Rektorsbloggen

In English below.

Högskolereformen 1977 syftade till att göra högskolans forskningsbaserade utbildning närvarande i en större del av Sverige. 12 självständiga högskolor i 16 kommuner startades. Med detta skulle fler medborgare över hela Sverige delta i kunskapssamhället. Kalmar och Växjö var två av de 12 högskolorna.

Snart 50 år senare kan vi svara på frågan på vilka sätt man klarat av att infria förhoppningarna. SNS rapport om den åsyftade breddade rekryteringen och dess konsekvenser släpptes torsdagen den 25 april och diskuterades på ett seminarium i Stockholm – och på nätet.

Kunskapssamhället ställer idag andra och högre krav på forskningsbaserad högre utbildning än för 50 år sedan. Linnéuniversitetet är ett av Sveriges större lärosäten med en stor bredd på utbildning och forskning, placerat i en del av Sverige med starkt, exportinriktat näringsliv. En region som har behov av vidare forskning och innovation i nära samverkan med näringsliv och offentlig sektor. Linnéuniversitetet stöttar en regionförstoring, stärker konkurrenskraften för näringslivet och säkerställer kompetensförsörjningen för både offentlig och privat sektor. Historiskt är detta en region med låg andel högre utbildning, många små och medelstora företag och allt högre kompetensbehov för ökad konkurrenskraft.

Även om man inte tagit med effekten av fristående kurser och avgränsat sig till hemkommunerna för de nya högskolorna så konstaterar rapportförfattarna att det är en klassisk svensk reform som lyckats mobilisera fler studenter ur studieovana miljöer; och med en högre grad av etnisk mångfald än exempelvis universiteten i Lund och Uppsala.

Vi på Linnéuniversitetet utbildar dubbelt så stor andel studenter från familjer utan högutbildade föräldrar som Uppsala och Lund. Vi har även fler studenter med utländsk bakgrund, mer än 26 procent i jämförelse med Uppsalas och Lunds 20 respektive 22 procent. 

Från andra studier ser vi att 80 procent av de som söker från regionen stannar på den regionala arbetsmarknaden mot bara 20 procent av de som kommer utifrån. Från arbetsgivarperspektiv är 70 procent av de högskoleutbildade i Kalmar och Växjö från Linnéuniversitetet.

Vi har sedan 2010 försett Sverige och regionen med bland annat 3 000 sjuksköterskor, 1 200 ingenjörer, 925 sjökaptener/sjöingenjörer och tusentals poliser. Vi har byggt upp de största skogliga utbildningarna i Sverige. Några skulle såklart läst på annan ort om vi inte funnits, men en betydande del skulle inte gått vidare. Vi kan se en stark regional rekrytering av till exempel högskoleingenjörer.

Vi har 40 000 individer i utbildning varje år! Våra programstudenter har en mycket hög matchning mot arbetsmarknaden – tvärtemot påståenden av fel- och överutbildning. Visst behövs fler utbildade, inte minst ingenjörer, men det är ofta söktrycket som fattas och det är en gemensam fråga mellan skolväsende och arbetsgivare att ändra på det. Vi utbildar alla som kan och vill – och de får jobb som kräver deras kunskap. En lönsam investering, visar SUHF, Sveriges universitets och högskoleförbund.

Vi kan öka vårt bidrag till både regionens och Sveriges kompetens om utbildningsanslaget återställs till 1990-års nivå och forskningsanslaget matchar uppdraget. 

Se SNS seminarium Leder geografisk spridning av lärosäten till breddad rekrytering? från den 25 april 2024 i sin helhet här.

/Peter Aronsson, rektor

A higher education institution that makes a difference

The higher education reform of 1977 aimed to make research-based higher education available across a greater part of Sweden. Twelve independent university colleges were established in 16 different municipalities. This would allow more citizens throughout Sweden to participate in the knowledge society. Kalmar and Växjö hosted two of these twelve university colleges.

Nearly 50 years later, we can answer the question of how well the expectations have been met. The SNS report on the intended broadened recruitment and its consequences was released on Thursday, 25 April, and discussed at a seminar in Stockholm – as well as online.

Today, the knowledge society has other and higher requirements on research-based higher education than 50 years ago. Linnaeus University is one of Sweden’s larger higher education institutions with a wide range of education and research, located in a part of Sweden that has a strong, export-oriented industry. A region that needs further research and innovation in close cooperation with business and the public sector. Linnaeus University supports regional expansion, strengthens the competitiveness of the business sector, and ensures the supply of skills for both the public and private sectors. Historically, this is a region where a low proportion of the inhabitants have had higher education, many small and medium-sized enterprises, and an increasingly higher need for skills to boost competitiveness.

