Att leta

15:30 by sthalsan

 

Ibland kan man känna av någon slags oro i kroppen, nästan som en form av sug. Man är inte nöjd med saker och tings tillstånd, det är något som fattas en, men man vet inte vad. Man försöker på alla sätt och vis hitta ett sätt att få bukt med känslan av otillfredsställelse, men inget hjälper.  Det är som att klia på ett myggbett, skönt för stunden, men efteråt kliar det ännu mer. Det är ett tillstånd som gör oss rastlösa och får oss ut på jakt. Ju mer vi letar utan för oss själva, desto mer kan vi gå vilse. När vi inte vet vad vi behöver, så vet vi inte var vi ska leta. Då kan det bästa vara att stanna upp och sluta leta/jaga. Att lyssna inåt, där det kanske ekar tomt och ihåligt. Att stå ut med tomheten, att våga stanna in den och se om det ändrar sig över tid. Det är först när vi slutar jaga utanför oss själva, som vi kan verkligen kan finna något.

Comments are closed.