Sjuksköterskestudenter utomlands

läs och låt dig inspireras

UST Hospital

2017-03-17

Hejsan!

Denna vecka har vi haft vår praktik på universitetssjukhuset som ligger på campuset där vi bor. Det var spännande att se hur de vårdar sina patienter här till skillnad från Sverige. Alla patienter hade anhöriga med sig som sov över i deras patientrum, de hade även med sig sin egen mat (förutom de som sondmatades), detta gjorde att det luktade ganska suspekt i alla rum pga. gamla matlådor. De patienter som har råd har en egen undersköterska med sig som sköter omvårdnaden. Det är även patienten som får stå för kostnad av handskar, handsprit, medicinering m.m. Om sjuksköterskan misslyckas med att sätta en pvk på första försöket är det också patienten som får betala denna kostnad.

Vi har bland annat observerat ett hjärtstopp. Vid hjärtatopp springer sjuksköterskan till receptionen, ringer till växeln så att dessa ropar ut i högtalaren på vilken avdelning hjärtstoppet är, sedan kommer ett hjärtteam som startar avancerad hjärt-lungräddning, sjuksköterskorna på avdelningen startar HLR, men detta kräver att dessa har en speciell utbildning och har sitt certifikat för HLR med sig. Vi har också observerat vård och behandling av peg och trak.

Sjuksköterskorna här använder munskydd hela tiden men det är knapp användning av handskar och handsprit. De spritar ex. inte händerna mellan olika patienter. Läkemedel är heller inte inlåst och de använder inga handskar när de exempelvis blandar antibiotika. Det frågar heller inte om personnummer när de går in till patienten.

Så här ser läkemedelsrummen ut: 

Sjuksköteskorna har väldigt söta kläder på sig och det är väldigt strikta med att man ska se fin och professionell ut:

Tjejerna är väldigt korta här i Filippinerna, kanske en medellängd på ca 155. Lovisa som är lite längre än såhär hade problem att hitta byxor i rätt storlek:

Vi har även hunnit med lite annat smått och gott på eftermiddagarna, vi har exempelvis varit på ett presidentmuseum, helkroppsmassage (en timme för drygt 50 svenska kronor, och skönt var det dessutom!) Vi har också hunnit med att bada lite och bättra på brännan. Vi har nämligen en bassäng för atleter jämte vår studentlägenhet (har flörtat in hos oss “coach” så att vi får träna där).

Vi också spenderat många timmar i Manilas galna trafik:

Hörs snart igen, hejsvejs!

/ Julia, Lovisa, Emelie

vaccinationer och besök på skola

2017-03-14

Tjena!

Nu har vi haft våra två sista praktikdagar här i Baguio och dessa spenderades i hemsjukvården. Vi började måndagens med att ta en jeepny till en slags vårdcentral där det var fullt med bebisar! Måndagar är tydligen dagen då barn vaccineras på den vårdcentralen så vi fick vara med och ge vaccinationer till bebisar, vilket vi båda uppskattade eftersom vi båda är intresserade av pediatrik! De vaccinationer som gavs var bland annat polio, hepatit B, tuberkulos, pneunomi och mässlingen.

Därefter åkte vi vidare mot en skola för att göra hälsokontroller på barnen i de olika årsklasserna. Barnen blev väldigt glada när vi kom och alla ville komma fram och hälsa och öva på sin engelska. Vi mätte och vägde barnen samt kontrollerade deras kroppar för att se så att allt var normalt. Vi kan ju påpeka att alla barn här (vuxna med för den delen) älskar sötsaker och äter till och med glass och godis på skolan. Vilket visar sig på tänderna när vi inspekterade dem.. Många barn tyvärr som har mkt karies, bruna och brutna tänder. Helst hade vi velat göra en hälsointervention i hela Filippinerna för att få folk att äta nyttigare, och speciellt till barnen, men som sagt så älskar de flesta Filippiner sötsaker. Istället försöker hälsopersonal få barnen att borsta tänderna efter de har ätit sötsaker. De barnen som vi upptäckte något ovanligt med, remitterade man vidare till vårdcentralen.

 

Den andra dagen började vi också på vårdcentralen för att följa upp de barnen som vi hade remitterat dagen före från skolan. De fick träffa en läkare som gjorde vidare bedömning.

sedan åkte vi till skolan igen för att idag träffa ungdomar ovh barn som har blivit sexuellt utsatta. Vi skulle samtala med dom om deras erfarenheter kring detta. Vi började med att göra en liten lek för att lära känna varandra och sedan satte vi oss ner och de fick välja mellan att antingen skriva ner sina känslor och tankar eller om de ville prata om det.

