Utbildningsteknologi i grundskolan

Snart har det gått tre år av projektet Utbildningsteknologi i grundskolan och lärdomarna har varit många under projektets olika faser. Här följer en liten betraktelse från förvaltningsnivån i Mönsterås kommun.

Att bemanna projektet

Första fasen av projektet handlade om att bemanna projektet både med deltagande skolor och med projektledare. Dåvarande IKT-pedagog blev projektledare, två skolor valdes ut och rektorerna informerades utifrån det vi då visste om projektet. På förvaltningsnivå fanns förankring hos skolchef och utvecklingsledare och även hos den politiska ledningen. I vår kommun har vi två deltagande skolor och det är förvaltningen som projektleder. Detta har både för- och nackdelar. Fördelen är att kopplingen till högsta ledningen är tydlig och det finns utrymme i tjänster att jobba med projektledningen. Nackdelen är att skolorna kommer lite långt från projektmöten med Linnéuniversitetet och därmed inte alltid känner sig helt delaktiga i helheten. Att som rektor prioritera projektmöten när “någon annan” har ansvaret är inte helt självklart. När vi jämför oss med andra kommuner som har en skola med och projektledningen finns på lärarnivå, så ser vi att vi har en del att lära – å andra sidan när det kommer till att ladda upp data om eleverna till projektets teknikutvecklare så har vi en fördel och kan lösa det utan långa beslutsvägar.

Det händer mycket under ett långt projekt

En rektor slutade och byttes ut mot en annan, IKT-pedagogen bytte jobb och utvecklingsledare och biträdande förvaltningschef fick kliva in lite mer aktivt, lärare är föräldralediga eller byter tjänst, en ny utvecklingsledare mot digitalisering kom in… Skolan må vara trögföränderlig på många sätt, men under en treårsperiod händer väldigt mycket på personalsidan som gör att vi får börja om på ruta 1 mer än en gång. Lärdomen är att vi i implementeringsplanen behöver man ta hänsyn till detta. Hur lämnas information vidare om en person försvinner? Hur väl förankrat är projektet hos lärarna? Hur skapar vi en bred förankring som tål personbyte? Hur väl har vi förankrat projektet i ledningsgruppen, så att engagemanget inte tryter i ett långt projekt?

Mötet mellan forskare och praktiker

En av de många spännande aspekterna av projektet är att forskare och praktiker möts i ett gemensamt projekt. Praktikerna blir inte “forskade på” utan är med och utvecklar tillsammans med forskarna. I skolan är vi mer vana vid forskning kring pedagogiska modeller, men här möter vi både pedagogik och teknologi, vi är praktiker både från skolan och från läromedelsföretag. I mötet mellan våra olika uppdrag uppstår ett slags fyrverkeri av intressanta upptäckter. Ibland är det sprakande stjärnor som när vi möts på universitetet och alla tillsammans får uppleva samma sak samtidigt. Ibland är det mer som en nödraket när vi inte riktigt förstår varandra. Då är det både tryggt och nödvändigt att vi projektledare på lokal nivå möter projektledningen på universitetet varje vecka. I dessa möten rätar vi ut frågetecknen, backar ibland men kommer framåt tillsammans. Att hitta modeller för datadriven undervisning kan kännas abstrakt och långt från lärarnas verklighet i klassrummet – här blir det viktigt att forskarna förstår vad lärarna vill ha ut och att lärarna förstår vad det finns att hämta i data kring elevernas lärande, närvaro, omdömen, betyg mm.

Implementering

Vi har tagit del av forskning kring implementering i olika sammanhang under projekttiden. Nordstrum, LeMahieu och Berrena beskriver (Implementation Science: Understanding and finding solutions to variation in program implementation. 2017) hur implementeringen av ett förändringsarbete påverkar resultatet. Bland annat lyfts arbetsklimat, delaktighet i beslutsfattande, formulering av uppgifter och ledarskap fram som faktorer som påverkar utfallet. Om vi är lite självkritiska så kan vi i backspegeln se att vi kunde gjort en grundligare arbete med implementeringen på skolnivå. Rektorerna anmälde intresse att delta med sin skola, men vi hade behövt jobba vidare tillsammans med rektor och lärare i ett tidigt skede för att skapa förståelse för och delaktighet i projektets utformning.

Ett projekt behöver eldsjälar menar Egloffstein och Ifenthaler (Tracing Digital Transformation in Educational Organizations, 2021) som i sin tur behöver utrymme för initiativ. Kanske kunde vi involverat lärarnivån i högre grad i att designa upplägget och inte bara delta som utförare av förutbestämda uppgifter. Som vi lagt upp projektet finns inga eldsjälar på skolnivå, utan de finns på förvaltningsnivå. Det blir en toppstyrd utveckling som inte tar den fart vi hade önskat.

Kowch, E. (2021) beskriver också i Leading transformation with digital innovations in schools and universities hur det formella ledarskapet kan hämma utvecklingen genom att inte tillåta experimenterande. Som med alla förändringsprocesser har vi våra innovators (2,5%), early adopters (13,5%), early majority (34%), late majority (34%) och laggards (16%). Ledaren behöver tillåta de som går före att dra iväg och experimentera och bana vägen för dem som kommer. Annars är risken att målet inte nås. Risken finns att vi tänker att alla ska med (vilket ju är målet) och då kanske vi står och stampar allihop.

Vi ser fram emot fortsättningen och hoppas att projektet kan skalas upp och att vi får se visionen om datadriven undervisning ta form!