Trumps avtagande trovärdighet – en ofta förbisedd analysfaktor

16 augusti, 2019

För två veckor sedan var USA:s president Donald Trump fortfarande beredd att införa nya strafftullar på en del importvaror från Kina – en ”straffåtgärd” mot världens näst största ekonomi som han dock sedan mycket hastigt valde att senarelägga.

Analytiker och tidningar har i detta sammanhang tydligt hänvisat till den för presidenten obekväma konsekvensen att en hel del julpresenter från Kina vid införandet av extratullarna om några veckor hade försvagat amerikanska plånböcker – en utmaning inte minst för en del av Trumps egna väljare.

Så är det säkert. Själv vill jag dock i detta sammanhang hänvisa till en annan komplikation – presidentens ånyo visade vankelmodighet och därmed alltjämt osäker eller rentav avtagande trovärdighet. Har handlar det om ett för ekonomer rätt ovanligt personlighetsproblem, vilket finansmarknadsanalytiker och andra ekonomiska observatörer i regel inte kan hantera särskilt bra (se också min senaste Kinaanalys i chinaresearch.se). Just detta faktum har visat sig tydligt i samband med finansmarknadernas frekvent förhastade positiva tolkningar av Trumps många spontana kommentarer och utspel. Ekonomi och psykologi hör – som sagt – ofta ihop.

Finansmarknaderna börjar bli mer försiktiga

På sistone verkar dock finansmarknaderna föredra att reagera något mer försiktigt på – ytligt betraktat – kanske mer hoppingivande presidentutspel. Det betyder ingenting annat än (något eller gradvis) avtagande trovärdighet för den amerikanske presidentens politik – en global utveckling som också skärpts av Trumps många brutna internationella avtal. Det kan vara intressant att se om denna trend fortsätter.

Den påbörjade nya tendensen innebär med andra ord att kommande aviseringar, förslag, löften och till och med juridiska avtal kommer att få det allt svårare att finna globalt gillande – eller behöver längre tid för att vinna den uppskattning och trovärdighet som dessa idéer eller förslag någon gång längre fram möjligen förtjänar. Den under flera år pågående förlusten av trovärdighet kommer sannolikt att tynga. Det är – som i många andra sammanhang – lättare att förverka finansmarknadernas förtroende än att återvinna det.

När är det allvar?

Hur kan man veta att president Trump någon gång längre fram verkligen menar stabilt allvar, om/när han eventuellt avslöjar nya planer, på pappret verkligen långtgående positiva reformer respektive vettiga internationella avtalsplaner?

Det ligger i både USA:s och världens intresse att president Trump tar sig ur dagens mestadels onda förtroende- och tillväxtspiral – även om denna uppfattning inte alltid delas på andra sidan Atlanten. Det inkluderar också de ständiga attackerna på den egna centralbanken Fed.

 

Hubert Fromlet