Här är vi med studentgruppen och vår handledare!

när vi kom hem ikväll så knackade det på dörren på vårt boende och det var en tjej som bad oss komma upp till entrén för att de ville tacka oss. Vi fattade inte riktigt vad hon menade så vi släntrade upp, och då satt där ca 60 elever och väntade på oss och några andra utbytesstudenter som de ville tacka av. Det var verkligen inge något som vi hade väntat oss, så smått förvånade gick vi upp på scen och tog emot en present! De var hedrade över att vi har varit här och ville visa sin tacksamhet. Så gulligt och omtänksamt. Vi har ju bara varit glada över att få vara här. Imorgon ska vi köpa en tårta till de på boendet här för att visa vår tacksamhet.

Imorgon har vi vår sista dag här, utvärdering med handledaren Mam Noreen och en stor Powerpoint-presentation inför 80 elever om Sverige och våra erfarenheter här i Filippinerna väntar!

vi kanske uppdaterar imorgon om vi har tid om våra erfarenheter och tankar kring praktiken som har varit.

på återseende!

/Sophie och Emelie

“Om det blir försent kan vi ju ta en taxi”

2017-03-13

Ni hao!

Tiden flyger förbi här och helt plötsligt har det gått en vecka sedan vi senast skrev ett blogginlägg. Förra veckan var vi som sagt på en vårdcentral. Under veckan fick vi se mer traditionell kinesisk medicin. En del av apoteket bestod endast av kinesiska örter som ska vara bra för kropp och själ. Under rundturen fick vi se olika mediciner som inte var så tilltalande. Bland annat torkade tusenfotingar, bikupor, skalbaggar, hjorthorn, kycklingmage, maskar, skinn från mask men också mer tilltalande örter som torkade blommor, kanel, apelsinskal och bär. Det var en spännande upplevelse att få känna och lukta på de olika medicinerna. Vi var även på två hembesök, tio personer trampade in i en lägenhet för att ta ett blodtryck för att sedan snabbt därefter lämna. Just hembesöken skiljer sig mycket från Sverige då både läkare och sjuksköterska behöver vara med hemma hos patienten, trots något så enkelt som ett blodtryck eller blodsocker. Vi fick också ta del av barnhälsovården. I ett litet rum trängdes en läkare, en sjuksköterska, vi tre samt minst fem barn med två föräldrar var. Ni kan tänka er ljudnivån och kaoset. Barnen vägdes, mättes, undersöktes på liknande sätt som i Sverige men här med ett antal fler nyfikna ögon som observerade. Vi fick också äntligen möjlighet att börja med vår uppgift genom att samtala med en patient om deras livssituation och gå igenom journalföringen för patienten. Upplevelsen vi fått från vårdcentralen är att det är relativt lugnt, särskilt på eftermiddagen då vi knappt ser några patienter. Däremot består sjuksköterskans arbete på förmiddagen av att ge olika infusioner till patienter som vi såg på vårdcentralen varje dag.

 

På onsdagen var det kvinnodagen som enligt några studenter vi haft firar dagen mycket medan andra inte alls. Vi blev erbjudna att gå hem innan lunch vilket vi inte tackade nej till. På eftermiddagen begav vi oss återigen till Seven Alliyes för att se La la land på bio tillsammans med Sherry, en av våra studentkompisar. Det vi såg fram emot mest var de karamelliserade popcornen som vi fattat tycke för. Sherry tog med oss en japansk restaurang men typiskt oss så valde vi istället att äta den ända koreanska maträtten som serverades. Denna maträtt åt vi även till lunch samma dag och vi blev förälskade i den (den har förtärts ytterligare en gång efter detta) . Den serveras i en varm gjutjärnsgryta innehållande ris, olika grönsaker, kött eller fisk, stark sås och ett stekt ägg på toppen. Tanken är att allt detta ska blandas ihop till en röra, så himla gott tyckte vi! När kvällen var över kände vi oss väldigt nöjda över både mat, sällskap och film.