Although the effect of independent courses was not included and the report was limited to the home municipalities of the new university colleges, the authors note that it is a classic Swedish reform that has succeeded in mobilising more students from environments not accustomed to study; and with a higher degree of ethnic diversity than, for example, Lund and Uppsala.

At Linnaeus University, we educate twice as many students from families without highly educated parents as Uppsala and Lund. We also have more students with a foreign background, more than 26 percent in comparison with Uppsala’s and Lund’s 20 and 22 percent respectively.

Other studies show that 80 percent of those who apply from the region stay in the regional labour market, compared to just 20 percent of those who come from outside. From an employer’s perspective, 70 percent of the people with a higher education in Kalmar and Växjö are from Linnaeus University.

Since 2010, we have provided Sweden and the region with, among other things, 3 000 nurses, 1 200 engineers, 925 ship captains/marine engineers, and thousands of police officers. We have built the largest forestry programmes in Sweden. Some would, of course, have studied elsewhere if we did not exist, but a significant part would not have pursued further education. We can see a strong regional recruitment of, for example, engineering students.

We have 40 000 individuals studying with us each year! Our programme students meet the demands from the labour market very well – contrary to claims of wrong education and over-education. Indeed, more well-educated people are needed, not least engineers, but often what is lacking is the number of applicants per place, and it is a common challenge for the education system and employers to change this. We educate everyone who can and wants – and they get jobs that require their knowledge. A profitable investment shows SUHF, the Association of Swedish Higher Education Institutions.

We can increase our contribution to both the region’s and Sweden’s competence if the direct government funding is restored to the 1990 level and the research grant matches the mission.

Watch the SNS seminar Does geographical dispersion of higher education institutions lead to broader recruitment? (in Swedish) from 25 April 2024 in full here.

/Peter Aronsson, Vice-Chancellor

In English below

Regeringen har precis som högskolesektorn konstaterat att de gravt urholkade utbildningsanslagen äventyrar kvaliteten och förmågan att ta hand om den bredd av studenter som är behöriga att antas. Det är bra och baserat på brett sakligt underlag både om urholkningen och en ny rapport om den samhällsekonomiska vinsten med investeringar i högre utbildning.

Men denna insikt tänker man bara använda på en – förvisso viktig – sektor (ingenjörsutbildningar) och dessutom på bekostnad av andra. Med en väldigt personlig hänvisning till att fristående kurser utifrån sin titel kan betecknas som ”hobbykurser” och ges de dessutom på distans så har de ofta lägre genomströmning. Därmed konstateras att de kan tas bort för att finansiera den prioriterade satsningen på ingenjörsutbildningar.

Både rektorer, studenter, forskare och ledarskribenter har påpekat att dessa kurser ofta är delar av program, att ekonomi, samhällsbygge, välfärdssektor och att den gröna omställningen kräver fler kompetenser än ingenjörernas. Det är en omistlig del av det livslånga lärandet som görs tillgängligt för fler.

På Linnéuniversitetet är några av våra mest sökta kurser på distans utmärkt fortbildning för yrkesverksamma (till exempel Psykologi, Projektledning, Socialrätt). Dessa har alla fler än tusen sökande. Några är helt unika som distanskursen i Hållbart familjeskogsbruk. Detta är bara några exempel på hur vi som universitet försöker matcha omvärldens behov både nu och långsiktigt, studenternas intressen med vår egen forskningskompetens. Alla dessa kurser håller hög vetenskaplig kvalitet – annars ges de inte. I Europa tittar man avundsjukt på Sverige och vill införa fristående kurser av hög kvalitet för att få mer flexibel kompetensutveckling av studenter i olika skeden av livet och för arbetsmarknadens behov.

Nu får vi i Sverige höra att dessa kurser inte fyller någon viktig funktion, kan minskas eller läggas ner. Det kan de – men blir Sverige då mer eller mindre konkurrenskraftigt? Är detta ett exempel på respekt för den akademiska frihetens potential att göra de klokaste valen – eller en gammaldags tro på centralplaneringens rätt och förmåga att göra bättre val?

Sverige behöver en bred satsning på ökad kvalitet i högre utbildning och forskning. Finland siktar på ett BNP-mål för forskning på 4 procent – i Sverige krymper det över åren. Allt detta gör mig bekymrad för Sveriges framtid som en kreativ och vital kunskapsnation. 

Nu har vi talat om vilka konsekvenser detta utspel kan få. Nu behöver medborgare, näringsliv och välfärdssektor sätta tryck på att det starka högskolesystem Sverige byggt upp under decennier inte i grunden nedmonteras. Det kommer att ta mycket lång tid att reparera en sådan skada.

