Rektorsbloggen

2020-03-31

Mitt förra blogginlägg skrevs för en månad sedan. Det var i en annan tid. Därefter har en våg av förändringar svept över världen. Vi är ett internationellt universitet i Småland dit både studenter och medarbetare reser från hela världen och hela landet för att berika varandra med nya kunskaper. Dessa rörelser har vi redan, genom att ta hållbarhetsarbetet på allvar, fått anledning att fundera över. Överväger nyttan eller kan den skapas på andra sätt? Nu tillkom ett virus som förklarades som pandemi av WHO.

Efter rekommendationer från Folkhälsomyndigheten och regeringen fattade jag den 17/3 beslut om att för att undvika att smittspridning sker från och med dagen därpå vår utbildning och våra examinationer inte längre i våra lokaler.

Lärare, studenter, verksamhetsstöd, chefer och fackliga organisationer har lagt ner ett enastående arbete för att göra det möjligt att fortsätta universitetets arbete i så stor omfattning som möjligt. Digitaliseringens möjligheter accelereras. Men den kan inte ersätta alla erfarenheter och därför krävs mycket omorganisation och även beslut från andra än oss själva. CSN ger nu studenter rätt att behålla sitt studiestöd. Arbetsgivare som organiserar verksamhetsförlagd utbildning måste kontaktas. Vissa studentgrupper som måste bli klara med sin examen för att inte förvärra krisen måste få alternativa upplägg för att slutföra sin utbildning.

Precis som i tidigare kriser, som finanskrisen 2008 och flyktingkrisen 2015, mobiliseras de långa kulturella investeringar vi i Sverige gjort i tillit för vårt samhälles institutioner – och balanserar våra rädslor och omsorg om oss själva. Den svenska modellen har långa rötter och många uppenbarelseformer.

Idag fick jag under överläggningar med Länsstyrelsen i Kronobergs län och övriga statliga myndigheter för första gången se en tidfäst modell över förloppet som ger en planeringshorisont. Där arbetar man med att dag 0 är den 31 mars – idag – och då infaller toppen på förloppet dag 55, dvs i slutet av maj. Det ger visst hopp om att vår planering kan hålla och att vi till hösten står redo att möta både nuvarande studenter och en skara nya som behöver kompetensutveckling i ett samhälle och ekonomi som skakats på ett sätt vi inte upplevt i modern tid.

Det är mycket vi kan lära om vad som kan göras minst lika bra genom digitala kanaler och vad som svårligen kan ersätta den mer fullödiga mänskliga kontakten som våra mötesplatser ger möjligheter till. Men framför allt har vi lärt oss att vi kan möta en hastigt uppkommen kris, ta stöd av varandra och stärka vår förmåga och kunnande för att bli ännu skickligare i att sätta kunskap i rörelse för en hållbar samhällsutveckling.

A university with digital presence – for a sustainable societal development

by Peter Aronsson

 I wrote my latest blog post one month ago. That was in another time. Since then, a wave of changes has swept across the world. We are an international university in Småland to which both students and members of staff travel from all over the world and the whole country to enrich each other with new knowledge. By taking our sustainability work seriously, we already had reason to think about these movements. Does the utility justify this or can it be created in other ways? Now a virus that has been declared a pandemic by WHO has been added to the equation.

Teachers, students, university administration, managers, and union organisations have carried out astonishing work to make it possible to continue the university’s operations to as large an extent as possible. The possibilities of digitisation are being accelerated. However, this cannot replace all experiences and, therefore, a lot of reorganisation is required and also decisions by other actors. CSN now gives students the right to keep their student finance. Employers who organise student placement (VFU) must be contacted. Some student groups who must be able to finish their degrees in order not to worsen the crisis must be given alternative options to complete their studies.

Just like during previous crises, like the financial crisis in 2008 and the refugee crisis in 2015, our country is now mobilising the long-term cultural investments we have made in Sweden to establish trust in the institutions of society – and balance our fears and care of ourselves. The Swedish model has a long history and presents itself in many different forms.

Today, at deliberations with the County Administrative Board in Kronoberg and other state authorities, I was, for the first time, presented with a time model for the course of events that provides a planning horizon. In this planning, 31 March is stated as Day Zero – today – and in this scenario the peak will occur on day 55, that is to say in the end of May. This gives some hope that our planning is realistic and that we will be ready to welcome both existing and new students in the autumn who are eager to acquire new skills that are needed in a society and an economy that have been shaken in a way that we have not experienced in modern times.

In this situation, we can learn about what operations can be carried out at least as well through digital channels and where it is difficult to replace the human contact offered by our facilities. But, above all, we have learned that we have the ability to handle a rapidly emerging crisis, turn to each other for support, and strengthen our ability and knowledge to become even more skilled at setting knowledge in motion for a sustainable societal development.