 

På fredagseftermiddagen fick vi hjälp av vår studentkompis Sumo för att hitta ett massageställe som Hanna och Lina tipsat oss om. Känslan vi fick var att komma in på ett hotell. Vi bytte om till matchande massagekläder och intog varsin massagestol i väntan på 60 minuters härlig upplevelse. Upplevelsen var inte lika härlig för Emma och Elin då massörerna masserade med fötterna stående på kroppen. Särskilt ont gjorde det när de tryckte in tårna i ländryggen så vi nästan tappade andan. Frida fick en betydligt bättre upplevelse då hon slapp denna massagemetod. Efter massagen åt vi en mindre god måltid, dock ingick det i priset så det gjorde oss inte så mycket. Vi tog en skön och lyxigare dusch än vad vi nu blivit vana vid i lägenheten (mission för duschen i lägenheten har blivit att undvika det smutsiga duschdraperiet och kackerlackor). Vi badade även bastu en stund innan vi begav oss ut i ösregnet (som då varit ihållande i 24 timmar), det gav enorma vattenpölar som vi traskade i med våra gympaskor. Vi blev blötare än vad vi var efter duschen.

 

Lördag förmiddag bestod av plugg (vi kände oss ovanligt duktiga). Framåt eftermiddagen tog vi på oss de finaste kläderna vi hade packat ner och drog på lite läppstift, vi var nämligen bjudna på ”party”. ”Om det blir försent kan vi ta en taxi hem”. Vid 14-tiden mötte vi upp tre tyska studenter och en engelsklärare för att ta bussen till nya campuset. De tre tyska studenterna läste medicin och var lika förvirrade som vi kände oss i denna stad där det inte går att göra sig förstådd. ”Partyt” (som vi i efterhand inte själva hade kallat för party) började med att ett gäng engelskastudenter applåderade oss välkomna. På bordet hade de dukat upp mängder med kinesiska godsaker som frukt, godis, läsk, snacks, kakor och annat spännande, där inte allt föll oss riktigt i smaken. Torkat sjögräs och gelébollar var ingen hit. ”Partyt” var mycket trevligt, vi fick se mycket från den kinesiska kulturen. Vi skrev kinesiska tecken, prova kinesiska kläder och hårsmycken, fick se och prova traditionell teupphällning (något som vi upptäckte var mycket tidskrävande), lyssna på ett gitarrlikande kinesiskt instrument och såklart vara med på ett antal foton. Därefter skulle vi presentera vår kultur, vilket de tyska studenterna och den finska studenten hade gått helhjärtat in för. De hade gjort en lång powerpoint med bilder från deras länder. Vi satt som fån då vi endast tänkte prata om midsommar och visa några bilder från mobilen. Det slutade med att vi sökte bilder på yahoo och pratade om det vi för stunden kom på om Sverige. Kineserna verkade glada och nöjda, som vi upplever att de alltid är. Klockan 18 var ”partyt” slut och vi vinkade av studenterna och begav oss hem. Den planerade taxiresan kändes komisk på grund av den tidiga timmen. Söndagen bestod av shopping och cheesecakeglass på McDonalds. Dessvärre blev det inga större inköp men vi kom alla tre hem med något nytt. Helgen avslutades med att se finalen av melodifestivalen innan vi somnade gott.

Måndag betydde ny vecka och ny kommun. Första intrycket var att denna vårdcentral var betydligt modernare och fräschare än förra veckans. På vägen dit slapp gå förbi styckade grisar, döda fåglar och annat mindre tilltalande som vi tvingades göra under förra veckan. På det nya stället fanns mycket nya och utvecklade maskiner som vi inte sett i Sverige. Patienten kunde själv genomföra en hälsoundersökning som gick ut på:

  1. Midjemått, bystmått och höftmått mättes med hjälp av en trådlös bluetooth- mätare som förde in resultatet i datorn.
  2. Genom att stå på en maskin togs längd och vikt samtidigt, BMI räknades ut automatiskt.
  3. Bredvid fanns en annan maskin där patienten fick ställa sig på en platta och hålla i två handkontroller (liknande wii). Syftet var att mäta kroppens sammansättning av muskler, protein, fett och vatten som visade på en skärm framför. Så häftigt tyckte vi!
  4. Blodsocker mättes.
  5. Lungvolymen mättes genom att blåsa i ett munstycke, även detta redovisades på en skärm.
  6. Blodtryck och puls.
  7. Hjärtfunktionen mättes genom att sätta en elektrod på handleden.

