China Research

A discussion forum on emerging markets, mainly China – from a macro, micro, institutional and corporate angle.

Finansmarknader gläds åt minimal PMI-förbättring i Kina – varför?

December 2, 2019

———————————————————————————–

Financial markets positive to minor improvement of China’s PMI – why?

Summary in English

China’s two PMI-indicators for manufacturing improved in November 2019: the private Caixin/Markit PMI with just 0.1 percentage points to 51,8 and the official PMI prepared by the National Bureau of Statistics from 49.3 to 50.2 (read more about these two indices in my blog chinaresearch.se from January 7 this year).

Financial markets reacted positive on the PMI news from China. This is very much about behavioral finance and psychology. However, neither the levels nor the changes of the PMIs invite to interesting new considerations at this very moment. At least currently, the Chinese PMIs receive too much attention. GDP growth will remain at around 6 percent – may be even slightly above 6 percent – for the time being, Q4 included.

———————————————————————————-

Kinas två PMI-varianter för tillverkningsindustrin steg något i november 2019, det privata Caixin/Markit-indexet från 51,7 i oktober till 51,8 i november och det officiella NBS-indexet lite mer från 49,3 till 50.2.  Utvecklingen av dessa två återspeglar dock ingalunda någon synlig vändpunkt eller konjunkturförbättring. Därför är de initiala positiva reaktionerna på finansmarknaderna överdrivna och kan troligen mestadels förklaras med finansmarknadspsykologi. Kinas BNP-tillväxt torde fortsätta att uppgå till nära 6 procent, oavsett dessa mindre PMI-rörelser. Så också under det fjärde kvartalet i år och för 2019 in sin helhet.

Mer detaljerat om PMI-analyser

För läsare som är intresserade av en mer detaljerad PMI-redogörelse avseende tolkningen eller analysen av PMI kan följande tillägg göras:

PMI (Purchasing Managers’ Index, inköpschefsindex) har onekligen hamnat i analytikernas fokus. Jag märker det framför allt avseende de tre länder jag främst fokuserar på – Kina, Tyskland och Sverige.

Allmän och historisk information

PMI startades redan 1931 i USA. I början av 1990 utvecklade jag – tillsammans med Swedbank-kollegan Åke Gustafsson – inköpschefsindex för Sverige. Samtidigt lanserades det även i Storbritannien och Ungern. Alla andra länder tillkom mycket senare. Då beräknades PMI exklusivt för tillverkningsindustrin. Tjänstesektorn fick vänta ett bra tag till.

Min historiska erfarenhet är att PMI alltid får extra uppmärksamhet när konjunkturen rör sig åt fel håll. Orsaken till det stigande intresset under en konjunkturnedgång är framför allt PMI:s snabbhet. Sifferunderlaget för den gångna månaden är normalt bara 1–2 veckor gammalt och publiceras i regel för tillverkningsindustrin första vardagen i den nya månaden och för tjänstesektorn mestadels en till två vardagar senare. Vissa undersökningar inkluderar endast privata företag, andra både privata och offentliga företag sammanlagt.

Styrkor och svagheter

PMI är normalt sett en bra kortsiktig konjunkturindikator, speciellt för finansmarknader men även för inköpare och säljare i icke finansiella företag.

Vidare är PMI en mycket snabb konjunkturindikator som ger ett säkert företagsorienterat och verklighetsbaserat statistikunderlag. I själva indexet finns inga opinionsmätningar eller tyckande utan endast fakta.

Samtidigt bör poängteras att PMI också har – eller kan ha – en del svagheter. Dels leder PMI alltför ofta till felaktiga tolkningar (se avsnitt 4), dels ges sällan information om svarsfrekvensen. Dessutom anges alltid samma siffra för antalet tillfrågade företag, vilket i praktiken knappast kan vara konstant över tid.

Analytiker vet dessutom för lite eller ingenting om de deltagande företagens storlek och branschtillhörighet. Hur mycket anpassar ansvariga institutioner sina indexberäkningar till strukturella förändringar av PMI-ramverket? Otillräcklig transparens kan – men behöver inte – framstå som en negativ faktor vid PMI-analyser.

Likväl bör sammanfattas att PMI under de senaste årtiondena etablerats som en viktig konjunkturindikator med fördelen att den överallt beräknas på samma sätt.

