Just nu

19:31 by sthalsan

Du sitter framför ditt fönster, som står på glänt. Ett stilla vårregn har precis upphört och solen håller på att leka sig fram mellan molnen igen, kommer med löften om en varm vårdag. Du förnimmer en doftsensation av gräs, jord, blomdofter som blandas till en vårcocktail, som du bara vill svepa i dig. Du ser körsbärsträdet som står i full blom från ditt fönster, hör trädgården ropa på dig, solen som lockar och du suckar inombords, när du ser dig själv sittandes i solen med en kaffe. Framför dig ligger dagens göra-lista och det är inte lite, som du ska avverka framför din dator. Det är jobbigt med arbete som måste göras, när din varelse bara längtar efter att få vara, utan måsten. Du skulle vilja snöra på dig dina skor, ge dig iväg till närmsta skogsglänta och bara få omfamna visipporna, slänga dig ner i blomsterhavet och släppa allt för en stund, men du har inte tid. Du måste vara i tiden, när du helst av allt bara vill kliva ur den. Du fortsätter skriva ytterligare en stund. Långt bort hör du ljudet av en kyrkklocka som klämtar. Ljudet från kyrkklockan blandas med pianomusik som strömmar ut från ett närbeläget fönster. Du hör röster från grannbostaden, lågmälda mummel som blandas med skratt. Du suckar, det känns omöjligt att koncentrera sig, men du måste fortsätta. En koltrast slår upp en drill och du lyfter blicken för att betrakta fågeln. Du bestämmer dig för att fixa en kaffemugg och ge dig själv en kort paus i trädgården.

Förnöjt slår du dig ner på trädgårdsbänken och låter solen värma ditt ansikte. Du har lämnat mobilen i lägenheten, för du har bestämt dig för att ge dig själv en stund, när du bara får vara, utan tidspress. Du tar små klunkar av det varma kaffet, känner aromen, värmen från muggen, den fylliga bönsmaken, perfekt rostad. Trädgårdens dofter, ljuden från din omgivning, solens värmande strålar, smaken från kaffet, du bara sitter du där du sitter, med sluten blick. Du har klivit ur tiden, släppt alla måsten och känner hur enkelt det är att fylla sig själv med fullkomlig, ögonblicklig lycka. Du njuter verkligen av ditt kaffe och ger dig själv god tid att dricka det. Därefter reser du dig för att återvända till din dator. Det känns som du varit borta jättelänge. Förvånat upptäcker du, att din paus bara varat i nio minuter. Du ler för dig själv och tänker, att det här tål att upprepas. Du jobbar på och vet, att när du behöver det, kan du ge dig själv tillåtelse till att på nytt få kliva ur klocktiden, rakt in i nuet, där du hittar fullständig avkoppling och vila.

 

japanese-cherry-trees-724290__180

Comments are closed.