Rektorsbloggen

In English below.

Den fria akademins arbete behöver en rad strukturer för att med forskning och utbildning ge största möjliga stöd till individer och samhällsutveckling. Ett led i att öppna vetenskapen för större rörlighet för utbildningar är Bolognaprocessen som startade inom EU för 25 år sedan. Inriktningen är att minska trösklar men ändå garantera kvaliteten och det ömsesidiga erkännandet av utbildningar på alla nivåer inom högskolan och mellan de länder som ingår. Att skydda kvaliteten genom att hålla rent mot en expanderande global fuskindustri har blivit allt viktigare. Nu har 49 länder anslutit sig, vilket ökar betydelsen, men förstås också förhandlingarna som ska till för att planerna ska bli verkliga!  

Hur långt har vi kommit i Sverige? Vi har ett väldigt bra och flexibelt system med fristående kurser som ges på kandidat, master och forskarnivå. Dessa kan sen sättas samman till program på universiteten, till individuella bildningsportföljer för studenterna eller påfyllnadskurser senare i livet. Detta är ett mål för många länder nu – en skatt vi redan har att vårda. Men vi har också mer än 20 procent av vårt utbud som inte följer detta utan låser studenter under längre tid. Det är en större andel än i de flesta andra länder och det ligger bakom att vi inte ligger i topp när det gäller genomförandet av Bolognamålen.  

Den internationella mobiliten ligger överlag en bra bit från målet om 20 procent och man diskuterar alltmer hybrida och alternativa former. På samma sätt kan vårt ansvarstagande för att bidra till ett innovativt samhälle sägas vara stort och framgångsrikt, men hela tiden i behov av förnyad uppmärksamhet. Det gör vi bäst inom en öppen akademi och inte genom kortsiktiga externa beställningar. Vi har också ett bra ansvarstagande för studenternas inflytande och välbefinnande, som ständigt behöver utvecklas och framför allt ges resurser för att kunna förverkligas.  

En central fråga vid det EHEA Minsterial Conference som avhålls med jämna mellanrum, där jag denna gång i Tirana deltagit som svensk rektorsrepresentant, är införandet av en European degree. Den skulle kunna underlätta arbetet med gemensamma utbildningar inom en universitetsallians som vårt EUniWell, European University for Well-Being, men det betyder också att vi behöver respektera och samarbeta om kvalitetskriterier över landgränserna. Där är Sverige ett av de minst aktiva länderna. För mig är det en öppen fråga om fördelarna eller nackdelarna överväger med ytterligare ett instrument utöver double och joint degrees. Men att ha ett verktyg till att arbeta med kan väl bara vara bra? 

Efter ministermötet hölls ett Global Forum som just tar upp frågan om den globala akademins ansvar. Den utmanas på flera sätt av säkerhetsläget, men också av fattigdom och ojämlikt tillträde till högre utbildning. Vårt akademiska utbyte behöver särskilt i en sådan tid fortsätta i linje med tankarna bakom en global Öppen vetenskap.  

Därför är kraven från demonstranter över hela världen på att forskare ska avsluta samarbete med sina kolleger om länder de arbetar i är delaktiga i krig och övergrepp missriktade. Vi har bland lärosätena en bred uppslutning kring att inte stänga dörrar för akademiskt samarbete utan hålla fast vid odlandet av dess goda värden även i en plågad värld. När demonstranter på campus, som nu bland annat på Linnéuniversitetet i Växjö, hotar enskilda, universitetet och det akademiska arbetet kan vi inte ge vika utan insisterar på att under säkra förhållande kunna fortsätta vårt arbete både på plats och i internationellt samarbete. 

På Linnéuniversitetet har vi under veckan genomfört disputationer och examenshögtider som är viktiga ceremonier för akademien, inte minst för alla studenter. Det känns glädjande. Vi har gjort det i samarbete med polisen som hjälpt oss genomföra ceremonierna på ett säker och tryggt sätt. 

Här finns länkar till konferensen, kommunikén och utvärderingen för de som vill gå vidare. 

/Peter Aronsson

Global academia is challenged by the security situation, poverty, and unequal access to higher education 

Academic freedom requires a range of structures to provide the greatest possible support to individuals and societal development through research and education. One step towards opening academia for greater mobility in education is the Bologna Process, which started in the EU 25 years ago. The aim is to reduce barriers while still guaranteeing quality and the mutual recognition of education at all levels within higher education and between participating countries. Protecting quality by addressing an expanding global cheating industry has become increasingly important. Now, 49 countries have joined, which increases impact, but, of course, also puts greater demands on the negotiations required to make the plans a reality!

How far have we come in Sweden? We have a very good and flexible system with freestanding courses offered at bachelor’s, master’s, and PhD levels. These can then be combined into university programmes or individual learning portfolios for students, or serve as supplementary courses later in life. This is a goal for many countries now – a treasure we already have to nurture. However, at the same time, more than 20 percent of our offerings do not follow this system, but lock students in for a long period of time. This is a larger proportion than in most other countries, and it is one reason why we are not at the top when it comes to the implementation of the Bologna goals.

International mobility is mostly far from the goal of 20 percent, and there is increasing discussion about hybrid and alternative forms. Similarly, our commitment to contributing to an innovative society can be said to be significant and successful, but it constantly requires renewed attention. The best way of achieving this is within a framework of academic freedom and not through short-term external demands. We also take good responsibility for student influence and well-being, which constantly need to be developed and, above all, provided with adequate resources to be able to flourish.

A central issue for the EHEA Ministerial Conference, which is held regularly and which I attended this time (in Tirana) as a Swedish vice-chancellor representative, is the introduction of a European degree. Such a degree could facilitate the work with joint programmes within a university alliance such as our EUniWell – European University for Well-Being – but it also means that we need to respect and collaborate on quality criteria across national borders. Here, Sweden is one of the least active countries. For me, it remains an open question whether having yet another instrument in addition to double and joint degrees is mostly positive or mostly negative. Still, having yet another tool to work with can only be good, right?

After the ministerial meeting, there was a Global Forum, which raised precisely the issue of the responsibility of global academia. It is challenged in many ways – by the security situation, but also by poverty and unequal access to higher education. Academic exchange needs to continue in line with the idea of global open science – especially in times like these. 

For this reason, the demands that demonstrators all over the world are voicing, for researchers to cut collaborations with scholars in other countries short if these countries are engaging in wars and atrocities, are misguided. Among higher education institutions, there is broad support for keeping doors open to academic collaboration and for continuing to cultivate these positive values even in a troubled world. When demonstrators on university campuses threaten individuals, the university, and our academic work – as is currently the case at Linnaeus University and other universities – we cannot give in, but insist on continuing our work both on site and in international collaboration.  

At Linnaeus University, we have conducted public defences and graduation ceremonies over the past week, which are important ceremonies in academia, not least for all the students. It feels gratifying. We have done this in cooperation with the police, who have helped us carry out the ceremonies in a safe and secure manner.

For those who want to learn more, here are links to the conference, the communiqué, and the Bologna Process Implementation Report.

/Peter Aronsson