Tolkningen av PMI

Jag vill också ta tillfället i akt att något närmare beskriva PMI:s funktionssätt och nödvändiga tolkningar av detta månatliga indexvärde. PMI-analyser görs inte alltid på rätt sätt. Framför allt nedgångs- eller recessionstolkningen kan bli felaktig.

PMI beräknas som ett så kallad diffusionsindex som endast har fördelningen mellan “bättre”, “oförändrat” och “sämre/lägre” i sin formel. Det är viktigt att speciellt hänvisa till att jämförelsen sker med föregående månad. En siffra över 50 återspeglar således en positiv utveckling jämfört med föregående månad, även vid en utveckling från 51,8 till 51,0. En försvagning jämfört med förra månaden finns först vid ett lägre tal än 50.

Det är också viktigt att känna till att en eller två tiondels förändring av indexvärdet är statistiskt irrelevant. I de flesta PMI-länder räcker det med ett fåtal företag i jämförelse med förra månaden för att smärre indexförändringar kan noteras – samtidigt som dessa företags storlek och relevans är okända för PMI-användare.

Därför bör månadsvisa indexförändringar med en eller två tiondelar ej övertolkas. De kan till och med vara irrelevanta. Som hjälpmedel brukade jag också ta fram en PMI-kurva med ett så kallat 3 månaders glidande genomsnitt för att den vägen få en lätt trendkomponent i tidsserien. Det ger en något jämnare utveckling. Vikten av enskilda månadssiffror ökar dock när den senaste siffran bekräftar en redan pågående utveckling eller trend.

Slutligen bör poängteras att en PMI-siffra under 50 även under flera månader ej behöver innebära en pågående eller snart förestående recession. För att komma fram till slutsatsen om en recession behövs kompletterande beräkningar. När jag för mer än ett dussintal år sedan gjorde dylika beräkningar låg recessionsgränsen i de undersökta länderna kring 42–45, det vill säga en bra bit under 50.

Hubert Fromlet
Affiliate Professor at the School of Business and Economics, Linnaeus University
Editorial board

 

Back to Start Page

Why Chinese leaders are not really happy with current GDP growth – 6% is not 6%

October 28, 2019

China’s GDP increased by “only” 6.0 % in q3 (yoy) compared to 6.2 % in q2, the lowest growth rate in nearly three decades. In quite a number of external comments, I could read that China’s political leadership should be contented with the above-mentioned growth rate. However, I can see no reason why.

The point is that 6% in GDP growth today is not always equal with a 6 %- rate at another occasion or somewhere else. Here we come to issue of the quality of economy growth. I would agree with the supposed satisfaction of Chinese leaders if growth had come down in recent quarters as the result of future-oriented reforms of the state-owned enterprises (SoEs) and other kinds of necessary structural downsizing. In this case, we would regard the slower growth as an intended result, some years ago often called “the new normal”.

Weakened GDP growth not due to economic reforms

Instead, China’s latest growth deceleration is caused involuntarily and cannot be seen as the result of structural reforms and confirmation of the planned “new normal”. Instead, the current slowdown seems to be much the result of the trade war with the U.S., the weakening global demand, and the related deterioration of the business sentiment which at some point also started to affect Chinese investments more negatively.

In my view, the dampened growth of Chinese investments should not be related to domestic structural reforms but rather to exogenous factors. This means that the political leaders of China do not like the current rate of GDP growth since it is not the result of their own forward-looking Chinese reform policy. I would not be surprised if the next quarter will show a very limited renewed improvement of the GDP-growth rate, possibly to 6.1 or back to 6.2 %. Such a reversal could be motivated by a number of growth supporting measures regarding taxes, lowered cash requirements for banks in the PBoC and easening conditions for foreign investors on Chinese stock markets.

To summarize: A further weakening of GDP growth below 6 % does not seem to be probable – particularly not for several quarters in a row. Analysts should not forget the importance of nice statistical GDP numbers for the forthcoming evaluation and anniversary events taking place in 2020 and 2021 (see my article in chinaresearch.se from October 16 this year).

