Tågförseningarna försämrar Linnéuniversitetets utbildningsmiljö 

oktober 14, 2024

Debattartikel i tidningarna Barometern (241011) och Smålandsposten (2410) från Linnéuniversitetets rektor Peter Aronsson.

För 150 år sedan insåg beslutsfattarna i sydöstra Sverige att järnvägen var det som skulle öka tillväxten i regionen genom att förbinda Karlskrona, Kalmar och Växjö med resten av världen, via Södra stambanan, mot Stockholm eller Malmö och kontinenten. Invigningen av den nya banan skedde med pompa och ståt, något man kunde återuppleva den 10 augusti i år då veterantåget med det stora svarta ångloket anlände Kalmar station med rökmoln och ångvissla.

Ironiskt nog går månaden augusti 2024 också till historien som en av de mest problematiska, sett till mängden förseningar i tågtrafiken mellan Kalmar och Växjö.

Enligt Trafikverkets siffror (till P4 Kronoberg, 20/9) har de totala förseningarna under ”mardrömsmånaden” augusti, för en tågpendlare från Kalmar till Växjö, varit 8 timmar och 20 minuter. För den omvända sträckan har de totala förseningarna uppgått till 14 timmar

Det betyder ungefär en halvtimmes försening per resa. Linnéuniversitetets anställda genomförde 1 120 resor på sträckan Kalmar-Växjö i augusti. Det motsvarar nästan två heltidsanställda medarbetare från Linnéuniversitetet, som ägnat hela sin arbetstid i augusti åt att vänta på försenade tåg! 

Linnéuniversitetets anställda genomför omkring 20 000 enkelresor på sträckan under ett år. Förutom osäkerheten dessa förseningar skapar, orsakas förluster i både arbete och studier som är helt oacceptabla och vardagslivets pussel faller samman.

Småland rymmer många möjligheter och Linnéuniversitetet är en nyckel för att realisera dessa möjligheter genom en större och mer kompetent arbetsmarknad. 

Linnéuniversitetet, med campus både i Växjö och Kalmar, drar nytta av järnvägsförbindelsen. Pendlandet bidrar till en bredare, dynamisk och tillgänglig utbildningsmiljö för både studenter och anställda.

Att ta tåget är dessutom ett självklart val då det bidrar till Linnéuniversitets och Region Kalmars och Kronobergs uppsatta klimatmål. 

Småland är stort. Alla som bor och verkar här är beroende av goda transporter. Detta har påtalats av många över tid. Både landshövdingar, kommunalråd, regionledningar och tongivande arbetsgivare som Ikea, samt Sydsvenska handelskammaren har påtalat vikten av satsningar på tåg- och järnvägsinfrastruktur i södra Sverige.

Budskapen har uppenbarligen inte lett till resultat. Tvärtom. I stället för att bli bättre har vi nu hamnat i ett katastrofalt läge. Redan i maj rapporterades att sju av tio resdagar drabbades av tågförseningar. 

Påverkan är inte bara ekonomisk. Vi närmar oss en punkt där förseningarna bidrar till en negativ arbets- och utbildningsmiljö för både anställda och studenter och vi måste snart tänka om vad gäller förläggningen av hela vår verksamhet.  

Våra ambitioner har varit att tillsammans med övriga aktörer göra hela regionen mer tillgänglig med bättre och billigare resor, särskilt för studenterna. Utvecklingen går nu precis i motsatt riktning.

Det är orimligt att ansvariga på alla nivåer inte hanterar förseningarna med större krismedvetenhet och tar fram en plan för hur problemen ska avhjälpas kortsiktigt. Det är ju inte bara Linnéuniversitetets personal och studenter som blir ståendes övergivna på perrongerna i väntan på att det kanske ska komma ett tåg eller möjligtvis en ersättningsbuss. 

Långsiktigt måste alla aktörer göra gemensam sak och förmå riksdagen att tillsätta medel så att erforderlig utbyggnad och upprustning av både bana och rullande materiel sker. 

Den fysiska tillgängligheten till Linnéuniversitetets båda campus, praktikplatser och arbetsplatser är nödvändig om akademien ska fortsätta vara en plats där både anställda och studenter bidrar till Linnéregionen.

Linnéuniversitetet hoppas att regeringens satsning på tåg och järnvägar, som presenterades i infrastrukturpropositionen 3/10, får positiv effekt. Det är inte acceptabelt att länen i sydöstra Sverige återigen blir bortprioriterade i statliga satsningar. Men det behövs också helt akuta insatser så att resenärer inte lämnas i sticket när tågen av något skäl inte går enligt tidtabell.

