Baltic Business Research

Kammarrätten i Jönköping har åter avstyrkt Finansinspektionens önskemål om amorteringskrav med förklaringen att ”amorteringskrav som riktar sig mot enskilda hushåll bör regleras i lag. Frågan har en direkt och påtaglig inverkan på enskildas ekonomi och bör inte vara föremål för regelförändringar på myndighetsnivå”, enligt kammarrättspresidenten Stefan Holgersson.

Det ter sig svårt att anföra intellektuella och juridiska argument mot denna slutsats. Och varför skulle man? Framväxten av bostadsbubblan har varit synlig under en längre tid. Bubblan är här. Frågan är idag om denna kommer att spricka eller ej. Men visst tilltar riskerna i dagens extrema lågräntemiljö.

Personligen frågar jag mig om Riksbankens lågräntepolitik i viss mån har en parallell till amorteringskrav och beslutet i Jönköping. Utan att vara jurist för egen del kan jag möjligen tycka att lågräntepolitiken inte nödvändigtvis riktar sig mot en på individnivå exakt definierad grupp av hushåll såsom låntagare. Däremot verkar det vara möjligt att andra ovan citerade mening ( ”…frågan har en direkt och påtaglig inverkan på enskildas ekonomi…”) skulle kunna vara befogad att granska i samband med den långvariga lågräntepolitiken.

Helt klart är att Riksbankens lågränte- och QE-politik (köp av obligationer i ränte- och kronpressande syfte) kom sent, enligt min uppfattning alldeles för sent. Denna lågräntepolitik innebär en del risker som nästan alla experter är överens om, till exempel att nyutlåning till företag (investeringar) ändå inte kommer igång tillräckligt kraftfullt och att bostadsbubblan fått och får ytterligare påspädning. Det har vi läst en hel del om.

Vad som däremot alltjämt försummas i debatten om Riksbanken, ECB och andra centralbanker är frågan à la Jönköping om delar av exempelvis Riksbankens lågräntepolitik – eller snarare dess effekter – kanske spräcker ramarna för myndighetsbeslut p g a just ”direkt och påtaglig inverkan på enskildas ekonomi”. Man kan givetvis diskutera tillämpningen och styrkan av termerna ”direkt” och ”påtaglig” i detta sammanhang. Men det tål att gräva mycket djupare i följande tre frågekomplex – och att försöka komma till olika scenarier:

¤ Vilka effekter kommer lågräntepolitiken att ha på hushållssparandet?

¤ Hur mycket kommer lågräntepolitiken och åtföljande ytterst låga obligationsräntor att slå på framtida pensioner?

¤ Vilka effekter kommer lågräntepolitiken att ha på inkomstfördelningen?

Eller – enklarare formulerat: Har Riksbanken eventuellt tänjt för mycket på sitt myndighetsmandat? Frågan kommer – som sagt – från en ekonom, ej från en jurist. Men är den irrelevant för den sakens skull?