Rektorsbloggen

Vi arbetar alla i en värld som är både lokalt förankrad och globalt uppkopplad. Det är väldigt tydligt för ett universitet, där all forskning byggs och får värde genom internationella nätverk. Väldigt konkret har vi mer än 2 000 internationella studenter som med sina erfarenheter berikar våra seminarierum. De akademiska värdena är inte identiska världen över, men de står nära och stödjer demokratiska värden. Samtidigt levererar vi som universitet riktig och viktig kunskap till 44 000 studenter varje år, och ger på så sätt även företag och välfärd kompetenser som avgör deras kvalitet och konkurrenskraft.

Varför ser då världen inte ljusare ut än den gör? Krigen och flyktingarna ökar, politikens förmåga att ta fatt i klimatlösningarna är inte övertygande, demokratin går i många dimensioner bakåt. Satsningar på forskning och utbildning görs, men de görs ofta på kort sikt och tar i allt för hög grad formen av kortsiktiga arbetsmarknadsåtgärder.

Vi i Sverige är inte värst utsatta, men vi delar ändå färdriktning med resten av världen. Det blev tydligt för mig när jag i veckan deltog på International Association of Universities (IAU:s) årskonferens i Tokyo. 350 delegater som representerar universitet i 82 länder på alla kontinenter möts för ett unikt utbyte om globalt ledarskap för internationellt utbyte, hållbarhet, digitala transformationer och öppen vetenskap.

Jag var på plats som ledamot i styrelsen för IAU. Jag har även lett en Expertgrupp för Open Science som lade fram sin rapport med rekommendationer som tar höjd för goda effekter i hela världen – inte bara en del av den. 

Det framstår som särskilt viktigt då det är i andra delar av världen som kunskapstillväxten ökar mest, inte i västvärlden. Att tro att öppen vetenskap enbart handlar om att dela med sig av allt vi kan är en felsyn. Vi behöver säkra ett system för kunskapsutbyte som i minst lika hög grad säkrar vår kontakt med forskningsfronten som den växer fram – i hela världen.

Brist på tillit till akademins förmåga, ibland vänd till populistiskt förakt för kunskap, är farligt och måste vändas. En akademisk kultur som stöttar öppen vetenskap måste byggas för att löftet att akademi och demokrati kan ge en bättre värld ska återta sin trovärdighet och bli en realitet.

Det internationella utbytet på konferensen ger inblickar i delar av världen som vi svenska rektorer inte möter så ofta. Jag lyssnade till exempel till ett vittnesmål från en ordförande från ett universitet i kurdiska delen av Irak om hur de står för ett rum för akademisk frihet under i övrigt svåra förhållanden. Det skapar insikt och hopp om hur universitet kan göra skillnad, inte minst i områden med svåra problem.

Konferensen hölls på välrenommerade Sophia University i Tokyo – som vi också glädjande nog kunde skriva ett utbytesavtal med under konferensen. Vi samarbetar redan inom det svensk-japanska samarbetet Mirai och kan dessutom bygga vidare på stolta Linneanska traditioner sedan 1700-talet.

/Peter Aronsson, rektor vid Linnéuniversitetet