 

Allt sammanfattades och det gick även att utläsa kommentarer under varje undersökning om vad som eventuellt behövde förbättras. Studenterna, som för dagen var våra tolkar, tog med oss till en marknadsliknande gata. Det fanns massor med matstånd och billiga saker att köpa men ingen av oss hade mer pengar med oss än till kvällsmat så vi bestämmde oss för att åka tillbaka på fredag istället. Vi beställde varsin mjölkte (så gott!) och satte oss sedan på en restaurang i närheten.

 

Totala motsatser

Från att ha arbetat i en väldigt fattig by i Filippinerna där exempelvis en läkare hade hand om 70 000 (!!!) patienter har vi idag varit på besök på St. Lukes hospital, det rikaste sjukhuset som ligger beläget i stadsdelen Makati. Här vårdas bland annat högt uppsatta politiker och andra täta människor.

Det var en stor kontrast från vad vi tidigare fått uppleva. På detta sjukhus fick de rikaste människorna bland annat en egen svit med jacuzzi  ….ute i de fattiga områdena hade det flesta inte ens tillgång till att köpa de läkemedel det behövde.

Här kommer ett litet smakprov:

En sådan här svit kostar ungefär 6000 svenska kronor att vårdas i per dygn.

Vi fick känslan av att vi borde tänka mer som Robin Hood – ta från dem rika och ge till dem fattiga.

<3 / Julia, Emelie, Lovisa

dramatik ute i Kapangan

2017-03-12

Hejsan!

Nu är vi tillbaka från hemsjukvården ute i bergen, det blev ett dramatisk och abrupt avslut tyvärr en dag för tidigt… Förklaring kommer…

det började med en tidig avresa i torsdags där vi blev upphämtade av en jeepny tillsammans med resten av studenterna och läraren. Vi åkte i ca 3 h ut längre och längre ifrån civilisationen. Den sista biten var vägarna av jord. Vi kom fram till en liten skola där vi skulle sova och ha vår samlingsplats.

vi började med att åka runt och göra en del courtesy Calls, där vi presenterade oss och hälsade på de som jobbade med sjukvården.

Efter att ha lämnat av våra saker, skulle vi börja vandra. Folk hade i förväg varnat oss för vandringen, att den skulle vara riktigt tuff och jobbig, men vi hade avfärdat det med att vi är vältränade och skulle klara det hyfsat lätt. Det var det inte. Branta, smala trappor upp och ner, snårig terräng och stup var vad som väntade oss. Det var riktigt tufft, men naturen och utsikten var helt otroligt vacker så det var värt det. Vi vandrade i ca 1 h innan vi kom fram till det första huset. Folk bodde i små plåtskjul och är nästintill självförsörjande. Hundar och höns fanns överallt och skitigt var det. Vi blev så chockade att folk verkligen bor såhär, långt ifrån civilisationen och utan el och begränsad tillgång till vatten. Sjukvård som oss själva kommer förbi ibland, men om något skulle hända akut finns det kanske ingenting att göra.

Vi vandrade i ungefär 5 h innan vi begav oss hemåt, trötta och hungriga. Innan vi gick och la oss sa vår handledare åt oss att jag och Emelie absolut inte fick gå ut själva, vilket vi tyckte var lite överdrivet. När vi skulle gå på toaletten eskorterade två killar oss dit och tittade bakom varje hörn innan vi fick gå någonstans. Vi tänkte inte mer på det utan vi åt mat och sedan somnade vi i vår sovsäck direkt på golvet.

Dagen efter var alla Filippiner ganska sega och vi kom inte iväg förrän halv tio ungefär. Det jag och Emelie inte visste var att alla de andr visste att vi skulle åka hem samma dag. Vi gav oss ut iallafall och efter ungefär 2 h säger vår handledare till oss att vi kommer att åka tillbaka senare samma eftermiddag på grund av att det inte var säkert för oss två att vara i skolan/byn. Det fanns tydligen folk där som hade kollat mkt på oss två och vår handledare kände sig inte trygg då det kunde vara farligt folk som kunde ha som mål att kidnappa oss två då vi är värdefulla (de tror att vi är rika västerlänningar som de kan få ut lösensumma för). Vi kände oss illa till mods då vi också hade märkt att många hade tittat på oss och smygfotograferat, men vi har blivit ganska vana vid det då det inte finns så många vita människor i Baguio. Vi vandrade tillbaka efter någon timme och sedan var det alltså bara att packa ihop och åka tillbaka hemåt. Tråkigt att missa en dag ute i hemsjukvården i den häftiga miljön men vår trygghet går ju faktiskt före så så fick det bli. Vi är iallafall glada över att vi fick en dag ute i bergen och fick se massor!

