Rektorsbloggen

Det finns en djup tankemässig koppling där vi ser demokrati som en mer upplyst, förnuftsstyrd samhällsordning med respekt för allas lika värde, men också med ett kritiskt kunskapssökande. 

Demokratiska samhällen startar till exempel inte krig med varandra.

Välstånd och krishantering möts bäst med bäst kunskapsunderlag – och det skapas bäst av en global akademi som samverkar, delar och för ut sin kunskap i överensstämmelse med principerna för Öppen vetenskap.

För att markera akademins tilltro till detta – och ansvarstagande för en god samhällsordning genom en fri forskning och utbildning – så har många lärosäten undertecknat Magna Charta Universitatum. 

Debattartikel i tidningarna Barometern (241011) och Smålandsposten (2410) från Linnéuniversitetets rektor Peter Aronsson.

För 150 år sedan insåg beslutsfattarna i sydöstra Sverige att järnvägen var det som skulle öka tillväxten i regionen genom att förbinda Karlskrona, Kalmar och Växjö med resten av världen, via Södra stambanan, mot Stockholm eller Malmö och kontinenten. Invigningen av den nya banan skedde med pompa och ståt, något man kunde återuppleva den 10 augusti i år då veterantåget med det stora svarta ångloket anlände Kalmar station med rökmoln och ångvissla.

Ironiskt nog går månaden augusti 2024 också till historien som en av de mest problematiska, sett till mängden förseningar i tågtrafiken mellan Kalmar och Växjö.

Jag invigde den 18 september en utställning om ”Konst som stör och berör” på Universitetsbiblioteket i Växjö – öppen för alla intresserade, kanske som en introduktion till de stora samlingar samtida konst som finns på universitetet. 

Varför har vi en sådan utställning på Linnéuniversitetet?

Alla former av kunskapssökande har en plats på ett universitet: teoretiska och textbaserade, empiriska och experimentella, erfarenhetsbaserade och konstnärliga. Här kan kunskaperna både förfinas och korsbefrukta varandra. 

Hur kan de föras samman, göras begripliga och bli tillgängliga för studerande, medarbetare och samhälle?

In English below.

Den fria akademins arbete behöver en rad strukturer för att med forskning och utbildning ge största möjliga stöd till individer och samhällsutveckling. Ett led i att öppna vetenskapen för större rörlighet för utbildningar är Bolognaprocessen som startade inom EU för 25 år sedan. Inriktningen är att minska trösklar men ändå garantera kvaliteten och det ömsesidiga erkännandet av utbildningar på alla nivåer inom högskolan och mellan de länder som ingår. Att skydda kvaliteten genom att hålla rent mot en expanderande global fuskindustri har blivit allt viktigare. Nu har 49 länder anslutit sig, vilket ökar betydelsen, men förstås också förhandlingarna som ska till för att planerna ska bli verkliga!  

In English below.

Högskolereformen 1977 syftade till att göra högskolans forskningsbaserade utbildning närvarande i en större del av Sverige. 12 självständiga högskolor i 16 kommuner startades. Med detta skulle fler medborgare över hela Sverige delta i kunskapssamhället. Kalmar och Växjö var två av de 12 högskolorna.

Snart 50 år senare kan vi svara på frågan på vilka sätt man klarat av att infria förhoppningarna. SNS rapport om den åsyftade breddade rekryteringen och dess konsekvenser släpptes torsdagen den 25 april och diskuterades på ett seminarium i Stockholm – och på nätet.

In English below

Regeringen har precis som högskolesektorn konstaterat att de gravt urholkade utbildningsanslagen äventyrar kvaliteten och förmågan att ta hand om den bredd av studenter som är behöriga att antas. Det är bra och baserat på brett sakligt underlag både om urholkningen och en ny rapport om den samhällsekonomiska vinsten med investeringar i högre utbildning.

Men denna insikt tänker man bara använda på en – förvisso viktig – sektor (ingenjörsutbildningar) och dessutom på bekostnad av andra. Med en väldigt personlig hänvisning till att fristående kurser utifrån sin titel kan betecknas som ”hobbykurser” och ges de dessutom på distans så har de ofta lägre genomströmning. Därmed konstateras att de kan tas bort för att finansiera den prioriterade satsningen på ingenjörsutbildningar.

In English below

Vi lever i en mörk tid. Årets kortaste och mörkaste dagar. Krig i mellanöstern adderar till Rysslands krig i Ukraina. Flyktingarna blir fler, livsmedelsförsörjning och ekonomi drabbas. Den globala klimathantering vid FN:s klimatkonferens COP28 är inte tillräcklig för att på allvar vända den negativa trenden.

Men när det är som mörkast är det extra viktigt att fånga och vårda ljuspunkter.

Universiteten är en plats för upplysning och ljus. Universiteten har sedan medeltiden förmedlat textbaserad kunskap till allt bredare grupper i samhället. Från renässansens vetenskapliga revolution är det också genom studier av verkligheten som kunskapen får en alltmer genomgripande betydelse. 1800-talets forskningsuniversitet blir dynamiska platser där människor möts och ny kunskap skapas. I vår egen tid ger digitaliseringen nya redskap, och genom öppen vetenskap kan världens bästa vetande nå ut och möta de mörka utmaningar som omger oss. En helt nödvändig insats för att skapa en hållbar framtid.

