Sjuksköterskestudenter utomlands

läs och låt dig inspireras

5 veckor i Beja, Portugal

2023-10-29

Hej!

Jag heter Ella och jag var en av dem som valde att göra min praktik utomlands och resan gick mot Beja i Portugal. Jag hade aldrig varit i Portugal innan så när jag fick reda på att jag kunde åka dit blev jag direkt intresserad. Jag var där i termin 6 varierad kontext under 5 veckor, och fick vårda patienter i hemmet och på vårdcentral.

Beja är en mysig gammal stad belägen i södra Portugal med runt 20 000 invånare. Universitetet hade 3000 elever varav 800 var internationella studenter. Professorerna på sjuksköterskeprogrammet var mycket familjära med samtidigt professionella. De visade mig runt på sjukhuset i Beja och vi åkte även ut till rehabiliteringscenter utanför staden dit patienter flyttar som nyligen skrivits ut från sjukhuset och inte var redo att flytta hem. Under praktiken fick jag träffa många olika patienter både i Beja på vårdcentralen och långt ut på den portugisiska landsbygden i hemsjukvården. Språket var en utmaning eftersom jag inte pratar portugisiska men mina spanskafärdigheter hjälpte mig ibland! Däremot kan nästan alla sjuksköterskor engelska så det löste sig.

Boende var lite klurigt att hitta. Jag försökte först få boende på skolans Campus men de kunde inte ge mig svar förens någon vecka innan resan så jag bestämde mig för att hitta det på annat sätt. Min tilldelade “buddy” hjälpte mig och jag hittade tillslut ett rum i en lägenhet ca 15 min gångavstånd från universitetet och där trivdes jag jättebra. Bodde med tre andra portugisiska tjejer. Hyresvärden var mycket trevlig och seriös så hela vistelsen kändes trygg och bra. Jag betalade €200/månad i hyra och då ingick allt + städning. Det gjorde inget att lägenheten var en bit från universitetet för jag var mest på vårdcentralen som låg 5 min ifrån där jag bodde.

Att välja och göra praktik utomlands ger en inblick i sjuksköterskeyrket från ett internationellt perspektiv och jag tror verkligen att det är en bra introduktion och erfarenhet till dig som kanske funderar på att arbeta utomlands som sjuksköterska i framtiden. Det finns väldigt mycket som jag tar med mig från min praktik i Portugal. Alla nya personer jag har lärt känna, både som kommer från Sverige och från andra länder. Jag umgicks mycket med Erasmusstudenterna i skolan och vi hittade även på saker på fritiden. Jag blev inbjuden till en WhatsApp-grupp för alla Erasmusstudenter och där fanns det alltid någon som ville ses. Det fanns även många aktiviteter som vi kunde delta i i skolan som t.ex. work shops och lektioner i portugisiska. Tyvärr kunde inte jag gå på de Portugisiska lektionerna då de ofta krockade med praktiken.

Det är enkelt att ta sig från med buss och tåg till och från Beja så på helgerna åkte vi till bla Albufeira, Lissabon, Sintra och Cascais.

Hela resan gick på ca 18 000kr inräknat alla utflykter över helgerna. Jag tyckte att alla upplevelser och erfarenheter gjorde det värt det! Jag hade absolut gjort om resan om jag fick och vet att jag garanterat kommer komma tillbaka till Portugal <3

//Ella

Fältstudier i Portugal, t5, hösten 2023

2023-10-13

I sjuksköterskeprogrammet finns möjlighet att åka på fältstudier under termin 5 – och det är klart att jag tog chansen! I mitten av september landade jag in i Beja, i sydöstra Portugal, ett par timmar från Lissabon och från Algarvekusten. Beja är en ganska liten stad, på en kulle mitt i jordbrukslandskapet. Trots det har högskolan där (IP Beja) ändå drygt 3.000 studenter, inom hälsa, jordbruk, utbildning mm.

Ella (som går på termin 6 och var nere fem veckor på praktik) och jag blev välkomnade tillsammans med alla Erasmus-studenter, de som skulle tillbringa en hel termin på plats. Vi var drygt 50 personer från 15-20 olika länder som fick uppleva ett ambitiöst och roligt välkomstprogram, med bland annat rundvandringar på skolan och i staden, information om Portugal (inklusive ett Quiz där vi lyckades bli vinnande lag!) och mingel.

 

Supertrevliga, intressanta individer i kombination med en låg prisnivå på öl och mat bäddar för så många utekvällar man bara orkar med i Beja! Vi såg till att samordna kontaktuppgifter med ett mindre gäng, femtio personer är ju lite svårt att få till någon planering med… Otroligt intressant att höra hur saker fungerar i Grekland, Georgien, Litauen, Brasilien etc. Och inte minst de olika personernas bakgrund och framtidsplaner. Jag kan rapportera att Georgierna pratade otroligt mycket bättre engelska än spanjorerna, att nästan alla kvinnliga studenter från Polen hette Victoria eller Alexandra – som de också sa var otroligt vanliga namn där -, att studenten från Grekland trivdes bra med studenten från Turkiet, även om de inte kunde enas om vilken som var den bästa yoghurten, och att portugisiskan i Brasilien skiljer sig ganska mycket från den som talas i Portugal.

Efter välkomstmottagande och möte med ansvariga på den akademiska sidan blev det sen oväntat mycket fritid, innan det var dags för själva studiebesöken. Jag och några till passade då på att besöka Algarvekusten, och jag var också en sväng till den närbelägna, lite större staden Évora. Flera andra åkte till Lissabon, några åkte till kusten och tog surfinglektioner etc. Det finns frekvent med expressbussar som är billiga, så det är enkelt att ta sig till olika ställen.