 

Här är vi tillsammans med studentgänget som var med på hemsjukvårdsäventyret!

Nu är vi i tryggt förvar tillbaka i Baguio. Nu har vi bara två dagar kvar av praktik som vi ska spendera i hemsjukvården här i Baguio med en ny grupp studenter.

So long!

/Sophie och Emelie

Äntligen wi-fi

Hejsan!

Det har varit väldigt tyst från oss här i Manila, vi har nämligen varit ute på landsbygden och arbetat i elva dagar med knapp tillgång till internet.

Det har varit en väldigt spännande och slående upplevelse. Vi har fått träffat så många typer av människor. Från bebisar till äldre, från skolelever till hembesök hos familjer. Tiden har minst sagt präglats av extremt många intryck.

På landsbygden skulle vi testa på att leva som vem som helst som bor där och arbeta tillsammans som en familj. Tillsammans med ca 10 andra studenter lagade vi mat ihop, tvättade och städade. Huset vi bodde i var litet men mysigt, inget toapapper fanns och heller ingen ac. Till en början funderade vi på vad vi egentligen gett oss in i. Skulle vi klara att leva så här? Men det gjorde vi såklart, efter första dagen hade vi resan vant oss.

Området vi arbetade och levde i var väldigt fattigt och skitigt. Skräp var slängt i gathörn och i sjöar. Trots fattigdom var alla människor dock extremt kärleksfulla och inbjudande. Trots att de knappt hade råd att låta sina barn gå i skolan bjöd de oss på mat och trevligt sällskap. Det fick oss att känna en extrem tacksamhet och en längtan till att ge mer till alla de som behöver.

Vi hann med mycket under dessa 11 dagar som vi har varit iväg. Vi har bland annat arbetat på tre olika vårdcentraler. I detta område finns det knappt några läkare, det är istället sjuksköterskorna som ställer diagnos och skriver ut läkemedel som antibiotika. Så detta har vi fått testa på. Vi har även tagit mycket vitalparametrar, blodsocker, och lärt oss hur man lyssna på lungor. En spännande upplevelse var när vi fick lära oss Leopolds manouver, alltså när man känner hur ett barn ligger i magen, mäter mammans mage och lyssnar på fostrets puls.

Vi har även varit på en skola och föreläst för små barn hur de kan undvika att få löss (det kryllade av löss där) och utbildat lärarna om hur det kan öka hälsan bland sina elever (de har nämligen ingen skolsköterska).

Vi har också varit ute bland människor som inte lidit av sjukdom för att ta reda på deras syn på hälsa/ohälsa och vad de tycker att deras samhälle bör förbättra. Detta projekt kommer senare leda till att ett förbättringsarbete ska genomföras i denna fattiga del för att öka hälsan för befolkningen.

Det har varit en underbar och krävande tid där vi har mött många fina människor, lärt oss om deras kultur, religion och allt där till. Vi har till exempel lärt oss att äta med händerna, att rekommendera faktiskt

Vi uppdaterar snart igen. Här kommer lite bilder. Ciao!

 

Nu drar vi på hemsjukvård!

2017-03-08

Hejhej!

just nu håller vi på att förbereda oss inför 3 dagars community service där vi ska åka till en plats på landet och bo över 2 nätter. Tidigt imorgon bitti åker vi med en jeepny med 10 andra studenter och lärare 3 h från Baguio. Vi har hört att det ska vara väldigt primitiva förhållanden där så kommer troligtvis inte ha tillgång till wi-fi, vatten eller el. Men gamla scouter som vi är tycker vi bara att detta ska bli kul och spännande utmaning!

väl där kommer det bli en hel del vandrande eftersom avstånden mellan husen kan Vara långa. Vi kommer nog att stöta på allt möjligt eftersom dessa människor har långt och svårt att ta sig till närmaste sjukhus. Vi kommer att berätta mer när vi har kommit tillbaka därifrån!

Dessa jeepnys finns överallt här och fungerar som buss/taxi här!

