March 2016 - Sjuksköterskestudenter utomlands

Sista inlägget från Wenzhou

2016-03-24

Hej bloggisen!

Idag har vi avslutat praktiken här i Kina och ska nu ta oss an nästa uppgift = försöka packa ihop våra saker vi inhandlat under fem veckors tid…

I måndags var vi på avdelningen för sjukhusets hygienrutiner och smittskyddsprevention. Det var skönt att se att i alla fall en person på sjukhuset tog detta på allvar. Dock anser vi att hon behöver förstärkning då hon är ensam ansvarig för alla avdelningar på sjukhuset (4500 vårdplatser). I våra svenska ögon är det små enkla saker som behöver förbättras som att t.ex. Använda handskar och handdesinfektion som finns lättillgänglig men används ej. Avdelningarna får allt detta material gratis men trots detta används det inte. Vi tror att det beror mycket på informationsbrist.

I tisdags kvalade ännu en sak in på listan av häftiga saker vi fått uppleva i Kina. Först fick vi lära oss hur man arbetar som operationssjuksköterska. Vi fick sedan tillsammans genomföra en riktigt operation, vi började med att söva lärarens tröja och sedan fortsatte vi med att sy ihop hålet i duken. Vi fick båda högsta betyg på denna avancerade t-shirtoperation. Därefter var det dags att se den kinesiska varianten av Dr. McDream och Dr. McSteamy (OBS! Ej till utseendet…) in action. För er som inte följer Grey’s Anatomy googla för ögongodis. Klarspråk – vi har numera sett insidan av hjärnkontoret (SÅ COOLT!!!). Hilda toppade sedan dagen med att “scruba in” som en riktig operationssjuksköterska och lämna över instrumenten till doktor ett och doktor två (det hela var något komplicerat då vi inte lärt oss pratat kinesiska än…). Alla inblandade överlevde trots detta:).

Igår och idag har vi spenderat dagen på diabetesavdelningen. Vården liknar i stort sett den vi har hemma i Sverige. Den största skillnaden var att här inleds dagen med ett svettigt pass morgongympa lett av avdelningens head-nurse (en liten större variant av Beyonce, grym på att dansa!). Martina upptäckte även under gårdagen att hon blivit biten av myggor och fått stora utslag (surprise surprise!). Detta ledde till att alla kineser på avdelningen blev helt förskräckta och hon blev undersökt av ungefär 5 läkare och 3 head-nurses. Bilder togs och skickades till läkare på hela sjukhuset. Det slutade med att vår lärare ringde till sin läkare som skrev ut salvor i hennes namn som vi sedan hämtade på Apoteket via bakvägen (gräddfil-deluxe). Myggbetten mår idag mycket bättre, vilket samtliga på avdelningen idag blev uppdaterade om. En våg av lättnad spred sig.

Detta blir förmodligen vårt sista blogginlägg. Vår karriär som bloggare har varit kort men intensiv. Vi har fotograferats dagligen av våra fans här i Kina (oklart om de läser bloggen dock). Vi har även upplevt en bloggares värsta mardröm – extremt dåligt OCH långsamt internet. Vi hoppas läsningen har varit intressant och underhållande. Tack för oss! (Eventuellt kanske kommer de upp lite fler bilder någon dag). Vi vill även tacka vår bloggsupport (Johannes – bildansvarig och Nellie – redigeringsansvarig) utan er hade detta inte varit möjligt!

Åter till packningen…

Ses imorgon Sverige (heeelt sjukt!:))
Hilda och Martina

Fuzhou – Dags att ta farväl

Är det redan torsdagkväll? Vart tog tiden vägen?
Vi är färdigpackade och redo att stiga upp tidigt imorgonbitti, för att ta oss till flygplatsen. Kina har varit så fantastiskt lärorikt, spännande och roligt. Vi är oerhört tacksamma för att ha fått möjligheten till att åka hit och uppleva KINA: vården, maten, shoppingen, människorna, trafiken, kylan, hettan och språket.
Dock kan det hända att vi undviker ris i ett par veckor…

Samtidigt som det ska bli skönt att få komma hem till Sverige och äta med kniv och gaffel igen, så kommer vi sakna det här landet och de nya vänner som vi skaffat oss!

Tack för de här 5 veckorna, Kina! <3
Nu flyger vi hem.