/Peter Aronsson, rektor vid Linnéuniversitetet

Varför har vi konst på universitetet?

september 19, 2024

Jag invigde den 18 september en utställning om ”Konst som stör och berör” på Universitetsbiblioteket i Växjö – öppen för alla intresserade, kanske som en introduktion till de stora samlingar samtida konst som finns på universitetet

Varför har vi en sådan utställning på Linnéuniversitetet?

Alla former av kunskapssökande har en plats på ett universitet: teoretiska och textbaserade, empiriska och experimentella, erfarenhetsbaserade och konstnärliga. Här kan kunskaperna både förfinas och korsbefrukta varandra. 

Hur kan de föras samman, göras begripliga och bli tillgängliga för studerande, medarbetare och samhälle?

Ett för Linnéuniversitetet unikt bidrag till detta är den verksamhet som vi kallar för Det kulturella universitetet. Det är en bred ansats för att göra kulturella uttrycksformer mer centrala i kunskapsbildningen – för att stötta universitetets vision om att sätta kunskap i rörelse för en hållbar samhällsutveckling. 

Kunskapsbildning är centralt i vår vision och strategi. Det är ett verb som omsluter både forskning, utbildning och samspel med omvärlden. För att utnyttja dess fulla potential krävs det att alla våra sinnen och kapaciteter kan mobiliseras, också känsla, konst och kultur.

  • Det sköna och lustfyllda såväl som det svåra behöver ta plats i våra liv.
  • Komplexiteten i vår tids utmaningar kräver skicklig gestaltning. Fakta talar inte ensamt för sig självt. 
  • Konsten ger fler sätt att gripa in i livet och bli karaktärsdanande. 
  • Etiska frågor ges plats och ankring också för frågor som inte har enkla svar.
  • Samtidigheter och motsägelsefullheter kan fångas på andra sätt konstnärligt.

Med dessa ambitioner och utgångspunkter är det inte konstigt om en del konstverk sätter känslorna i rörelse, kan upplevas som engagerande, men också obegripliga eller motbjudande.

Allt flera universitet tar efter detta både i byggandet av nya utbildningar. Högskolan i Jönköping var tidigt ute med läsecirklar för ekonomer, och Mittuniversitetet bygger ingenjörsutbildningar med denna inriktning. Handelshögskolan i Stockholm har med sin rektor Lars Strannegård blivit en synnerligen välplacerad förespråkare för att en utvecklande kultur inte bara är ett medel utan att mål för människor och samhällen att sträva mot (Kunskap som känns, 2021).

Jag har själv som historiker forskat på museer och monument – vad väljer människor att minnas och gestalta i det offentliga rummet? Vi gjorde en liten studie av Kronobergs län (Ett landskap minns sitt förflutna (2003)). De gemensamma ansträngningarna att resa minnesmärken är påfallande stora i modern tid, och inte på 1800-talet som kanske vi trodde. Det är inte heller nationell historia och kungar till häst som dominerar utan vardagens dramatik.

Ofta utvecklas mycket engagemang både för och emot inför etableringen – i konstrast mot en följande osynlighet. Men ibland ger nya sammanhang ny energi för debatten. 

Linné har inte bara varit en förebild utan satt under debatt med jämna mellanrum. Sedan decennier från genusvetenskapligt håll för sitt sexualsystem och dess konsekvenser. För några år sedan kritiserades den rasifierande potential i hans färgade varieteter av homo sapiens. Bredvid den kunskapskub som innehåller denna konstutställning här på Universitetsbiblioteket finns en utställning om mannen och fenomenet som givit namn åt Linnéuniversitetet. Den fördjupade diskussionen om förebilder och deras konsekvenser är ett universitets svar på den kritiska diskussionen: vi är en plats just för sådana fördjupande reflektioner.

I vår tid där samtidskonsten kan tyckas professionaliserad genom konstnärer och Statens konstråd som äger och väljer den konst som visas hos oss. Men konsten är också något som blir till när vi deltar – och där skiljer den sig inte från tidigare former. Vi är som åskådare också medskapare med vår likgiltighet eller våra perspektiv, engagemang för och emot.

