Oro

12:16 by sthalsan

Oro är minnet av framtiden, har hjärnforskaren Martin Ingvar sagt. Alla bilder vi skapar om vad som kommer att hända, långt innan det har hänt, det är oro. Vi tror, att vi måste förbereda oss på katastrofer för att kunna hantera dem. Genom att oroa oss, mår vi emellertid dåligt. Vi kanske är så oroliga att vi får svårt att sova och äta ordentligt. Frågan är om vi är bäst rustade att möta katastrofer utmattade eller i god fysisk och psykisk form? Det betyder med andra ord, om jag kan släppa all oro och bara ta en dag i sänder, är jag bäst rustad att hantera de kriser som eventuellt kan tänkas uppstå. Vi är genom evolutionen programmerade för att söka efter faror, vilket ökar våra överlevnadschanser. Samtidigt är farorna vi ser i vår tid kanske inte faror som utgör någon direkt livsfara. Nervsystemet kan emellertid inte skilja det ena ifrån det andra. Rädslan för att bli ihjälslagen av en fiende och rädslan för att få cancer, kan kännas lika hotfull. Kroppen går igång av stressande tankar och förbereder sig för kamp eller flykt. Det är inte lätt att somna, om man tror att någon är i färd med att mörda en. Det är med andra ord inte heller lätt att somna, om man tror, att man kommer dö en för tidig död i någon okänd sjukdom. Kroppen reagerar likadant oavsett om faran är sann eller bara hypotetisk. Vad kan du göra med alla dina orostankar då? Du kan prova att släppa dem, se dem som moln, som seglar förbi på himlen en molnig, men blåsig dag. Det kommer ständigt nya, men de far förbi, om du inte fokuserar på något särskilt moln. Du kan också tänka, vad är det värsta som kan hända och hur farligt är det? Att verkligen tänka tanken så långt det går. När orosmolnen dyker upp, hälsa på dem, andas och släpp förbi dem. Kom ihåg att det blåser rejält idag!

Comments are closed.