Som internationell student i nere i Beja, och även inför resan, blir man väl omhändertagen av International Office, som ser till att samordna allt som har med utbildningarna att göra samt ordna välkomstprogram och föreslå gemensamma aktiviteter. Därutöver får man också en ”Buddy” som ska hjälpa till med alla vardagliga funderingar. En del buddys var jätteengagerade, en del var till mindre hjälp – men det fanns alltid folk att fråga väl på plats.

Boende får man ordna själv – förhoppningsvis med hjälp av sin buddy – men är man nere så kort tid som för fältstudier på en eller två veckor, då är det mest typ hotell som gäller. Även flygbiljetten ordnar man själv. Boende och flygbiljett betalar man ur egen ficka. Eftersom boendet blir ganska dyrt – fundera på om du vill åka en eller två veckor. Antalet studiebesök blir detsamma (om du väljer Beja iaf). Kanske vill du ta en vecka på plats och sen åka runt lite på egen hand i Portugal istället? Och så behöver du klara av alla obligatoriska moment i den kursen du går också, på samma nivå som om du hade varit hemma. I gengäld får du en ordentligt intressant upplevelse!

Studiebesöken

Portugiserna sägs vara speciellt vänliga och gästfria, och jag kan inte annat än hålla med! Ella och jag blev otroligt väl omhändertagna, både av de ansvariga från skolan, professor Ana Christina och hennes kollega Teresa, och av de vi träffade ute på studiebesöken.

Ana Christina och Teresa berättade också hur sjuksköterskeutbildningen såg ut i Portugal, där den främsta skillnaden är att den är fyrårig och innehåller ännu mer praktik, där det sista halvåret i princip är en arbetsplatsintroduktion, då nästan alla fortsätter med en anställning på samma plats.

Vi fick göra tre studiebesök inom sjukvården i Beja, och det sammanlagda intrycket av det var att det fanns fler likheter än skillnader. Det var otroligt intressant att få göra rundvandringarna, och få information om sjukvården i stort, sjuksköterskornas arbete, och rutinerna på plats. Språkkunskaperna i engelska är tyvärr relativt bristfälliga, förutom hos just de som höll i rundvandringarna och några enstaka personer till. Vi förstod att utan dessa personer hade möjligheterna till fältstudier och praktik varit obefintliga. Flera på vårdcentralen hade varit på utbyten i Sverige eller Danmark under sin egen utbildning, vilket säkert bidrog till deras villighet att ta emot oss. Gester, leenden, några fraser på portugisiska – och lite kunskaper i spanska – hjälpte mycket på plats!

Vårdcentralen var uppdelad i två olika delar, en som mer var som våra vanliga vårdcentraler hemma, och en som var mer inriktad på hembesök och på information till samhället. Det var på den senare som Ella skulle göra sin praktik, så hon kommer kunna beskriva allt om det när hon kommer hem.

Sjukhuset i Beja inrymdes framför allt i en sliten byggnad med 50 år på nacken. Jag hittade många likheter med Västerviks sjukhus, både vad gäller storleken och vilka avdelningar som fanns där. (Nästan allt finns, men i mindre skala.) Eftersom byggnaden var så gammal hade de lite praktiska problem, bland annat delade 30 patienter på två toaletter/badrum! Lite extra spännande tyckte jag var att de opererade in pace-makers en gång i veckan på en enklare operationssal uppe på kirurgavdelningen. (”Vi gör lite enklare operationer där.”)

Enhet för fortsatt vård finns av tre olika sorter i Portugal, med allt från typ rehabiliteringsklinik/korttidsboende (vilket vi besökte) till palliativ vård i livets slutskede. Den enhet vi fick göra studiebesök var bara två år gammal, och personalen där hade fått ha stort inflytande kring utformningen. Där fanns stora badrum, mycket ljus, sällskapsytor, syrgas och sug vid varje säng. Allt var nytt, inklusive sängar och annan utrustning.

Likheterna var som nämnt många, med hygienrutiner, arbetspass, överlämningar etc. Vi kände också igen en hel del utrustning, förbandsmaterial, mediciner, rutiner för narkotiska preparat, datoriserade journalsystem med standardiserade begrepp etc. I själva vårdsystemet blir det, liksom i Sverige, allt vanligare att patienterna vårdas hemma, och sjukhusvistelsernas längd kortas så mycket som möjligt. Sjukvården har en egenavgift, men den är relativt låg. Privata alternativ finns. Det är brist på sjuksköterskor. Besparingar gör att det finns tryck att personalen ska ta hand om allt fler patienter per person.

Skillnaderna var förstås intressantare:

  • Undersköterskor finns inte i Portugal, däremot finns det vårdbiträden, men de är bara medhjälpare och har inga egna befogenheter. Sjuksköterskan är med i allt, inkl personlig hygien, hjälp med mobilisering, mat etc. Därutöver har de ansvar för samma områden som en svensk sjuksköterska, såsom läkemedel etc.
  • Provtagningar görs nästan alltid av personal från labb. Bara på tidpunkter de inte finns tillgängliga, och provtagningen inte kan vänta, görs den av sjuksköterska – eller läkare.
  • Läkemedel delas av personal på en internt ”apotek”, som placerar dem i lådor märkta med patient och klockslag. Sjuksköterskan har fortfarande ansvar för att det blir rätt.

Och förstås många smådetaljer.

