökte i Arequipa. De arbetar precis som i Sverige med den cykeln som kvinnor i våldsutsatta relationer ofta befinner sig. Cykeln innefattar toppar och dalar i relationen, ångerfyllda våldsutövare vilket normaliserar våldet och gör det svårt för kvinnorna att bryta sig ur.  De arbetar även med att reda ut vilka faktorer som gör att kvinnorna stannar i relationen, de menar, precis som i Sverige, att det ofta är en komplex kombination av ekonomiska och känslomässiga band som måste redas ut en i taget för att kunna hjälpa kvinnan. De jobbar dock inte med vårdutövaren men personal berättar att det har påbörjats ett projekt i Lima kring detta och att de inväntar resultat från detta för att se om det är något de kan ta till sig. Vi fick även besöka en organisation vid namn Demuna som arbetar med upplysning kring barns och ungas rättigheter direkt med individerna men även generellt i befolkningen. De största problemet anses vara ekonomi i förhållande där mamman är ensamstående men på grund av pappans försörjningsskyldighet finns det ingen hjälp att ge.
Vi befinner oss i en fantastisk natur där det finns goda förutsättningar för att skörda och odla mat. Vår handledare uppger att 90 % av befolkningen här är självförsörjande. Han berättar dock även att ett antal länder för några år sedan gick ihop för att avleda vattnet som kommer ifrån bergen (som tidigare gick till befolkningens marker) till betesmarker för kor som används till mjölkproduktion. Denna mjölk transporteras sedan till de länder som avlett vattnet (Sverige är en av dessa länder) vilket skapar en fruktansvärd effekt för lokalbefolkningen och deras möjlighet till att odla och ha tillgång till (sitt!) vatten.

Imorgon beger vi oss ut till mindre byar för att sova och spendera vardagen med familjer av lokalbefolkningen. Vi ser fram emot vandring i bergen, mjölka kor och göra ost. Vi är så tacksamma att få ta del av denna magnifika kultur och att ha en personlig guide, vår handledare, som ursprungligen är ifrån Colca. Vi får dessutom uppleva allt det här fantastiska men även reflektionsväckande och frustrerande på skoltid.

Hasta luego

Kaunas- Litauen

Tuesday, April 4th, 2017

Hej!
Jag heter Fanny och just nu sitter jag på studentkorridoren i Kaunas. Kaunas är den andra största staden i Litauen och här kommer jag befinna mig under 2 månader för att göra en del av min praktik på ett institution där killar från 14-23 år befinner sig då de efter rättegång frihetsberövats. Det finns tre olika avdelningar belägna i olika hus. En där de bor medans de väntar på dom, ett fängelse där de avtjänar straffet och en utslussnings avdelning där de unga kan få möjlighet att avtjäna slutet av sin tid. Totalt är dem idag ca 100 killar. Jag har två handledare som jag praktiserar jämte, deras uppgifter är bland annat att anordna och genomföra olika program och behandlingar för att minska riskfaktorer hos ungdomarna för att de inte ska återfalla i brott efter de släpps ut, sköta all dokumentering, ta emot önskemål, klagomål och förbereder för flytt till annat fängelse, frigivning eller permission m.m.

De allra flesta killarna går i skolan på dagarna och om de vill får de även möjlighet att arbeta ihop pengar för att betala sina böter samt spara ihop ett litet kapital för när de friges. Många av de intagna kommer från barnhem, fosterhem eller familjer ej haft tillräckligt med resurser för att stödja barnet. På utslussningsenheten arbetar de därför mycket med att förbereda killarna för att leva ett självständigt liv och ge dem de verktyg som saknas för detta, vilket innebär allt de lär sig allt ifrån att odla sin egna mat samt laga den till att lära sig hur hjälpfunktioner så som vårdcentral, arbetsförmedling fungerar. Praktiken har hittills har varit väldigt varierad, socialarbetarna har hand om ca 20 killar och de sköter i princip allt gällande deras tid där och framöver kommer flera besökare som håller i aktiviteter där jag kommer att delta samt i institutionens egna program. Många av killarna är sociala och vill gärna prata och vissa vågar också pröva sin engelska , flera av de berättar att de hoppas kunna lämna landet när de friges för att arbeta i England eller norden om några år. Det är väldigt vanligt att killarnas familjer är splittrade då föräldrar och äldre syskon flyttat för arbete och nu önskar de följa efter för att få vara med sin familj, få hög lön och enklare hitta jobb.

Sista veckan på Stand

Sunday, December 18th, 2016

Hej alla!

I fredags avklarade jag min sista arbetsdag och det känns konstigt att min tid här är över. Förra veckan jobbade jag mycket med barnen i skolan och förberedde dem på att gå hem. Det är en process för barnen att hantera och det är jobbigt för en del att skiljas från Stand och alla kompisar som de träffat här. Vi gjorde också massa julpyssel vilket för mig känns så konstigt eftersom det är sommar här. Det går inte riktigt ihop med vad jag associerar med jul men för alla här är det helt normalt att fira jul på stranden med bbq 🙂 Jag börjar också förbereda mig för avfärd eftersom jag åker hem igen om två dagar. Känns overkligt att lämna Stand och alla barn nu när man verkligen kommit in i arbetet och har lärt sig hur allt fungerar här. Men jag är SÅ nöjd och glad över att jag valde att göra min praktik på Stand i Nya Zeeland. Otroligt lärorikt och utvecklande! Kunde inte önskat mig en bättre arbetsplats 😀 Jag kommer sakna Stand men framför allt alla fantastiska barn. Om någon student läser det här inlägget och funderar på att åka så säger jag bara GÖR DET! Tänkte avsluta med en bild från mitt äventyr den här helgen i Tongariro.

 

img_2190