Friedrich Nietzsches lilla men inflytelserika bok Om historiens nytta och skada. En otidsenlig betraktelse kan användas lite modifierad också för konst. Han argumenterar att för det mesta är historia till skada – för att den söver oss i föreställningen i att världen inte kan vara annorlunda. Men i tre former är den till nytta genom att involvera oss på ett individuellt plan (antikvariskt/konstnärligt bruk), göra oss upprymda till stordåd i förebildens efterföljd (eget skapande) – och kanske vanligare på en akademi genom upprört engagemang över missförhållanden som behöver rättas till!

Alla är välkomna till en utställning som manifesterar ett sätt för ett kulturellt universitet att verka på, den reflektion och den kunskapsbildning den bjuder in till.

/Peter Aronsson, rektor vid Linnéuniversitetet

Den globala akademin utmanas av säkerhetsläget, fattigdom och ojämlikt tillträde till högre utbildning 

maj 31, 2024

In English below.

Den fria akademins arbete behöver en rad strukturer för att med forskning och utbildning ge största möjliga stöd till individer och samhällsutveckling. Ett led i att öppna vetenskapen för större rörlighet för utbildningar är Bolognaprocessen som startade inom EU för 25 år sedan. Inriktningen är att minska trösklar men ändå garantera kvaliteten och det ömsesidiga erkännandet av utbildningar på alla nivåer inom högskolan och mellan de länder som ingår. Att skydda kvaliteten genom att hålla rent mot en expanderande global fuskindustri har blivit allt viktigare. Nu har 49 länder anslutit sig, vilket ökar betydelsen, men förstås också förhandlingarna som ska till för att planerna ska bli verkliga!  

Hur långt har vi kommit i Sverige? Vi har ett väldigt bra och flexibelt system med fristående kurser som ges på kandidat, master och forskarnivå. Dessa kan sen sättas samman till program på universiteten, till individuella bildningsportföljer för studenterna eller påfyllnadskurser senare i livet. Detta är ett mål för många länder nu – en skatt vi redan har att vårda. Men vi har också mer än 20 procent av vårt utbud som inte följer detta utan låser studenter under längre tid. Det är en större andel än i de flesta andra länder och det ligger bakom att vi inte ligger i topp när det gäller genomförandet av Bolognamålen.  

Den internationella mobiliten ligger överlag en bra bit från målet om 20 procent och man diskuterar alltmer hybrida och alternativa former. På samma sätt kan vårt ansvarstagande för att bidra till ett innovativt samhälle sägas vara stort och framgångsrikt, men hela tiden i behov av förnyad uppmärksamhet. Det gör vi bäst inom en öppen akademi och inte genom kortsiktiga externa beställningar. Vi har också ett bra ansvarstagande för studenternas inflytande och välbefinnande, som ständigt behöver utvecklas och framför allt ges resurser för att kunna förverkligas.  

En central fråga vid det EHEA Minsterial Conference som avhålls med jämna mellanrum, där jag denna gång i Tirana deltagit som svensk rektorsrepresentant, är införandet av en European degree. Den skulle kunna underlätta arbetet med gemensamma utbildningar inom en universitetsallians som vårt EUniWell, European University for Well-Being, men det betyder också att vi behöver respektera och samarbeta om kvalitetskriterier över landgränserna. Där är Sverige ett av de minst aktiva länderna. För mig är det en öppen fråga om fördelarna eller nackdelarna överväger med ytterligare ett instrument utöver double och joint degrees. Men att ha ett verktyg till att arbeta med kan väl bara vara bra? 

Efter ministermötet hölls ett Global Forum som just tar upp frågan om den globala akademins ansvar. Den utmanas på flera sätt av säkerhetsläget, men också av fattigdom och ojämlikt tillträde till högre utbildning. Vårt akademiska utbyte behöver särskilt i en sådan tid fortsätta i linje med tankarna bakom en global Öppen vetenskap.  

Därför är kraven från demonstranter över hela världen på att forskare ska avsluta samarbete med sina kolleger om länder de arbetar i är delaktiga i krig och övergrepp missriktade. Vi har bland lärosätena en bred uppslutning kring att inte stänga dörrar för akademiskt samarbete utan hålla fast vid odlandet av dess goda värden även i en plågad värld. När demonstranter på campus, som nu bland annat på Linnéuniversitetet i Växjö, hotar enskilda, universitetet och det akademiska arbetet kan vi inte ge vika utan insisterar på att under säkra förhållande kunna fortsätta vårt arbete både på plats och i internationellt samarbete. 