 

Sammanfattningsvis – är du intresserad och har möjlighet att bekosta flygbiljett och hotell – åk! Det är osannolikt att du kommer att ångra dig! /Camilla

Fortsättning på fältstudier i Aten

2023-05-02

Hej igen! Här kommer bra råd inför fältstudier i Grekland som vi inte lade ut efter vår resa till Aten i januari!

 

Bra att veta i Aten – på fältstudier

Transport från flygplatsen = 

Metro från flygplatsen går direkt till centrala Aten. Från Aten på vägen tillbaka till flygplatsen går metron var 36:e minut. Vi rekommenderar att köpa 24-timmars biljetter då dem är pålitliga och ett bra alternativ om man inte åker tunnelbana varje dag. Metro är ett bra och enkelt sätt att ta sig runt på. Det är obligatoriskt att använda munskydd på metron. 

 

Boende =

Vi bodde i området Ilisia, vilket vi rekommenderar starkt eftersom det upplevdes väldigt säkert och centralt. Det finns även många sjukhus med gångavstånd från detta område. Vårt boende kostade 1296 euro för tre veckor, men enligt bofasta i Aten gick det att hitta billigare alternativ för samma tidsperiod. Vi delade denna summa på tre personer, så vår rekommendation för billigare boende är att åka till Aten tillsammans med andra kurskamrater eller med respektive. 

 

Mat = 

Att äta på restaurang i grekland är generellt sätt billigare än i Sverige. Då en av oss har glutenallergi och äter vegetariskt hittade vi via appen ”Find me gluten free” flera bra glutenfria och vegetariska  restauranger och bagerier. Däribland:

  • Ama Lachei (restaurang för dig som föredrar katter till sällskap)
  • Greek stories 
  • Nudie foodie
  • Veganaki
  • Mama tierra
  • Marinos kosmos (bageri med bröd och bakelser)
  • Groceristas

Finns många bra restauranger med rimliga priser. ”360 cocktail bar” är ett lite dyrare ställe med drinkar och mat, men ligger väldigt centralt beläget vid Monastiraki station och är en rooftop bar med vacker utsikt över bland annat Acropolis på en solig dag. 

I genomsnitt kostade en måltid 10 – 20 euro beroende på var man åt. Vi rekommenderar att man innan måltidstillfället kollar upp restauranger man skulle vilja äta på eller ber om restaurangtips från bofasta i Aten. De är väldigt vänliga och behjälpliga!

 

Sevärdheter = 

Områden och ställen som vi besökte och ansågs som är värda att besöka är:

  • Monastiraki Plaka
  • Syntagma square 
  • Acropolis/Parthenon  + museum
  • President palatset + vakt bytet
  • Hydra (ö som tar 2 timmar att åka till med färja från Piraeus)
  • Glyfada (stranden som kan vara svårt att ta sig till om man inte har bil, alternativt att ta Tram dit)
  • Pantenik (Olympic stadium)
  • Museum of illusions
  • Arkeologiska museet
  • Elyss café 
  • Little Cook (för inredningens skull, inte maten)
  • Poros (ö som ligger lite närmare med färja än hydra)
  • Exarcheia (gatukonst)

 

Tips = 

  • Unna dig en manikyr, pedikyr eller kanske både och på ”misfit nails and cocktails ”. Men vill du kanske piffa upp dina naglar med det lilla extra, erbjuder de även nail art 🙂
  • En souvenir för att minnas din härliga resa till grekland? Gör en tatuering hos ” eight ball tattoo ” med erfarna och vänliga tatuerare. 
  • Om det regnar så regnar det ordentligt, så glöm icke paraplyet!
  • Gör en riktig god gärning och handla kattmat i affären och sätt ut på gatorna för gatukatterna, det uppskattar dem verkligen 🙂 även duvorna.
  • Trottoarerna är väldigt smala och söndriga så var försiktig med vart du går och se upp för bilarna.
  • Om du är intresserad av hiphop kan du söka dig till ”Harlem club” en fredagsnatt för musik och dans kring bord. 
  • Lägg hellre pengar på köpt vatten i stora flaskor, än att snåla och dricka klorvatten från kranen. Alternativt köpa vattenkannor som filtrerar kranvattnet. 
  • Om du vill förbli hälsosamma och balansera det med god mat, rekommenderas gymmet ”hyper progressive gym” i området Ilisia som erbjuder 15 dagars gymkort för 35 euro.

 

Aten är en väldigt fin stad med mycket att se och uppleva. Folk är trevliga och vill gärna hjälpa till för att du ska få det så bra som möjligt. Arkitekturen och den historiska upplevelsen av Aten kommer garanterat tillfredsställa allas tycken och smak. Slutligen välkomnar Aten både den historieintresserade, romantikern och äventyraren!

 

För ytterligare fundering kan ni kontakta oss på följande mejladresser;

dj222mb@student.lnu.se 

el224rc@student.lnu.se

 

Med vänliga hälsningar

Denise och Ebba

Fältstudier i Grekland 3 veckor

2023-03-09

Hemkomna från 3 veckor i Aten

 

Hej! Vi heter Ebba och Denise och har varit i Aten i 3 veckor. Vi tänkte nu berätta lite om vår resa. Vi åkte i kursen “Smärta ur ett livsvärldsperspektiv” och hade fältstudier på en hjärtintensivvårdsavdelning i en vecka.