 

idag har vi haft rundtur på barnavdelningen och gyn/förlossning eftersom vi hade önskat det. Vi har båda arbetat på barn/neonatal hemma och var intresserade av att se hur det ser ut här med. Här får patienterna betala för vården, sängplats och medicin. Det finns olika rum som kostar olika mkt på avdelningen, en plats i en flerbäddsal är billigast, men det finns även en “svit” som kostar mest och är ett enskilt, stort och lite lyxigare rum.. Det finns även ett general hospital som är statligt och gratis. Nackdelen med det är att dit kommer väldigt många människor och man sätts in i ett kösystem när man kommer till akuten, så det är alltså inte de mest akuta fallen som får vård först utan det beror på vilken plats i kön du har och detta gäller även om du håller på att föda… Vi har även fått höra att eftersom de har så mkt att göra där så kan vården vara bristfällig och de har ont om resurser. Och vi som tycker att de har ont om resurser på det privata sjukhuset.. Vi ska vara glada över den sjukvård vi har i Sverige och att vi får så mkt gratis. Här kostar en vanlig förlossning på det privata sjukhuset ca 7000 svenska kronor. Stora skillnader!

Lite bilder från idag:

Nu ska vi packa vidare och sova för imorgon bär det av tidigt.

uppdatering kommer när vi kommit tillbaka från landet!

/soffan och emmsan

Hemsjukvård, konferens & medicinavdelning

2017-03-06

Halloo!

nu har det ekat tomt ett par dagar här så vi gör en sammanfattning av vad som har hänt sen sist!

I torsdags och fredags var vi med ett gäng studenter och lärare på hemsjukvård här i Baguio. Vi mötte upp studenterna och läraren på skolan första dagen där vi började med att hjälpa studenterna att planera inför ett förbättringsarbete som de ska genomföra under sina veckor i hemsjukvården. Därefter vandrade vi bort till ett center som låg ca 30 minuter bort där vi hade vår samlingspunkt. På centret arbetade några volontärer med folkhälsofrågor som till exempel hygien, motion och kost. Där fanns även ett slags dagis där de passade barn på förmiddagar och eftermiddagar där de lärde barnen att borsta tänderna bland annat. När vi var där vägde de och mätte barnen också. Vågen hade de hängt i ett rep som de hade fäst ett par avklippta jeansshorts som de satte barnen i. Mycket innovativt.

 

På fredagen var vi ute på hembesök i ett ganska fattigt område där vi vägde och mätte barn samt gav A-vitamin i droppform. Det var spännande att få se hur människor bor i en sådan fattig stadsdel där det är väldigt fattigt och de bor i trånga gränder i små stenhus. Här ger vi A-vitamin.

Här är vi med hela gänget:

 

På lördagen skulle vi haft hemsjukvård egentligen men då skulle alla sskstudenter på en konferens som handlade om hur man arbetar som ledare i yrket och hur man utvecklar den rollen. Det var lite svårt för oss att hänga med och förstå allt som sas men det var iallafall kul att träffa lite studenter som vi har lärt känna här!

på kvällen var det avslutningsdag för en blomfestival som har pågått hela veckan som tydligen är höjdpunkten på hela året här. Vi var ute på nattmarknad och åt med några studenter och sen tittade vi på fyrverkerier!

I söndags gick vi upp tidigt på vår lediga dag och gav oss ut på en löptur med några studenter i ett jättehärligt naturområde. Det var en runda på ca 5 km men med den värsta terrängen och uppförsbacken jag sett. Riktigt brant och när man äntligen trodde att den var slut så hade vi bara kommit halvvägs. En runda som vanligtvis tar 25 minuter tog 42..

Efter löprundan unnade vi oss varsin välbehövlig massage och fika.

IDAG måndag har vi befunnit oss på medicinavdelning med ett nytt gäng glada studenter. Vi fick gå med varsin student och observera hur det går till på avdelningen. Vi fick öva i att föra journal, här skriver de allt på papper, ingenting i datorn som vi har i Sverige. Det gör att det blir mycket dubbelarbete och skrivande. Här med dagens och morgondagens studentkollegor!

Imorgon ska vi alltså vara på medicinavdelning igen och då ska vi få ta hand om varsin patient. Ska bli kul!

Godnatt från Baguio!

“You can’t play cards here”

Ni hao!

