Baltic Business Research

Summary

In 2008, new EU member states (NMS) from the former planned economies in (South) Eastern and Central Europe still achieved a 4% GDP growth rate.  This year, the 10 NMS will face a recession on average, like almost all single countries. It may happen that Romania and the SlovakRepublic will be just above the recession level. Poland will face a relatively mild recession, the Baltic states a very serious one. Without doubt, all the Central and Eastern European reforming countries will be confronted with a visible reduction of their potential or trend growth rate for GDP. I expect only a slight improvement during 2010.     

1.  Under 2008 noterades fortfarande en BNP-tillväxt kring 4 1/4% för de tio nya EU-länderna från det forna planekonomiska Östeuropa – en tillväxt som låg ganska nära potentialen (trenden). År 2009 kommer dock också denna tidigare relativt snabbt växande grupp av länder att hamna i en recession – om än inte fullt så djupt som Västeuropa (minus 1 1/2% jämfört med minst minus 3%). Denna svaga utveckling i de nya EU-länderna och i andra f d planekonomier drabbar exportintensiva företag i Tyskland och Österrike – men även i Finland och Sverige – relativt hårt.

2.  Samtidigt ser jag inför 2010 i bästa fall endast blygsamt förbättrade konjunkturutsikter. Mot bakgrund av denna utveckling ter det sig sannolikt att hela den europeiska reformregionen så småningom kommer att drabbas av en reducerung av den s k potentiella (trendmässiga) BNP-tillväxten, kanske till 3 1/2 % (men fortfarande ungefär dubbelt så mycket som i Västeuropa).

3. Givetvis var riskpremierna på kredit- och obligationsmarknaden ologiskt låga före subprime-krisens utbrott. Lika säkert är att dessa riskpremier för större delen av företagsmarknaden blivit alldeles för höga under den globala finanskrisen. Den förr eller senare kommande normaliseringen torde visserligen ge en reducering av de höga riskpremierna för företagsfinansiering – men inte alls till de sjukt låga förhållendena från tiden före sommaren 2007. Finansieringen av nyinvesteringar hämmas därför även framöver.

4.  Relativt höga riskpremier betyder således sänkta eller mindre kraftfullt expanderande kapitalstockar – det vill säga nya jämviktslägen för kapitalstockarna – vilket i sin tur påverkar tillväxt och sysselsättning i fel riktning. Av denna anledning spelar utvecklingen av bankerna en nyckelroll även i de europeiska reformländerna.

5.  Det tog sin tid. På senare år har reformländerna till sist präglats av en kraftig tillbakagång av arbetslösheten. I fjol hade den gått tillbaka till relativt skapliga 6 1/2%. En uppgång till omkring 8 1/2 % fram till 2010 verkar dessvärre sannolik, även med tanke på den återvändande arbetskraften från Västeuropa.

6.  Det finns till och med anledning till viss oro avseende det hittills framgångrika Slovakien p g a dess stora exponering på bilsidan (mycket mer än i Tjeckien). Bilindustrin kommer åtminstone under de kommande åren att lida av en enorm global överkapacitet. Den gamla frågan från handelsteorin – specialisering kontra diversifiering – har åter fått näring under den pågående krsen.

7.  En stor praktisk fråga är också den framtida valutautvecklingen för reformländerna utanför EMU (samtliga förutom Slovenien och Slovakien) – men teoretiskt är valutautvecklingen i hög grad en funktion av den kommande makroekonomiska stabiliseringen i de enskilda reformländerna och av kreditgivarnas riskpremier. Det gäller speciellt för länderna med ensidiga, egna valutakopplingar till euron. Enligt min uppfattning borde inte ens det relativt balanserade Polen eftersträva en EMU-anslutning under de kommande åren – och ännu mindre de baltiska staterna.

8.  Inte minst svenska och österrikiska banker har ett speciellt ansvar för en fungerade företagsfinansiering i Baltikum och Sydosteuropa, eftersom bankerna från från dessa två länder via sin stormiga kreditexpansion i de två nämnda regionerna i hög grad bidragit till den konjunkturella överhettningen.

9.  Lite tröst finns emellertid i mörkret. Inflationen i de 10 nya EU-länderna kommer mellan 2008 och 2010 att halveras från 6 till 2 1/2-3%. Varaktigt lägre inflation borde vara ett av nyckelmålen i de europeiska reformländerna.

10. Sammanfattningsvis: De europeiska reformländerna bör inte enbart fokusera på mikroekonomiska och institutionella förbättringar. Den rådande krisen är till stor del ett makroekonomiskt misslyckande – eller snarare ett resultat av bristfälliga makroekonomiska analyser och uteblivna korrigeringar. Tas intryck av det rådande fundamentala bristerna – med konkreta förbättringar som följd – borde vägar till förnyad tillväxtkraft i flertalet europeiska reformländer kunna byggas under de kommande åren.