Rektorsbloggen

Under Linnéuniversitetets Akademiska högtid den 30 januari 2026 i Växjö höll Linnéuniversitetets rektor Peter Aronsson två tal. Det första var ett högtidstal som hölls under akademiska ceremonin och sedan höll han även ett tal under den högtidsmiddag för särskilt inbjudna gäster som ägde rum efter ceremonin. Båda talen publiceras i sina helheter här. 

Högtidstalet under den akademiska ceremonin

Vi har anförtrotts en akademi – ett Linnéuniversitet. Ett universitet är både en handfast realitet och ett ideal, bärare av en hoppfull vision att fritt kunskapssökande skapar en bättre värld genom

• Att lärare och forskare som fritt söker ny kunskap, samarbetar med kritisk blick och kollegialt ansvar ger bästa möjligheter att möta samtidens krav och skapar en bättre, hållbar framtid och nyttiggör forskningsperspektiv och rön i utbildning.
  
• Att studenter som fritt och informerat söker sin bildning och utbildning tar bäst vara på sina inneboende möjligheter och bidrar till att möta omvärldens utmaningar i arbetsliv och samhällsbygge
  
• Att i ett fritt utbyte med andra i omvärlden, både regionalt, nationellt och globalt, skapa och knyta samman våra bästa krafter för största nytta
  
• Att medarbetare och studenter tillsammans blir aktiva, kunniga och engagerade medborgare i akademin som bärare av dessa dygder till fromma för sig själva, det samhälle och den framtid vi ytterst tjänar.

We have a dream…

Dessa ideal bygger systematiskt vidare på en historisk vision om upplysningens kraft: Renässansens intresse för empirisk forskning frigjorde helt nya kunskapshorisonter. Upplysningens övertygelse om förnuftets kraft (förtjänar citat av Immanuel Kant 1784). 

”Upplysning är människans utträde ur sin självförvållade omyndighet. Omyndighet är oförmågan att använda sig av sitt förstånd utan någon annans ledning. Självförvållad är denna omyndighet, eftersom dess orsak inte är oförstånd utan bristande beslutsamhet och mod att bruka sitt förstånd utan ledning av någon annan. Sapere aude! / Våga vara vis! / Ha mod att använda ditt eget förstånd! är således upplysningens valspråk.”

Visionen är realistisk, men inte utan bakslag i samhället i stort. Inte heller dessa bakslag som upptar nyhetssändningarna mer än framstegen är nya:

Frihet, broderskap och jämlikhet var ideal som skapades i de amerikanska och franska revolutionerna 1789 – men följdes också av terror och napoleonkrig men sen av ett sekel där parlamentarisk demokrati och industri växte fram. Fram växte också kolonialism, nya spänningar, totalitära regimer och världskrig – som i sin tur följdes av kalla krigets slut 1989, med murens fall och en löftesrik globalisering av demokratiska tendenser – som följdes av den värld vi lever i nu – med stora hot – men också med betydande möjligheter. 

Det kommer att svänga – de som lovar snabba och slutgiltiga lösningar på svåra problem, struntar i kunskap och demokrati för ihåliga löften och brutalt våld – sviker världen. Vår roll är att stå stadigt för den löftesrika utvecklingen. 

År 1800 samlades den tidens intellektuella elit i Jena, ett litet ungt universitet i Weimar – mitt under brinnande Napoleonkrig. Goethe, Fichte, Schelling, Novalis, Hegel – ”alla”– fortsatte sin gärning för mänsklig, kulturell och kunskapsbaserad utveckling. Den kunde sen fortsätta till Berlin, Humboldt och vidare till det levande arv av moderna forskningsbaserade universitet som vi nu har att modigt förvalta och fortsätta utveckla – hoppfullt.

Utmaningarna idag är formidabla, hållbarhetsfrågorna måste mötas och orsakar redan stora problem. De geopolitiska spänningarna förvärras genom en eroderande internationell ordning och demokratins tillbakagång på många håll. Teknologiska genombrott rymmer stora möjligheter men också betydande utmaningar. Vad är det för framtid vi utbildar för? Vilka skickligheter är viktigast både imorgon och efter 2030? Hela världen och Sverige påverkas. Linnéuniversitetet behöver, förväntas och är en del av lösningarna. Beställningen och förhoppningarna växer men resurserna gör det inte. Det ställer stora krav på omställning och utveckling på samma gång.

Långsiktiga samarbeten med externa partners och finansiärer är viktigare än någonsin. Idag kan jag med glädje och framtidstro meddela att vi till tidigare partnerskap nu kan lägga ett samarbete med Länsförsäkringar i Kronoberg och Kalmar län för ett mer motståndskraftigt Småland.

