Rektorsbloggen

18 december 2020

2020 är året då Linnéuniversitetet sammanfattar och lär sig av sitt första decennium. Många medarbetare bär på denna historia och ni kan också ta del av den genom en årskrönika, en film och en ny liten skrift. Ett decennium av prestationer och erfarenheter. Lite nostalgi, mycket stolthet, men också en bas för det lärande som för oss framåt till nästa decennium av betydelsefulla insatser. Men framförallt är historien närvarande i de lärdomar vi dragit i formuleringen av Vision 2020: Vi ska med kraft och konsekvens sätta kunskap i rörelse för en hållbar samhällsutveckling.
2020 Ett makalöst år går mot sitt slut. Budgeterat rekordunderskott vänds till överskott.

Fler studenter än någonsin tar del av våra utbildningar. Arbetsmiljöenkäten visar på förbättringar över hela linjen. Det största och mest ambitiösa samarbetsavtalet någonsin är på plats och börjar sitt arbete för innovation och grön omställning med minst 300 miljoner kronor över tio år i nya The Bridge.

Våra forskare står för fler publiceringar, citeringar och externa medel än någonsin. Linnaeus University Centres fortsätter. Sju fakultetsgemensamma Kunskapsmiljöer Linné är under uppstart och ytterligare två är under planering. Vi har under året både ansökt till EU-kommissionen och lyckats bilda EUniWell, ett av 41 Europauniversitet. För att skapa starkare regional dynamik har vi gått med i Lärosäten Syd och även uppgraderat ambitionerna i samarbetet inom Småland och Blekinge. Och äntligen har vi tagit över alla nycklarna och flyttar nu helt och hållet in på Universitetskajen, Sveriges mest attraktiva universitetsläge.

Och så, mitt allt detta kom en pandemi som radikalt ändrar arbetsvillkoren för oss – och för alla andra över hela världen. Lärdomar har insamlats parallellt med den akuta hanteringen och riskminimering, samtidigt som vi haft en kraftigt expanderande verksamhet.

En skrämmande erfarenhet från tidigt i våras var den begripliga, men primitiva och kontraproduktiva ryggmärgsreaktionen att söka skydd och trygghet i den egna gruppen. Varje nation för sig, gränser stängdes – ett närmast kraschlandande av internationellt, europeiskt och nordiskt samarbete. Ett mörkt scenario.

Snabbt och med framgång växte det fram i tysthet: Ett samarbete mellan universitet världen över, läkemedelsindustri och det internationella samfundet som visar betydelsen av öppen vetenskap. På rekordfart tas både förbättrade behandlingssätt och vaccin fram. Fördelningen av kunskaper och vaccin sker på ett mer ansvarstagande sätt utifrån både effektivitet och rättviseprinciper, snarare än renodlade makt- eller marknadsprinciper som våren gav anledning att frukta. Mycket hoppfullt och värt att lyfta som ett ljust löfte för framtiden.

Det är viktigt då detta inte är den sista krisen, inte ens den allvarligaste vi omges av, trots sina omfattande och dödliga konsekvenser. Dessa lärdomar måste tas med in både i framtida hälsofrågor och i det större kluster av dramatiska hot som Agenda 2030 målat upp – och som är vägledande i vår vision, strategi och mål för verksamheten fram till 2025.

Jag brukar vid högtidliga tillfällen ha med lärdomar från våra småländska förebilder. Det kan vara Astrid Lindgren eller Elin Wägner. Ganska ofta är tänkvärda ord och handlingar från en Carl med. Vanligen Carl von Linné. I år tänker jag förnya mig lite.

Först ut är Karl – den XII. Han ledde Sverige mot nederlag på olycksaliga fälttåg i Europa under tidigt 1700-tal, men styrde samtidigt landet från exil. I tolv år. Karl XII är en farlig symbol att åberopa, det vet jag som historiker, men så blev ju även vår egen Carl von Linné ifrågasatt mer än på länge i år. Min hållning är att vi alltid kan och måste lära av historien. Vad kan vi då lära här?

Under mer än ett decennium lyckades Karl XII styra riket utan att bli avsatt. Där kan man tala om distansarbete. Utan Zoom. 200 mil på hästryggen tog som snabbast två veckor. Dessutom utmanade han adeln genom att införa århundradets mest omfattande skattehöjarreform, den första förmögenhetsbeskattningen av den tidigare skattebefriade adeln.

Utan andra liknelser i övrigt så har våra redskap för distansarbete underlättat både arbete och ledning betydligt – men lärdomen jag vill lyfta ligger i att det inte är tekniken som avgör förmågan att leda utvecklingen. Nyckeln ligger i graden av uppslutning och legitimitet för ett gemensamt projekt och erkännande av de mål och den ordning vi alla ingår i. I vårt fall akademiska och demokratiska ideal. Eroderar legitimiteten kan det bli som i våras, står den stark kan vi till och med stärkas genom krisen.

Min andra Karl att meditera över i juletider är Karl-Bertil Jonsson. En berättelse som funnits med i många svenska hem sedan 1975. Karl-Bertil framställs som en Robin Hood som i en nära förfluten tid omfördelar julklappar från överklassen till de mindre bemedlade. Här blir både de som slapp ta emot onödiga julgåvor och de som fick dem lyckligare. I ett Agenda 2030-perspektiv faller det närmast under Hålbarhetsmål 10, Minskad ojämlikhet, men det räcker inte för den cirkulära ekonomi vi behöver bidra till. Vårt hållbarhetsarbete kräver ett större omtag när det gäller både vad vi ger varandra och hur det fördelas.

Min lärdom från detta är att kunskap är en annorlunda tillgång än servettringar. Kunskap är värdeskapande och inte begränsande. Tvärtom. Först med öppen tillgång till bästa kunskapen för alla kan vi bidra till en både glädjefylld, rik och hållbar framtid för alla!

Jag avslutar genom att instämma med Karl-Bertil och önska er alla den ledighet och ro som helgerna bjuder genom den mer traditionella och medelsvenska sentensen: ”Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar.”

Jag önskar alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

From us all to all of you A Merry Christmas and a Happy New Year!