Vän med ångesten

06:53 by sthalsan

Dimman drar in från havet, sveper fram som en ogenomtränglig väv, gör att sikten blir skymd, blicken blir ansträngd, detaljerna blir tydliga men helheten går förlorad. Du tappar fart, börjar tveka, vart var det nu du var på väg egentligen? Nyss var det bråttom, det var fokus och energi, nu kommer du knappt ihåg varför det var sådan brådska. Snabba skiften, från att vara fylld med energi, till att känna hur du helt saknar kraft. Du känner dig tung i kroppen, trött, nej inte nu igen tänker du. Snabbt, du måste hitta något att klamra dig fast vid, något som håller dig sysselsatt och får dig att känna dig levande igen, med en gång. Du börjar febrilt söka, hitta tillbaka till TO DO-listan. Det är bara när du gör som du mår bra, som du känner att du lever. I dimman, i det tomma, stilla, lugna, tysta finns det inget annat än ångest. I dimman är livet intet, det blir bara som att ramla i en djup, bottenlös brunn, att bara mardrömslikt falla utan att det finns något stopp. Du måste till varje pris undvika dimman, brunnen, kontrollförlusten. All din energi går åt till att skapa avstånd, distans, till att ta dig bort. Det finns bara detta enda, att hyperaktivt kämpa eller att falla, du kämpar tills du inte orkar mer, då faller du, djupare för varje gång. Ska det aldrig ta slut?

Du vet inte vad du flyr från, eftersom du aldrig vågat stanna tillräckligt länge för att bekanta dig med det. När du inte flyr kämpar du för att hålla igång, med andra ord känner du aldrig frid och lugn inombords. Din kropp är trött, sliten av att ständigt köra på, fylld av stresshormoner. Det tomma, svarta, bottenlösa är hotfullt, för att du aldrig är där. Det vi undviker har en tendens att tillta, från rent obehag till orent obehag. Tänk om du kunde ta ett steg tillbaka och betrakta hur du gör och vad det leder till. Du har konstruerat din egen sanning om hur livet är, du tror att tomhet är farligt. Våga stanna i det tomma, i dimman, i det bottenlösa. Dimma är flyktigt, den drar förbi om du står kvar. Öppna upp ditt tomrum, kliv in, det ekar, är kalt, men det finns väggar, det finns rymd och det finns fönster och en dörr. Du kan komma och gå som du vill. Du kan ställa dit en skön soffa och sätta dig ner. Sänka garden och bara sitta i tystnaden. Är det verkligen helt tyst eller kan du urskilja några ljud? Kanske du kan höra ditt andetag, känna ditt hjärta slå, kanske du kommer upptäcka att ett tomrum är en fantastisk möjlighet till att skapa och fylla det med saker som har betydelse för dig.

foggy-day-1415944-m

Comments are closed.