Hubert Fromlet
Affiliate Professor at the School of Business and Economics, Linnaeus University
Editorial board

 

Back to Start Page

Laureate Esther Duflo and colleagues – admirable award courage in Stockholm

October 18, 2019

Pristagare Esther Duflo (och kolleger) – hurra för Nobelpriskommittén!

——————————————————————————————–

Summary in English

October 14 in 2019 turned out to be a great day also in my own professional life. I had no particular achievement myself but I could see something come true that I have been pleading for repeatedly for quite some time – the Nobel Prize in economic sciences with development economics as the awarded research area and Esther Duflo as a female winner together with Abhijit Banerjee. Concerning a third person I had in recent years changed my mind a couple of times forward and backward between Partha Dasgupta, William Easterley and Michael Kremer. Kremer made it finally – a good choice as well.

In recent years, I have pointed several times at my view that the evaluation time for the winning research area not in each and every case necessarily has to be 20-30 years – and certainly not when it comes to developing countries (poverty) and the scientific field experiments there.

———————————————————————————————

Own contributions / bidrag på svenska och engelska

https://lnu.se/en/meet-linnaeus-university/current/news/2019/who-will-be-awarded-the-nobel-prize-in-economics-2018/

https://blogg.lnu.se/fromlet-bbsresearch/files/2019/10/Nobel_Prizw_2019.pdf

https://johanschuck.se/hubert-fromlet-dags-for-en-ny-kvinnlig-ekonomipristagare/

https://lnu.se/mot-linneuniversitetet/aktuellt/nyheter/2019/hubert-fromlet-det-ar-hog-tid-att-hitta-kvinnliga-ekonomipristagare/

https://www.di.se/debatt/debatt-kvinnorna-som-borde-fa-ekonomipriset/

——————————————————————————————–

När jag igår fick höra resultatet från omröstningen till ekonomipriset 2019 blev jag mycket glad. Dels för att forskningsområdet “utvecklingsekonomi” belönades, dels för att Esther Duflo blev en av pristagarna (utan att göra avkall på de två manliga pristagarnas meriter). Det hade dock tagit så mycket som tio år sedan den första kvinnliga pristagaren hade belönats (Elinor Ostrom).

Jag hade också föreslagit i några av ovanstående länkar att – om det ej skulle uppstå kvalitativa risker – att (något) förkorta den traditionella, 20-30 år långa utvärderingsperioden för att kunna utvidga listan på kvinnliga priskandidater.

Så klart att jag kände mig nöjd efter tillkännagivandet. En del traditionellt skolade och sinnade kolleger framförde en hel del tvivel. Några sade också till mig rakt på sak att fältexperiment inte duger för att komma fram till generella eller makroorienterade slutsatser.

Visst, i vissa situationer kan det vara så. Har man dock sysslat lite närmare med fattiga utvecklingsländer brukar man märka rätt snabbt att effektiviteten och resultaten av speciella reformer och satsningar endast kan mätas med hjälp av fältorienterade mikroexperiment, speciellt eftersom makroekonomiskt statistikstöd av olika skäl knappt förekommer. Men neutralt vunna lokala eller regionala undersökningsresultat kan också göra mycket nytta och leda till bredare geografisk tillämpning.

Bra med Banerjees och Duflos forskning är inte minst att de kan åstadkomma praktisk koppling med sina studier och exempelvis även inkludera något så viktigt som psykologiska aktioner och reaktioner. Deras forskning är neutral och kan ej påverkas eller manipuleras av inhemska institutioner. Såväl berörda (fattiga) människor och inhemska institutioner kan dra direkt nytta av MIT-ekonomernas forskning som utländska biståndsgivare och företag. En helt ny forskargeneration kan äntligen mer konkret bidra till en bättre och rättvisare värld.

Min hyllning till Banerjee och Duflo ska dock inte förringa Michael Kremers mycket seriösa vetenskapliga insatser för fattiga länder, speciellt eftersom han sysslar så mycket med hälsoekonomi – ett viktigt forskningsområde med Amy Finkelstein, Jonathan Gruber och Kevin Murphy som potentiella pristagare längre fram. ”Health economics” förtjänar ännu mer uppmärksamhet framöver, både i utvecklade och mindre utvecklade länder.

Hubert Fromlet
Affiliate Professor at the School of Business and Economics, Linnaeus University
Editorial board

 

Back to Start Page