I fredags vinkade vi adjö åt sjukhuset och hjärtavdelningen. Veckan bjöd bland annat på flertalet angiografioperationer. Även här var hygienen bristfällig (läkaren använde sina sterila handskar till att skicka sms), likaså ergonomin. Säkra överflyttningar verkar inte finnas här. Flera gånger har vi sett nyopererade patienter skutta över till sängen med smärta uttryckt i ansiktet. Det som berört oss mest under veckorna däremot är hur patienten inte alls är i centrum. Hade Dahlberg och Segesten funnits i kinesisk skrift hade vi gärna lämnat av några exemplar. Både på avdelningen och under operationerna verkar tekniken och det objektiva vara det viktiga. Ögonen tårades när vi under operationerna fick se hur patienten fick ligga naken, helt i onödan och alldeles för länge, i stora rum med människor springandes in och ut. Stämningen i operationssalen var hätsk och en viss läkare arg (fast vi fick höra att han ”bara pratar lite högt”…). Fredagen avslutades med ett möte där vi fick kinesiskt te och massor av kinesiskt godis. Resterna fick vi ta med hem, vilket innebär rysk roulett varje gång. Kan säga så mycket att vi saknar Hemmakväll.

 

Annat som vi hunnit med i veckan är: kinesisk middag hos Greg, en av våra studenter. I en liten lägenhet trängde vi ihop oss, tolv personer på varsin plastpall med skor och jackor på. Vi tyckte det var väldigt roligt att se hur studenterna bor här. Det var ganska stor skillnad från campus i Växjö. I ett rum trängdes två dubbelsängar med en enkelsäng (”I feel so small in a big bed”). Trots att inredningen inte var särskilt tilltalande, gjorde sällskapet det till en av våra bästa kvällar. Maten var magisk. Kompis-kocken hade lagat sju olika rätter, som vi åt med våra pinnar (vi fick dessutom beröm för våra skills). Kvällen avslutades med ett stort antal rundor Uno. Tanken slog oss då hur häftigt det faktiskt är med spel som spelas i alla olika länder och vilken samhörighet det medför. Vissa i gänget kunde ingen engelska alls, men Uno, det kunde vi alla.

 

Helgen sprang förbi. I fredags kväll hängde vi med Lina och Hanna och även denna gång blev det kortspel och mat. I lördags tog vi oss ut på tur till West lake. Trots att vi glömde vägbeskrivningen hemma hittade vi rätt och det är vi glada för. Äntligen fick vi lite lugn i själen av att slippa den hemska trafiken och istället få se lite fin natur. När vi mådde som bäst satt vi och drack kaffe på ett ”hipstercafé”. Vårt goda mode försvann när servitrisen kom fram och visade sin telefon där hon hade översatt ”I’m sorry, but you can’t play cards here”. Vi har nästan slutat bli förvånade över konstigheterna. På vägen tillbaka träffade vi en pratglad 84-årig gubbe som till vår förvåning faktiskt kunde engelska. Han berättade om att han varit pilot i koreakriget, om sin vackra fru och avslutade med ”I love you”. Vi har nog aldrig känt oss såhär uppvaktade.

 

I söndags mötte vi upp studentgänget för att åka och ”hajka” på Gushan-berget. Väl förberedda med nedpackade träningskläder och regnjackor blev vi något förvånade när samtliga i sällskapet var finklädda. Vi hade visst missförstått det där med ”hajking”. Berget hade nämligen trappor upp hela vägen. Väl framme vid berget började dagens tema: äta mat. Innan avfärd åt vi majskolv och goda crepes. Sedan fortsatte vårt matmarathon genom att vid varje rastplats äta olika (sockriga) saker. Glaserade havtorn på pinne, ananas och sockerrör. När vi efter detta blev tillfrågade om vi ville äta ”suger on sticks” kände vi att det nog fick räcka. På vägen upp fanns även olika konstnärer. Vi träffade bland annat en gammal gubbe som gjorde armband åt oss och skrev våra namn på ett litet riskorn (?). Efter varje inköp under dagen insisterade vi på att vi skulle betala, något som inte verkade uppskattas. Till slut fick vi ge oss och fortsätta känna oss som vi gjort sedan vi kom hit. Bortskämda. Väl uppe på toppen var vi utmattade av en försvunnen sockerkick. Utsikten var fin, men som vanligt låg staden i någon slags dimma. För att slippa gå alla trappor nerför berget bestämde vi oss för att åka cablecar. Frida och Emma lyckades hamna i samma vagn. När vagnen sedan stannade i luften på halva vägen kom handsvetten och planeringen: hur man så smärtfritt som möjligt skulle kunna falla. Vi lyckades undvika detta, och åkte istället till köpcentret med gänget och åt hotpot, där vi fick en härlig inblick i det kinesiska bordsskicket. När Greg sedan frågade ”what’s next activity” kände vi att vi var rätt möra, åkte hem och myste med våra efterlängtade nyinköpta värmeljus (som vi förövrigt letat efter i varje mataffär sedan vi kom hit). Några extra varv drogs med tandborsten denna kväll.

