De driver mig till vansinne, allihop p\u00e5 samma g\u00e5ng. Hela jag \u00e4r full av dem. K\u00e4nslor. Jag som alltid f\u00f6rs\u00f6kt (och oftast lyckats) h\u00e5lla k\u00e4nslor s\u00e5 l\u00e5ngt ifr\u00e5n mig som m\u00f6jligt. Nu sv\u00e4ljer de mig hel, och jag m\u00e4ktar inte motst\u00e5. Ena stunden k\u00e4nner jag mig som en sj\u00e4lvst\u00e4ndig och stabil rymdraket som krossar allt i sin v\u00e4g. N\u00e4sta stund blir jag liten och svag som ett beroende nyf\u00f6tt barn, utan f\u00f6rm\u00e5ga att varken f\u00f6rst\u00e5 eller f\u00f6rm\u00e5. Jag \u00e4r en trisslott d\u00e4r det skrapas fram allt fr\u00e5n vredesutbrott och \u00e5ngestattack till lyckorus och gl\u00e4djet\u00e5rar. Jag fr\u00e5gar mig sj\u00e4lv, g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng, vad jag gett mig in p\u00e5 och svaret blir alltid detsamma: Men jag vill ju det h\u00e4r. S\u00e5 innerligt mycket! Jag pratar givetvis om min resa till Israel\/Palestina, under de fem kommande veckorna. I b\u00f6rjan av socionomprogrammet presenterade universitetet m\u00f6jligheten f\u00f6r studenter att g\u00f6ra sin studiepraktik i utlandet. Socionomprogram p\u00e5 svenska universitet har tillsammans utformat praktikprogram d\u00e4r socionomstudenter f\u00e5r g\u00f6ra studiegraktik i grupp, genom universitetens kontakter med utl\u00e4ndska univeristet och organisationer. Universitetet st\u00e5r f\u00f6r kontakterna och studenterna f\u00e5r d\u00e4rigenom trygghet och en stadig grund att st\u00e5 p\u00e5 d\u00e5 de har universitetet bakom sig och gruppen med sig. F\u00f6r mig var detta ett utm\u00e4rkt tillf\u00e4lle och en livs chans att f\u00e5 en erfarenhet jag l\u00e4nge dr\u00f6mt om, d\u00e5 jag aldrig skulle v\u00e5ga ge mig ut p\u00e5 ett s\u00e5dant \u00e4ventyr p\u00e5 egen hand. Valet att \u00e5ka till just Israel f\u00f6ddes genom min kristna tro som fullkomligt eskalerat de senaste \u00e5ren. Det har d\u00e4rf\u00f6r blivit en dr\u00f6m att f\u00e5 bes\u00f6ka alla dessa platser d\u00e4r allt faktiskt b\u00f6rjade, en g\u00e5ng f\u00f6r l\u00e4nge sen. N\u00e4r univeristetet presenterade denna m\u00f6jlighet var det inget tvivel att jag ville ta den chansen. Det religi\u00f6sa perspektivet kombinerat med insyn i konflikten genom lokala organisationer som arbetar mot den lokala befolkningen, vilket \u00e4r s\u00e5 l\u00e4tt att missa under “vanliga” turistresor. D\u00e4rigenom ges m\u00f6jlighet att se det sociala arbetet i en kontext som fullst\u00e4ndigt kontrasterar min egen verklighet och den verklighet socionomprogrammets studier grundar sig p\u00e5. Att vilja \u00e4r dock ett stort steg fr\u00e5n att faktiskt ta beslutet att g\u00f6ra. Efter mycket om och men best\u00e4mde jag mig \u00e4nd\u00e5 f\u00f6r att inte l\u00e5ta chansen g\u00e5 f\u00f6rbi mig och jag bokade flygbiljetter i v\u00e5ras tillsammans med tv\u00e5 andra klasskompisar. Av olika anledningar avbokade de sin resa f\u00f6r n\u00e5gon m\u00e5nad sen och jag \u00e4r numera ensam fr\u00e5n mitt universitet. Jag har d\u00e4refter velat fram och tillbaka om jag verkligen ska \u00e5ka eller inte. Tryggheten i klasskompisarna f\u00f6rsvann, fem veckor ifr\u00e5n hem, sambo och familj, det \u00e5terigen krigsh\u00e4rjade Gaza, IS brutala frammarsch, ebola-katastrofen och eskalerande oroligheter i Jerusalem. Sedan flygbiljetten bokades har jag l\u00e4ngtat och v\u00e4ntat. D\u00e4rf\u00f6r best\u00e4mde jag mig \u00e4nnu en g\u00e5ng f\u00f6r att inte l\u00e5ta chansen rinna mellan mina fingrar. Enligt UD \u00e4r det vanliga s\u00e4kerhetsrutiner och s\u00e4kerhets\u00e5tg\u00e4rder som g\u00e4ller, trots oroligheterna. Jag h\u00e5ller mig till dessa, h\u00e5ller mig ifr\u00e5n riskomr\u00e5dena och r\u00e4knar med att komma hem helskinnad. Gruppen best\u00e5r dock av ytterligare sex studenter fr\u00e5n andra universitet och jag ser fram emot att f\u00e5 tillf\u00e4lle att knyta nya bekantskaper. Flyget lyfter p\u00e5 fredag och veckan best\u00e5r av f\u00f6rberedande f\u00f6rel\u00e4sningar och seminarium om Israels historia och socialt arbete i en israelisk kontext d\u00e4r konflikt blivit vardag. De organisationer och sociala projekt vi ska bes\u00f6ka och arbeta i under vistelsen \u00e4r minst sagt sp\u00e4nnande och jag \u00e5terkommer till dessa! Israel \u00e4r ett land med en unik, komplex och fascinerande historia, pr\u00e4glat av kulturella, religi\u00f6sa och politiska mots\u00e4ttningar och konflikter. Det blir bara b\u00e4ttre ju mer kunskap jag suger \u00e5t mig. Nu \u00e4r det n\u00e4rmre \u00e4n n\u00e5gonsin! God Bless! \/ Evelina campus Kalmar<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
De driver mig till vansinne, allihop p\u00e5 samma g\u00e5ng. Hela jag \u00e4r full av dem. K\u00e4nslor. Jag som alltid f\u00f6rs\u00f6kt (och oftast lyckats) h\u00e5lla k\u00e4nslor s\u00e5 l\u00e5ngt ifr\u00e5n mig som m\u00f6jligt. Nu sv\u00e4ljer de mig hel, och jag m\u00e4ktar inte motst\u00e5. Ena stunden k\u00e4nner jag mig som en sj\u00e4lvst\u00e4ndig och stabil rymdraket som krossar allt […]<\/p>\n","protected":false},"author":104,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[93],"tags":[],"class_list":["post-684","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-blogg"],"acf":[],"yoast_head":"\r\n