Sjuksköterskestudenter utomlands

Hej!

Vi: Ida, Evelina, My och Matilda är fyra studenter från Linnéuniversitetet i Kalmar. Vi går våran 5 termin som sjuksköterskor och efter 18h på flyg har vi anlänt till Manila, huvudstaden i Filippinerna. En komisk sak är att invånarantalet i Manila är detsamma som i hela Sverige. 9 miljoner på denna yta gör det inte konstigt att det är konstant rörelse här i staden, bortsett från trafiken.. Den står still.. Det känns helt fantastiskt att äntligen vara på plats, trotts att vi är ordentligt möra av den 30 gradiga värmen och jetlagen! Filippinerna ligger nämligen + 7 timmar. Vi har blivit väl omhändertagna och Elisabeth, som är kontaktpersonen här i Filippinerna, har tänkt på allt! Filippinarna är något blyga till en början, men otroligt vänliga och generösa. Familjen är otroligt värdefull, de är djupt religiösa och de älskar mat! De tvekar inte heller en sekund på att knäppa en selfie. Vi befinner oss för tillfället på UST (University of Santo Tomas) campus. Vilket är enormt! Detta universitet grundades 1611 och är därmed det äldsta universitetet i Asien och äldre än självaste landet Filippinerna!

Imorgon beger vi oss ut på kommunarbete i en provins 3 mil norr om Manila. Vi ser fram emot att dela med oss av dessa 5 dagar när vi är tillbaka i storstaden igen!

Paalam!

Tjena!

Nu har vi haft våra två sista praktikdagar här i Baguio och dessa spenderades i hemsjukvården. Vi började måndagens med att ta en jeepny till en slags vårdcentral där det var fullt med bebisar! Måndagar är tydligen dagen då barn vaccineras på den vårdcentralen så vi fick vara med och ge vaccinationer till bebisar, vilket vi båda uppskattade eftersom vi båda är intresserade av pediatrik! De vaccinationer som gavs var bland annat polio, hepatit B, tuberkulos, pneunomi och mässlingen.

Därefter åkte vi vidare mot en skola för att göra hälsokontroller på barnen i de olika årsklasserna. Barnen blev väldigt glada när vi kom och alla ville komma fram och hälsa och öva på sin engelska. Vi mätte och vägde barnen samt kontrollerade deras kroppar för att se så att allt var normalt. Vi kan ju påpeka att alla barn här (vuxna med för den delen) älskar sötsaker och äter till och med glass och godis på skolan. Vilket visar sig på tänderna när vi inspekterade dem.. Många barn tyvärr som har mkt karies, bruna och brutna tänder. Helst hade vi velat göra en hälsointervention i hela Filippinerna för att få folk att äta nyttigare, och speciellt till barnen, men som sagt så älskar de flesta Filippiner sötsaker. Istället försöker hälsopersonal få barnen att borsta tänderna efter de har ätit sötsaker. De barnen som vi upptäckte något ovanligt med, remitterade man vidare till vårdcentralen.

Den andra dagen började vi också på vårdcentralen för att följa upp de barnen som vi hade remitterat dagen före från skolan. De fick träffa en läkare som gjorde vidare bedömning.

sedan åkte vi till skolan igen för att idag träffa ungdomar ovh barn som har blivit sexuellt utsatta. Vi skulle samtala med dom om deras erfarenheter kring detta. Vi började med att göra en liten lek för att lära känna varandra och sedan satte vi oss ner och de fick välja mellan att antingen skriva ner sina känslor och tankar eller om de ville prata om det.

Här är vi med studentgruppen och vår handledare!

när vi kom hem ikväll så knackade det på dörren på vårt boende och det var en tjej som bad oss komma upp till entrén för att de ville tacka oss. Vi fattade inte riktigt vad hon menade så vi släntrade upp, och då satt där ca 60 elever och väntade på oss och några andra utbytesstudenter som de ville tacka av. Det var verkligen inge något som vi hade väntat oss, så smått förvånade gick vi upp på scen och tog emot en present! De var hedrade över att vi har varit här och ville visa sin tacksamhet. Så gulligt och omtänksamt. Vi har ju bara varit glada över att få vara här. Imorgon ska vi köpa en tårta till de på boendet här för att visa vår tacksamhet.

