Sjuksköterskestudenter utomlands

Hej allihopa!

Sedan vårt senaste inlägg har vi upptäckt många fina nya platser här i Filippinerna. Vi varit på ön Corregidor som är fylld med historia från andra världskriget. Vi har också varit och besökt fort Santiago vilket precis som Corregidor är fyllt med historia. Väldigt lärorikt och intressant att få ta del av.

I måndags och tisdags var vi på sjukhuset East Avenue där vi fick observera en medicin kirurgisk avdelning. Denna avdelningen låg nere i källaren då det var ont om plats på sjukhuset. Ingen patient hade sitt eget rum eller delade med tre som i Sverige utan alla patienterna låg sammanlagt i tre rum och hela avdelningen innefattade 100 patienter. Detta i sig var väldigt svårt att smälta och ta in. Det var jobbigt på så många olika vis och därför blir det svårt att förklara upplevelsen. Det var ohygieniskt då råttor fanns i källaren samt ödlor på väggarna. Tillgångar som är självklara i Sverige fanns inte där, och improvisation var deras specialité. Ida och Matilda fick chansen att vara med på tre olika operationer, vilket dom tyckte var spännande. Det var också stor skillnad där på hur det är i Sverige.

I onsdags fick vi vara med på en lektion där lärarna gick igenom orörlighetskomplikationer samt olika förflyttningsmedel. Det var intressant att se hur en lektion gick till i deras skola och i deras miljö.

I torsdags fick vi vara med och observera en förlossningsavdelning. När vi kom in i rummet var det massor av sängar där kvinnorna låg och väntade på att föda. Det var många kvinnor som var tvungna att dela sjukhussäng, det vill säga två-tre gravida kvinnor delade på en säng. Detta på grund av otillräckliga platser. De kvinnorna som kom hit var också de fattigaste i Manila vilket gjorde att det såg ut som det gjorde. När de sedan skulle förlösa så gjordes det i ett rum bredvid där kvinnorna också låg på rad. Nu när man skriver om det låter det helt overkligt, men det var verkligen så. Vi fick också vara med att observera två stycken kejsarsnitt inne på en operationssal. Detta var väldigt traumatiskt men också väldigt intressant. Den andra operationen vi fick observera var med tvillingar och den gick också lite bättre för oss då vi var uppvärmda sedan den första 😉 Denna chansen att få se en förlossning får man inte på samma sätt i Sverige (bara om man studerar vidare till barnmorska såklart), så vi är tacksamma för att få ha tagit del av det.

I går var vi i Tagaytay, det är en stad där man kan se en gammal vulkan. Vi fick se fantastiska utsikter! Matilda och Evelina slog till med en zip-line upplevelse!

Idag är det lördag vilket menas med att vi ska unna oss att testa Manilas uteliv. Detta skall vi göra tillsammans med studenter här på UST som vi har lärt känna under dessa 2 veckor.

Puss och kram från oss!

PS. lite bilder kommer inom snar framtid!

Hallaaaaau!!

Nu är vi tillbaka efter 5 händelserika dagar som vi spenderat i byn San Ramon. Första dagen lagade vi lunch till Jason, som var vår handledare under community upplevelsen. Vi försökte oss på att laga en klassisk svensk tacos, vilket gick hyfsat bra förutom att bönsalsan blev svinsalt… Byn som vi var i då var indelad i 5 olika distrikt och efter lunchen gick vi till en del av byn (distrikt 5) och hälsade på befolkningen. Befolkningen där kallas för Aeta och har en annan dialekt än Filippinskan. Den dialekten blir nästan som ett annat språk. De lever ett väldigt simpelt liv och odlar det mesta själva. Vi var där då för att presentera oss för att vi dagen därpå skulle delta i deras vardag.

Andra dagen besökte vi som sagt människorna i byn igen, men denna gången med UST-studenterna. Vi vara med UST-studenterna när de besökte familjerna och intervjuade dom om hur de mår, vad de äter, vilka hälsoproblem som fanns i familjerna osv.

Tredje dagen besökte vi en hälsocentral belägen i centrala Floridablanca. Dit kom folk för att kolla upp sina hälsoproblem. Det kunde vara allt från högt blodtryck till att dra ut en tand. Det var en väldigt liten hälsocentral och de flesta undersökningarna gjordes även i väntrummet, som var utomhus. Det fanns en läkare som hade hand om hälften av befolkningen i Floridablanca, vilket ni förstår är väldigt mycket. Efter denna upplevelsen åkte vi tillbaka till byn där vi gjorde en eftermiddagsutflykt. Vi gick upp bland bergen och träffade ett gammalt par i 70-års åldern. De levde på det de odlade själva vilket mestadels var bananer. De berättade om sina liv och välkomnade oss med kärlek.

Fjärde dagen var vi i byn och UST-studenterna hade planerat och bjudit in människor från byn som hade hypertoni (högt blodtryck) eller diabetes melitus. De fick kolla sitt blodtryck, sitt blodsocker och sin längd. Efter detta höll studenterna en föreläsning om sjukdomarna för att besökarna skulle få en förståelse om sin sjukdom. Sedan åt vi boodle fight, vilket är en filippinsk tradition. Detta innebär att man lägger upp massa mat på bananlöv och äter med händerna. Mycket godare än att äta med kniv och gaffel!!! Efter lunchen besökte vi distrikt 5 en sista gång för att dansa och sjunga med familjerna. Vi fick i uppgift att presentera något från den svenska kulturen. Vi valde att berätta om midsommar och vad vi dansar och sjunger under den högtiden. Sedan uppträdde vi med “små groderna” och använde Jason som midsommarstång. Det blev en väldig succé!!

Femte dagen åt vi vår sista frukost hemma hos Nanay Carning (vilket också var en boodle fight). Innan frukosten följde vi med henne och plockade guava och papaya i trädgårdarna. Det kändes lite sorgligt att lämna denna byn. Under vår vistelse i San Ramon hade många känslor blommat upp. Vi pratade mycket om hur tacksam man bör vara för det man har. De människorna som bor i den byn har varken mycket materiella ting eller bra ekonomiskt ställe, men det har de viktigaste av allt. Kärlek och glädje. Livet behöver inte vara fyllt av materiella ting för att vara lycklig, vilket blev väldigt tydligt när vi var där. Vi bär med oss detta i våra hjärtan!

Under tiden i byn bodde vi hos en äldre kvinna vid namn Nanay Carning. Hon berättade för oss många gånger att hon hade städat sitt hem för vår skull och att det betydde väldigt mycket för henne att vi skulle bo där. Hon blev vår mamma i fem dagar och välkomnade oss med öppen famn till hennes hem. Hon, liksom nästan alla Filippiner, var väldigt religös. I allt man gör har man med sin tro. Även UST-studenternas ena uppgift under community arbetet var att sprida katolismens tro genom att läsa ett stycke i bibeln samt att be innan maten.

En sak till vi vill dela med oss av som vi lärt oss under vistelsen i byn är Mano po. Detta är en gest man gör till äldre människor för att visa respekt. Man tar personens hand och för den mot pannan. Det var väldigt uppskattat och vi fick chansen att göra Mano po många gånger.

Vi alla fyra mår toppen bra och har äntligen kommit in i landets kultur och hur det funkar här. Jet-lagen har också släppt 😉

P.S alla i filippinerna ÄLSKAR att ta bilder. Det ska helst vara selfies eller uppradade bilder. En liten rolig parantes!

Puss å kram från oss, ha det gött i kylan!