Rektorsbloggen

Under Linnéuniversitetets Akademiska högtid den 31 januari 2025 i Kalmar höll universitetets rektor Peter Aronsson två tal. Det första var ett högtidstal som hölls under akademiska ceremonin och sedan höll han även ett tal under den högtidsmiddag för särskilt inbjudna gäster som ägde rum efter ceremonin. Båda talen publiceras i sina helheter här. 

Högtidstalet under den akademiska ceremonin

Vid akademisk högtid är det akademins främsta bidrag till kunskapsbildningen som uppmärksammas och firas! Vi har under 2024 haft den mest omfattande forskningen någonsin, uppskattningsvis nära 900 projekt i gång inom många olika akademiska och samhällsviktiga områden. Anslagen kommer direkt från riksdagen och i allt högre grad genom framgångsrika ansökningar och insiktsfulla samarbetspartners. 

Forskarstudierna har krönts med examen för ett 40-tal doktorer. 40.000 studenter har ökat sin akademiska kompetens och 3.778 avlagt examen – till sin egen och omvärldens fromma! 

Det är våra 2.200 medarbetare som gör detta möjligt! Fyra förtjänsttecken uppmärksamma särskilda insatser och tre hedersdoktorer knyts till fakulteterna och deras mångsidiga ambitioner vad gäller både reflektion, handling och offentlig gestaltning. 

Idag promoveras 18 doktorer och installeras 11 professorer som särskilt synliga resultat av Linnéuniversitetets nytillskott i arbetet för en mer kunskapsbaserad och bättre värld!

En nödvändig bredd – och spets – att vara stolt över!

Det talas idag mycket och med rätta om att hantera en hotfull omvärld med ekonomisk konkurrens, fientlig politik, militär aggression, bakslag för hållbarhetssträvanden, den internationella rättsordningen som den nationella demokratin. 

Jag vill lyfta några tankar om just sambandet mellan akademi, demokrati och en god samhällsutveckling. Är det ett självklart rakt och positivt samband? Nej så enkelt är det inte. Investeringarna ökar världen över i akademin – och samtidigt går demokratin brett tillbaka, krigen och flyktingarna är fler än på mycket länge.

Det finns en djup koppling i upplysningstanken att en demokratisk ordning sätter de bästa ramarna för en mer upplyst, förnuftsstyrd samhällsordning med respekt för allas lika värde, genom ett kritiskt kunskapssökande utan ovidkommande hänsyn. Det finns starka empiriska argument för denna uppfattning:

Välstånd byggs och samhällsutmatningar möts starkast med bästa tänkbara kunskapsunderlag – och det skapas bäst av en global akademi som utifrån ett institutionellt oberoende samverkar, delar och för ut sin kunskap i Öppen vetenskap. 

Ekonomipriset till Nobels minne gick 2024 till forskare som utrett sambandet mellan demokrati och välstånd: förekomsten av långsiktiga, inkluderande och rättvisa institutioner gör skillnaden. Akademin är en av dessa.

Vidare och kanske viktigast: Demokratiska samhällen startar inte krig med varandra.

Men det finns också empiri som talar emot:

Det är bekymmersamt att världen över går utvecklingen åt fel håll både vad gäller akademisk frihet och i än högre grad för den politiska demokratin. Ett graverande exempel är Kinas starka vetenskapliga och ekonomiska utveckling inom ramen för en totalitär regim.

Det finns också i nationell och europeisk politik en allt tydligare spänning mellan såväl aktuella säkerhetshänsyn som konkurrensfrågor och det långsiktiga globala ansvarstagandet för fritt kunskapsutbyte. 

Universitetets prioritering bör i första hand vara en gagnelig öppen vetenskap som långsiktigt bäst gynnar både konkurrenskraft, mötandet av samhällsutmaningar och lägger en solid grund för ett demokratiskt samhälle.

Har sambandet mellan akademisk tillväxt, demokratisk utveckling och en god samhällsutveckling upphört att gälla sedan 2000? 

Jag tror inte det. Vi har sett allvarliga bakslag tidigare i världen. På 1930-talet satte totalitära rörelser världen i brand. Under kalla kriget försvårades utbytena. För att detta bakslag inte ska bli permanent finns det skäl att agera och förtydliga ansvarstagandet för både akademisk frihet och en aktiv samhällsroll. 

