China Research

Kinas (officiella) ekonomi 2020 – relativt lätt att prognostisera

Vanligtvis presenteras prognoser så här års med tillägget att bedömningar för det kommande året denna gång ter sig speciellt svåra. Åtminstone vad gäller den ekonomiska politiken och BNP-utfallet för 2020 verkar osäkerheten emellertid begränsad avseende Kina. Möjligen kommer det officiella tillväxtmålet för 2020 att sänkas något från 6-6 ½% i år till 6% exakt eller cirka 6%. Hur som helst, inför starten av den nya 5-årsplanen och firandet av kommunistpartiets 100 års jubileum år 2021 har det officiella Kina ej råd med en synlig tillväxtförsvagning.

———————————————————————————————

Usually, economists add to their outlook for the coming year that predictability this time is more limited than ever. In the case of China, however, such a kind of precautionary reservation for 2020 seems to be superfluous, at least for the official China. Reality, however, may look somewhat different, i.e. GDP growth may come in (slightly) lower than official national accounting will tell us. Who knows?

Very slight downward revision for intended GDP growth in 2020

2021 will be a very important year for the Communist Party of China with its 100 ^th anniversary of its founding and the first year of the new 5-year plan. For these important reasons, the political leadership of China has to deliver a GDP-growth rate around 6% in both 2019 and 2020.

The official objective of meeting a GDP-growth rate between 6 and 6 ½% in 2019 will certainly be met, probably very close to 6 ¼% (more exactly, my own number is 6.2 %). As regards 2020, an official objective for GDP like “around 6%” or “6% exactly” can be expected. This would mean only a very slight downsizing from 2019. But I cannot imagine any lower goal numbers than these two at this very moment.

Economic policy – (somewhat) more driven by demand-side policy

Chinese officials and economists also frequently point at the fact that the quality of growth is the main issue rather than the pure numbers. This is certainly right in theory and according to economic textbooks. However, it is hard to calculate how the distribution of annual GDP growth between more short-term sighted demand-side policy and more long-term driven supply-side policy really looks like. More transparency in this respect would be good for China as well.

Despite the ambition to conduct a prudent monetary policy, further cuts of the minimum lending rate (MLR) at the People’s Bank of China seem to be on the cards in the next year. In my view, cuts of the MLR tend to be the best signal by growth-worrying political leaders in China.

Anyway, the Chinese clearly want to apply supply-side policy in 2020 as well. The question is rather to what extent. Maybe (somewhat) less than in 2019 – but it still will be there, pushed also by Donald Trump according to the words of Phase One of Trade Negotiations between the U.S. and China (as mentioned in my previous blog from December 14).

Nota bene: For China very necessary parts of supply-side policy are embedded in the trade deal.

Hubert Fromlet
Affiliate Professor at the School of Business and Economics, Linnaeus University
Editorial board

 

Back to Start Page

Handelsavtalet mellan Kina och USA- många olösta problem lever kvar

Sammanfattning

Första fasen av det planerade handelsavtalet mellan USA och Kina har nu klätts i ord. Presidenternas underskrifter saknas dock fortfarande. Positivt är att planerade nya tullar från USA:s sida nu har eliminerats och därmed också kinesiska motåtgärder. Å andra sidan bör konstateras att mycket av avtalstexten är alltför allmänt hållet. Många andra områden – för det mesta ännu mer svårbehandlade – återstår att komma överens om i den andra förhandlings- och avtalsfasen. Risken för framtida besvikelser förblir således stor trots detta första steg i rätt riktning.

______________________________________________________________

In mid-December 2019, the United States and China agreed on the words of the so-called Phase One of their bilateral trade deal, indeed expected for a long time by financial markets and non-financial international corporations. Hope was there several times before – but without seeing results.

For this reason, it does not look as a big surprise that global financial markets initially reacted very positively on the news that Chinese intellectual property treatment, technology transfer, financial services, exchange rates and transparency and also trade enlargement for America among other issues have become part of the first part of the verbally agreed deal. And negotiations in Phase Two are about to start pretty soon.

