Vad ska akademin göra i krigstid?

16:02 by Peter Aronsson

Den 24 februari 2022 startade Vladimir Putin krig med Ukraina och världen. Som rektor satte jag igång vår krisledning för att bedöma riskerna för studenter, medarbetare och verksamheten. Vi har nu koll på vilka människor och utbyten som direkt kan vara i risk genom att de rör Ukraina och Ryssland. Dessutom finns det ett hot om ökade cyberattacker som vi behöver möta.

Det dramatiskt vidgade krigshandlingarna och ökande hotet gör att konflikten inte gäller bara Ryssland och Ukraina – utan oss alla.

Genom överläggningar med Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) och European University Association (EUA) ställer vi oss bakom de kraftiga fördömande som utformats mot aggressionen också av akademierna i demokratiska stater.
Det övergripande samhällssvaret i det hotfulla läget måste utformas av regeringen och EU, men vi ställer oss alla frågan om vad vi själva bör och kan göra som människor. Finns det särskilda uppgifter för akademin?

Som individer behöver vi ställa in oss på att använda vår medkänsla för praktisk solidaritet. I praktiken kan det vara stöd till hjälp för flyktingar och hjälporganisationer. Som akademi är vi en global rörelse för tilltro till människans förmåga att respektera förnuft och kunskap som samhällets bästa grundval. Vi bör slå vakt om denna universella kvalitet och visa att den är fortsatt livskraftig och en motkraft till våldsam aggression genom att fortsätta vårt dagliga arbete.

Mitt i alla nyhetssändningar och hotfulla prognoser behöver vi alla hitta både trygghet i vardagens arbetsgemenskap, livslust i vårens ankomst, levande kultur och kraft genom meningsfull kunskapsbildning. Det är viktigare än någonsin att personal och studenter, lärare och studentkår kan mötas på plats för att fördjupa sin kunskap, diskutera och värdera vad som sker. Vi har en solid kunskapsbas att aktualisera brett och även fördjupad ämneskunskap. Vi kommer att fortsätta att konkretisera och använda just Linnéuniversitetets möjligheter på bästa sätt.

Så tjänar vi bäst akademins tradition och demokratins principer för att demonstrera våldets futilitet. Så blir vi redo att bygga en framtid för världen.

 

What should academia do in wartime?

On 24 February 2022, Vladimir Putin started a war with Ukraine and the rest of the world. As vice-chancellor, I summoned our crisis management team to assess the risks for our students, members of staff, and our operations. We now have information on what individuals and what exchanges may be at risk due to their connection to Ukraine or Russia. In addition, there is an increasing threat of cyber attacks that we must be ready to meet.

The dramatic acts of war and the increasing threat means that this conflict is not only about Ukraine and Russia – it affects us all. Through deliberations with the Association of Swedish Higher Education Institutions (SUHF) and the European University Association (EUA), we stand behind the strong condemnations that have been issued at the aggression also by academia in democratic states. In this threatening situation, the overall societal responsibility must rest with the government and the EU, but we must also ask what we can and should do as fellow human beings? Are there any particular tasks for academia?

As individuals, we should set our minds on using our compassion for practical solidarity. In practice, this can mean providing support to refugees and aid organisations. Academia is a global movement that promotes trust in the human ability to respect common sense and knowledge as the best basis for society. We should safeguard this universal quality and show that it is still vital, and a counterpart to violent aggression, by continuing with our daily work.

At this time of news broadcasts and alarming forecasts, we must all find safety in the everyday sense of community at work, a zest for life in the arrival of spring and our vibrant culture, and energy through meaningful knowledge creation.
Now more than ever, it is important that staff and students, teachers and the student union can meet on our campuses to gain more knowledge, discuss and assess what is happening. We have a solid knowledge basis to contribute with and also in-depth knowledge on current topics. We will continue to concretise and make the best use possible of the possibilities at Linnaeus University.

This is how we best serve the academic tradition and the democratic principles, to demonstrate the futility of violence. This is how we become prepared to build a future for our world.

