Rektorsbloggen

In English below

Regeringen har precis som högskolesektorn konstaterat att de gravt urholkade utbildningsanslagen äventyrar kvaliteten och förmågan att ta hand om den bredd av studenter som är behöriga att antas. Det är bra och baserat på brett sakligt underlag både om urholkningen och en ny rapport om den samhällsekonomiska vinsten med investeringar i högre utbildning.

Men denna insikt tänker man bara använda på en – förvisso viktig – sektor (ingenjörsutbildningar) och dessutom på bekostnad av andra. Med en väldigt personlig hänvisning till att fristående kurser utifrån sin titel kan betecknas som ”hobbykurser” och ges de dessutom på distans så har de ofta lägre genomströmning. Därmed konstateras att de kan tas bort för att finansiera den prioriterade satsningen på ingenjörsutbildningar.

Både rektorer, studenter, forskare och ledarskribenter har påpekat att dessa kurser ofta är delar av program, att ekonomi, samhällsbygge, välfärdssektor och att den gröna omställningen kräver fler kompetenser än ingenjörernas. Det är en omistlig del av det livslånga lärandet som görs tillgängligt för fler.

På Linnéuniversitetet är några av våra mest sökta kurser på distans utmärkt fortbildning för yrkesverksamma (till exempel Psykologi, Projektledning, Socialrätt). Dessa har alla fler än tusen sökande. Några är helt unika som distanskursen i Hållbart familjeskogsbruk. Detta är bara några exempel på hur vi som universitet försöker matcha omvärldens behov både nu och långsiktigt, studenternas intressen med vår egen forskningskompetens. Alla dessa kurser håller hög vetenskaplig kvalitet – annars ges de inte. I Europa tittar man avundsjukt på Sverige och vill införa fristående kurser av hög kvalitet för att få mer flexibel kompetensutveckling av studenter i olika skeden av livet och för arbetsmarknadens behov.

Nu får vi i Sverige höra att dessa kurser inte fyller någon viktig funktion, kan minskas eller läggas ner. Det kan de – men blir Sverige då mer eller mindre konkurrenskraftigt? Är detta ett exempel på respekt för den akademiska frihetens potential att göra de klokaste valen – eller en gammaldags tro på centralplaneringens rätt och förmåga att göra bättre val?

Sverige behöver en bred satsning på ökad kvalitet i högre utbildning och forskning. Finland siktar på ett BNP-mål för forskning på 4 procent – i Sverige krymper det över åren. Allt detta gör mig bekymrad för Sveriges framtid som en kreativ och vital kunskapsnation. 

Nu har vi talat om vilka konsekvenser detta utspel kan få. Nu behöver medborgare, näringsliv och välfärdssektor sätta tryck på att det starka högskolesystem Sverige byggt upp under decennier inte i grunden nedmonteras. Det kommer att ta mycket lång tid att reparera en sådan skada.

/Peter Aronsson, rektor

Länkar till mer läsning:

• Sveriges Universitets- och Högskoleförbunds rapport ”Värdet av högre utbildning – en samhällsekonomisk analys”
• Utbildningsministerns inlägg i Svenska Dagbladet (240409)
• Rektorernas svar i Svenska Dagbladet (240411)
• Svar från Sveriges Förenade Studentkårer i Svenska Dagbladet (240410)
• Göteborgspostens ledare (240410)
• Barometerns ledare (240411)

=====

Competence at risk

The Swedish government, just like the higher education sector, has acknowledged that the severely eroded direct government funding for education endanger both the quality and the ability to accommodate the broad array of students who are eligible for admission. This is a positive recognition based on a broad factual foundation concerning both the erosion and a new report on the socioeconomic benefits of investments in higher education.

However, this insight will be applied to only one – admittedly important – sector (engineering programmes) at the expense of others. With a very personal reference stating that some independent courses, based on their title, can be labelled ”hobby courses”. Given that they are also often offered online, they are noted to have a lower student completion rate. Thus, it is concluded that they can be discontinued to fund the prioritised investment in engineering programmes.

Vice-chancellors, students, researchers, and editorial writers have pointed out that these courses are often parts of programmes, and that the economy, societal construction, welfare sector, and the green transition require more competencies than just those of engineers. It is an indispensable part of lifelong learning that is made accessible to more people.

At Linnaeus University, some of our most popular online courses are excellent continuing professional development for active professionals (for example, Psychology, Project management, Social law). All these have more than a thousand applicants. Some are entirely unique, like the distance course in Sustainable small-scale forestry. These are just a few examples of how we, as a university, try to match the needs of the society, both now and in the long term, aligning student interests with our own research expertise. All these courses are of high scientific quality – otherwise they would not be offered. In many countries in Europe, people look at Sweden with envy and want to introduce independent courses of high quality to provide more flexible skills development for students at different stages of life as well as for the needs of the labour market.

Now, we are told in Sweden that these courses do not serve any important function, can be reduced or discontinued. They can – but will it make Sweden more or less competitive? Is this an example of respect for the potential of academic freedom to make the wisest choices – or an outdated belief in central planning’s right and ability to make better choices?

Sweden needs to invest broadly in increased quality in higher education and research. Finland is aiming for 4 percent of GDP for research – in Sweden, it is shrinking over the years. All this makes me concerned for Sweden’s future as a creative and vital knowledge nation.

We have discussed what consequences this move may have. Now citizens, businesses, and the welfare sector need to put pressure to ensure that the strong higher education system Sweden has built over many decades is not dismantled. It will take a very long time to repair such damage.

/Peter Aronsson, Vice-Chancellor