På Linnéuniversitetet har vi under veckan genomfört disputationer och examenshögtider som är viktiga ceremonier för akademien, inte minst för alla studenter. Det känns glädjande. Vi har gjort det i samarbete med polisen som hjälpt oss genomföra ceremonierna på ett säker och tryggt sätt. 

Här finns länkar till konferensen, kommunikén och utvärderingen för de som vill gå vidare. 

/Peter Aronsson

Global academia is challenged by the security situation, poverty, and unequal access to higher education 

Academic freedom requires a range of structures to provide the greatest possible support to individuals and societal development through research and education. One step towards opening academia for greater mobility in education is the Bologna Process, which started in the EU 25 years ago. The aim is to reduce barriers while still guaranteeing quality and the mutual recognition of education at all levels within higher education and between participating countries. Protecting quality by addressing an expanding global cheating industry has become increasingly important. Now, 49 countries have joined, which increases impact, but, of course, also puts greater demands on the negotiations required to make the plans a reality!

How far have we come in Sweden? We have a very good and flexible system with freestanding courses offered at bachelor’s, master’s, and PhD levels. These can then be combined into university programmes or individual learning portfolios for students, or serve as supplementary courses later in life. This is a goal for many countries now – a treasure we already have to nurture. However, at the same time, more than 20 percent of our offerings do not follow this system, but lock students in for a long period of time. This is a larger proportion than in most other countries, and it is one reason why we are not at the top when it comes to the implementation of the Bologna goals.

International mobility is mostly far from the goal of 20 percent, and there is increasing discussion about hybrid and alternative forms. Similarly, our commitment to contributing to an innovative society can be said to be significant and successful, but it constantly requires renewed attention. The best way of achieving this is within a framework of academic freedom and not through short-term external demands. We also take good responsibility for student influence and well-being, which constantly need to be developed and, above all, provided with adequate resources to be able to flourish.

A central issue for the EHEA Ministerial Conference, which is held regularly and which I attended this time (in Tirana) as a Swedish vice-chancellor representative, is the introduction of a European degree. Such a degree could facilitate the work with joint programmes within a university alliance such as our EUniWell – European University for Well-Being – but it also means that we need to respect and collaborate on quality criteria across national borders. Here, Sweden is one of the least active countries. For me, it remains an open question whether having yet another instrument in addition to double and joint degrees is mostly positive or mostly negative. Still, having yet another tool to work with can only be good, right?

After the ministerial meeting, there was a Global Forum, which raised precisely the issue of the responsibility of global academia. It is challenged in many ways – by the security situation, but also by poverty and unequal access to higher education. Academic exchange needs to continue in line with the idea of global open science – especially in times like these. 

For this reason, the demands that demonstrators all over the world are voicing, for researchers to cut collaborations with scholars in other countries short if these countries are engaging in wars and atrocities, are misguided. Among higher education institutions, there is broad support for keeping doors open to academic collaboration and for continuing to cultivate these positive values even in a troubled world. When demonstrators on university campuses threaten individuals, the university, and our academic work – as is currently the case at Linnaeus University and other universities – we cannot give in, but insist on continuing our work both on site and in international collaboration.  

At Linnaeus University, we have conducted public defences and graduation ceremonies over the past week, which are important ceremonies in academia, not least for all the students. It feels gratifying. We have done this in cooperation with the police, who have helped us carry out the ceremonies in a safe and secure manner.

For those who want to learn more, here are links to the conferencethe communiqué, and the Bologna Process Implementation Report.

/Peter Aronsson

Ett lärosäte som gör skillnad

april 29, 2024

In English below.

Högskolereformen 1977 syftade till att göra högskolans forskningsbaserade utbildning närvarande i en större del av Sverige. 12 självständiga högskolor i 16 kommuner startades. Med detta skulle fler medborgare över hela Sverige delta i kunskapssamhället. Kalmar och Växjö var två av de 12 högskolorna.

Snart 50 år senare kan vi svara på frågan på vilka sätt man klarat av att infria förhoppningarna. SNS rapport om den åsyftade breddade rekryteringen och dess konsekvenser släpptes torsdagen den 25 april och diskuterades på ett seminarium i Stockholm – och på nätet.