För att markera akademins tilltro till och ansvarstagande för en god samhällsordning genom en fri forskning och utbildning så har nära 1.000 universitet från över 90 länder undertecknat Magna Charta Universitatum där dessa ideal kodifieras.

International Association of Universities (där jag sitter i styrelsen och ansvarar globalt för arbetet med Öppen vetenskap) arbetar efter samma principer med all världens universitet – också i odemokratiska nationer.

Varje lärosäte och vi tillsammans kan förtydliga idén om de akademiska idealen i en akademisk kodex – och leva efter den. Då har vi en bättre möjlighet att göra val som är kloka och omdömesgilla inte bara i det korta utan också i det långa perspektivet. 

Ett demokratiuppdrag är för svenska lärosäten inte tydligt framskrivet i Högskolelagen, Högskoleförordningen eller regleringsbrevens återrapporteringskrav, men stöds – av både regeringsformen och statlig värdegrund. 

Men vi är som akademi självständiga och ska inte vara beroende enbart av direkta uppdrag från staten utan har som jag och den akademiska världen globalt ser det ett bredare långsiktigt akademiskt uppdrag. Även regeringen ser detta med flera nya initiativ kring akademisk frihet – samtidigt som man flitigt styr allt mer och mer detaljerat. 

Akademisk frihet är garanten både för en unik oberäknelig kreativ kraft i kunskapsbildningen – och trovärdigheten i en oavhängig kritisk kunskapsbildning. Den hotas från många håll – ibland av goda skäl som en vilja att peka ut angelägna områden, ibland från viljan att själv få ensamrätt på kunskap och värst av allt av totalitära krafter som vill tysta obekväm kunskap.

Akademin har en plikt att arbeta kunskapsbaserat – och hoppfullt. Vi verkar i denna världen och inte i en drömd tillvaro. Därför behöver vi också prioritera omdömesgillt och verka med de verktyg vi har, förändra det vi kan – och inse att bara tillsammans med andra aktörer kan vi åstadkomma allt som behövs! (en variation av sinnesrobönen).

Linnéuniversitetets vision har aldrig varit mer aktuell – eller praktiskt visionärt nödvändig än nu: 

Vi sätter kunskap i rörelse för en hållbar samhällsutveckling.

Talet under högtidsmiddagen

Efter den akademiska högtiden är det dags att tillsammans fira vad som åstadkommits 2024. Varför vill vi från universitetet göra det tillsammans med er, aktörer från hela samhället, och i dessa former? 

Som jag framhöll under högtiden så har universitetet med de många studenterna och medarbetarna en helt avgörande roll i arbetet för en mer kunskapsbaserad samhällsutveckling – men vi kan verkligen inte genomföra visionen ensamma. 

Allt och alla som ni som gäster här representerar har sina roller i arbetet – eller kanske faktiskt ett kall – i den rörelsen: beslutsfattare, finansiärer, industri, offentlig sektor, kulturföreträdare! 

Den väven sätter vi i rörelse också runt borden. På det sättet är det inte en ”free lunch” – det är en förhoppningsfull fest för en hållbar framtid!

Middagen demonstrerar alla som behöver samverka – i klassiskt universellt format – ett Gästabud (som Platon skrev om)! Äta, samtala, bygga kunskap, värdegemenskap och tillit.

Carl von Linné är en ständig källa till inspiration och eftertanke för mig. ”Omnia mirari etiam tritissima” – förundras över allt, även det mest vardagliga.

Simon Sorgenfrei skriver i Svenska Linnésällskapets Årsskrift om Linnés sublima – människans förnuft som förmår greppa det stora i det lilla och se helheten. Linné balanserar föredömligt i denna fråga. Det rena förnuftet kan bli hårt och fyrkantigt sammanhangslöst. Romantikens rop på en nödvändig känsla och passion kan gå helt överstyr om den ensamt får regera. 

Där landar Linnés nyfikenhetsdygd välbalanserat och konkret: Se det stora i det lilla, förundras över allt – ett bättre credo för den akademiska nyfikenheten, nej för den livgivande nyfikenheten generellt, finns inte! 

Njut av måltiden: varandra, maten, samtalen, kulturen! 

Varmt välkomna hit – och på rent småländskt latin Omnia mirari etiam tritissima! 

Skål och välkomna!