Vi blir för varje år i allt högre grad en plats där universitets vision förverkligas. Det gångna året har vi varit verksamma som Linnéuniversitet i över 15 år. Nästa år firar Kalmar och Växjö 50 år som självständiga högskolor. Vi går då från unga och lovande till en vuxentillvaro. Att teckna, bära och lära genom historisk kunskap är en framtidsskapande handling vi tar på allvar.

Vad kan man säga om de första dryga 15 åren (de 50 får vänta till nästa år):

I stort oförändrat antal 2.000 anställda har åstadkommit allt mer: stark kompetenshöjning på universitetet, för studenter, i samhälle och näringsliv:

• Sjätte mest sökta universitetet i Sverige. Utbildning för över 300.000 individer (9.588 lärare, 5.685 ingenjörer, 5.720 poliser, 658 sjökaptener, mest sökta optikerutbildningar) – och allt fler på avancerad nivå.

• Fördubblat forskningen (externfinansiering upp 145 procent och publicering 134 procent, antal professorer upp 61 procent till 151 – minskad andel adjunkter)

• Inrättat åtta spetsforskningscentra och tio utmaningsdrivna kunskapsmiljöer

• Bygger ett Europauniversitet
  
• Etablerat strategiska partnerskap som säkrar cirka 500 miljoner på tio år
  
• Styrkeområden Skogens värden och Välfärden kärna

Vi gör allt detta tillsammans – utan forskning ingen ny kunskap, utan studenter inget behov av lärare och utan stödet inget sammanhang för arbetet. Det är både konkurrens, samarbete och kritisk diskussion som sker inom ramen för en gemensam institution, akademin. Allt detta är det mirakel som varje avancerat samhälle håller sig med, som lägger grunden för både tradering och ny kunskap, som i sin tur gör att beslut blir bättre än om de bara bygger på tyckande, rädsla eller propaganda. 

För mig är det sista gången jag har förmånen att stå här som stolt rektor. Efter mina drygt nio år som Linnéuniversitetets andra och än så länge ”längsta” rektor(!) kommer i höst nästa länk i rektorskedjan att ta vid och fortsätta arbetet med detta fantastiska universitet, fira och inleda nästa 50-årsperiod – där tänker jag vara med som en engagerade professor i historia med särskilt inriktning mot kulturarvets betydelse – vad kan passa bättre? 

Vi firar under denna akademiska högtid akademins resultat som jag nyss givit exempel på. Särskilt uppmärksammar vi de högsta examina med promovering av 31 doktorer, de högst meriterade lärarna med installation av åtta professorer. Förtjänsttecken för särskilda insatser och skicklighet för forskning, utbildning, samverkan och stöd. Samt en medalj för särskilt förtjänstfulla insatser för Linnéuniversitetet. 

Vi gör detta varje år. Inte som en repetition utan för att fira framsteg, de bidrag som under året givits till en lång tradition, byggandet av en nyskapande institution som förmår såväl bära, ackumulera som utveckla den fria kunskapsbildningens kraft.

Vi sätter sannerligen kunskap i rörelse för en hållbar samhällsutveckling!

Talet under högtidsmiddagen

Today, we are celebrating the Academic Ceremony of 2026. The achievements accumulated over decades – and, in particular, the achievements of 2025, with doctoral degrees, inauguration of professors, achievements in research, education and support. 

The final part of the celebration is this gala dinner, with you. How come you have been invited? The university is not just these buildings and the organisation with more than 2 000 employed teachers, researchers and support staff. Not even if we add the 45 000 students represented by the Linnaeus Union it makes the university fully complete. You as well, who are seated around these tables, represent the history and the future of the university. You represent the government, public and private funding bodies, collaboration partners and sponsors, regionally as well as nationally. 

The academy is also a global institution that collaborates for the greater good, in Sweden but also far beyond in Europe and the world. I am especially proud that the general secretary of the International Association of Universities, for which I have been on the board for four years, represent this global responsibility – so badly needed in this time of division, and true to the legacy of Carl Linnaeus.

I will round off this welcome speech by letting Linnaeus, with his diverse wisdom, invite us to take our seats at the tables. He did not only define us as Homo sapiens, but demonstrated the wider spectrum of human capacity – by which I think we can be inspired to define what needs to be our human contribution to a world of AI:

1. Förundra dig över allt, även det mest alldagliga (Omnia mirari etiam tritissima). From that point of creative curiosity we can contribute to the rejuvenation of enquiry.
   
2. Advice 55 from Diaeta naturalis: ”Det är nyttigt att tillbringa en timme efter måltiden sittande eller liggande, under angenämt samspråk”.

Så där börjar vi nu i all ödmjukhet: nyfiket samspråk – för framtida samarbete och kunskapsbildning för en bättre värld.

Varmt välkomna!