Kunskapssamhället ställer idag andra och högre krav på forskningsbaserad högre utbildning än för 50 år sedan. Linnéuniversitetet är ett av Sveriges större lärosäten med en stor bredd på utbildning och forskning, placerat i en del av Sverige med starkt, exportinriktat näringsliv. En region som har behov av vidare forskning och innovation i nära samverkan med näringsliv och offentlig sektor. Linnéuniversitetet stöttar en regionförstoring, stärker konkurrenskraften för näringslivet och säkerställer kompetensförsörjningen för både offentlig och privat sektor. Historiskt är detta en region med låg andel högre utbildning, många små och medelstora företag och allt högre kompetensbehov för ökad konkurrenskraft.

Även om man inte tagit med effekten av fristående kurser och avgränsat sig till hemkommunerna för de nya högskolorna så konstaterar rapportförfattarna att det är en klassisk svensk reform som lyckats mobilisera fler studenter ur studieovana miljöer; och med en högre grad av etnisk mångfald än exempelvis universiteten i Lund och Uppsala.

Vi på Linnéuniversitetet utbildar dubbelt så stor andel studenter från familjer utan högutbildade föräldrar som Uppsala och Lund. Vi har även fler studenter med utländsk bakgrund, mer än 26 procent i jämförelse med Uppsalas och Lunds 20 respektive 22 procent. 

Från andra studier ser vi att 80 procent av de som söker från regionen stannar på den regionala arbetsmarknaden mot bara 20 procent av de som kommer utifrån. Från arbetsgivarperspektiv är 70 procent av de högskoleutbildade i Kalmar och Växjö från Linnéuniversitetet.

Vi har sedan 2010 försett Sverige och regionen med bland annat 3 000 sjuksköterskor, 1 200 ingenjörer, 925 sjökaptener/sjöingenjörer och tusentals poliser. Vi har byggt upp de största skogliga utbildningarna i Sverige. Några skulle såklart läst på annan ort om vi inte funnits, men en betydande del skulle inte gått vidare. Vi kan se en stark regional rekrytering av till exempel högskoleingenjörer.

Vi har 40 000 individer i utbildning varje år! Våra programstudenter har en mycket hög matchning mot arbetsmarknaden – tvärtemot påståenden av fel- och överutbildning. Visst behövs fler utbildade, inte minst ingenjörer, men det är ofta söktrycket som fattas och det är en gemensam fråga mellan skolväsende och arbetsgivare att ändra på det. Vi utbildar alla som kan och vill – och de får jobb som kräver deras kunskap. En lönsam investering, visar SUHF, Sveriges universitets och högskoleförbund.

Vi kan öka vårt bidrag till både regionens och Sveriges kompetens om utbildningsanslaget återställs till 1990-års nivå och forskningsanslaget matchar uppdraget. 

Se SNS seminarium Leder geografisk spridning av lärosäten till breddad rekrytering? från den 25 april 2024 i sin helhet här.

/Peter Aronsson, rektor

A higher education institution that makes a difference

The higher education reform of 1977 aimed to make research-based higher education available across a greater part of Sweden. Twelve independent university colleges were established in 16 different municipalities. This would allow more citizens throughout Sweden to participate in the knowledge society. Kalmar and Växjö hosted two of these twelve university colleges.

Nearly 50 years later, we can answer the question of how well the expectations have been met. The SNS report on the intended broadened recruitment and its consequences was released on Thursday, 25 April, and discussed at a seminar in Stockholm – as well as online.

Today, the knowledge society has other and higher requirements on research-based higher education than 50 years ago. Linnaeus University is one of Sweden’s larger higher education institutions with a wide range of education and research, located in a part of Sweden that has a strong, export-oriented industry. A region that needs further research and innovation in close cooperation with business and the public sector. Linnaeus University supports regional expansion, strengthens the competitiveness of the business sector, and ensures the supply of skills for both the public and private sectors. Historically, this is a region where a low proportion of the inhabitants have had higher education, many small and medium-sized enterprises, and an increasingly higher need for skills to boost competitiveness.

Although the effect of independent courses was not included and the report was limited to the home municipalities of the new university colleges, the authors note that it is a classic Swedish reform that has succeeded in mobilising more students from environments not accustomed to study; and with a higher degree of ethnic diversity than, for example, Lund and Uppsala.

At Linnaeus University, we educate twice as many students from families without highly educated parents as Uppsala and Lund. We also have more students with a foreign background, more than 26 percent in comparison with Uppsala’s and Lund’s 20 and 22 percent respectively.