/Peter Aronsson, rektor

Länkar till mer läsning:

• Sveriges Universitets- och Högskoleförbunds rapport ”Värdet av högre utbildning – en samhällsekonomisk analys”
• Utbildningsministerns inlägg i Svenska Dagbladet (240409)
• Rektorernas svar i Svenska Dagbladet (240411)
• Svar från Sveriges Förenade Studentkårer i Svenska Dagbladet (240410)
• Göteborgspostens ledare (240410)
• Barometerns ledare (240411)

=====

Competence at risk

The Swedish government, just like the higher education sector, has acknowledged that the severely eroded direct government funding for education endanger both the quality and the ability to accommodate the broad array of students who are eligible for admission. This is a positive recognition based on a broad factual foundation concerning both the erosion and a new report on the socioeconomic benefits of investments in higher education.

However, this insight will be applied to only one – admittedly important – sector (engineering programmes) at the expense of others. With a very personal reference stating that some independent courses, based on their title, can be labelled ”hobby courses”. Given that they are also often offered online, they are noted to have a lower student completion rate. Thus, it is concluded that they can be discontinued to fund the prioritised investment in engineering programmes.

Vice-chancellors, students, researchers, and editorial writers have pointed out that these courses are often parts of programmes, and that the economy, societal construction, welfare sector, and the green transition require more competencies than just those of engineers. It is an indispensable part of lifelong learning that is made accessible to more people.

At Linnaeus University, some of our most popular online courses are excellent continuing professional development for active professionals (for example, Psychology, Project management, Social law). All these have more than a thousand applicants. Some are entirely unique, like the distance course in Sustainable small-scale forestry. These are just a few examples of how we, as a university, try to match the needs of the society, both now and in the long term, aligning student interests with our own research expertise. All these courses are of high scientific quality – otherwise they would not be offered. In many countries in Europe, people look at Sweden with envy and want to introduce independent courses of high quality to provide more flexible skills development for students at different stages of life as well as for the needs of the labour market.

Now, we are told in Sweden that these courses do not serve any important function, can be reduced or discontinued. They can – but will it make Sweden more or less competitive? Is this an example of respect for the potential of academic freedom to make the wisest choices – or an outdated belief in central planning’s right and ability to make better choices?

Sweden needs to invest broadly in increased quality in higher education and research. Finland is aiming for 4 percent of GDP for research – in Sweden, it is shrinking over the years. All this makes me concerned for Sweden’s future as a creative and vital knowledge nation.

We have discussed what consequences this move may have. Now citizens, businesses, and the welfare sector need to put pressure to ensure that the strong higher education system Sweden has built over many decades is not dismantled. It will take a very long time to repair such damage.

/Peter Aronsson, Vice-Chancellor

In English below

Vi lever i en mörk tid. Årets kortaste och mörkaste dagar. Krig i mellanöstern adderar till Rysslands krig i Ukraina. Flyktingarna blir fler, livsmedelsförsörjning och ekonomi drabbas. Den globala klimathantering vid FN:s klimatkonferens COP28 är inte tillräcklig för att på allvar vända den negativa trenden.

Men när det är som mörkast är det extra viktigt att fånga och vårda ljuspunkter.

Universiteten är en plats för upplysning och ljus. Universiteten har sedan medeltiden förmedlat textbaserad kunskap till allt bredare grupper i samhället. Från renässansens vetenskapliga revolution är det också genom studier av verkligheten som kunskapen får en alltmer genomgripande betydelse. 1800-talets forskningsuniversitet blir dynamiska platser där människor möts och ny kunskap skapas. I vår egen tid ger digitaliseringen nya redskap, och genom öppen vetenskap kan världens bästa vetande nå ut och möta de mörka utmaningar som omger oss. En helt nödvändig insats för att skapa en hållbar framtid.

Läs resten av detta inlägg»

Historia används för att skapa gemenskap. Delade erfarenheter bygger tillsammans en grund för att kunna skapa en gemensam framtid. Då behöver det som hänt bearbetas. Allt från våra förebilder, stolta ögonblick som inspirerar oss men lika viktigt våra misstag, missförhållanden och konflikter.

En närmare kännedom om familjens historia, föreningens, företagets, staden, bygden, det egna landet eller mer avlägsna trakter kan lägga grunden för ett klokt och även varmt och engagerat ansvarstagande.