 

Idag fick vi känna på hur det är att gå upp någorlunda tidigt, efter vårt glidarliv på sjukhuset. Klockan halv åtta mötte vi upp Jenny och Sumo, veckans två sjuksköterskestudenter inom kommunen. Sedan tog vi bussen till vårdcentralen som vi kommer vara på de kommande två veckorna. Här var miljön fräschare, men också här var det så kallt att fingrarna blev blå. ”Isn’t it colder in Sweden?” blir vi alltid frågade när vi inte lyckas dölja våra hackande tänder. Just nu känns det långt bort att arbeta i kortärmat. Vårdcentralen, som tillhör kommunen, har hand om 45000 patienter som vårdas enligt både modern och traditionell kinesisk medicin. Det sistnämnda fick vi erfara under våra sista timmar. Först testade vi akupunktur och blev stuckna i arm och hand. Det kändes märkligt att bli stucken av ett vasst föremål och att inte känna någon smärta alls. Vi fick även testa kopping (även kallad vakuumterapi). Glaskoppar värmdes upp med hjälp av en liten eldfackla och sögs fast på våra ryggar. Huden sögs upp i koppen och syftet med detta var att få musklerna att slappna av. Och här ligger vi nu i sängen, halvt mörbultade med stora blåmärken på ryggen. Duscha får vi inte göra heller. Något som verkligen skulle behövas eftersom vårdcentralen osar kinesiska örter och rökelse. Skämtåsido. Det var en väldigt häftig upplevelse som vi sent kommer att glömma.

Nu ska vi äta ananas.

Ni hao!

 

/ Frida, Emma och Elin

 

3 dagar på akuten

2017-03-01

Hallå!

Nu har vi avslutat våra tre praktikdagar på akuten och det har verkligen varit lärorikt och intressant att vara med om. Vi har fått vara med och sätta EKG på patienter och observera ankomstsamtal bland annat. Det har inte kommit in något akut fall men vi har ändå fått förståelse för processen på akuten och hur man slussar vidare patienter till avdelningar. Det som skiljer sig ganska mycket från svensk sjukvård här är att det inte ges lika stor respekt för patienten, till exempel så kan det stå massa personer som tittar på patienten och det är ingen som frågar om det är okej för patienten att vi eller studenterna på SLU får vara med.

Vi har fått se många skillnader mellan den svenska sjukvården och den filippinska och det rör sig oftast om resurser och ekonomi. De odlar t.ex aldrig vid misstänkt infektion då det är för dyrt utan testar olika antibiotika tills det fungerar. Här är lite bilder från akuten:

 

 

På akuten har vi också varit med en studentgrupp på ca 10 personer som går fjärde året (här läser de till sjuksköterska i 4 år) och de har varit så välkomnande och snälla mot oss. Ikväll efter sista dagen med studentgruppen, ville de att vi skulle följa med dom på en marknad så det gjorde vi, vilket var väldigt roligt! Människorna här är väldigt öppna och nyfikna på oss och studenterna blev superglada när vi följde med dom på marknaden. Här är vi med hela studentgruppen samt vår handledare, mr Caluza.

Vi var även med om en light-version av Titanic när vi kom hem på lunchrasten och all personal stor och skyfflade vatten ur vårt rum som var fyllt med ca 10 cm vatten över hela golvet. Det var fel på ett rör så det sprutade vatten överallt. Vi fick samla ihop våra saker och byta till ett rum jämte när vi kom hem från praktiken och gick sen och handlade. När vi kom hem så hade samma sak hänt igen och hela våningen var översvämmad för andra gången… De löste det till slut så nu har vi förhoppningsvis ett torrt rum resten av tiden.

 

 

Nu ska vi kolla på paradise hotel och äta melon

 

Ingat guys / Piff och Puff