Rebecca, Annsofie & Sofie

Fuzhou – Nu har vi avslutat praktiken

Hej allesammans!

Idag avslutade vi vår praktik här i Kina genom att besöka ett ålderdomshem. Vi åkte buss ut till ”the countryside”, fast vi hade nog kallat det för förort.. Vi traskade en bit för att sedan bli upplockade av en golfbil!(?) Väldigt intressant åktur. När vi väl kom fram till vår destination blev vi slagna av den fina miljön, massor utav höga gröna berg.

När man blir gammal i Kina blir man omhändertagen av sina familjemedlemmar. Finns det ingen familj som kan hjälpa till kan man flytta in här. Här bor äldre människor som klarar sig själv men även dem som behöver mer hjälp. Omvårdnaden sköts av 2 doktorer, 4 sjuksköterskor och desto fler ”workers”, motsvarigheten till Sveriges undersköterskor. De hade rum och plats för 300 människor och för nuvarande var det bara 80 platser upptagna. Som vi förstod det är det ganska dyrt att bo här och det är inte alla människor som har råd. Det finns även ålderdomshem inne i centrum, men tydligen inte med alls samma standard.

Här är utsikten och deras fina trädgård!

I de gemensamma rummen kunde man spela spel tillsammans!

Eller ligga i massagestolen eller ta en promenad på löpbandet

Det fanns olika storlekar på rummen, antingen kunde man bo 6 personer tillsammans. Men man kunde också bo helt själv. Eller två st, exempelvis tillsammans med sin käreste!

Imorn lämnar vi Kina! Med blandade känslor… det har gått så fort!

Rebecca, Annsofie & Rebecca

Fuzhou – Infusioner och antibiotikahantering

2016-03-22

Tjohoo!

Nu börjar praktikdagarna gå mot sitt slut, men vi har fortfarande lite kvar att se i kommunen. Imorgon ska vi på fler hembesök, vilket vi tycker är väldigt kul, eftersom det är så spännande att se hur de bor och lever här i kina. Vi slutar aldrig förvånas över skillnaderna men ibland också likheterna mellan Sverige och Kina. Men mer om hembesök imorgon.

Idag spenderade vi större delen av dagen i infusionsrummet på sjukhuset. Infusionsrummet ser ungefär ut som ett väntrum fast med droppställningar vid varje stol. I kina ges nästan all medicin genom infusion och på både sjukhuset och kommunsjukhuset kan man komma och få sin infusion och sedan går man hem. För att kunna få en infusion behöver man först ett recept från läkarn, sedan går patienten till apoteket för att hämta ut medicinen och tar sedan med det till sjuksköterskan som sedan bereder infusionen. Under tiden får patienten sitta i infusionsrummet och får en värmekudde att värma händerna på. Sedan får patienten infusionen och sjuksköterskan kontrolleran efter en tid hur patienten reagerar på läkemedlet. De största skillnaderna från Sverige är att de inte använder sig av pvk:er när bara infusionen ska ges en gång, utan patienten har nålen i venen under hela tiden som infusionen ges. En annan sak som skiljer sig var att nålen och droppslangen satt ihop från början, så de fanns ingen möjlighet att spola nålen för att se så att den satt rätt innan infusionen startades.

Vi fick även blanda antibiotika i läkemedelsrummet. Det var en väldig skillnad på antibiotikahanteringen här i Kina och i Sverige. De hade tex inga handskar på sig när de blandade, inget underlägg på bordet och slangarna slängdes sedan bland de vanliga avfallet. Som tur var hade vi med oss egna handskar så vi blandade också lite antibiotika och Förklarade hur v har fått lära oss hantera antibiotika.

I övrigt spenderas största delen av dagarna med att planera in all mat som vi MÅSTE äta innan vi åker härifrån. Det hade ju varit tråkigt om man missar att äta något för sista gången!

Infusioner på gång!

Snart ses vi// Annsofie, Sofie och Rebecca

Fuzhou – En helg med bio, fest och

2016-03-21

Tjatja alla!

Vi har haft för fullt upp de senaste dagarna för att orka blogga. Men här kommer en liten uppdatering om vad vi har haft för oss i helgen i alla fall!