Other studies show that 80 percent of those who apply from the region stay in the regional labour market, compared to just 20 percent of those who come from outside. From an employer’s perspective, 70 percent of the people with a higher education in Kalmar and Växjö are from Linnaeus University.

Since 2010, we have provided Sweden and the region with, among other things, 3 000 nurses, 1 200 engineers, 925 ship captains/marine engineers, and thousands of police officers. We have built the largest forestry programmes in Sweden. Some would, of course, have studied elsewhere if we did not exist, but a significant part would not have pursued further education. We can see a strong regional recruitment of, for example, engineering students.

We have 40 000 individuals studying with us each year! Our programme students meet the demands from the labour market very well – contrary to claims of wrong education and over-education. Indeed, more well-educated people are needed, not least engineers, but often what is lacking is the number of applicants per place, and it is a common challenge for the education system and employers to change this. We educate everyone who can and wants – and they get jobs that require their knowledge. A profitable investment shows SUHF, the Association of Swedish Higher Education Institutions.

We can increase our contribution to both the region’s and Sweden’s competence if the direct government funding is restored to the 1990 level and the research grant matches the mission.

Watch the SNS seminar Does geographical dispersion of higher education institutions lead to broader recruitment? (in Swedish) from 25 April 2024 in full here.

/Peter Aronsson, Vice-Chancellor

Kompetens i fara

april 15, 2024

In English below

Regeringen har precis som högskolesektorn konstaterat att de gravt urholkade utbildningsanslagen äventyrar kvaliteten och förmågan att ta hand om den bredd av studenter som är behöriga att antas. Det är bra och baserat på brett sakligt underlag både om urholkningen och en ny rapport om den samhällsekonomiska vinsten med investeringar i högre utbildning.

Men denna insikt tänker man bara använda på en – förvisso viktig – sektor (ingenjörsutbildningar) och dessutom på bekostnad av andra. Med en väldigt personlig hänvisning till att fristående kurser utifrån sin titel kan betecknas som ”hobbykurser” och ges de dessutom på distans så har de ofta lägre genomströmning. Därmed konstateras att de kan tas bort för att finansiera den prioriterade satsningen på ingenjörsutbildningar.

Både rektorer, studenter, forskare och ledarskribenter har påpekat att dessa kurser ofta är delar av program, att ekonomi, samhällsbygge, välfärdssektor och att den gröna omställningen kräver fler kompetenser än ingenjörernas. Det är en omistlig del av det livslånga lärandet som görs tillgängligt för fler.

På Linnéuniversitetet är några av våra mest sökta kurser på distans utmärkt fortbildning för yrkesverksamma (till exempel Psykologi, Projektledning, Socialrätt). Dessa har alla fler än tusen sökande. Några är helt unika som distanskursen i Hållbart familjeskogsbruk. Detta är bara några exempel på hur vi som universitet försöker matcha omvärldens behov både nu och långsiktigt, studenternas intressen med vår egen forskningskompetens. Alla dessa kurser håller hög vetenskaplig kvalitet – annars ges de inte. I Europa tittar man avundsjukt på Sverige och vill införa fristående kurser av hög kvalitet för att få mer flexibel kompetensutveckling av studenter i olika skeden av livet och för arbetsmarknadens behov.

Nu får vi i Sverige höra att dessa kurser inte fyller någon viktig funktion, kan minskas eller läggas ner. Det kan de – men blir Sverige då mer eller mindre konkurrenskraftigt? Är detta ett exempel på respekt för den akademiska frihetens potential att göra de klokaste valen – eller en gammaldags tro på centralplaneringens rätt och förmåga att göra bättre val?

Sverige behöver en bred satsning på ökad kvalitet i högre utbildning och forskning. Finland siktar på ett BNP-mål för forskning på 4 procent – i Sverige krymper det över åren. Allt detta gör mig bekymrad för Sveriges framtid som en kreativ och vital kunskapsnation. 

Nu har vi talat om vilka konsekvenser detta utspel kan få. Nu behöver medborgare, näringsliv och välfärdssektor sätta tryck på att det starka högskolesystem Sverige byggt upp under decennier inte i grunden nedmonteras. Det kommer att ta mycket lång tid att reparera en sådan skada.

/Peter Aronsson, rektor

Länkar till mer läsning:

=====

Competence at risk

The Swedish government, just like the higher education sector, has acknowledged that the severely eroded direct government funding for education endanger both the quality and the ability to accommodate the broad array of students who are eligible for admission. This is a positive recognition based on a broad factual foundation concerning both the erosion and a new report on the socioeconomic benefits of investments in higher education.

