Kunskap som känns

10:52 by Peter Aronsson

18 juni 2021

Jag läser en bok som heter Kunskap som känns av min kollega Lars Strannegård, rektor på Handelshögskolan. Utifrån sin egen upplevelse så betonar han studierna vid ett universitet som en helhetsupplevelse av lärande där både tanke, upplevelse och kropp ingår. Sådana är vi människor. Ska det bli riktigt kraftfullt så ingår både nyfikenhet, förnuft, estetik, etik och kroppslig närvaro och utveckling. Hans exempel är från Stanford i Kalifornien, men jag tycker inte vi står långt efter vare sig på campus i Växjö eller universitetskajen i Kalmar i att erbjuda en bildningsresa som en totalupplevelse.

Forskningsnära utbildning, det kulturella universitetets aktiviteter, Kårens och föreningarnas verksamhet, samverkan med städer och region skapar en helhet så mycket rikare än delarna. De digitala plattformarna förstärker dessa möjligheter och gör dem nåbara för fler. En augumented, förstärkt, verklighet, istället för ett rent val mellan digitalt eller fysiskt, det är vad vi kan erbjuda och ska fortsätta utveckla.

När du har möjlighet kan du till exempel uppleva 1700-tals skeppet som låg där foajen till biblioteket nu ligger i Kalmar. Ta fram din telefon när du är där så kan du få skeppet att träda fram i 3D – och ett skikt till läggs till din bildning och upplevelse.

Kvaliteten i vår kunskapsbildning är i ständig utveckling för att svara mot forskningens framsteg och samhällsutmaningar som ingalunda begränsar sig till pandemin. Ett byggande av ett demokratiskt samhälle som förmår möta hållbarhetsutmaningarna kräver livslångt lärande där djup kunskap förmår samverka mellan disciplinerna och ut i samhället. Där stödjer vår Vision 2030 och Målsättningar 2025 så att riktningen kan hållas mitt i alla vardagliga arbetsuppgifter.

När jag varje dag läser medierapporteringen om vad våra alumner skapat för nya möjligheter, hur forskning från Linnéuniversitetet bidrar till klokare tänkande och handlande kring konkreta hållbarhetsfrågor, internationella säkerhetsfrågor, stärkt hälsa, lokal demokrati, yttrandefrihet, hushållning med skog, vatten så känner jag mig glad och trygg över att vi har en stor och stolt plats i det svenska högskolelandskapet och bidrar till en bättre värld. Vi lever visionen.

Medierapporteringen är också en signal på att vi redan arbetar framgångsrikt i det sammanhang som kallas Öppen vetenskap, Open Science. Allt vi gör ska vara vetenskapligt grundat. Men det räcker inte. Det ska också vara fritt och säkert tillgängligt. Data ska lagras säkert och kunna återbrukas av fler. Akademins publikationer och lärresurser ska inte ligga bakom betalväggar, utan göras fritt tillgängliga. På så sätt så kan vi bidra till den samhällsutvecklingen och den öppna innovation som krävs för en omställning till en hållbar samhällsutveckling. Det speglar vår vision – men vi är dessbättre inte ensamma.

Igår undertecknade jag för Linnéuniversitetets räkning Magna Charta Universitatis 2020. Den bygger vidare på en deklaration från 1988 där Europas universitet tydligt deklarerar sin akademiska värdegrund. Jag tycker det är väsentligt att markera att vi på det sättet är en mycket speciell typ av myndighet, äldre än staten, satta att vårda det fria kunskapssökandet. Det nya i den uppdaterade deklarationen är att vi tydligt ser att detta är en frihet som förpliktigar till att också bidra till skiftande samhällsutmaningar. Hållbarhetsutmaningar och klimathot hör till dessa, men också hoten mot demokrati och den självständiga kunskapsbildningen som bas för detta.

Det är därför med särskild glädje som vi har tagit emot en betydande donation för att skapa landets första professur i gestaltande Sakprosa. Den hamnar här i ett nyskapande sammanhang där vi har kreativt skrivande för flera genrer, media och journalistik, statsvetenskap, LNUC kring intermedialitet – hur budskap ändras i olika medier – och en kunskapsmiljö kring utmanad demokrati.

Det är ett unikt läsår vi lämnar bakom oss. Många av oss gör det nog med en lättnadens suck och med förhoppningar om ett rikare arbetsliv. Samtidigt har vi lärt oss mycket att ta vara på och vara stolta över. Genom många medarbetares samlade insatser gjorde vi en helt unik omställning till digitala arbetsformer den 18 mars 2020. Vi välkomnar fler studenter och fler medarbetare än någonsin till hösten. Men det är inte bara en kvantitativ ökning som ligger framför oss.

Så, höstens uppgifter finns där, mer utmanande och inspirerande än någonsin. Och vi är väl rustade att ta oss an dem. Men sommaren är viktig för att samla ihop kropp och tanke, att också med vila, omväxling och rekreation lägga grunden för klokskap och omdöme. Vi är hela människor och behöver se till att alla våra sinnen och förmågor får sitt för att kunna ge vårt bästa både till oss själva och våra närmaste och för de större gemenskaper som vi skapar.

Jag ser fram emot att ses i höst igen, då vi startar med att äntligen inviga universitetskajen den 27 augusti.

En riktigt skön sommar tillönskas!

Peter Aronsson
Professor i historia. Rektor för Linnéuniversitetet från 1 oktober 2017 2013-2015 uppdrag som dekan och vicerektor för Fakulteten för konst och humaniora. Vicerektor för Samhällelig drivkraft.
Forskar bland annat om regional utveckling, historiebruk och kulturarv.

One Response to “Kunskap som känns”

  1. Bengt Wellermark skriver:

    Hej
    och tack för intressant info!
    Uppmärksammade nyckelordet ”nyskapande” i vision 2030. Utifrån min yrkesbakgrund har jag tagit fram en styrnings- och ledningsmodell för bl a kommuner mfl offentliga verksamheter som kan anses nyskapande. Ansatsen är ”medagerande” ur olika perspektiv. Om jag förstått saken rätt så är Linne inriktat med prio på att forska kring välfärdssamhällets och dess olika delar. Inbillar mig att en ledningsmodell med nytänk kan vara av intresse att ta del av för att förutsättningslöst pröva om den innehåller något matnyttigt för akademin. Hur kan vi påbörja en dialog?
    Mvh
    Bengt Wellermark

Leave a Reply