I fredags drog vi till Studentstreet, ett område med en massa affärer, marknader och matstånd. Vi shoppade lite alla tre, köpte sjukt goda Lemonads på vårt favoritdryckställe och köpte mat från lite olika Streetfood vagnar. I Kina är både mat och shopping billigt! I alla fall om man handlar på marknader och Kinesiska affärer. Vi nämner inga namn, men någon har lyckats köpa på sig 5 väskor! Skor har det oxå inhandlats en del.
Med magen glad av mat och plånboken något lättare hoppade vi in i en Taxi och åkte till IMAX för att se “Zootopia” – filmen på bio. I Kina äter de tydligen inget salt, så det vart sötade smörpopcorn istället för saltade. Goda var de ändå och filmen var väldigt spännande! Lite läskig för att vara för barn på vissa ställen, men vi tyckte väldigt mycket om den!

I lördags åkte vi till en park och vandrade runt. Persikoträden blommade så fint och vi vandrade över små broar mellan mindre öar och njöt av naturen. Sen hoppade vi in i en ytterligare taxi för att åka till Pedestrianstreet, där vi käkade ännu mer street food.

I lördags kväll var vi inbjudna på en Dumplingfest av engelskeläraren som vi träffade första veckan. Han hade tagit med sig sin klass för att lära dem laga dumplings och bjöd in oss för att de samtidigt skulle få träna engelska. Här träffade vi andra utbytesstudenter! Ett gäng afrikanare (eftersom de vart från olika länder i afrika) som pluggade till läkare och har bott i Fuzhou ett par år.
Det var svårt att göra dumplings, men ett par stycken lyckades vi allt göra! Kvällen var väldigt trevlig.

Igår, söndag, hoppade vi på buss 41 som tog oss till andra sidan staden och det andra campuset. Där träffade vi våra Kineskompisar från Växjö och käkade lunch, vandrade runt på campuset och fikade lite. Sen fick vi säga hejdå med stora kramar! För nu har vi bara tre dagar kvar i Kina och chansen att hinna träffa dem igen är tyvärr väldigt liten.

Lite obligatoriska bilder. Här med våra studenter som guidar oss överallt! 🙂

Den här damen gör minsann några goda wraps! Precis utanför Campusporten står hon! Mums!

På studentstreet. Här fick man välja vad man ville ha för ingredienser till en nudelsoppa, som de sedan kokade över öppen låga.

Alla tycker vi är så duktiga med pinnar. Ja, valet var ju att svälta eller bli poffs så Proffs fick vi bli! 😉

Lite grön natur. Hörde att våren börjat komma i Sverige?

Treehuggers!

Ett apberg mitt i parken. Det var en speciell grön apsort!

Dumplingparty. En västerlänning hittade vi ju oxå. En Canadensisk engelsklärare.

Kinesiska studenter bor antingen 4 eller 6 personer i ett dormrum. Här bor de bara fyra studenter. De har varsin våningssäng med ett skrivbord under. De delar en toalett och har två handfat. Alla måltider äter de i skolans matsal. De måste även vara inne i sitt hus senast 23.00 på kvällarna. Deras betyg baseras nämligen på 70% av studier och 30% på uppförande. Kommer de hem för sent rapporteras detta till deras lärare. Pojkvän/flickvän är det nästan ingen som har, eftersom de måste fokusera på studierna.

Ha dett gött allihopa! Snart är vi HEMMA i lilla Sverige igen!

Rebecca, Annsofie och Sofie

Iakttagelser av sjukvården i Wenzhou

2016-03-20

Hej alla fans!
Vi tänkte att vi skulle ge er en summering av den kinesiska sjukvården, så som vi har upplevt den under våra första fyra veckor här.

