När säger du tack?

08:44 by sthalsan

Du sitter på planet, på väg till ditt nya hem, åtminstone för de närmsta sex månaderna. Har du gjort rätt, som bara åker iväg, lämnar allt där hemma? Partner, familj och vänner kommer mötas, umgås, vara nära utan dig. De kanske inte kommer sakna dig överhuvudtaget, uppfyllda av allt som händer och pågår runt dem i deras värld, en värld som kommer skilja sig avsevärt från din värld. Du kommer få möta lidande, lidande på en nivå som människor i din värld inte kan förstå, inte kan relatera till eller ta in i sina hjärtan. Du vet vad som väntar, för du har redan varit där. Nu återvänder du och ska tillbringa ett halvår som sjuksköterska på ett barnsjukhus. Du har tvekat, ditt hjärta har hela tiden sagt ja, men ditt huvud nej. Det är riskfyllt, det innebär en del umbäranden för egen del. Du vet, att du kommer vakna svettig av mardrömmar, känna rädsla för att sjukhuset där du jobbar ska attackeras av någon rebellgrupp, att ni ska vara strömlösa under många dagar, att vattnet tar slut eller att medicinerna inte räcker till. Oron, stressen och ångesten följer med uppdraget, men vinsten är att få se ett barn tillfriskna och kunna återförenas med sina föräldrar igen. Ibland finns det inga föräldrar, du tänker på de barn du mött, som måste kämpa vidare på egen hand och växa upp med andra barn i samma situation.

Det har varit svårt för dina närmsta att acceptera ditt val. Det finns väl massvis med sjuka barn i Sverige, som du kan hjälpa istället. Varför måste du åka till ett katastrofdrabbat område och utsätta dig själv för risken att få någon smitta eller bli dödad på något annat sätt? Du förstår hur de tänker, men de förstår inte hur din verklighetsuppfattning har förändrats. De förstår inte hur meningslöst livet i Sverige kan te sig, där mycket vill ha mer och där många är missnöjda och olyckliga ändå. Där människor stressar livet ur sig för att göra ännu mer av sådant som egentligen inte behövs och läxar upp sig själva för att de inte motsvarar sina egna, orimliga idealbilder av hur de borde vara. Du vill bara ropa, lyft blicken, öppna dina ögon i tacksamhet över att du får vara frisk, äta dig mätt och sova tryggt med vetskapen om att det kommer bli likadant imorgon. Du vill bara tyst viska till dina medmänniskor i Sverige: Säg tack, varje dag!

love-544402__180

Comments are closed.