Finns det någon där?

05:28 by sthalsan

Ensamhet känner du till alltför väl. Du har allt som oftast burit på en känsla av att vara lite utanför, inte någon man räknar med. Du får hela tiden ligga i, ta kontakter, se till att man kommer ihåg dig när det är något kul på gång. Du måste ha stenkoll och det tar tid. Inte kan du heller tacka nej, när erbjudanden dyker upp, tänk om du verkar tråkig och folk tröttnar på dig. Livet känns osäkert, otryggt och oförutsägbart. Det blir aldrig någon rast eller ro, eftersom du inte kan koppla av, varva ner och bara följa ditt hjärta, din lustkänsla. Ibland när du är ensam i din lägenhet, kan du komma på dig själv med att ropa: Är det någon där? Ljudet studsar mot väggarna, tystnaden är kompakt och ensamheten skär i dig. Trots att du vet att en annan människa finns på andra sida väggen tre meter bort, känns det snarare som 3 mil bort. Du känner dig ensam, trots att du är omgiven av människor. En känsla du kan känna igen från din barndom, ensam också i din familj. Du vill ha ögonkontakt, du vill ha närhet, en själsfrände, som vet vad du tänker, som förstår dig. Du letar efter det fullkomliga mötet och ser bara alla fel. Dina relationer duger inte, de är arbetsamma och präglas av en kamp. Du är helt enkelt missnöjd och ensam. Kanske du ska prova att släppa bilden av dig själv som ensam och börja tänka på dig själv som en person, som vill bidra med sig själv.  Släpp alla idéer om att det är något fel på dig eller på de människor du omger dig med. Se möjligheterna till gemenskap och närhet, som finns inom räckhåll för dig och ta för dig av det ofullkomliga. I alla grushögar kan det gömma sig guld. Du har massor att ge, lägg fokus på det och se vad du kommer få.

Comments are closed.