Allt kostar pengar. Pengar som patient får betala själv, har du försäkring kan det bli billigare. Dock har inte många råd med försäkring. All personal på sjukhuset har fri sjukvård via jobbet. Om patienten inte har råd att betala eller om det är en akutsituation (och patienten inte har har sitt patientkort med sig) får man låna pengar från sjukhuset tills anhöriga anländer. Detta kan leda till att folk blir skuldsatta för resten av sina liv. Här kommer en liten prislista om någon fundera på att söka sjukvård i Kina. PVK – 20 kr (byts var tredje dag i Sverige), CVK – 200 kr, en “basic-operation” – 10 000 kr, hjärtoperationen vi var med på häromdagen – 500 000 kr.
Kineser älskar infusioner (dropp). Under våra veckor här har vi inte sett en enda patient svälja ner en tablett. Enligt sjuksköterskorna är detta för att patienterna har större tilltro till droppen än till vanliga tabletter. Varje patient får kanske 4-5 påsar dropp per dag.
Det finns inga läkemedel på avdelningen. Dessa levereras från sjukhusets apotek dagligen. Medicinerna är märkta med patientens namn och sjuksköterskorna får sedan sortera upp dem efter vilken tid på dygnet de ska intas.
De få patienter som fick medicinen i form av tabletter får dessa i form av Apodos (patientens olika mediciner kommer förpackade i små påsar, där namn, id och tid står). Detta anser vi är mycket smidigt och sparar sjuukt mycket tid. (Detta hade även kunnat besparat oss rädslan från att dela fel under hela vår utbildning…
Trots att medicinen kommer levererad och färdigförpackad känner vi att risken för fel är överhängande. Detta eftersom att patienternas läkemedelslistor hänger i taket över sängen. När sjuksköterskorna har gett patienten läkemedlet skriver hon sin signatur på listan. Detta ska även göras på datorn, vilket gör det hela liten förvirrande. Ibland glömmer de signera listan osv.
När vi var på akuten fick vi bevittna ytterligare en riskfaktor. Det visade sig att det inte finns några läkemedel på avdelningen (förutom de allra mest akuta). Istället fick patientens anhöriga gå och köpa medicin i takt med att doktorn ordinerade den. De fick även ta en sväng till laboratoriet för att lämna in patientens blodprover. Vi kan bara tänka oss stressen när det är 50 personer före i kön och din anhörig ligger på akuten med svår andnöd.
Det finns inga undersköterskor här i Kina utan det är familjemedlemmarna som tar hand om patienten. De tar ledigt från jobbet och bor på sjukhuset tillsammans med patienten. De sköter all personlighygien osv.
Ergonomin verkar inte ha hittat till Kina än… Vi har vid ett flertal tillfällen bevittnat när de ska flytta en patienten från en säng till en annan. I Sverige hade det självklara valet varit att höja/sänka sängarna till ungefär samma höjd. Men icke i Kina… Här får patienten istället uppleva frittfall på cirka 50 cm från den ena sängen till den andra (detta oavsett patientens tillstånd – medvetslös/höftfraktur/gravid). Vi påpekade detta men enligt kineserna kunde man inte ändra höjden på sängarna?
På det sjukhuset vi är på finns det inga MIG/hjärt-team (kommer till avdelningen vid akuta situationer hemma). Här får man själv försöka lösa situationen och som patient får man hoppas på att rätt personal med rätt kunskap jobbar om man skulle få hjärtstopp…
Första dagen på sjukhuset blev vi väldigt förvånade… Det kändes som om vi hade tagit en värvning i den kinesiska armen då det var grönklädda vakter överallt. Tydligen är hot och våld mot vårdpersonalen vanligt här i Kina. Detta framförallt om en patient avlider och familjer anser att man inte gjort allt man kunnat. Detta kunde även ske om patienten inte var nöjd med den behandling som läkaren föreslog.
Man har inte rätt som patient själv bestämma om man vill att personalen ska utföra hjärt och lungräddning. Detta har vi i Sverige då t.ex. svårt sjuka patienter i samråd med läkaren kan bestämma att detta inte ska utföras.
Alla är väldigt intresserade av hur sjukvården ser ut hemma i Sverige och säger “you are verry lucky” varje gång och vi kan bara instämma. Många gånger vet vi nog inte hur bra vi har det…

Hoppas ni alla där hemma har haft en bra helg. Det har vi! (Sa vi att våren har kommit och det är 24 grader varmt här?;p).
Hilda och Martina

Hjärtkirurgi, återbesök på akuten och nattmarknad i Wenzhou

2016-03-19

Hej bloggen!
Nu är vi inne på vår sista helg här i Kina. Tiden har gått så fruktansvärt fort så vi knappt kan tror det. Nästa vecka såhär dags (Kina tid) intar vi förhoppningsvis lyx-tacos, dricker apelsinjuice och äter lösgodis.

