Rektorsbloggen

Övergången från sommarens rytm till arbetslivet kan kännas svår och abrupt. En definitiv milstolpe för universitetens ledningar är när alla rektorer samlas i mitten av augusti för att gemensamt och förutsättningslöst sätta ett gemensamt landskap för årets stora frågor – så långt de kan överblickas.

På detta rektorsmöte diskuterar vi konkreta svar på en rad utredningsremisser och förväntningar på regeringens höstbudget. Principiella försvar för akademisk frihet står i kontrast mot många detaljerade utspel där politiken vill styra utbud och innehåll i både forskning och utbildning. Detta gnager på lärosätenas möjlighet att leda verksamheten optimalt. Vi har fått en ny utbildningsminister. Igen. 

Vi behöver bli bättre på att visa hur vi som fria lärosäten tillsammans med våra akademiska lärare och studenter tar ansvar och åstadkommer en både nyskapande och användbar kunskapsbildning. 

Sverige är åter det mest innovativa landet och vi har en mycket god matchning mot arbetsmarknaden – och beredskap inför en okänd framtid! 

EU:s nästa ramprogram föreslås dubblera satsningar på forskning och utbyte! Detta är en mycket framsynt politik för att möta de många hot som dagligen rapporteras vad gäller klimat och konflikter, inklusive de neddragningar på angelägen forskning och utbildning som görs nu i USA. 

Sveriges hållning är dessvärre negativ när det gäller utökade satsningar i EU – just när dessa kan vara mer avgörande än någonsin. Våra möjligheter som svenska lärosäten att agera och ingå i det globala systemet av lärosäten begränsas genom säkerhetsläget samt en stram och direkt avvisande migrationspolitik (även om vissa lättnader aviseras för expertkompetens). 

Sammantaget blir det allt viktigare att vi som lärosäten förmår övertyga beslutsfattare om våra förmågor som behöver hög grad av frihet för att trivas. Samtidigt måste vi också hantera våra minskande resurser på bästa sätt. Det inbegriper att vi blir bättre på att samarbeta, både inom och mellan lärosätena, också när det gäller utbildningsutbud för skola, vård och STEM (naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik). 

När det gäller Linnéuniversitetet effektiviserar vi verksamhetsstödet med start i höst. Universitetets utbildningsstrategi leder nu till den största översynen av utbudet som vi någonsin gjort på alla fakulteter. Våra vetenskapligt starka områden, där det finns efterfrågan från studenter och samhälle, och som stärker campusnärvaro kommer att prioriteras och stärka både universitetets ekonomi och kvalitet.

Jag har i mina blogginlägg under året ofta återkommit till hur vi ska värdera lärosätenas roll i detta världsläge. I det lite större perspektivet är det oroande att så många likt tiden före första världskriget uppfattar oss som i en självklar förkrigstid. På samma sätt som då är säkerhetsgarantier och upprustning de medel som föredras – med som vi vet katastrofalt resultat.

Bakom spänningarna låg då som nu en teknisk och ekonomisk utveckling som inte var i fas med geopolitiken. Tyskland hade då vuxit sig till en mycket stark industrination. Nu är det Kina som på motsvarade sätt snabbt klättrat från ett låglönekonkurrerande land till ledande inom innovation och vetenskap. Kampen om kontroll över förutsättningar för AI-revolutionen skapar konvulsioner och även reaktionära paniklösningar som i USA. För universitetens del kommer det också att utmana i grunden vad vi är unikt bra på att bidra med när maskinerna är så skickliga på att ge svar.

Mitt svar på detta är att kunskap börjar med förmågan att ställa de rätta, nyskapande och fruktbara frågorna. Där kan våra mångsidiga miljöer ge kvaliteter som inte maskinerna förmår skapa – men kan hjälpa till att besvara. Då är bredden av det vi lärosäten gör, långsiktigheten, förmågan till tvärvetenskap, att gjuta samman vetenskapliga, konstnärliga, etiska, estetiska och politiska kunskaper våra unika egenskaper. 

Linnéuniversitetet har kommit långt i detta och vi behöver nu visa fram att detta inte är onödig lyx utan ger nyskapande framtidskraft för både oss som lärosäte, våra forskare och studenter – och i de ekosystem vi ingår i med andra samhällsaktörer. Det är denna kraft och förmåga vi behöver odla ännu mer.

I det sammanhanget blir det än viktigare att vi på Linnéuniversitetet arbetar med vårt utbildningsutbud, vidareutvecklar och hittar nya interna och externa samarbeten liksom att löpande söka effektiviseringar. Vårt kulturella universitet är en viktig pusselbit och jag avslutar med lite reklam för en av deras aktiviteter i form av LinnéReads, bokcirklar för studenter.  

/Peter Aronsson, rektor vid Linnéuniversitetet