Läs resten av detta inlägg»

Historia används för att skapa gemenskap. Delade erfarenheter bygger tillsammans en grund för att kunna skapa en gemensam framtid. Då behöver det som hänt bearbetas. Allt från våra förebilder, stolta ögonblick som inspirerar oss men lika viktigt våra misstag, missförhållanden och konflikter.

En närmare kännedom om familjens historia, föreningens, företagets, staden, bygden, det egna landet eller mer avlägsna trakter kan lägga grunden för ett klokt och även varmt och engagerat ansvarstagande.

En sådan gemensam historia skapas inte av sig självt. Det kräver kunskapsbildning där akademin har en central roll, en fri offentlighet med öppet utbyte och kritisk debatt (litteratur, media, kulturinstitutioner), en gemensam skola, medborgare och beslutsfattande på alla nivåer som klokt förmår ta intryck och hantera både den verkliga samhällsutvecklingen och historien som bär den.Läs resten av detta inlägg»

In English below

Är vår vision en inspirerande och uppfordrande riktningsgivare för lärosätet, eller en plattityd som alla håller med om? Eller ännu värre ­– en politiserad och ideologisk ram ovärdig ett universitet? Hur ska ett universitet försvara en forskargrupps val av teorier – och samtidigt hålla öppet för omprövning och inte stelt nöja sig med tidigare val?Läs resten av detta inlägg»

In English below

Under historiens gång skapas med nödvändighet en rad allianser för framgångsrika samarbeten – och en rad strider och förluster. En förutsättning för framgångsrika samarbeten är en bearbetning av strider och förluster. Det sker politiskt, ekonomiskt och kulturellt. Allianser och framgångsrika samarbeten får mest uppmärksamhet i historieskrivningen. Strider och förluster går på djupet och är den svåraste nivån.

Jag har själv lett ett stort forskningsprojekt om vilka bilder av vänner och fiender, motsättningar och gemenskap som museer i Europa speglar och bidrar till, och hur de faktiskt påverkar historiens skeende.

En stark förmåga byggdes under 1800-talet för att komma över århundraden av strider i Skandinavien. Tyskland och Europa lade ner stort arbete efter andra världskriget på det ekonomiskt samarbete, mindre på politiskt och kulturellt samarbete. Det försvagade bygget av en stark allians. Fatalt blev det även i Jugoslavien på tidigt 1990-tal – och nu på 2010-talet i Ryssland och dess närområden.

På årsdagen av Rysslands invasion av Ukraina är vi upptagna av att hantera krisens akuta skeenden. Men vi får inte glömma de längre frågorna om hur vi bygger ett samhällskontrakt på tillit både nationellt och internationellt. Misslyckas vi så återkommer historiens trauman obönhörligen.

Linnéuniversitetet drar sitt strå till stacken genom kunskap (ny avhandling) och konkreta samarbeten och utbyten. Nästa vecka ska jag inviga en forskarskola i Pristina, Kosovo och vi har välkomnat Ukrainas viktigaste universitet i Kiev i arbetet med EUniWell, vårt Europauniversitet.

Universitetens uppgifter är både att svara mot individer och samhällenas omedelbara kunskapsbehov och att långsiktigt knyta de band och ge en grund för ett demokratiskt samhällsbygge, som gör tröskeln mot brutal våldsutövning allt högre. Detta vill jag understryka på årsdagen av ett misslyckande att hindra ännu ett krigsutbrott.

————————–

Russia, Yugoslavia, and unprocessed trauma

During the course of history, by necessity, a number of alliances for successful collaborations are created – as well as a number of battles and defeats. A precondition for successful collaboration is the processing of battles and defeats. This is done politically, economically, and culturally. Alliances and successful collaborations receive the most attention in the writing of history. Battles and defeats go deep and constitute the most challenging level.

I have personally led a major research project on what representations of friends and enemies, antagonisms and sense of community that European museums reflect and contribute to, and how they actually make an impact on the course of history.

In the 19th century, a strong ability was built to overcome centuries of battles in Scandinavia. After WWII, Germany and Europe put a lot of work into economic collaboration, less so into political and cultural collaboration. This weakened the construction of a strong alliance. This turned out fatal in Yugoslavia in the early 90s – and now in the 21st century in Russia and its neighbouring regions.

On the anniversary of Russia’s invasion of Ukraine, we are busy handling the acute stages of the crisis. However, we must not forget the long-term questions about how we build a trust-based societal contract, nationally and internationally. If we fail to do this, the traumas of history will inevitably repeat themselves.

Linnaeus University contributes through knowledge (new doctoral dissertation) and concrete collaborations and exchanges. Next week, I will inaugurate a new graduate school in Pristina, Kosovo and we have welcomed Ukraine’s most important university in Kyiv into EUniWell, our European university.

The mission of universities is both to meet the immediate need for knowledge of individuals and societies, and to establish the long-term relationships and provide the basis for democratic community building that make brutal use of force less likely. This is something that I would like to stress on the anniversary of a failure to prevent yet another horrific outbreak of war.