Denna veckan har vi kunnat checka av många saker på vår bucketlist. Onsdagen spenderade vi på neonatalavdelningen där vi fick gosa med de små bebisarna. Morgon började på samma sätt här, att alla små bebisar fick sig ett bad. Vi fick välja ut var sin bebis som vår lärare föreslog skulle vara “the cutest one” (Hur vi nu skulle kunna göra detta?! ALLA var ju så supersöta) som vi sedan fick bada. Lärdomar efter att ha badat var sin nyfödd bebis: 1. De är hala. 2. De är starkare än vad man tror. 3. Deras röstresurser är av oanad resurser. Därefter fick vi hjälpa till att mata de små liven. Söthetensmätaren slog i taket. Vi fick veta att det kunde vårdas upp till 60 bebisar här på avdelningen och de jobbade endast 6 sjuksköterskor. Bebisarna som vårdades här hade olika problem, de vanligast var bl.a förtidigt födda, gulsot eller apné (andningsuppehåll). Vi fick även träffa avdelningens STAR-baby. Detta lilla livet föddes i vecka 24 och vägde då endast 600 gram. Nu efter tre månader i kuvös hade vikten gått upp till stadiga 1400 gram. Det var det MINSTA liv vi någonsin sett. Vårdtiden för bebisarna här kunde variera från några dagar till flera månader. Det vi blev mest beklämda av var att föräldrarna enbart fick besöka sin barn en gång i veckan, oavsett vårdtid. Detta p.g.a. att de ansåg att de var för få sjuksköterskor på plats för att både ta hand om bebisarna och föräldrarna. Vi kan inte ens föreställa oss hur det måste vara att enbart får träffa sitt barn en gång i veckan under flera månaders tid. Vi toppade vistelsen här med att spendera lunchen på restaurang Gyllene måsen (McDonalds).

Från det ena till det andra, i torsdags var det dags för akuten. Här var det samma kaos som på alla andra avdelningar fast upphöjt till tio. Det låg patienter PRECIS överallt och alla hade ungefär 5-10 anhöriga med sig. Vår lärare berättade att alla söker vård på akuten, även för mindre saker som t.ex. Förkylningar och halsont. Patienterna anser att läkaren på vårdcentralen inte är lika duktiga som de på sjukhuset. Det är ett stort problem i Kina och regeringen anordna kampanjer för att försöka få folk att söka vård på vårdcentralen istället. Efter en relativt segdragen förmiddag då vi mest gick runt och runt och tittade på någon gipsning (som var det värsta vi sett, vi hade gjort den bättre med ögonbindeln och bakbundna händer) fick vi sedan på eftermiddag uppleva lite mer Grey’s Anatomy-feeling. Det kom in ett flertal patienter med ambulans med t.ex. svåra andningsproblem, inre blödning samt stroke. Som på alla andra ställen var personalen inte intresserade av att försöka stötta de anhöriga. Vi såg flertal personer som bröt ihop och grät medan sjuksköterskan satt framför datorn och ignorerade det hela. Vi försökte förklara vikten av att informera, svara på frågor och visa att man finns där. Men det var något som de ansåg att det inte fanns tid till… Överlag var det en spännande och lärorik dag.

Igår (fredag) fick vi vara med om något av det häftigaste vi varit med om (högre klass än förlossningen). Vi har numera sett ett människohjärta slå INUTI en människas kropp. Det går inte med ord beskriva hur COOLT det var… Operationen var en kranskärloperation där några av hjärtats blodkärl behövdes bytas ut mot nya friska. VARNING KÄNSLIGA LÄSARE! De tog en ven ifrån underbenet och en artär ifrån insidan av bröstkorgen. Sedan kopplade de en by-pass maskin (som håller igång kroppen på konstgjord väg) och stannade sedan hjärtat. Därefter sydde de fast de nya kärlen och efter ungefär en timme startade de sedan hjärtat igen (OBS! Mycket mer avancerat än vad det låter, vi rekommendera er inte att testa detta hemma!!) De mest frekventa orden från oss under de tre timmarna vi var med var -”WOW!”, “THAT’S SO COOL!”, “Can we stand here??”, “WE CAN SEE THE HEART!!!!”. Det var sååå häftigt (!). Därefter spenderade vi eftermiddag på post-op (där patienterna får vakna till lite efterde opererats). Även här blev det lite action när en patient slutade andas. Personalen reagerade snabbt och fick liv i patienten igen. Här kunde upp till 30 patienter vårdas samtidigt och totalt jobbade det sex sjuksköterskor. De som genomgått större operationer som t.ex. Hjärtoperationen kom inte hit utan åkte direkt till intensivårdsavdelningen. Som avslut på denna händelserika vecka hade vi filmkväll-deluxe med chips och kinesiskt godis.