 

Inför veckan på sjukhuset möttes vi upp av en koordinator från universitetet, som gav oss labbrockar och följde oss till avdelningen på sjukhuset. Inför vår fältstudievecka krävdes det ett rapid covidtest som kunde utföras på ett apotek mitt emot sjukhuset. När vi kom till avdelningen mötte en huvudhandledare för studenter upp oss och visade oss avdelningen. Alla var väldigt välkomnande, bortsett från att kommunikationen sviktade på grund av bristfällig språkkunskap i engelska från deras sida. På avdelningen fick vi se mycket vårdtekniska moment såsom ultraljud av hjärta, röntgen, CVK-inläggning som gjordes på plats och avlägsnande av intubering. På avdelningen visade det sig att de inte hade undersköterskor utan endast sjuksköterskor som hade hand om hela omvårdnaden kring patienterna. Med tanke på att sjuksköterskorna hade en hög arbetsbelastning, så uppfattade vi det som att de inte hade tid att tillämpa ett personcentrerat förhållningssätt i sin yrkesroll. Vi uppmärksammade stora skillnader i verksamheten i förhållande till svensk sjukvård, bland annat att man skriver journalanteckningar på papper och att man inte har en officiell lunchrast utan äter när man har möjlighet. 

 

I och med att vi åkte i kursen “smärta ur ett livsvärldsperspektiv” så observerade vi smärtvården på avdelningen. Vi uppfattade det som att många av de inneliggande patienterna upplevde smärta, men att smärta mer sågs tillhöra vårdtiden i jämförelse med Sverige där man utgår ifrån att ingen ska uppleva smärta varken socialt, fysiskt, psykiskt eller existentiellt. Vi såg däremot att vissa patienter med svår smärta fick smärtlindring i form av smärtmedicin men inga andra alternativa behandlingsmetoder. Vi uppmärksammade inte heller smärtanalyser eller uppföljning av de valda smärtlindrande behandlingsmetoderna. 

 

Efter att fältstudierna hade tagit slut mötte vi upp koordinatorn från universitetet igen för att lämna tillbaka labbrockarna och samtala med en annan koordinator om vår vistelse. De var mycket trevliga och erbjöd sig att hjälpa till vid frågor och funderingar under vår vistelse i Aten. 

 

I stort tycker vi att fältstudierna var mycket givande och lärorika. Vi fick perspektiv på sjukvård genom våra fältstudier som har bidragit till att vi numera ser mer positivt på svensk sjukvård och sjuksköterska som yrkesprofession i Sverige. Vi rekommenderar alla som har möjlighet att åka på fältstudier utomlands, då det ger användbara erfarenheter på sjukvård i andra länder, som du med fördel kan ta med dig i din yrkesprofession som sjuksköterska i Sverige. Och med andra länder menar vi då givetvis i Grekland – eftersom Grekland är ett fantastiskt land med vänliga människor, härligt klimat och god mat. Och Aten som är en underbar stad som vi verkligen rekommenderar alla att besöka – på fältstudier eller för nöjes skull! 

 

Med vänliga hälsningar

 

Ebba Liljekvist – el224rc@student.lnu.se

Denise Johansson – dj222mb@student.lnu.se 

Vår tid i Kuopio, Finland

2023-03-01

Vi har varit på två veckors fältstudier i Kuopio, Finland med nordplus där vi spenderat vår tid på Savonia univertity of applied science.

Första veckan

Måndagen började med en föreläsning om Finland och om univeritetets sjuksköterskeutbildning. Vi jämförde och diskuterade skillnader och likheter på programmens uppbyggnad tillsammans med två internationella studenter från Mozambique. Därefter gick vi en rundvandring på universitet och resterande delen av veckan spenderade vi på Salvonias KTC. 

Savonias KTC var betydligt större än vårt i Kalmar. Hela träningcentret var uppbyggt för att utföra simuleringar, vilket var  huvudfokuset i deras utbildning. Simuleringarna utfördes kontinuerligt under utbildningen i olika senarion, till exempel på sjukhusavdelning, akutrum och i hem miljö. Det fanns även rekvesita, där peruker, utklädnad, alkohol och mat skulle göra simuleringarna så verkliga som möjligt. Simuleringar utfördes på olika dockor vilket gjorde att de fick träna på patienter i alla åldrar, från spädbarn till vuxna. 

Vi fick delta på en simulation tillsammans med en sjuksöterskeklass som studerade på engelska. Studenterna fick träna på olika akutsituationer där de gick in två och två i ett akutrum för att sedan utföra ABCDE. Vi andra som inte var inne i akutrummet fick sitta i rummet itill och se studenternas moment live på skärmar. Efter varje moment träffades alla tillsammans med läraren och diskuterade hur momentet gått. Vi fick även senare i veckan träna på S-HLR tillsammans med samma klass. 

Under veckan fick vi även delta på en svenska lektion med distrikssjuksköterskestudenter. Vi preseterade lite kort om Kalmar och om vår sjuksköterskeutbildningen. Vi satt sen i mindre grupper och pratade om olika saker som skola, lön, psykisk ohälsa och om studentlivet. Lektionen gjorde att vi fick träffa studenter som kunde ge oss tips på aktiviteter att göra under vår tid i Finland, den gav även studenterna en chans att få använda sina svenskkunskaper. 

Första veckans reflektioner: En kombinationen mellan Kalmars sjuksköterskeutbilngen och Savonias hade varit den ultimata utbidlningen. Detta för att Salvonia Univeriset övar mer i form av simuleringar vilket skapar en helhet, medan vi i Kalmar fokuserar mer på enskilda moment som skapar trygghet. 

