Varför gjorde du så??

09:45 by sthalsan

Du vet precis hur det är. Hur du uppfattas av andra, att de kan se det där du vill dölja. Därför måste du ta i lite extra, för att de inte ska upptäcka att du är en bluff. Du är inte alls så där bra, som du verkar. Det är inte så mycket, som du verkligen lyckas med, de skulle bara veta. Det värsta vore om de upptäckte hur osäker och tvivlande du är på dig själv. Det gäller vara på sin vakt, så du inte blir påkommen i ett svagt ögonblick. Du lägger ner massvis med tid och energi på att förebereda dig, tänka ut vad du ska säga och göra. Efteråt kan du älta ett ord, en mening, en gest i det oändliga, varför gjorde du eller sa så där?

Känner du igen dig, pågår livet inne i ditt huvud snarare än utanför din kropp? Har du fastnat i negativa tankar om dig själv, ditt värde och om du duger som du är? Allt detta tvivel och ältande känns så sant för dig, men du har ramlat ner i ett hål av illusioner och fastnat där. Enda sättet att ta sig upp ur hålet är att vända blicken mot något annat. Om du tittar upp, kommer du se att himlen är blå, solen skiner och livet pågår någon annanstans än i det mörka hål, som du försatt dig i. Det är faktiskt du som placerat dig där. Ju fortare du inser det, desto fortare kommer du att ta dig ur hålet. Det goda livet väntar på dig. Nästa gång du närmar dig hålet, ta en annan väg, skifta fokus, släpp dig själv och ta in omgivningen istället.

 

Comments are closed.