Baltic Business Research

av Hubert Fromlet, Kalmar

Tysklands ekonomi går fortfarande bra – trots alla oroshärdar runtom i världen. Nu tror jag visserligen att aktuelle konjunkturprognoser – även för Sveriges del – framstår som (något?) för positiva. Åtminstone lätta nedrevideringar av BNP-prognoserna torde nog inte utebli under loppet av innevarande år p g a en del exogena faktorer.

De största osäkerhetsmomenten finns nog på den politiska sidan – något som konjunkturbedömare vanligen inte är särskilt förtrogna med (och som dessutom innebär ett svårt prognosområde). EU:s inre kris tynger, Brexit-hotet är uppenbart, USA:s presidentval är långtifrån avgjort, Kinas politiska ledning måste ge befogad framtidstro (vilken redan verkar vara bortspelad i Brasilien), osv. Och icke att förglömma: Även Tysklands fram till nyligen på hemmaplan helt ohotade förbundskansler Angela Merkel har hamnat i ett alltmer tveksamt läge hos många (potentiella) väljare mellan Kiel i norr och München i söder.

Merkels stora inhemska problem är idag hennes alltjämt relativt liberala och humanitära syn på flyktingpolitiken, vilken främst backas upp av hennes lojala CDU-adjutanter Kauder (fraktionschef CDU/CSU) och Altmeier (chef för förbundskanslerns kansli). Men även inom CDU växer oppositionen mot Merkels flyktingpolitik, speciellt med hänvisningen till att man redan nu kommit till den administrativa bristningsgränsen. Nämnas bör också att CDU:s systerparti CSU i Bayern till och med pläderar för siffermässiga immigrationsbegränsningar (”Obergrenze”, precis som Österrike bestämde sig för igår). Däremot laborerar Merkel för närvarande med begreppet ”begränsning” (”Begrenzung”) utan sifferangivelse. Innehållsmässigt kan dessa två termer skilja sig åt rätt väsentligt. Till sist kommer väl en kompromiss, i linje med Merkels grundprincip att den näst bästa problemlösningen vanligen är bättre än ingen lösning alls.

Men inte nog – för Merkel – med detta inrikespolitiska problem. Om några veckor är det också dags för tre delstatsval (13 mars i viktiga Baden-Württemberg, samma dag också i Rheinland-Pfalz och Sachsen-Anhalt; i september dessutom i Mecklenburg-Vorpommern och Berlin). Dessa delstatsval har till stor del karaktären av ett testval till förbundsdagen och utgör därför en regelrätt betygsättning av Merkel. Det höger-/konservativt orienterade partiet AfD kommer av allt att döma att notera terrängvinster.

Merkel kan således framöver komma att konfronteras med en ytterligare märkbar inrikespolitisk prestigeförlust, såvida hon inte hittar effektiva begränsningar av flyktingströmmen utan att tappa det egna moraliska ansiktet. Förvisso en balansgång på ytterst slak lina!

Dessutom måste Merkel redan nu tänka strategiskt på valet till förbundsdagen hösten 2017. En försvagad CDU p g a flyktingfrågan skulle vara allt annat än bra för henne och partiet. En dylik risk är dock uppenbar. Utan att nuvarande koalitionspartnern – socialdemokraterna(SPD) – samtidigt skulle bli starkare.

Frågan är i vad mån detta troliga politiska virrvarr kommer att påverka den tyska konjunkturen fram till hösten 2017. Säkert inte positivt – snarare (något) negativt! Ty osäkerhet är aldrig konjunkturfrämjande. Denna aspekt finns ännu icke i aktuella konjunkturprognoser.

Hubert Fromlet
Seniorprofessor / Linnéuniversitetet