En sådan gemensam historia skapas inte av sig självt. Det kräver kunskapsbildning där akademin har en central roll, en fri offentlighet med öppet utbyte och kritisk debatt (litteratur, media, kulturinstitutioner), en gemensam skola, medborgare och beslutsfattande på alla nivåer som klokt förmår ta intryck och hantera både den verkliga samhällsutvecklingen och historien som bär den.Läs resten av detta inlägg»

In English below

Är vår vision en inspirerande och uppfordrande riktningsgivare för lärosätet, eller en plattityd som alla håller med om? Eller ännu värre ­– en politiserad och ideologisk ram ovärdig ett universitet? Hur ska ett universitet försvara en forskargrupps val av teorier – och samtidigt hålla öppet för omprövning och inte stelt nöja sig med tidigare val?Läs resten av detta inlägg»

In English below

Under historiens gång skapas med nödvändighet en rad allianser för framgångsrika samarbeten – och en rad strider och förluster. En förutsättning för framgångsrika samarbeten är en bearbetning av strider och förluster. Det sker politiskt, ekonomiskt och kulturellt. Allianser och framgångsrika samarbeten får mest uppmärksamhet i historieskrivningen. Strider och förluster går på djupet och är den svåraste nivån.

Jag har själv lett ett stort forskningsprojekt om vilka bilder av vänner och fiender, motsättningar och gemenskap som museer i Europa speglar och bidrar till, och hur de faktiskt påverkar historiens skeende.

En stark förmåga byggdes under 1800-talet för att komma över århundraden av strider i Skandinavien. Tyskland och Europa lade ner stort arbete efter andra världskriget på det ekonomiskt samarbete, mindre på politiskt och kulturellt samarbete. Det försvagade bygget av en stark allians. Fatalt blev det även i Jugoslavien på tidigt 1990-tal – och nu på 2010-talet i Ryssland och dess närområden.

På årsdagen av Rysslands invasion av Ukraina är vi upptagna av att hantera krisens akuta skeenden. Men vi får inte glömma de längre frågorna om hur vi bygger ett samhällskontrakt på tillit både nationellt och internationellt. Misslyckas vi så återkommer historiens trauman obönhörligen.

Linnéuniversitetet drar sitt strå till stacken genom kunskap (ny avhandling) och konkreta samarbeten och utbyten. Nästa vecka ska jag inviga en forskarskola i Pristina, Kosovo och vi har välkomnat Ukrainas viktigaste universitet i Kiev i arbetet med EUniWell, vårt Europauniversitet.

Universitetens uppgifter är både att svara mot individer och samhällenas omedelbara kunskapsbehov och att långsiktigt knyta de band och ge en grund för ett demokratiskt samhällsbygge, som gör tröskeln mot brutal våldsutövning allt högre. Detta vill jag understryka på årsdagen av ett misslyckande att hindra ännu ett krigsutbrott.

————————–

Russia, Yugoslavia, and unprocessed trauma

During the course of history, by necessity, a number of alliances for successful collaborations are created – as well as a number of battles and defeats. A precondition for successful collaboration is the processing of battles and defeats. This is done politically, economically, and culturally. Alliances and successful collaborations receive the most attention in the writing of history. Battles and defeats go deep and constitute the most challenging level.

I have personally led a major research project on what representations of friends and enemies, antagonisms and sense of community that European museums reflect and contribute to, and how they actually make an impact on the course of history.

In the 19th century, a strong ability was built to overcome centuries of battles in Scandinavia. After WWII, Germany and Europe put a lot of work into economic collaboration, less so into political and cultural collaboration. This weakened the construction of a strong alliance. This turned out fatal in Yugoslavia in the early 90s – and now in the 21st century in Russia and its neighbouring regions.

On the anniversary of Russia’s invasion of Ukraine, we are busy handling the acute stages of the crisis. However, we must not forget the long-term questions about how we build a trust-based societal contract, nationally and internationally. If we fail to do this, the traumas of history will inevitably repeat themselves.

Linnaeus University contributes through knowledge (new doctoral dissertation) and concrete collaborations and exchanges. Next week, I will inaugurate a new graduate school in Pristina, Kosovo and we have welcomed Ukraine’s most important university in Kyiv into EUniWell, our European university.

The mission of universities is both to meet the immediate need for knowledge of individuals and societies, and to establish the long-term relationships and provide the basis for democratic community building that make brutal use of force less likely. This is something that I would like to stress on the anniversary of a failure to prevent yet another horrific outbreak of war.

In English below

För någon vecka sedan deltog jag på ett första möte tillsammans med utbildningsminister Mats Persson och högskolesektorn. Utbildningsministern framhöll framför allt de svåra tiderna, en stram budget med prioriteringar både vad gäller säkerhet och kriminalitet –högskolesektorn har inte fått och kan inte förvänta sig några större satsningar. Läs resten av detta inlägg»

In English below

Våldet i Iran mot medborgare och nu också mot studenter och lärare som hävdar sina mänskliga rättigheter är oacceptabelt. Akademin i Sverige uttalar sitt stöd för den fredliga kampen för demokrati och mänskliga rättigheter. En grund för den akademiska friheten.