Nu ska vi iväg och äta middag med får kinesiska vän Xiaolin, förhoppningsvis ska vi även göra ett besök på nattmarknaden (oklart vad som säljs här dock… Vi hoppas på väskor och skor och inte paddor och ris).

Hejhopp!
Hilda och Martina

2016-03-18

Hejsan!
Idag har vi gjort massa hembesök! En gång varje år gör respektive kommun-sjukhus (liknande vårdcentral i Sverige) hembesök hos de äldre i just deras kommun. Då tar de blodtryck, pratar om hälsan och vilka vanor de har. De undersöker även resterande i familjen, exempelvis barnen! De ringer även hem till dem 4 gånger om året för att fråga hur de mår.

På det lilla kommun-sjukhuset kan man även komma för att göra en helkroppsundersökning. Uttrycket ”bodycheck” är väldigt vanligt här. Har man inte tid eller ork att vänta på en doktor kan man nämligen göra den själv! Det fanns ett litet rum med massa olika apparater. Exempelvis en maskin som både mätte vikt och längd samt räknade ut BMI. Det fanns även en automatisk blodtrycksmätare. Hit kan man alltså gå för att själv undersöka sin hälsa.

Blodtryckstagning hemma hos en mycket gullig tant!

Den magiska vågen!

Här stoppar man in armen för att mäta sitt blodtryck!

Hälsningar, Annsofie, Rebecca & Sofie

Fuzhou – Kommunsjukhuset

2016-03-17

Idag började dagen med en busstur på en väldigt överfull buss. Vi kunde inte hoppa på längst fram och betala utan fick trycka oss in i mitten på bussen. Sedan skickade vi fram pengarna genom bussen. Här går det till så att kan man skickar pengarna från person till person och litar på att de kommer fram till chauffören eller att ens busskort kommer tillbaka.

Framme på kommunsjukhuset blev det rundvandring och sen det obligatoriska teet. Efter det fick vi se lite hur det går till på barnavdelningen när de gjorde undersökningar av barnen och gav dem vaccinationer. Det går på rullande band som vanligt, med 3 – 4 barn plus mammorna och mormödrarna inne i undersökningsrummet. Inget konstigt med det! Utanför undersökningsrummet fanns en liten hage som barnen lekte i. Anledningen till att de skulle leka där var för att det ska bli utsatta för andra bakterier från andra barn och på så sätt stärka immunförsvaret. Här i kina tar ofta farföräldrarna hand om barnen när de är små och de börjar inte på dagis fören vid tre års ålder. Så här fick de chans att träffa andra barn.

På eftermiddagen var vi på hembesök hemma hos ett gammalt par. Det togs blodtryck på frun och blodsocker på båda två. De var väldigt trevliga och blev glada över att vi kom på besök. Vi skulle tex tvunget sitta i soffan. Både gubben och tanten satt på små pallar vid bordet.

Som en packad sill. I alla fall bra att man inte kan ramla när bussen bromsar 🙂

Journalhantering. Fanns lås på dörrarna, men nycklarna satt kvar!

Lekhagen inne på sjukhuset

En väldigt intressant blodtrycksmätare

//Annsofie, Rebecca och Sofie

Bildbom 5.0 från Wenzhou

Två exalterade västlänningar inför en dag på förlossningen (förra veckan)

Kärlek vid första ögonkastet!

En tidig morgon vid busshållplatsen i Wenzhou

Martina in action

En bra kvinna reder sig själv. CHop-sticks löser allt, till och med avloppsstopp ( ÄNTLIGEN kan vi duscha utan fotbad och översvämning).

LYCKAN ÄR TOTAL!

Dumplingstillverkning. Lär oss av riktiga proffs.

Vi fick var sin mini-stol till snacksbordet

Söndagsmiddag. Uppe till vänster ser ni anktungorna, i mitten fiskhuvudet och nere till vänster hönsfötterna (Hilda vågade till och med sträcka sig till att provsmaka fiskhuvudet).