Sjuksköterskestudenter utomlands

läs och låt dig inspireras

Community work i San Ramon

2018-01-25

Hallaaaaau!!

Nu är vi tillbaka efter 5 händelserika dagar som vi spenderat i byn San Ramon. Första dagen lagade vi lunch till Jason, som var vår handledare under community upplevelsen. Vi försökte oss på att laga en klassisk svensk tacos, vilket gick hyfsat bra förutom att bönsalsan blev svinsalt… Byn som vi var i då var indelad i 5 olika distrikt och efter lunchen gick vi till en del av byn (distrikt 5) och hälsade på befolkningen. Befolkningen där kallas för Aeta och har en annan dialekt än Filippinskan. Den dialekten blir nästan som ett annat språk. De lever ett väldigt simpelt liv och odlar det mesta själva. Vi var där då för att presentera oss för att vi dagen därpå skulle delta i deras vardag.

Andra dagen besökte vi som sagt människorna i byn igen, men denna gången med UST-studenterna. Vi vara med UST-studenterna när de besökte familjerna och intervjuade dom om hur de mår, vad de äter, vilka hälsoproblem som fanns i familjerna osv.

Tredje dagen besökte vi en hälsocentral belägen i centrala Floridablanca. Dit kom folk för att kolla upp sina hälsoproblem. Det kunde vara allt från högt blodtryck till att dra ut en tand. Det var en väldigt liten hälsocentral och de flesta undersökningarna gjordes även i väntrummet, som var utomhus. Det fanns en läkare som hade hand om hälften av befolkningen i Floridablanca, vilket ni förstår är väldigt mycket. Efter denna upplevelsen åkte vi tillbaka till byn där vi gjorde en eftermiddagsutflykt. Vi gick upp bland bergen och träffade ett gammalt par i 70-års åldern. De levde på det de odlade själva vilket mestadels var bananer. De berättade om sina liv och välkomnade oss med kärlek.

Fjärde dagen var vi i byn och UST-studenterna hade planerat och bjudit in människor från byn som hade hypertoni (högt blodtryck) eller diabetes melitus. De fick kolla sitt blodtryck, sitt blodsocker och sin längd. Efter detta höll studenterna en föreläsning om sjukdomarna för att besökarna skulle få en förståelse om sin sjukdom. Sedan åt vi boodle fight, vilket är en filippinsk tradition. Detta innebär att man lägger upp massa mat på bananlöv och äter med händerna. Mycket godare än att äta med kniv och gaffel!!! Efter lunchen besökte vi distrikt 5 en sista gång för att dansa och sjunga med familjerna. Vi fick i uppgift att presentera något från den svenska kulturen. Vi valde att berätta om midsommar och vad vi dansar och sjunger under den högtiden. Sedan uppträdde vi med “små groderna” och använde Jason som midsommarstång. Det blev en väldig succé!!

Femte dagen åt vi vår sista frukost hemma hos Nanay Carning (vilket också var en boodle fight). Innan frukosten följde vi med henne och plockade guava och papaya i trädgårdarna. Det kändes lite sorgligt att lämna denna byn. Under vår vistelse i San Ramon hade många känslor blommat upp. Vi pratade mycket om hur tacksam man bör vara för det man har. De människorna som bor i den byn har varken mycket materiella ting eller bra ekonomiskt ställe, men det har de viktigaste av allt. Kärlek och glädje. Livet behöver inte vara fyllt av materiella ting för att vara lycklig, vilket blev väldigt tydligt när vi var där. Vi bär med oss detta i våra hjärtan!

Under tiden i byn bodde vi hos en äldre kvinna vid namn Nanay Carning. Hon berättade för oss många gånger att hon hade städat sitt hem för vår skull och att det betydde väldigt mycket för henne att vi skulle bo där. Hon blev vår mamma i fem dagar och välkomnade oss med öppen famn till hennes hem. Hon, liksom nästan alla Filippiner, var väldigt religös. I allt man gör har man med sin tro. Även UST-studenternas ena uppgift under community arbetet var att sprida katolismens tro genom att läsa ett stycke i bibeln samt att be innan maten.

En sak till vi vill dela med oss av som vi lärt oss under vistelsen i byn är Mano po. Detta är en gest man gör till äldre människor för att visa respekt. Man tar personens hand och för den mot pannan. Det var väldigt uppskattat och vi fick chansen att göra Mano po många gånger.

Vi alla fyra mår toppen bra och har äntligen kommit in i landets kultur och hur det funkar här. Jet-lagen har också släppt 😉

P.S alla i filippinerna ÄLSKAR att ta bilder. Det ska helst vara selfies eller uppradade bilder. En liten rolig parantes!

Puss å kram från oss, ha det gött i kylan! 

4 tjejer på vift!

2018-01-19

 

Hej!

Vi: Ida, Evelina, My och Matilda är fyra studenter från Linnéuniversitetet i Kalmar. Vi går våran 5 termin som sjuksköterskor och efter 18h på flyg har vi anlänt till Manila, huvudstaden i Filippinerna. En komisk sak är att invånarantalet i Manila är detsamma som i hela Sverige. 9 miljoner på denna yta gör det inte konstigt att det är konstant rörelse här i staden, bortsett från trafiken.. Den står still.. Det känns helt fantastiskt att äntligen vara på plats, trotts att vi är ordentligt möra av den 30 gradiga värmen och jetlagen! Filippinerna ligger nämligen + 7 timmar. Vi har blivit väl omhändertagna och Elisabeth, som är kontaktpersonen här i Filippinerna, har tänkt på allt! Filippinarna är något blyga till en början, men otroligt vänliga och generösa. Familjen är otroligt värdefull, de är djupt religiösa och de älskar mat! De tvekar inte heller en sekund på att knäppa en selfie. Vi befinner oss för tillfället på UST (University of Santo Tomas) campus. Vilket är enormt! Detta universitet grundades 1611 och är därmed det äldsta universitetet i Asien och äldre än självaste landet Filippinerna!

Imorgon beger vi oss ut på kommunarbete i en provins 3 mil norr om Manila. Vi ser fram emot att dela med oss av dessa 5 dagar när vi är tillbaka i storstaden igen!

Paalam!