Finansmarknadspsykologi – viktig faktor på vägen mot berikande jämlikhet

March 28th, 2017

Finansmarknadspsykologi är fortfarande ett underskattat område – trots att Daniel Kahneman, Vernon Smith och Robert Shiller med all rätt åren 2002 och 2013  tilldelades Vetenskapsakadamiens Ekonomipris (“Nobelpriset i ekonomi”).

Visserligen har dessa utmärkelser bidragit till ökad forskningsintensitet inom området. Det borde dock åstadkommas mycket mer med tanke på hur frekvent beslut, marknadsrörelser och -trender förklaras med psykologiska reaktioner (se exempelvis en tidig artikel i ämnet av Fromlet, Hubert, “Behavioral Finance – Theory and Practical Application”, 2001, Business Economics, July ).

Desto gladare blev jag häromdagen, när jag något närmare tittade på färska
studier av Ulrich Schmidt från Kiel Institute for World Economics (kan vid intresse enligt institutets egen webbsida efterlysas via Ulrich.schmidt@ifw-kiel.de).

Schmidts senaste forskning handlar om kvinnligt och manligt risktagande. Han bekräftar och moderniserar tillsammans med kolleger via olika experiment den redan tidigare framförda tesen att kvinnor tenderar att vara mindre riskvilliga än män. Färsk forskning i ämnet bör alltid välkomnas.

Men  Schmidt kommer via sina experiment också fram till fler intressanta slutsatser. Således är män i grupp utan kvinnlig representation ännu mer riskbenägna än på individuell basis – och tvärtom gäller precis det motsatta förhållandet för kvinnor, d v s att kvinnor i grupp framstår som ännu mer riskaversa.

Nu är det en gammal visdom att lagom är bäst – också i risksammanhang. Alltför begränsad riskbenägenhet ter sig ofta negativ – precis som överdriven riskiver kan visa som skadlig, både i ett mikro- och ett makroperspektiv.

Slutsatsen är därför logisk, bekräftat av Schmidt: Framgång på företags- och annan organisationsnivå bör bygga på jämlikhet i styrelser och på ledningsnivå (utan att förglömma kvinnors behov av bättre utveckling på hierarkiskt lägre nivåer även när de har varit med ett tag, vilket mestadels negligeras i debatten).

Mycket kan således göras för att förbättra förmågan att mer än hittills komma fram till balanserade riskavvägningar.

Denna slutsats är visserligen generell – men viktig och riktig. Det återstår med andra ord många nya eller uppdaterade specialstudier med inriktning på bl a aktie-, obligations-, kredit- och bostadsmarknaden samt småföretagen i ett könsorienterat riskperspektiv. Här finns det mycket mer att reda ut – inte minst avseende betydelsen av fenomenet overconfidence i sammanhanget.

Det förefaller sannolikt att en jämn könsfördelning i ovan påtalade
risksammanhang också kan leda till makroekonomiska vinster (vilket också bör föranleda djupare specialstudier).

Sammantaget efterlyser jag ännu fler forskningsinsatser inom det här idag diskuterade segmentet av
finansmarknadspsykologin. Ett modernt könsperspektiv är inte minst viktigt på vägen till en socialt sett positiv utveckling – men också till en bättre fungerande ekonomi.

 

Hubert Fromlet
Affilierad professor vid Ekonomihögskolan inom Linnéuniversitetet