![\"IMG_0392\"](\"https:\/\/blogg.lnu.se\/socionomstudenter-utomlands\/files\/2015\/02\/IMG_0392.jpg\")
<\/a><\/p>\nHej!<\/p>\n
Jag \u00e4r nu inne p\u00e5 min fj\u00e4rde vecka av praktiserande och hittills har det varit bra p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt. Arbetet passar mig bra och varje dag har varit givande. Min mentor Kirsten har en stor del i denna k\u00e4nsla. Jag talade om f\u00f6r henne under v\u00e5r handledningstid att jag tycker att hon \u00e4r ett bra st\u00f6d och att jag l\u00e4r mig nya saker varje dag. Tillbaka fick jag svaret: det \u00e4r vi som ska vara glada, vi har ju f\u00e5tt gr\u00e4dden p\u00e5 moset. Jag blev r\u00f6rd och smickrad av hennes ord och det \u00e4r precis en s\u00e5dan person hon \u00e4r, positiv, empatisk och en gl\u00e4djespridare.<\/p>\n
Tillsammans har vi pratat om vad v\u00e5ra m\u00e5l \u00e4r med praktikplatsen d\u00e4r jag bland annat n\u00e4mnde att jag ville f\u00e5 kunskap och erfarenhet i det praktiska arbetet med ungdomar. Jag ber\u00e4ttade att jag g\u00e4rna ville ha tips om hur jag kan f\u00f6rb\u00e4ttra och utveckla min probleml\u00f6sningsf\u00f6rm\u00e5ga, mitt bem\u00f6tande och \u00e4ven ha planerad tid f\u00f6r reflektion och diskussion. Kirsten pratade om att kunna h\u00e5lla flera bollar i luften, prioritera och samtidigt k\u00e4nna sig bekv\u00e4m med att g\u00f6ra detta. Hon talade om det maktf\u00f6rh\u00e5llande vi har gentemot den vi m\u00f6ter och att makt alltid finns d\u00e4r men att man f\u00f6rs\u00f6ker utj\u00e4mna det i m\u00f6tet. P\u00e5 kontoret s\u00e5 visade hon mig sn\u00e4ckskal som hon plockat fr\u00e5n stranden och skelett fr\u00e5n olika djur som hon hittat. Kirsten ber\u00e4ttade om hennes speciella hobby att samla p\u00e5 skelett vilket hon ofta ber\u00e4ttade f\u00f6r elever som kom in. Detta var ett exempel p\u00e5 hur hon ibland b\u00f6rjade prata med en elev och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt “l\u00e4ttade upp” samtalet (sj\u00e4lvklart inte varje g\u00e5ng men som ett exempel). Vi talade om att det \u00e4r viktigt att kunna vara flexibel i m\u00f6ten, till exempel kunna lyssna p\u00e5 personen eller till och med l\u00e4mna skolan f\u00f6r en promenad eller f\u00f6r att ta en fika. Rollen som professionell, stresshantering och samarbete var andra saker vi tog upp, att det \u00e4r viktigt att ta hand om sig sj\u00e4lv och kunna sl\u00e4ppa arbetet n\u00e4r man kommer hem.<\/p>\n
“We support the student” \u00e4r wellbeing teamets viktigaste uppdrag. Samtidigt f\u00f6rklarade Kirsten att det \u00e4r mycket som teamet inte kan p\u00e5verka som till exempel hur skolan avg\u00f6r vilka elever som f\u00e5r g\u00e5 p\u00e5 skolan eller varf\u00f6r det inte \u00e4r fler anst\u00e4llda i wellbeing teamet. Jag fick veta att Frankston High School \u00e4r en s\u00e5 kallad sluten skola vilket betyder att eleverna m\u00e5ste bo i omr\u00e5det Frankston f\u00f6r att g\u00e5 p\u00e5 skolan. Om en elev inte g\u00f6r det och s\u00f6ker plats p\u00e5 Frankston High School, f\u00f6rklarade Kirsten att eleven i s\u00e5 fall m\u00e5ste ha kvaliteter som kan h\u00f6ja skolans “rykte”. Exempel p\u00e5 s\u00e5dana goda kvaliteter \u00e4r exeptionellt bra betyg. En annan sak som Kirsten f\u00f6rklarade f\u00f6r mig \u00e4r att skolan inte ville ha f\u00f6r m\u00e5nga anst\u00e4llda inom wellbeing teamet eftersom det s\u00e4nder ut budskapet om en “br\u00e5kig” skola. Jag fick mig verkligen en tankest\u00e4llare efter denna diskussion.<\/p>\n
***<\/p>\n
I tisdags hade vi en fullsp\u00e4ckad dag med Kirsten. Bland annat gjorde vi ett hembes\u00f6k till en elev, jag hade programplanering med Linda och med Kirsten fick jag vara med p\u00e5 utbildning f\u00f6r personal och l\u00e4rare om att bem\u00f6ta en elev som upplever \u00e5ngest eller panikattacker. <\/p>\n