Imorgon har vi vår sista dag här, utvärdering med handledaren Mam Noreen och en stor Powerpoint-presentation inför 80 elever om Sverige och våra erfarenheter här i Filippinerna väntar!

vi kanske uppdaterar imorgon om vi har tid om våra erfarenheter och tankar kring praktiken som har varit.

på återseende!

/Sophie och Emelie

Hejsan!

Nu är vi tillbaka från hemsjukvården ute i bergen, det blev ett dramatisk och abrupt avslut tyvärr en dag för tidigt… Förklaring kommer…

det började med en tidig avresa i torsdags där vi blev upphämtade av en jeepny tillsammans med resten av studenterna och läraren. Vi åkte i ca 3 h ut längre och längre ifrån civilisationen. Den sista biten var vägarna av jord. Vi kom fram till en liten skola där vi skulle sova och ha vår samlingsplats.

vi började med att åka runt och göra en del courtesy Calls, där vi presenterade oss och hälsade på de som jobbade med sjukvården.

Efter att ha lämnat av våra saker, skulle vi börja vandra. Folk hade i förväg varnat oss för vandringen, att den skulle vara riktigt tuff och jobbig, men vi hade avfärdat det med att vi är vältränade och skulle klara det hyfsat lätt. Det var det inte. Branta, smala trappor upp och ner, snårig terräng och stup var vad som väntade oss. Det var riktigt tufft, men naturen och utsikten var helt otroligt vacker så det var värt det. Vi vandrade i ca 1 h innan vi kom fram till det första huset. Folk bodde i små plåtskjul och är nästintill självförsörjande. Hundar och höns fanns överallt och skitigt var det. Vi blev så chockade att folk verkligen bor såhär, långt ifrån civilisationen och utan el och begränsad tillgång till vatten. Sjukvård som oss själva kommer förbi ibland, men om något skulle hända akut finns det kanske ingenting att göra.

Vi vandrade i ungefär 5 h innan vi begav oss hemåt, trötta och hungriga. Innan vi gick och la oss sa vår handledare åt oss att jag och Emelie absolut inte fick gå ut själva, vilket vi tyckte var lite överdrivet. När vi skulle gå på toaletten eskorterade två killar oss dit och tittade bakom varje hörn innan vi fick gå någonstans. Vi tänkte inte mer på det utan vi åt mat och sedan somnade vi i vår sovsäck direkt på golvet.

Dagen efter var alla Filippiner ganska sega och vi kom inte iväg förrän halv tio ungefär. Det jag och Emelie inte visste var att alla de andr visste att vi skulle åka hem samma dag. Vi gav oss ut iallafall och efter ungefär 2 h säger vår handledare till oss att vi kommer att åka tillbaka senare samma eftermiddag på grund av att det inte var säkert för oss två att vara i skolan/byn. Det fanns tydligen folk där som hade kollat mkt på oss två och vår handledare kände sig inte trygg då det kunde vara farligt folk som kunde ha som mål att kidnappa oss två då vi är värdefulla (de tror att vi är rika västerlänningar som de kan få ut lösensumma för). Vi kände oss illa till mods då vi också hade märkt att många hade tittat på oss och smygfotograferat, men vi har blivit ganska vana vid det då det inte finns så många vita människor i Baguio. Vi vandrade tillbaka efter någon timme och sedan var det alltså bara att packa ihop och åka tillbaka hemåt. Tråkigt att missa en dag ute i hemsjukvården i den häftiga miljön men vår trygghet går ju faktiskt före så så fick det bli. Vi är iallafall glada över att vi fick en dag ute i bergen och fick se massor!

Här är vi tillsammans med studentgänget som var med på hemsjukvårdsäventyret!

Nu är vi i tryggt förvar tillbaka i Baguio. Nu har vi bara två dagar kvar av praktik som vi ska spendera i hemsjukvården här i Baguio med en ny grupp studenter.

So long!

/Sophie och Emelie