Går ränderna aldrig ur?

13:04 by sthalsan

Igår var du i syltburken igen med lilla handen, fast du intalat dig själv att sylt är dåligt för dig, faktiskt  rent skadligt. Sylten lämnar en bitter eftersmak, du känner, att du sviker dig själv och det du tror på, varje gång du sticker ner dina fingrar i kletet. Men det är ju så svårt att låta bli. Du intalar dig själv att det inte är någon fara, du kan hantera saker nu, du ska på din höjd ta dig ett minimalt slick, du har kontroll nu. Fast varje gång du sticker ner ett pekfinger, fastnar hela näven. Hur är det möjligt att fastna i samma burk gång på gång? I perioder har du undvikit sylt helt och hållet, men så kan man inte leva, det finns sylt överallt. Du har insett att undvikande inte är att hantera något utan bara ett sätt att slippa förhålla sig till det. Oavsett vad sylten i ditt liv består av, det kan handla om allt från raseriutbrott, datamissbruk, ätstörningar, shopping, överdrivet kontrollerande osv, så är det där. Fråga dig själv vad det är du löser genom att sticka ner pekfingret i burken för ett slick och vad du uppnår genom att upprepa ditt destruktiva beteende? Fundera över vad du slipper ta itu med när du gör som du gör. När du kommer på svaret, sätt igång och ta itu med det du undvikit att göra. Handlar det om att lugna ner sig och fly stressen, ta hand om din stress på ett bättre sätt. Handlar det om att känna sig trygg och säker, jobba med din inre säkerhet. Det löser inget att sticka handen i syltburken. Förr eller senare kommer du till insikt om att göra mer av samma sak bara leder till mer av samma resultat. Gör något annat, prova något nytt!

 

Comments are closed.