Inlägg

Pristagare Esther Duflo (och kolleger) – hurra för Nobelpriskommittén!

fredag, oktober 18th, 2019

Laureate Esther Duflo and colleagues – admirable award courage in Stockholm

——————————————————————————————–

Summary in English

October 14 in 2019 turned out to be a great day also in my own professional life. I had no particular achievement myself but I could see something come true that I have been pleading for repeatedly for quite some time – the Nobel Prize in economic sciences with development economics as the awarded research area and Esther Duflo as a female winner together with Abhijit Banerjee. Concerning a third person I had in recent years changed my mind a couple of times forward and backward between Partha Dasgupta, William Easterley and Michael Kremer. Kremer made it finally – a good choice as well.

In recent years, I have pointed several times at my view that the evaluation time for the winning research area not in each and every case necessarily has to be 20-30 years – and certainly not when it comes to developing countries (poverty) and the scientific field experiments there.

———————————————————————————————

Own contributions / bidrag på svenska och engelska

https://lnu.se/en/meet-linnaeus-university/current/news/2019/who-will-be-awarded-the-nobel-prize-in-economics-2018/

https://blogg.lnu.se/fromlet-bbsresearch/files/2019/10/Nobel_Prizw_2019.pdf

https://johanschuck.se/hubert-fromlet-dags-for-en-ny-kvinnlig-ekonomipristagare/

https://lnu.se/mot-linneuniversitetet/aktuellt/nyheter/2019/hubert-fromlet-det-ar-hog-tid-att-hitta-kvinnliga-ekonomipristagare/

https://www.di.se/debatt/debatt-kvinnorna-som-borde-fa-ekonomipriset/

——————————————————————————————–

När jag igår fick höra resultatet från omröstningen till ekonomipriset 2019 blev jag mycket glad. Dels för att forskningsområdet “utvecklingsekonomi” belönades, dels för att Esther Duflo blev en av pristagarna (utan att göra avkall på de två manliga pristagarnas meriter). Det hade dock tagit så mycket som tio år sedan den första kvinnliga pristagaren hade belönats (Elinor Ostrom).

Jag hade också föreslagit i några av ovanstående länkar att – om det ej skulle uppstå kvalitativa risker – att (något) förkorta den traditionella, 20-30 år långa utvärderingsperioden för att kunna utvidga listan på kvinnliga priskandidater.

Så klart att jag kände mig nöjd efter tillkännagivandet. En del traditionellt skolade och sinnade kolleger framförde en hel del tvivel. Några sade också till mig rakt på sak att fältexperiment inte duger för att komma fram till generella eller makroorienterade slutsatser.

Visst, i vissa situationer kan det vara så. Har man dock sysslat lite närmare med fattiga utvecklingsländer brukar man märka rätt snabbt att effektiviteten och resultaten av speciella reformer och satsningar endast kan mätas med hjälp av fältorienterade mikroexperiment, speciellt eftersom makroekonomiskt statistikstöd av olika skäl knappt förekommer. Men neutralt vunna lokala eller regionala undersökningsresultat kan också göra mycket nytta och leda till bredare geografisk tillämpning.

Bra med Banerjees och Duflos forskning är inte minst att de kan åstadkomma praktisk koppling med sina studier och exempelvis även inkludera något så viktigt som psykologiska aktioner och reaktioner. Deras forskning är neutral och kan ej påverkas eller manipuleras av inhemska institutioner. Såväl berörda (fattiga) människor och inhemska institutioner kan dra direkt nytta av MIT-ekonomernas forskning som utländska biståndsgivare och företag. En helt ny forskargeneration kan äntligen mer konkret bidra till en bättre och rättvisare värld.

Min hyllning till Banerjee och Duflo ska dock inte förringa Michael Kremers mycket seriösa vetenskapliga insatser för fattiga länder, speciellt eftersom han sysslar så mycket med hälsoekonomi – ett viktigt forskningsområde med Amy Finkelstein, Jonathan Gruber och Kevin Murphy som potentiella pristagare längre fram. ”Health economics” förtjänar ännu mer uppmärksamhet framöver, både i utvecklade och mindre utvecklade länder.