Andra veckan

Andra vecka spenderades på Wellness Center, deras motsvarighet till Hälsomottagningen i Kalmar. På Wellness Center samarbetar olika professioner som sjuksköterskestudenter, fysioterapeutstudenter, socionomstudenter och ekonomisstudenter. Moment som utfördes var bland annat vattengympa för äldre med diabetes, dans och andra sociala aktiviteter men även hembesök. Privat personer fick betala för att komma till skolan för att bland annat utföra cykeltest och kroppsundersökningar som till exempel fett och muskelmassa, längd och vikt osv…  De undersökningar som gjordes på plats i skolan är likt de undersökningar vi utför i Kalmar, däremot var savonias utrustning bättre och mer mordern. Ett exempel på detta är deras cykeltest som gav ett träningschema anpassat till individen. 

Vi fick delta på vattengympan för äldre med diabetes. Detta gjorde vi tillsammans med två fysioteraputsstudenter som själva hade fått skapa ett träningsprogram och välja musiken, det fanns flera ABBA låtar med på listan. Vi fick även delta på en “Wellness day” för lärare. Det var fyra stationer med olika moment: avslappning, ergonomi, rörelse och gym. Övningarna var utmanande och lärorika även för oss. Vi fick även chansen att testa cykeltestet. Det sista vi fick göra på Wellness center var att delta på kroppsundersökningar på ett fotbollslag, tyvärr var detta mer för fysioterapueter vilket kanske inte helt gynnar vår utbildning. 

Veckans reflektioner: majoriteten av aktiviterna var endast på finska vilket gjorde det lite svårt för oss att förstå. Många studenter var dock väldigt snälla och översatte och förklarade många aktiviteter för oss på engelska. 

Vart har vi bott?

Vi bodde i en lägenhet på trettonde våningen precis vid tågstationen, detta innebar en fantastisk utsikt över Kuopio. Detta innebar dock en 45 min promenad till skolan varje dag, men det var en fin vandring bestående av mycket snö och vackra granar. 

Vad vi gjort utanför plugget

Vi har försökt att utforska den finska kulturen genom kallbad och bastande. 

Vi gick på musuem och försökte titta in i domkyrkan. Vi hittade många nya saker på K-market som vi testade på. Och sen testade vi även på utelivet. 

I koupio spenderar familjer tid i hamnen där de åker skidor och skridskor på sjön. Där passade vi på att njuta av varm choklad och korv utan bröd, tyvärr fick vi inte till ett eget varv med skidorna på sjön.

Vi besökte även det 75 meter höga utsiktstornet i Koupio, Pujiotower. Vi provade även trationella finska bakelser, Runebergstårta.

Med vänliga hälsningar, Ornella, Alice & Agnes

Hemkomna från två veckors fältstudier i Aten!

2022-09-16

Tjena tjena!

Första veckan har vi spenderat på TOMY som är en verksamhet som den svenska vårdcentralen och som vi har förstått det på personalen finansieras av EU som ett projekt för bättre välfärd och minskade vårdköer i Grekland. Tyvärr fick vi bara se två stycken patientmöten under veckan, däremot var personalen på plats väldigt inspirerande och engagerad när de berättade för oss om både deras egen verksamhet men även om hur sjukvården i Aten ser ut överlag! Vi har lagt märke till väldigt många skillnader mellan grekisk och svensk sjukvård än så länge, bland annat journalföring. Sjuksköterskorna på TOMY berättade att det finns ett journalsystem för läkare men inte som sjuksköterskorna har fått tillgång till, så de har istället skapats och excel-dokument som de manuellt skriver i varje patient i med bland annat namn, besöksorsak och hälsohistoria. Dessutom har sjukhusen sitt eget journalsystem i form av pappersjournal så läkarna på TOMY kan inte se om de vårdats på sjukhuset och är varför. Dock måste vi säga att det verkligen får detta att fungera väldigt bra med de förutsättningar som finns och har en extremt positiv inställning! I början av veckan fick vi även besöka ett dagcenter för äldre, KIFI Zografou. Här kan de äldre både socialisera sig, spela spel, träna “hjärngympa” samt få hjälp med sina fysiska besvär. Besökarna som kommer är äldre personer med fysiska funktionsnedsättningar eller demens. 

Andra veckan  spenderades på sjukhuset Laiko på hjärtintensiven! Ingen av oss har tidigare jobbat med varken hjärt- eller intensivvårdspatienter så det var väldigt spännande och lärorikt. Det första vi la märke till var det otroliga samarbetet mellan sjuksköterskorna och läkarna! Då avdelningen inte hade några undersköterskor fick sjuksköterskorna även det ansvar som undersköterskan i vanliga fall har, detta kunde leda till att sjuksköterskan inte hann med sina ordinarie arbetsuppgifter men då såg läkarna till att backa upp. Under vår tid på avdelningen såg alla till att vi fick se så mycket som möjligt, läkarna tog till och med sin rond på engelska för att vi skulle hänga med! Vi fick se bland annat angiografi, extubering, insättning av CVK samt ekokardiografi. Det var en väldigt lärorik och roliga vecka som vi kommer ta med oss mycket ifrån!

Från “receptionen” på avdelningen som fungerade som både receptionsdisk och personalrum

Vart har vi bott?
Vi har bott i ett område ungefär två km utanför centrum som heter Pangrati, lägenheten vi hyrde var minst sagt lyxig för två studenter då vi fick varsitt sovrum med varsitt badrum! Vi hade även tvättmaskin och balkong. Vi har för det mesta tagit oss fram till fots och därmed snittat 15000 steg om dagen, mest för vi tyckte det kändes lite knepigt med kollektivtrafiken då det inte fanns någon fungerande app eller hemsida där man kunde se tider eller köpa biljetter. Efter några dagar märkte vi dock att man kunde se tidtabellen på google maps vilket är ett stort tips till alla som vill dit!


Här har ni en liten tjuvkik på lägenheten!