An important consequence of the trade deal is, of course, that the planned additional taxation of Chinese imports has been canceled at least for the time being. A further American escalation of the trade war has been avoided in the last minute and also probable Chinese protectionist answers. Some de-escalation is in place – but for how long time? However, it should be added that the previous 25% tariffs on American imports from China are not affected by the planned deal since President Trump wants to keep this instrument of pressure during the negotiations of Phase Two.

It should be recognized that China’s “sacrifices” for Phase One of trade normalization seem to be very limited since they are clearly in line with the already anchored Chinese reform objectives both when it comes to cross-border trade and the domestic part of the economy. This may be a forgotten angle as regards the trade deal between the two largest economies in the world. As a matter of fact, the U.S. may have speeded up the Chinese reform process a little bit.

Conclusions – many open issues and unsolved problems left 

¤  Deal still not signed:
All we have by now is the text of the deal. The two presidents still have not written their signatures on the paper. No deal before underwriting!

¤ President Trump feels good right now, as a winner:
On his blog, he wrote on Friday, December 13 on the day of the deal:”We have agreed on a very large Phase One Deal with China. They have agreed to many structural changes and massive purchases of Agricultural Product, Energy, and Manufactured Goods, plus much more…” My view is that President Trump does not want to end this winning feeling very soon; closer to the election, however, the risk for American trade distortions may rise again – particularly after some time of ongoing Phase Two negotiations.

¤  Slight de-escalation better than escalation:
It is not very difficult to come to this conclusion. However, successful negotiations and working agreements must be regarded as a long-term issue in this specific case. A lot of work remains to be done.

¤  Too vague text:
This is one of the real shortcomings of the Phase One text and may lead to  a lot of interpretation problems in the future. Hopefully, Phase Two text will be more concrete.

¤  Many issues hard to interpret and control:
This point is to some extent related to the previous one. Controlling the applications of the first trade deal will be very difficult despite the dispute-settlement institution to be created.

¤  Phase Two will probably become more complicated than Phase One text:
This is an extremely difficult and important point for future trade deals. Many sensitive issues still have to be taken up and included in future agreements between the U.S. and China – among them in Phase Two the enormous Chinese government subsidies to state-owned enterprises and FDI restrictions for foreigners in China.

Finally, I send you the best seasonal greetings!

Hubert Fromlet
Affiliate Professor at the School of Business and Economics, Linnaeus University
Editorial board

 

Back to Start Page

———————————————————————————–

Financial markets positive to minor improvement of China’s PMI – why?

Summary in English

China’s two PMI-indicators for manufacturing improved in November 2019: the private Caixin/Markit PMI with just 0.1 percentage points to 51,8 and the official PMI prepared by the National Bureau of Statistics from 49.3 to 50.2 (read more about these two indices in my blog chinaresearch.se from January 7 this year).

Financial markets reacted positive on the PMI news from China. This is very much about behavioral finance and psychology. However, neither the levels nor the changes of the PMIs invite to interesting new considerations at this very moment. At least currently, the Chinese PMIs receive too much attention. GDP growth will remain at around 6 percent – may be even slightly above 6 percent – for the time being, Q4 included.

———————————————————————————-

Kinas två PMI-varianter för tillverkningsindustrin steg något i november 2019, det privata Caixin/Markit-indexet från 51,7 i oktober till 51,8 i november och det officiella NBS-indexet lite mer från 49,3 till 50.2.  Utvecklingen av dessa två återspeglar dock ingalunda någon synlig vändpunkt eller konjunkturförbättring. Därför är de initiala positiva reaktionerna på finansmarknaderna överdrivna och kan troligen mestadels förklaras med finansmarknadspsykologi. Kinas BNP-tillväxt torde fortsätta att uppgå till nära 6 procent, oavsett dessa mindre PMI-rörelser. Så också under det fjärde kvartalet i år och för 2019 in sin helhet.

Mer detaljerat om PMI-analyser

För läsare som är intresserade av en mer detaljerad PMI-redogörelse avseende tolkningen eller analysen av PMI kan följande tillägg göras:

PMI (Purchasing Managers’ Index, inköpschefsindex) har onekligen hamnat i analytikernas fokus. Jag märker det framför allt avseende de tre länder jag främst fokuserar på – Kina, Tyskland och Sverige.