Att fredliga protester från studenter slås ner med brutalt våld står givetvis i stark strid med alla de värden vi som universitet värnar, såsom demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Tårgas och skarpladdade vapen hör inte hemma på något universitetscampus, och Linnéuniversitetet fördömer starkt varje sådan våldsyttring.

Sveriges universitets- och högskoleförbund har offentliggjort ett uttalande där vi gemensamt uttrycker djup oro över situationen i Iran, där, enligt den internationella medierapporteringen, iranska säkerhetsstyrkor både satt in tårgas och skjutit skarpt mot protesterande studenter vid Sharif University of Technology i Teheran. Enligt uppgift är universitetet nu stängt.

Händelseutvecklingen i Iran och andra delar av världen påminner på ett illavarslande sätt om relevansen för vår Kunskapsmiljö Linné En ifrågasatt demokrati.

—————————————————-

Linnaeus University supports the peaceful struggle for democracy and human rights

The violence in Iran, against citizens and now also towards students and teachers who claim their human rights, is unacceptable. Swedish academia expresses its full support for the peaceful struggle for democracy and human rights, which is also the basis for academic freedom.

The fact that peaceful student protests are being met with brutal violence is fundamentally opposite to the values that we promote as a university; like democracy, human rights, and freedom of speech. Teargas and live ammunition do not belong on any university campus, and Linnaeus University condemns every such act of violence.

The Association of Swedish Higher Education Institutions has published a statement in which we, together, express our deepest concern over the situation in Iran where, according to international media reports, Iranian security forces have used both teargas and live ammunition against protesting students at Sharif University of Technology in Tehran. According to the news, the university has now been shut down.

The development in Iran – and other parts of the world – serves as an ominous reminder of the relevance of our Linnaeus Knowledge Environment, A Questioned Democracy.

Tillsammans med övriga rektorer från Sveriges universitet och högskolor har jag  skrivet ett upprop som idag publiceras i Svenska Dagbladet. Uppropet handlar om den svensk-iranske läkaren och forskaren i katastrofmedicin, Ahmadreza Djalali, som greps i Iran i april 2016. Djalali har dömts till döden, anklagad för bland annat spioneri och sitter än idag fängslad under mycket tuffa förhållanden.

Att fängsla och döma någon till döden på uppenbart felaktiga grunder är ett horribelt, inhumant och cyniskt sätt att behandla en medmänniska. Det här är en oacceptabel attack mot akademisk frihet, mänskliga rättigheter och bortom all rimlig rättssäkerhet. Som rektor för Linnéuniversitetet känns det givet att engagera mig i frågan och tillsammans med övriga rektorer kräva Dajlalis frisläppande.

I uppropet som bland annat riktar sig till såväl akademiska kollegor som till organisationer och regeringar som står för värderingar som demokrati, mänskliga rättigheter och akademisk frihet, uppmanar vi till att använda alla tillgängliga kanaler för att kommunicera direkt med iranska makthavare om fallet Ahmadreza Djalali och att öka trycket på Iran att respektera mänskliga rättigheter och rättssäkerhet.

Läs uppropet på Svenska Dagbladet.

 

In English below.

I denna gudomliga tid, hänryckningens tid enligt Esaias Tegner, fylls naturen, kroppen och sinnet med dofter, färger, primörer, växtkraft.

Samtidigt är fonden mörk, kontrasterna blir skarpare än på länge: krig, klimatkris, ökande klyftor, minskad tilltro till demokratins värden och institutioner.

Hur ser vår förmåga ut att möta framtiden i Sverige?

Kalmar är verkligen en lämplig plats att tänka kring frågan i lite längre tidsperspektiv idag. På denna plats känns det rätt att lyfta några historiska exempel på fruktbart lärande.

En nation behöver bearbeta sina trauman, svårigheter, men också skapa en gemensam förståelse. Det kan göras bättre eller sämre. Ibland sker det till det bättre: det skapas en rikedom ur mångfalden med ökad tillit och kreativitet som resultat.

Ibland dessvärre med ökad fientlighet och aggressivitet som utfall. Det senare har vi många historiska exempel på med förhistorien till världskrigen och idag Ryssland som aktuella, men jag ska ge tre korta goda exempel på historiskt lärande med anknytning till Kalmars roll i nationen.

Läs resten av detta inlägg»