However, this insight will be applied to only one – admittedly important – sector (engineering programmes) at the expense of others. With a very personal reference stating that some independent courses, based on their title, can be labelled ”hobby courses”. Given that they are also often offered online, they are noted to have a lower student completion rate. Thus, it is concluded that they can be discontinued to fund the prioritised investment in engineering programmes.

Vice-chancellors, students, researchers, and editorial writers have pointed out that these courses are often parts of programmes, and that the economy, societal construction, welfare sector, and the green transition require more competencies than just those of engineers. It is an indispensable part of lifelong learning that is made accessible to more people.

At Linnaeus University, some of our most popular online courses are excellent continuing professional development for active professionals (for example, Psychology, Project management, Social law). All these have more than a thousand applicants. Some are entirely unique, like the distance course in Sustainable small-scale forestry. These are just a few examples of how we, as a university, try to match the needs of the society, both now and in the long term, aligning student interests with our own research expertise. All these courses are of high scientific quality – otherwise they would not be offered. In many countries in Europe, people look at Sweden with envy and want to introduce independent courses of high quality to provide more flexible skills development for students at different stages of life as well as for the needs of the labour market.

Now, we are told in Sweden that these courses do not serve any important function, can be reduced or discontinued. They can – but will it make Sweden more or less competitive? Is this an example of respect for the potential of academic freedom to make the wisest choices – or an outdated belief in central planning’s right and ability to make better choices?

Sweden needs to invest broadly in increased quality in higher education and research. Finland is aiming for 4 percent of GDP for research – in Sweden, it is shrinking over the years. All this makes me concerned for Sweden’s future as a creative and vital knowledge nation.

We have discussed what consequences this move may have. Now citizens, businesses, and the welfare sector need to put pressure to ensure that the strong higher education system Sweden has built over many decades is not dismantled. It will take a very long time to repair such damage.

/Peter Aronsson, Vice-Chancellor

Universiteten sprider ljus i mörkret

december 20, 2023

In English below

Vi lever i en mörk tid. Årets kortaste och mörkaste dagar. Krig i mellanöstern adderar till Rysslands krig i Ukraina. Flyktingarna blir fler, livsmedelsförsörjning och ekonomi drabbas. Den globala klimathantering vid FN:s klimatkonferens COP28 är inte tillräcklig för att på allvar vända den negativa trenden.

Men när det är som mörkast är det extra viktigt att fånga och vårda ljuspunkter.

Universiteten är en plats för upplysning och ljus. Universiteten har sedan medeltiden förmedlat textbaserad kunskap till allt bredare grupper i samhället. Från renässansens vetenskapliga revolution är det också genom studier av verkligheten som kunskapen får en alltmer genomgripande betydelse. 1800-talets forskningsuniversitet blir dynamiska platser där människor möts och ny kunskap skapas. I vår egen tid ger digitaliseringen nya redskap, och genom öppen vetenskap kan världens bästa vetande nå ut och möta de mörka utmaningar som omger oss. En helt nödvändig insats för att skapa en hållbar framtid.

Läs resten av detta inlägg»

Nationaldag 2023

juni 5, 2023

Historia används för att skapa gemenskap. Delade erfarenheter bygger tillsammans en grund för att kunna skapa en gemensam framtid. Då behöver det som hänt bearbetas. Allt från våra förebilder, stolta ögonblick som inspirerar oss men lika viktigt våra misstag, missförhållanden och konflikter.

En närmare kännedom om familjens historia, föreningens, företagets, staden, bygden, det egna landet eller mer avlägsna trakter kan lägga grunden för ett klokt och även varmt och engagerat ansvarstagande.

En sådan gemensam historia skapas inte av sig självt. Det kräver kunskapsbildning där akademin har en central roll, en fri offentlighet med öppet utbyte och kritisk debatt (litteratur, media, kulturinstitutioner), en gemensam skola, medborgare och beslutsfattande på alla nivåer som klokt förmår ta intryck och hantera både den verkliga samhällsutvecklingen och historien som bär den.Läs resten av detta inlägg»

Vi sätter kunskap i rörelse för en hållbar samhällsutveckling

april 21, 2023

In English below

Är vår vision en inspirerande och uppfordrande riktningsgivare för lärosätet, eller en plattityd som alla håller med om? Eller ännu värre ­– en politiserad och ideologisk ram ovärdig ett universitet? Hur ska ett universitet försvara en forskargrupps val av teorier – och samtidigt hålla öppet för omprövning och inte stelt nöja sig med tidigare val?Läs resten av detta inlägg»