Hembes\u00f6ket var hos en elev som av personliga sk\u00e4l inte kunde n\u00e4rvara i skolan. Jag fick f\u00f6lja med Kirsten p\u00e5 detta och tr\u00e4ffa eleven och hennes mamma. M\u00f6tet var avslappnat och positivt, det m\u00e4rktes att Kirsten hade ett n\u00e4ra samarbete med familjen och en tillitsfull relation. Vi gick d\u00e4rifr\u00e5n med varsin p\u00e5se tomater som familjen hade odlat i tr\u00e4dg\u00e5rden och n\u00e4r vi sa hej d\u00e5 log eleven mot mig. Jag blev mycket glad av leendet och log tillbaka. I bilen f\u00f6rklarade Kirsten att detta m\u00f6te visade att skolan bryr sig om eleven och f\u00f6rhoppningsvis f\u00e5r eleven att k\u00e4nna sig sedd. Vi skulle \u00e4ven ha ett n\u00e4tverksm\u00f6te fram\u00f6ver med eleven och hennes mamma, hennes psykolog och elevens l\u00e4rare f\u00f6r att kunna samarbeta och arbeta f\u00f6r elevens b\u00e4sta.<\/p>\n
Tillbaka p\u00e5 skolan tr\u00e4ffade vi n\u00e5gra av skolpersonalen f\u00f6r att g\u00e5 igenom hur man kan bem\u00f6ta elever som upplever \u00e5ngest eller en panikattack. Jag upplevde att personalen verkligen uppskattade denna tid och det blev ocks\u00e5 ett s\u00e4tt att l\u00e4ra sig att hantera stress och \u00e5ngest sj\u00e4lv. Jag reflekterade kring att m\u00e5nga av personalen var v\u00e4ldigt \u00f6ppna med att ber\u00e4tta om egna upplevelser av bland annat panikattacker vilket p\u00e5verkade gruppens klimat. Alla respekterade varandra och det k\u00e4ndes prestigel\u00f6st. Det k\u00e4ndes bra f\u00f6r mig ocks\u00e5.<\/p>\n
Efter lunch p\u00e5b\u00f6rjade jag och Linda ett program som heter “Transition program”. Programmet \u00e4r utformat f\u00f6r elever som beh\u00f6ver extra hj\u00e4lp med planering, att l\u00e4ra sig arbeta i grupp och samtidigt tr\u00e4ffa nya kompisar. Dessa program visar verkligen hur socialt arbete \u00e4r en levande och kreativ verksamhet d\u00e4r vi som socialarbetare har ett handlingsutrymme. Jag fick bland annat komma med f\u00f6rslag p\u00e5 samarbets\u00f6vningar som vi kunde anv\u00e4nda oss av i programmet och olika id\u00e9er om hur eleverna kan planera och strukturera sin vardag p\u00e5 ett bra s\u00e4tt. Eftersom jag, fram tills nu, alltid spelat fotboll och ing\u00e5tt i ett lag s\u00e5 kunde jag direkt t\u00e4nka p\u00e5 olika f\u00f6rslag p\u00e5 samarbets\u00f6vningar som jag gjort inom fotbollen. Min mamma som \u00e4ven hon \u00e4r socionom gav mig ocks\u00e5 tips och id\u00e9er p\u00e5 \u00f6vningar som hon hade anv\u00e4nt sig av i sitt arbete med ungdomsgrupper. Jag och Linda hade v\u00e4ldigt roligt n\u00e4r vi planerade detta program och f\u00f6rhoppningsvis kommer eleverna ocks\u00e5 att uppskatta det. Detta \u00e4r bara ett av m\u00e5nga program vi kommer bedriva och jag ser fram emot att f\u00e5 b\u00f6rja arbeta med eleverna. <\/p>\n
***<\/p>\n
Innan jag gick fr\u00e5n jobbet i fredags fick jag ett “hemligt uppdrag” av Kathy som arbetar p\u00e5 skolan. “Vi beh\u00f6ver en ung blond tjej och t\u00e4nkte p\u00e5 dig” sa hon till mig och drog in mig i ett klassrum av elever. Helt pl\u00f6tsligt stod jag framf\u00f6r en klass med en blixtrande kamera framf\u00f6r n\u00e4san. Jag skulle tydligen vara med i skolans broschyr som visade hur teknik inf\u00f6rdes i undervisningen. Jag stod d\u00e4r med en historisk gubbe p\u00e5 en powerpoint presentation med en ipad i handen och skulle l\u00e5tsas undervisa. Kathy sa att jag skulle ber\u00e4tta om mig sj\u00e4lv och vem jag var, s\u00e5 jag b\u00f6rjade g\u00f6ra det. Eleverna b\u00f6rjade st\u00e4lla fr\u00e5gor och jag blev mindre nerv\u00f6s. Ja, som sagt. Varje dag \u00e4r olik den andra men ocks\u00e5 flera erfarenheter rikare!<\/p>\n
***<\/p>\n
Ut\u00f6ver praktiken s\u00e5 njuter jag och min pojkv\u00e4n Johan av Melbourne. V\u00e4dret de senaste dagarna har varit str\u00e5lande och vi har hunnit med att sola och bada. Nedanf\u00f6r \u00e4r bilder fr\u00e5n d\u00e4r vi bor, i South Yarra och fr\u00e5n China Town d\u00e4r vi njutit av god mat.<\/p>\n