Gatan vi bodde på

Vad har vi mer gjort då?
Under dessa två veckor har vi inte bara haft fältstudier utan även hunnit turista en hel del!


Akropolis


Herodes-teatern


Akropolis museum


Penarrubia beach, hit åkte vi så fort vi fick chansen! Tog ungefär 40 min med buss från vårt kvarter.


Båda bilderna är utsikt från Lycabettus!

Hoppas detta inlägg inspirerade någon till att också söka fältstudier i detta fantastiska land, vi kan verkligen rekommendera det både för att få nya perspektiv och utvecklas inom professionen samtidigt som man har svinroligt!

/Carro och Saga
SSK T5 Kalmar

Börjar närma sig sitt slut..

2019-03-22

Vår tid i Skottland börjar närma sig sitt slut, om mindre än en vecka beger vi oss tillbaka till Sverige. Redford Nursing home ville vara säkra på att tacka mig ordentligt så när vi stod i allrummet där de boende är så slet personalen åt sig de boendes filtar och band dem runt sin midja som kiltar, satte på nationalsången skrälande högt, dansade och sjöng. De boende och jag skrattade till tårar och försökte förgäves klappa takten! Själv så blev jag en skotsk frau som de fnissade så gott åt med orange hår och en korg i famnen med alkohol och godsaker 😀

Jag är så oerhört tacksam över att fått denna chansen att utvecklas inom mitt blivande yrke som sjuksköterska genom att stå i operationssalen och diskutera anatomi medan de lyfter och visar organen och även stå i läkemedelsrummet på ett äldreboende med knappt inga resurser alls men du lär dig att använda det du har. I Sverige upplever jag ibland att vi måste ha allt i sjukvården, allt omläggningsmaterial som finns, alla apparaturer osv osv. Detta är en bra kontrast att sluta stirra mig blind på det jag tror att jag måste ha för att lösa en uppgift och istället se vilka resurser jag faktiskt har. Denna veckan har jag dessutom varit iväg, igen och sett på fotbollslegender med halva pensionärsstyrkan. Så fint att se de gamla bli unga igen! Jag ger mitt absoluta bästa betyg till båda praktikplatserna, för en vård som är uppbyggd på både kompetens men även med så väldigt mycket hjärta. Här i Ayr är patienterna människor, inte diagnoser och sjukdomar.

Idag övergav Fanny mig för att träffa familjen i Edinburgh så jag har roat mig med att klättra i berg och promenerat mil efter mil längs med havet efter praktiken. (Lugn lärare, jag har såklart pluggat också nu ikväll!)

Kram på er alla!

Fantastiska Ayr

2019-03-03

Fantastiska Ayr!
Då var vi på plats i Ayr och tänkte att vi tillsammans uppdaterar er där hemma 🙂

Vi har hunnit.. 

Jag (Marina) har gått in i männens omklädningsrum på operationsenheten, sniffat högt innanför dörren och sagt mmm här luktar det ju gott! Följt av oh oooh oh! sorry sorry sorry, genast blundat och letat mig ut med armarna utsträckta. 

Fanny har kanske varit mest lyckosam ändå genom att sätta igång brandalarmet på heeela äldreboendet. 

Oklart vem som skäms mest hittills på denna praktiken!  

I alla fall.. Fantastiska Ayr! 

Landet erbjuder:

•Trevliga, varmhjärtade människor som alltid vill hjälpa till, du står och ser förvirrad ut max 10 sekunder sedan hoppar alltid någon fram och frågar om du behöver hjälp. 

•Fina vyer med oändliga strandpromenader och härliga löpturer i den fina naturen. 

Färdmedel:

Bussen tar dig överallt. Tips är att säga till busschauffören att du vill ha ett veckokort för en vald resa så tar du dig till praktiken för ungefär 600kr i fem veckor (från busstationen i Ayr till Ayr hospital). Obs! Om de supertrevliga ladies på universitetet propsar på att du måste ta bussen från universitetet till busstationen så tacka vänligt men bestämt nej för det tar 15 minuter att gå dit (även om de supertrevliga säger att det är en låååång promenad dit)! 

Shopping: 

Stan i Ayr erbjuder allt du behöver. Om du vill ha mer storstadsshopping är Glasgow en timme bort med tåg. 

Boende: 

Vi bor på Craigie accomodation. Här delar man kök med ett gäng tonåringar som föredrar att äta i smuts och låta disken stå. De gillar även att spela jääättehög musik, skrika och springa i smällande dörrar ungefär hela nätterna när de känner för det. Annars är boendet fint med eget badrum. Ägarna är jättetrevliga, väldigt familjära och gör allt för att du ska trivas. 

Boendet ligger 5-10 min promenad ifrån en stor mataffär med priser som hemma, kanske ännu lite billigare än hemma vad gäller frukt och grönt. Det finns även en tvättstuga angränsat till boendet där du betalar ungefär 35kr/maskin och 20kr/torktumlare vilket görs via en app eller kort. 



Språket.. Vi har aldrig någonsin haft svårt att förstå engelsktalande människor men i Ayr så har man liksom ett eget språk, man uttalar inte orden och om man hittar även på egna ord här. Det bästa är att alla skrattar och tycker synd om dig när du för tredje gången säger ”sorry, whaat?”. 

Skoluppgifter: 

Ja det är tyvärr som alltid när man har praktik, man har även en hel del skoluppgifter. Både inlämningar och förberedelser inför vår scary skriftliga NKSE ganska direkt när vi kommer hem. Vi ser såklart väldigt mycket fram emot att plugga till detta på kvällarna mellan heldagar-6 dagar-i-rad-passen på praktiken!