Ryssland, Jugoslavien och obearbetade trauman

februari 24, 2023

In English below

Under historiens gång skapas med nödvändighet en rad allianser för framgångsrika samarbeten – och en rad strider och förluster. En förutsättning för framgångsrika samarbeten är en bearbetning av strider och förluster. Det sker politiskt, ekonomiskt och kulturellt. Allianser och framgångsrika samarbeten får mest uppmärksamhet i historieskrivningen. Strider och förluster går på djupet och är den svåraste nivån.

Jag har själv lett ett stort forskningsprojekt om vilka bilder av vänner och fiender, motsättningar och gemenskap som museer i Europa speglar och bidrar till, och hur de faktiskt påverkar historiens skeende.

En stark förmåga byggdes under 1800-talet för att komma över århundraden av strider i Skandinavien. Tyskland och Europa lade ner stort arbete efter andra världskriget på det ekonomiskt samarbete, mindre på politiskt och kulturellt samarbete. Det försvagade bygget av en stark allians. Fatalt blev det även i Jugoslavien på tidigt 1990-tal – och nu på 2010-talet i Ryssland och dess närområden.

På årsdagen av Rysslands invasion av Ukraina är vi upptagna av att hantera krisens akuta skeenden. Men vi får inte glömma de längre frågorna om hur vi bygger ett samhällskontrakt på tillit både nationellt och internationellt. Misslyckas vi så återkommer historiens trauman obönhörligen.

Linnéuniversitetet drar sitt strå till stacken genom kunskap (ny avhandling) och konkreta samarbeten och utbyten. Nästa vecka ska jag inviga en forskarskola i Pristina, Kosovo och vi har välkomnat Ukrainas viktigaste universitet i Kiev i arbetet med EUniWell, vårt Europauniversitet.

Universitetens uppgifter är både att svara mot individer och samhällenas omedelbara kunskapsbehov och att långsiktigt knyta de band och ge en grund för ett demokratiskt samhällsbygge, som gör tröskeln mot brutal våldsutövning allt högre. Detta vill jag understryka på årsdagen av ett misslyckande att hindra ännu ett krigsutbrott.

————————–

Russia, Yugoslavia, and unprocessed trauma

During the course of history, by necessity, a number of alliances for successful collaborations are created – as well as a number of battles and defeats. A precondition for successful collaboration is the processing of battles and defeats. This is done politically, economically, and culturally. Alliances and successful collaborations receive the most attention in the writing of history. Battles and defeats go deep and constitute the most challenging level.

I have personally led a major research project on what representations of friends and enemies, antagonisms and sense of community that European museums reflect and contribute to, and how they actually make an impact on the course of history.

In the 19th century, a strong ability was built to overcome centuries of battles in Scandinavia. After WWII, Germany and Europe put a lot of work into economic collaboration, less so into political and cultural collaboration. This weakened the construction of a strong alliance. This turned out fatal in Yugoslavia in the early 90s – and now in the 21st century in Russia and its neighbouring regions.

On the anniversary of Russia’s invasion of Ukraine, we are busy handling the acute stages of the crisis. However, we must not forget the long-term questions about how we build a trust-based societal contract, nationally and internationally. If we fail to do this, the traumas of history will inevitably repeat themselves.

Linnaeus University contributes through knowledge (new doctoral dissertation) and concrete collaborations and exchanges. Next week, I will inaugurate a new graduate school in Pristina, Kosovo and we have welcomed Ukraine’s most important university in Kyiv into EUniWell, our European university.

The mission of universities is both to meet the immediate need for knowledge of individuals and societies, and to establish the long-term relationships and provide the basis for democratic community building that make brutal use of force less likely. This is something that I would like to stress on the anniversary of a failure to prevent yet another horrific outbreak of war.

En ny regering och akademin i världen

november 30, 2022

In English below

För någon vecka sedan deltog jag på ett första möte tillsammans med utbildningsminister Mats Persson och högskolesektorn. Utbildningsministern framhöll framför allt de svåra tiderna, en stram budget med prioriteringar både vad gäller säkerhet och kriminalitet –högskolesektorn har inte fått och kan inte förvänta sig några större satsningar. Läs resten av detta inlägg»