Bytet har skett, hang on!

14:07 by sjukskoterskor

Jag (Marina) har lämnat över operationssalarna till Fanny och Fanny har vänligen lämnat över äldreboendet till mig de sista veckorna här i Skottland.

Vi flög hit helgen innan vi skulle börja på måndagen för att VFU-ansvariga sa att det vore bra om vi kunde bekanta oss med området osv innan praktiken startar, vilket vi också tyckte. Första praktikdagen på måndagen så träffar vi VFU-ansvariga (superfantastiskaChris) på universitetet här i Skottland. Han hälsar oss välkomna och berättar att vårdboendet har ställt in. Av den enkla anledningen fick jag vara på operationsavdelning första halva tiden och Fanny på ett vårdboende för att sedan byta nu i halvlek. Vi är mer nöjda med fördelningen av praktikplatserna än vår kursansvarig hemma i Sverige 😉

Om man vill bekanta sig med vägen till sjukhuset så kan jag (Marina den rastlösa) varmt rekommendera att ta en härlig löptur och njuta av den fantastiska omgivningen!


Min (Marina) första tid på Redford Nursing home:

Först och främst så måste jag ge både personal och boende en stor eloge för att vara väldigt vänliga. De har bra studentkultur med avsikt att lära mig och ger mig många bra tips till mitt framtida yrke som sjuksköterska. Men.. Min första egna medicinutdelning var allt annat än optimal. Tänk er ett liiiitet rum med alldeles för mycket saker överallt, två pärmar fulla med papper på diverse mediciner som de ska ha fast inte ska ha fast ska ha, ibland och på engelska också såklart. Jag som ny måste ju gå igenom alla(!!) dessa papper för att inte missa något men sjuksköterskan försäkrar mig om att när man är van så tittar man knappt inte ens på listan. Inte jättebra tröst tänker jag. I alla fall. Där står jag. Och min handledare som 1. Pratar i walkie-talkie jääättehögt med gud vet vem. 2. Väldigt många har ett plötsligt behov av att komma in i detta lilla lilla rum och börja skratta och tjoa om semestrar, illaluktande avföring och annat annars väldigt spännande men inte just i min medicinutdelning. 3. Konstanta frågan var ”Är du klar? Du är ju snabb – men stressa inte!” –Jag var ungefär så stressad jag kunde bli vid det laget, inte för just medicinerna utan för att göra fel. Jag försökte hinta några gånger om att ops här är det väldigt svårt att tänka… men nix ingen respons. Så jag stod där och bläddrade och bestämde mig för att ta min tid oavsett, tror till och med att jag stampade med foten som en femåring för att verkligen känna mig bestämd. Mitt under kaoset så kom jag dessutom på mig själv att räkna på både engelska och svenska vilket jag såhär i efterhand inser var jättedåligt för tidsperspektivet 😉
Viktigare är att personalen verkligen ser till de boendes livsvärld och lägger stor vikt vid personcentrerad vård och uppdaterar de boendes pärmar kontinuerligt för att alla ska kunna gå in och läsa vad de har jobbat med i sin ungdom, vad de tycker om för mat osv. Det är häftigt när man pratar med människor som har en demenssjukdom och kanske inte är så väldigt lätta att prata med annars men när man nämner något från deras förflutna så berättar de i detalj. Jag imponeras så mycket av hur människor fungerar när de inte fungerar. Vidare medicinutdelningar har gått bättre med nästan lugn och ro. Jag har dessutom hunnit med att gå till fiket med sådär 15 boende i en lång rad längs med vägarna fulla av bilar. Så många hjärtliga skratt medan alla åt scones och pannkakor och de boende drack öl och gin. Idag har jag dessutom harklat upp mig och suttit och vrålat i otakt till sånger i kyrkan med ett stort antal fnissande boende. Jag kommer sannerligen bli ihågkommen här också, tveksamt om det är för mina skills som sjuksköterska dock.

Fannys första tid på operation:
Sista dagen är gjord på Redford Nursing Home för min del. Det har varit lärorika, språkmässigt utmanande och roliga veckor. Jag har fått repetera många vanligt förekommande läkemedel och dess verkningsmekanism, indikation, biverkningar och läkemedelsberäkning. Jag har fått lära känna många underbara individer på boendet och fått ta del av många livsberättelser. Vid såromläggningar har det ibland varit begränsat med omläggningsmaterial och då tar man det som finns. Arbetet på boendet sker under de förutsättningar och resurser som finns och så gör man det bästa av situationen. Jag har fått komma in i språket och öva min engelska, men den skotska accenten är såklart fortfarande väldigt svår att förstå. Jag har även jobbat med en irländsk sjuksköterska som var lättare att förstå även ifall hon pratade väldigt snabbt och arbetade i ett högre tempo än de andra. Blev SÅ väl bemött och omhändertagen av vårdpersonalen på boendet och fick många tips om vad dem tyckte vi skulle se och göra på våra lediga helger här i Skottland.