Nofilterneeded


Just ja, vi har ju praktik också! 


Såhär upplever jag (Marina) operationsenheten på Ayr hospial:

•Ayr hospital är relativt litet, ungefär som Ljungby sjukhus kanske om det säger något? Operationsavdelningen här är litet men ack så bra. Väldigt trevliga och högst kompetent personal som är sannerligen studentinriktade med mycket material och pushar dig att göra saker som är svårt och obekvämt, medan din supervisor står väldigt nära och är redo att stötta när du tappar huvudet. Mycket lärorikt, rekommenderas verkligen! 
Det som skiljer sig från Sverige (de få tiotal operationerna jag har varit med om där) är:
-Alla journaler sker i pappersform.
-Det är vanligtvis väldigt mycket personal, ibland kanske för många, som cirkulerar i operationssalen utan någon egentlig uppgift.
-Alla bär ringar och sitter med sin telefon under operationerna (förutom de sterilklädda) men öronhänge är absolut förbjudet.
-Läkarna är med från början, patienten har samma operationsteam från preOp till postOp vilket jag upplever gör patienten lugn och trygg och får tid och framförallt får förtroende för personalen till att ställa frågor och berätta om sig själv och sin situation. Flera av personalen besöker sedan patienterna på andra enheter (av fri vilja) efter att de är klara på OP för att visa hänsyn och vänlighet. Allt känns väldigt familjärt och alla pratar väldigt mycket med patienterna och involverar dem i sin vård.
-Som jag nämnde så är personalen väldigt studentinriktade. De ser till att ställa en pall så nära operationsbordet du kan komma utan att röra det sterila så att du verkligen kan se exakt vad de gör. Alla i operationssalen förklarar precis allting, ställer frågor och utmanar ditt minne vad gäller sjukdomar och anatomi. Om du inte kan något eller inte förstår så ber de om ursäkt för att de varit otydliga… Inte för att jag inte kan svaret 😉

Jajemen, den där hatten är aldrig där den ska vara. Mitt bästa tips är att sluta dra i den så mycket så slipper du dina tveksamt fina mormor-lockar i pannan!



Såhär upplever Fanny äldreboendet i Ayr:

Redford Nursing Home är ett privat äldreboende i en förort i Ayr vid namn Doonfoot där det bor 44 ”residents” som de boende kallas här. Boendet är som att komma in i ett gammalt stort och färgstarkt hus där alla är som en stor familj och det är långt ifrån en steril miljö. Det finns två våningar och alla rum är unika. Det arbetar en sjuksköterska vid varje arbetspass, sen arbetar det några undersköterskor, en aktivitetsansvarig, städerskor/tvätterskor, kökspersonal dagligen och vissa dagar även frisör, fotvårdare, fysioterapeut mm. Alla är väldigt trevliga, hjälpsamma och får mig verkligen att känna mig välkommen. Deras arbetstider är 12 h pass, där sjuksköterskan arbetar antingen dag 07.30-19.30 eller natt 19.30-07.30. Mina arbetstider är 9-17 mån-fre. Jag får dela läkemedel, överlämna läkemedel, kontrollera vitala parametrar (varje dag har dem en rutinkontroll av vitala parametrar på en boende, och annars såklart vid behov), utföra såromläggningar, delta vid aktiviteter och samtala med de boende. Inga blodprovstagningar har förekommit än, men det utförs på boendet vid behov. Dock förekommer ingen intravenös behandling utanför sjukhus här, utan medicinering sker endast per oralt eller subkutant. Den skotska accenten och slangen är svår att förstå men jag tragglar mig fram, och ibland lyckas jag förstå snabbare och ibland tar det längre tid.. 😉 Personalen och de boende verkar stå nära varann och är kärleksfulla mot varandra och har mycket humor, detta gör att det är en väldigt positiv och god stämning och atmosfär på boendet. Nästan alla de boende tycker om att sitta ute i vardagsrummen tillsammans och dem är väldigt sociala och pratar med varandra. All mat på boendet lagas från grunden på plats. Personalen arbetar verkligen med hjärtat på rätt ställe med de boende och det är härligt att se. Brister är bland annat basala hygienrutiner, då dem inte har handdesinfektion och är inte så noggranna med att tvätta händerna, och personalen arbetar med smycken och speciellt ringar. Deras rutiner i förflyttning brister ibland säkerhetsmässigt då personalen inte arbetar så ergonomiskt vilket frestar på deras kroppar och patienterna riskerar att falla.

All dokumentationen sker i pappersform och skriftligt för hand och varje boende har en egen pärm för detta. Undersköterskorna dokumenterar dagligen om de boendes status, och sjuksköterskan dokumenterar dagligen om det är något speciellt med någon boende. Dem har riskidentifikation som rör fall, viktnedgång/undernäring, nutrition, trycksår m.m. vilket uppdateras 1gång/mån. Varje pärm innehåller också kontaktuppgifter till närstående, en livshistoria, en dagsberättelse om vilka dagliga rutiner varje boende önskar, om den boende har 0HLR m.m. Sjuksköterskan rondar varje vecka/varannan vecka via telefonkontakt med läkaren som dem kallar för GP här, och läkaren kommer bara till boendet om det är något speciellt som uppkommit. De boende tillåts vara självständiga i möjligaste mån och fokus här ligger mer på vad patienten kan göra (dennes egna resurser) än vad patienten inte kan göra. Häromdagen var vi ute på promenad i solen, och en av de boende fick gunga i en lekpark, hur fantastiskt att se?? Livskvalité!


Sista veckorna på Kenyatta University

2019-02-12

Hej!

Long time no see!