4 Responses to “Vad ska akademin göra i krigstid?”

  1. Bärbel Westphal skriver:

    På frågan om vad vi kan göra praktiskt: instifta stipendier för de som är studieberättigade så att ukrainska studenter kan komma vidare i sina liv.Om jag är rätt informerat så måste Ukrainare i nuläge betala studieavgifter. Det kan inte de som flytt i nuläge. Kan vi kanske t om tillfälligt avgiftsbefria?

    Vi har ju ett avtal med Kiev och i vårt ämne har vi de två senaste höstterminerna haft ett par mycket duktiga studenter på G3-nivån.

    Nu är en av dem här som flykting och vet inte hur hon ska kunna bli antagen och studera. Och inte jag heller för den delen. Vore väldigt bra att få veta vilka möjligheter vi kan erbjuda.

  2. Gabriel Säll skriver:

    Förslag på initiativ.

    – Arrangera seminarium med våra forskare i historia, Ryssland och Östeuropastudier, användningen av media och propaganda som krigföring och historieskrivning. Öka studenternas kunskap om Putins agerande, Ryssland och Ukrainas historia, EUs och Natos inblandning. Hjälp studenterna att navigera och engagera sig.

    – Öppna universitetet och bjud in lokalsamhället. Låt kunskapen och informationen som finns hos fakulteten komma till användning. Skapa en plattform dit allmänheten kan vända sig för att ställa frågor och diskutera.

    – Ta ett tydligare och symboliskt ställningstagande. Visa att vi som demokratisk institution står upp för Ukraina och inte accepterar de brott som Putin begår. En tyst minut skulle vara ett minimum. En gemensam manifestation med alla universitetets studenter, lärare, ledning och fojo något fullt rimligt.

  3. Gabriel Däll skriver:

    Den senaste veckan har säkerheten och ordningen vi trodde på i Europa vänts upp och ned. 800 000 ukrainare har flytt till EUs grannländer. Sverige skickar vapen och statsministern håller tal till nationen. Budskapet är onekligen att det är allvar nu.

    I det läget är det oförståeligt att studierna fortsätter som vanligt för att försöka hitta ”trygghet i vardagens arbetsgemenskap”. Medierna rapporterar om att troliga vakuumbomber faller mot civilbefolkningen i ett land som ligger 70 mil från Kalmar, där tusentals människor dött på en vecka. Vardagen varken känns eller borde kännas trygg.

    När universitetet är som sämst är det för att det upplevs som en avskärmad intellektuell del av samhället som i sin slutenhet diskuterar konflikter och problem utan att lyckas förankra kunskap eller engagemang i praktiken. Vad vi insett i veckan är att akademins ”tilltro till människans förmåga att respektera förnuft och kunskap” inte tillämpas i i dagens Europa. Putin bryter mot alla etiska och internationella konventioner vi tagit för givna. Universitetet ska inte sluta sig omkring sina ideal utan behöver istället visa hur de kan försättas i handling.

    När universitetet är som bäst är det en institution där kunskapen och engagemanget bidrar med någonting till samhället. Att fånga upp och ge studenterna en möjlighet att använda sig av kunskapen och möjligheterna som universitetet har för att navigera i samtidens kaos borde vara den högst prioriterade frågan för LNUs ledning just nu. Svenska kyrkan är exempel på en institution som handlingskraftigt har engagerat sig i att ge såväl flyktingar som oroliga svenskar stöd. Varför öppnar inte Linnéuniversitet sig med samma självklarhet och ger institutionens experter en möjlighet att bidra med sin kunskap till lokalsamhället och studenterna? Varför vänta på att pressen ska höra av sig till våra forskare istället för att själva arrangera en plattform för viktig information, en plats för samling och engagemang? Kriget är NU.

  4. Nicholas Pagden skriver:

    Så svaret på vad akademin bäst bör göra är att fortsätta sitt dagliga arbete, mötas på plats och diskutera? Det låter, med handen på hjärtat, inte som särskilt i förhållande till universitetets inflytande och sina medarbetares och studenters samlade kompetens och engagemang.

Leave a Reply