Ayr har bjudit på en del blåst och regn denna veckan till skillnad från den soliga första veckan vi hade här. Förra helgen försökte vi ta färjan över till ön Isle of Arran men kunde inte åka dit på grund av oväder och inställda avgångar med färjan, det var synd men vi ska göra ett nytt försök denna helgen. Vi var ute och åt förra lördagen på The Tree House i Ayr town, det var jättegod mat och värt ett besök även ifall jag och marina fick höja rösten x 10 för att höra varann i den höga musikvolymen😉

Förutom detta kan jag konstatera hur trevligt det är här. Så många gånger förundras jag över hur välvilliga människor här är. Busschaufförerna frågar hur man mår, vad man gör här och ger tips på olika bussar för att ta sig till ställen, släpper av en så nära dit man ska även ifall det inte finns en busshållplats där, stannar mitt ute i trafiken för att dem känner igen någon som brukar åka bussen och som kommit försent till avgången för att låta den hoppa på. Har så många gånger varit med om att människor gör extra ansträngningar för varandra här, vilket får en att bli gladare en grå, regnig och blåsig dag på väg till praktiken. Svenskarna har en hel del att lära från britterna på den fronten!

Nu har min praktik på operationsenheten på Ayr Hospital börjat och jag har snart varit där en vecka. Min handledare David och all vårdpersonal tar väldigt väl hand om mig och delar med sig av sin kunskap och svarar gärna på mina frågor. David har låtit mig komma in i arbetet successivt och har för varje ny dag låtit mig utvecklas och göra nya saker och bli mer och mer delaktig. Jag har fått se och delta vid olika operationer, vi har mest arbetat i operationsrum där det varit ortopedisk kirurgi och där många av patienterna har problem med artros i höftleden eller knäleden och behöver därför byta ut den. Så här kan en dag se ut: 08.30 träffas hela operationsteamet i operationsrummet. Det är alltid två operationssjuksköterskor (sterila sjuksköterskor som assisterar kirurgen under operationen), en kirurg + (ofta) en st-läkare, en anestesiläkare, en anestesisjuksköterska, två icke sterila sjuksköterskor och en assisterande sköterska på golvet + sjuksköterskestudenter och läkarstudenter. Sedan går vi igenom dagens alla operationer från en lista. Därefter påbörjas förberedelserna inför första operationen. Operationssjuksköterskorna och kirurgerna gör sterila förberedelser, medans resterande icke sterila förbereder allt runt omkring med tekniken, förbereda med att packa upp förpackningar med instrument som sedan de sterila tar hand om, dator samt pappersarbete, skriva på tavlan mm. Anestesisjuksköterskan hämtar patienten på preop som sedan tas till anestesirummet i anslutning till operationssalen, där anestesisjuksköterskan kontrollerar igen att det är rätt patient för rätt operation. Där förbereds patienten för operationen genom att kopplas upp till EKG, blodtryck och saturation. Sedan får patienten antingen generell anestesi d.v.s. narkos och patienten är då medvetslös under operationen och behöver assisterad andning genom att intuberas. Eller så får patienten lokalanestesi vilket innebär att en viss del av kroppen bedövas men patienten kan fortfarande vara vid medvetande och vaken under operationen. T.ex. om patienten ska genomgå operation i ett ben så används spinalanestesi eftersom den gör att patienten inte har någon känsel i de nedre extremiteterna under operationen. Även andra läkemedel ges intravenöst som exempelvis fentanyl (smärtstillande) och propofol (sederande) läkemedel, och patienten får även syrgas. Sedan åker patienten in i operationssalen och anestesisjuksköterskan rapporterar patienten till hela teamet och går igenom så det är rätt patient, rätt operation, ev allergier, vilka läkemedel som patienten fått mm. Sedan förbereds patienten genom att tvätta den kroppsdel som ska opereras och patienten bäddas sedan in i sterila dukar och sedan påbörjas operationen. En knäledsoperation kan ta ca 1.5-2 timmar. Under tiden arbetar teamet genom att hjälpa varandra, och när operationen är klar så säger vi hejdå till patienten som åker vidare till uppvaket och sedan postoperativ vårdavdelning. Sedan städar alla efter operationen och sedan börjar förberedelserna om inför nästa patient. Vi har en kort rast på fm, sedan har vi lunchrast samt en kort rast på em. Jag slutar vid kl 17.00.

Idag på em fick jag vara steril och assistera kirurgen vid tre mindre operationer, där patienten var vaken och hade fått lokalanestesi. Bara att klä på sig sterila kläder och handskar är en utmaning och sen inte få röra något annat än det som är sterilt får en verkligen att behöva ha kroppskontroll och huvudet på skaft så det var lite nervöst men det gick bra och det var väldigt roligt och lärorikt! Jag har även fått vara med anestesisjuksköterskan och läkaren vid spinalanestesi. Jag känner att jag dras mer till anestesiarbetet än operationsarbetet, men det är verkligen intressant att få vara delaktig i båda! 😊 Så tacksam för denna möjligheten att få lära mig mer om kirurgi då jag tidigare bara varit på medicinavdelning, guld värt!

Innan bytet passade vi på att vandra en dag på ön Arran. Naturen och omgivningen tar andan ur dig..



Thank you Isle of Arran <3

Comments are closed.