Vad har hänt sen senaste inlägget? Vi har besökt Giraffe Center i Nairobi där de tar hand om giraffer av vissa utrotningshotade arter.  Väl inne i Nairobi passade vi även på att besöka den kända Masai Market. En stor marknad som kändes riktigt autentisk med massa färgglatt krimskrams. Vi tar oss enklast runt utanför området med Uber. Säkert, smidigt och relativt billigt.

Förra helgen åkte vi iväg till Masai Mara för safari! Wow så häftigt! Fantastisk natur och vi fick se hela big five och även leoparder och cheetahs. Mycket lyckat! Vi åkte med ett företag där allt var inkluderat. Vi hade även unnat oss ett lite schysstare boende där vi kunde ta en varm dusch för första gången på veckor, äta massa god mat från bufféer, svalka oss i en pool och massa annat härligt.

Hur har det gått på sjukhusfronten? Förra veckan spenderade vi även den på Kirwara sub-county hospital. Då det är ett väldigt litet sjukhus var det inte mycket nytt – förutom att vi fick vara med på två förlossningar! Så häftigt! Det gick otroligt fort, men sjuksköterskan var väldigt pedagogisk och förklarade hela processen för oss med allt från värkar, till hur man känner hur öppen livmodertappen är, till hur moderkakan ska de ut. Då vi aldrig tidigare upplevt en förlossning kan vi inte jämföra hur det ser ut i Sverige, men vi kan tänka oss att det är betydligt mycket mer renlighet, vilket det var stor brist på under dessa förlossningar. De använder sterila handskar, men osterliserar dessa ganska omgående då de tar i allt med handskarna. Det var även mycket blod som rann ut över hela golvet som sjuksköterskan plaskade i och inte heller hann hon  ta av sig sin privata jacka. Bägge mammorna och deras bebisar mådde bra.

Vi har försökt komma till andra sjukhus för att få andra perspektiv på sjukvården här i Kenya, men det har varit otroligt omständigt. Dr Kabue, som ansvarar för ssk-utbildningen, har inte lyckats fixa något annat åt oss tyvärr. Detta är något vi är lite besvikna över, då vi hade önskat få en bredare bild över sjukvården här, t.ex. på sjukhus där patienter är inneliggande.

Detta är vår sista vecka, och då Dr Kabue har varit svårtillgänglig har det varit svårt för oss att veta vart vi ska åka, vi har därför tillbringart de senaste två dagarna till att komma ikapp i kursen global hälsa .

På torsdag beger vi oss härifrån mot Diani Beach på Mombasakusten för lite sol och bad.

Blandade bilder här ovan

Glada hälsningar,

 

Emma och Sanna

 

Kirwara sub-county hospital

2019-02-01

Waaaooow! Första veckan avklarad på Kenyatta University. Det har varit en vecka med mycket intryck, en lagom mängd frustration men också nya lärorika upplevelser.

Veckan började med att vi mötte upp Dr. Kabue, som är ”rektor” på school of nursing på KU. Hon visade oss runt i deras lokaler samt presenterade oss för de klasser som vi kommer att tillbringa vår tid med här i Kenya. Hon visade också oss busshållsplatsen där vi under veckan skulle ta skolbussen ifrån till sjukhuset. Bussen vi har åkt med har tagit cirka 2 timmar till och 2 timmar från sjukhuset, vilket gör att det har blivit sena kvällar.

”Sjukhuset” som vi tillbringat första veckan på är en liten klinik ute på landsbygden som främst riktar sig till kvinnor, barn, födsel och HIV-behandling. Detta var minst sagt ett uppvaknande då det arbetar helt annorlunda än vad vi är vana vid i Sverige. Exempelvis så journalföring de allting i stora pärmar och saker som exempelvis sekretess och personcentrerad vård existerar ej.

På barnavårdscentralen stod mammorna i kö i ett litet rum för att få mäta, ta vikt och ge vaccin till sitt barn. Rummet var inrett med bänkar längst med väggarna som mammorna satt och väntade på för att få vaccinera sitt barn. Alla Vaccin var förvarade i en liten kylbox där läkemedel låg ihopblandade. Personalen signerade inte heller läkemedlet de gav utan skrev bara upp det i en barnbok som mammorna får vid barnets födsel. Trots den höga förekomsten av HIV uppmärksammade vi att det inte var någon i personalen som använde handskar vid hantering av olika provtagningar.

Mottagningen var generellt väldigt ohygieniskt och det var väldigt stor brist på material. Gick något sönder så var chansen att det ersattes med nya saker inte så stor.

Skillnaden på Deras utbildning och våran är att de läser 4 år. I dessa 4 åren ingår en större del mödravård och förlossningsvård.

Dr, Kaube’s tanke är att vi ska vara med studenterna och inte med sjuksköterskorna vilket gör att vi har svårt att se vad det riktiga arbetet innefattar.

Studenterna har under denna veckan haft sina ”kliniska examinationer” vilket har gjort att vi har haft svårt att veta vår roll. På grund av dessa examinationer har det blivit väldigt långa dagar då vi måste vänta tills studenterna är klara innan bussen lämnar sjukhuset. Det har varit tider mellan 06.30-21, de senaste dagarna vilket vi inte anser är hållbart.

Trots långa dagar har vi försökt anpassa oss till den afrikanska mentaliteten där stress och passa tider inte existerar. (haha)

idag (Fredag) har vi försökt komma i kapp med vår sömn, plugg och tvätthög. Vi båda läser kursen Global hälsa som är internetbaserad. Imorgon har vi planerat en dagstripp in till Nairobi där Masai Market och Giraffe centre väntar.