Allmän och historisk information

PMI startades redan 1931 i USA. I början av 1990 utvecklade jag – tillsammans med Swedbank-kollegan Åke Gustafsson – inköpschefsindex för Sverige. Samtidigt lanserades det även i Storbritannien och Ungern. Alla andra länder tillkom mycket senare. Då beräknades PMI exklusivt för tillverkningsindustrin. Tjänstesektorn fick vänta ett bra tag till.

Min historiska erfarenhet är att PMI alltid får extra uppmärksamhet när konjunkturen rör sig åt fel håll. Orsaken till det stigande intresset under en konjunkturnedgång är framför allt PMI:s snabbhet. Sifferunderlaget för den gångna månaden är normalt bara 1–2 veckor gammalt och publiceras i regel för tillverkningsindustrin första vardagen i den nya månaden och för tjänstesektorn mestadels en till två vardagar senare. Vissa undersökningar inkluderar endast privata företag, andra både privata och offentliga företag sammanlagt.

Styrkor och svagheter

PMI är normalt sett en bra kortsiktig konjunkturindikator, speciellt för finansmarknader men även för inköpare och säljare i icke finansiella företag.

Vidare är PMI en mycket snabb konjunkturindikator som ger ett säkert företagsorienterat och verklighetsbaserat statistikunderlag. I själva indexet finns inga opinionsmätningar eller tyckande utan endast fakta.

Samtidigt bör poängteras att PMI också har – eller kan ha – en del svagheter. Dels leder PMI alltför ofta till felaktiga tolkningar (se avsnitt 4), dels ges sällan information om svarsfrekvensen. Dessutom anges alltid samma siffra för antalet tillfrågade företag, vilket i praktiken knappast kan vara konstant över tid.

Analytiker vet dessutom för lite eller ingenting om de deltagande företagens storlek och branschtillhörighet. Hur mycket anpassar ansvariga institutioner sina indexberäkningar till strukturella förändringar av PMI-ramverket? Otillräcklig transparens kan – men behöver inte – framstå som en negativ faktor vid PMI-analyser.

Likväl bör sammanfattas att PMI under de senaste årtiondena etablerats som en viktig konjunkturindikator med fördelen att den överallt beräknas på samma sätt.

Tolkningen av PMI

Jag vill också ta tillfället i akt att något närmare beskriva PMI:s funktionssätt och nödvändiga tolkningar av detta månatliga indexvärde. PMI-analyser görs inte alltid på rätt sätt. Framför allt nedgångs- eller recessionstolkningen kan bli felaktig.

PMI beräknas som ett så kallad diffusionsindex som endast har fördelningen mellan “bättre”, “oförändrat” och “sämre/lägre” i sin formel. Det är viktigt att speciellt hänvisa till att jämförelsen sker med föregående månad. En siffra över 50 återspeglar således en positiv utveckling jämfört med föregående månad, även vid en utveckling från 51,8 till 51,0. En försvagning jämfört med förra månaden finns först vid ett lägre tal än 50.

Det är också viktigt att känna till att en eller två tiondels förändring av indexvärdet är statistiskt irrelevant. I de flesta PMI-länder räcker det med ett fåtal företag i jämförelse med förra månaden för att smärre indexförändringar kan noteras – samtidigt som dessa företags storlek och relevans är okända för PMI-användare.

Därför bör månadsvisa indexförändringar med en eller två tiondelar ej övertolkas. De kan till och med vara irrelevanta. Som hjälpmedel brukade jag också ta fram en PMI-kurva med ett så kallat 3 månaders glidande genomsnitt för att den vägen få en lätt trendkomponent i tidsserien. Det ger en något jämnare utveckling. Vikten av enskilda månadssiffror ökar dock när den senaste siffran bekräftar en redan pågående utveckling eller trend.

Slutligen bör poängteras att en PMI-siffra under 50 även under flera månader ej behöver innebära en pågående eller snart förestående recession. För att komma fram till slutsatsen om en recession behövs kompletterande beräkningar. När jag för mer än ett dussintal år sedan gjorde dylika beräkningar låg recessionsgränsen i de undersökta länderna kring 42–45, det vill säga en bra bit under 50.

Hubert Fromlet
Affiliate Professor at the School of Business and Economics, Linnaeus University
Editorial board

 

Back to Start Page