Tysnad en möjlighet?

07:15 by sthalsan

Plötsligt får du hjärnsläpp, du har tappat orden. Du vet helt enkelt inte vad du ska säga, tungan är fastklistrad och det ekar tomt i skallen på dig. Du befinner dig i en situation där du verkligen borde bidra med något. Kanske du är ute på första träffen med en person, sitter och fikar i personalrummet som nyanställd eller ska hålla igång en konversation på en sittning. Oavsett är det en jobbig och pinsam upplevelse när det blir tyst, fast det borde pratas. En sådan här upplevelse kan lätt etsa sig fast i hjärnan och leda till att vi undviker att prata med människor vi inte känner. Tänk om det kommer uppstå en tystnad, ett tomrum, frånvaro av något, som gör att vi framstår som sämre, tråkiga och inte värda att umgås med. Det kan leda till att vi blir ensamma. Fast det kanske är just en kommande ensamhet vi jobbar på genom att undvika alla situationer, som kan leda till nya bekantskaper och ett större nätverk.

 Varför är det så farligt med lite tystnad egentligen? Kan vi inte se på tomrummet som en paus mellan något, en stund till reflektion, där vi ger oss tillåtelse att försvinna in i oss själva en stund. Ett tomrum kan vara ett tillfälle till återhämtning, en vila och en mikrostund till att ladda om batterierna. Tänk om vi skulle ge oss själva tillåtelse till att få vara tysta lite då och då, utan att drabbas av panik. Tystnaden kanske är så mycket mer spännande än menlöst kallprat, som aldrig tar slut. Våga utforska tystnaden på ett närvarande och deltagande sätt idag och se vad som händer. Tala är silver, tiga är guld.

 

Comments are closed.