P\u00e5 s\u00f6ndagen en vecka in p\u00e5 v\u00e5r resa satte vi oss i en bil och \u00e5kte sju timmar praktiskt taget rakt fram tills vi kom fram till Mongu i Western Province. Mongu \u00e4r Zambias st\u00f6rsta stad v\u00e4ster om huvudstaden och vi blev mycket fascinerade d\u00e5 vi uppt\u00e4ckte att stadens gator till st\u00f6rsta del bestod av sand. V\u00e5ra praktikdagar har vi spenderat p\u00e5 Mongo college d\u00e4r vi har f\u00e5tt intervjua l\u00e4rare, professorer och lektorer. Organisationen vi har praktik f\u00f6r h\u00e5ller i en kurs som l\u00e4rarna g\u00e5r p\u00e5; \u201dPsychosocial Care, Support and Protection for children and youths\u201d. Vi har pratat med l\u00e4rarna om vad de tycker om kursen, vilka utmaningar de st\u00e5r inf\u00f6r etc. L\u00e4rarna p\u00e5 Mongu college har varit v\u00e4ldigt \u00f6ppna och \u00e4rliga i sina svar mot oss. Det intressanta var hur mycket l\u00e4rarna faktiskt f\u00f6r\u00e4ndrtas i sin roll som l\u00e4rare och \u00e4ven som privatpersoner efter att kursen b\u00f6rjat i september. En av de st\u00f6rsta f\u00f6r\u00e4ndringarna \u00e4r att de i skolan slutat sl\u00e5 barnen. Vissa f\u00f6r\u00e4ldrar till barnen tyckte ocks\u00e5 att barnen ist\u00e4llet f\u00f6r att g\u00e5 till skolan skulle ut och arbeta men l\u00e4rarna uttrycker att de med de kunskaper som de f\u00e5tt genom kursen kan bem\u00f6ta f\u00f6r\u00e4ldrarna p\u00e5 ett nytt s\u00e4tt och lyckats motivera dem att l\u00e5ta barnen g\u00e5 till skolan. L\u00e4rarna arbetar ocks\u00e5 mycket med att informera barnen och f\u00f6r\u00e4ldrarna om barnens r\u00e4ttigheter.<\/p>\n
I torsdags \u00e5kte vi till staden Kaoma. N\u00e4r vi kom dit var alla hotellrum upptagna, det fanns inte ett ledigt rum. Det var m\u00f6rkt och vi var tr\u00f6tta efter den l\u00e5nga bilresan. N\u00e4r vi v\u00e4l hittade ett rum att sova i sa v\u00e5r handledare \u201dI dont like it\u201d vilket betydde att vi l\u00e4mnade ett dubbelrum med frys och en tv. Vi fortsatte kv\u00e4llen med att leta efter hotellrum men det fanns inga och de som fanns d\u00f6g inte. Det var alltid n\u00e5got som inte passade, f\u00e4rgerna, v\u00e4ggen var smutsig etc. Vi fortsatte jakten men hittade inga rum. Vi var s\u00e5 tr\u00f6tta s\u00e5 vi bad dem att sl\u00e4ppa av oss vid hotellet som hade ett ledigt rum, s\u00e5 kunde de leta efter ett fint hotellrum hela kv\u00e4llen. Men n\u00e4r vi kom dit hade n\u00e5gon annan s\u00e5klart tagit rummet. Tillslut lyckades vi hitta ett ledigt rum som vi tog. En dubbels\u00e4ng, ingen frys, inget internet och inte en droppe vatten. Handledaren fortsatte sin jakt utan n\u00e5gon vidare lycka. Det slutade med att vi alla tre fick dela p\u00e5 v\u00e5rt rum. En god natts s\u00f6mn senare \u00e5kte vi ut och intervjuade polischefen i Kaoma och tv\u00e5\u00a0poliskonstaplar\u00a0 Handledaren intervjuade polischefen och vi medarbetarna. De arbetade med barn och f\u00f6r\u00e4ldrar i utsatta situationer. Alla poliserna delade p\u00e5 en polisbil och d\u00e4rf\u00f6r var det sv\u00e5rt att n\u00e5 ut till alla.<\/p>\n
N\u00e4r vi f\u00f6ljande l\u00f6rdag kom tillbaka fr\u00e5n v\u00e5r \u00e5ttadagars tripp hade v\u00e5rt boende invaderats av studenter, en massa studenter. Som tur \u00e4r har vi funnit att de \u00e4r mycket \u00f6ppna och trevliga vilket k\u00e4nns bra d\u00e5 vi kommer var 25 personer p\u00e5 en med svenska m\u00e5tt m\u00e4tt, mycket liten yta de n\u00e4rmaste tre veckorna.<\/p>\n
V\u00e5r kontaktperson har \u00e5kt till Sverige, s\u00e5 vi g\u00e5r och klarar oss sj\u00e4lva h\u00e4r i 10 dagar. Vi skulle l\u00e5nat hans bil f\u00f6r att p\u00e5 m\u00e5ndagen ta oss till och fr\u00e5n REPSSI som ligger 6-7 kilometer bort. P\u00e5 s\u00f6ndagskv\u00e4llen fick vi dock reda p\u00e5 att han l\u00e5nat ut bilen till sin bror utan att vi visste n\u00e5got. Hans bror befann sig inte i Lusaka. Det blev lite klurigt p\u00e5 kv\u00e4llen att hitta en ny transport d\u00e5 bussarna bara g\u00e5r de f\u00f6rsta fyra kilometrarna sedan f\u00e5r vi g\u00e5 resten. Det rekommenderas inte heller h\u00e4r att s\u00e4tta sig i en taxibil utan att k\u00e4nna f\u00f6raren s\u00e5 att ringa efter vilken taxi som helst var inget alternativ. Efter n\u00e5gra samtal och liyte huvudbry fr\u00e5gade vi v\u00e5ra grannar om de kunde hj\u00e4lpa oss att fixa transport och som tur var k\u00e4nde de en taxichauff\u00f6r som kunde k\u00f6ra oss. Dock fick vi st\u00e5 tillbaka d\u00e5 mannen i familjen f\u00f6rhandlade om priset f\u00f6r v\u00e5r resa och vi fick noga f\u00f6rklarat f\u00f6r oss att detta var det priset som g\u00e4llde, att vi\u00a0absolut\u00a0inte skulle betala mer \u00e4n s\u00e5 och att vi inte skulle betala\u00a0f\u00f6rr\u00e4n\u00a0taxichauff\u00f6ren hade k\u00f6rt oss hem p\u00e5 eftermiddagen. Alla h\u00e4r \u00e4r mycket m\u00e5na att vi som bes\u00f6kare ska behandlas v\u00e4l och att vi ska hitta ett s\u00e4kert transportmedel d\u00e4r det inte finns risk f\u00f6r att vi skulle betala hutl\u00f6sa \u00f6verpriser eller inte komma fram s\u00e4kert.<\/p>\n
Bilderna: Mongu College of Education f\u00f6ljt av personalrummet p\u00e5 colleget d\u00e4r vi genomf\u00f6rde v\u00e5ra intervjuer samt en bild p\u00e5 en av de mindre v\u00e4garna i staden vilken enbart bestod av sand. N\u00e4sta bild \u00e4r p\u00e5 v\u00e5r skickliga och mycket t\u00e5lmodige chauff\u00f6r Jovo och slutligen vi p\u00e5 en av Mongus marknader.\n\t\t