Rektorsbloggen

In English below

Under historiens gång skapas med nödvändighet en rad allianser för framgångsrika samarbeten – och en rad strider och förluster. En förutsättning för framgångsrika samarbeten är en bearbetning av strider och förluster. Det sker politiskt, ekonomiskt och kulturellt. Allianser och framgångsrika samarbeten får mest uppmärksamhet i historieskrivningen. Strider och förluster går på djupet och är den svåraste nivån.

Jag har själv lett ett stort forskningsprojekt om vilka bilder av vänner och fiender, motsättningar och gemenskap som museer i Europa speglar och bidrar till, och hur de faktiskt påverkar historiens skeende.

En stark förmåga byggdes under 1800-talet för att komma över århundraden av strider i Skandinavien. Tyskland och Europa lade ner stort arbete efter andra världskriget på det ekonomiskt samarbete, mindre på politiskt och kulturellt samarbete. Det försvagade bygget av en stark allians. Fatalt blev det även i Jugoslavien på tidigt 1990-tal – och nu på 2010-talet i Ryssland och dess närområden.

På årsdagen av Rysslands invasion av Ukraina är vi upptagna av att hantera krisens akuta skeenden. Men vi får inte glömma de längre frågorna om hur vi bygger ett samhällskontrakt på tillit både nationellt och internationellt. Misslyckas vi så återkommer historiens trauman obönhörligen.

Linnéuniversitetet drar sitt strå till stacken genom kunskap (ny avhandling) och konkreta samarbeten och utbyten. Nästa vecka ska jag inviga en forskarskola i Pristina, Kosovo och vi har välkomnat Ukrainas viktigaste universitet i Kiev i arbetet med EUniWell, vårt Europauniversitet.

Universitetens uppgifter är både att svara mot individer och samhällenas omedelbara kunskapsbehov och att långsiktigt knyta de band och ge en grund för ett demokratiskt samhällsbygge, som gör tröskeln mot brutal våldsutövning allt högre. Detta vill jag understryka på årsdagen av ett misslyckande att hindra ännu ett krigsutbrott.

————————–

Russia, Yugoslavia, and unprocessed trauma

During the course of history, by necessity, a number of alliances for successful collaborations are created – as well as a number of battles and defeats. A precondition for successful collaboration is the processing of battles and defeats. This is done politically, economically, and culturally. Alliances and successful collaborations receive the most attention in the writing of history. Battles and defeats go deep and constitute the most challenging level.

I have personally led a major research project on what representations of friends and enemies, antagonisms and sense of community that European museums reflect and contribute to, and how they actually make an impact on the course of history.

In the 19th century, a strong ability was built to overcome centuries of battles in Scandinavia. After WWII, Germany and Europe put a lot of work into economic collaboration, less so into political and cultural collaboration. This weakened the construction of a strong alliance. This turned out fatal in Yugoslavia in the early 90s – and now in the 21st century in Russia and its neighbouring regions.

On the anniversary of Russia’s invasion of Ukraine, we are busy handling the acute stages of the crisis. However, we must not forget the long-term questions about how we build a trust-based societal contract, nationally and internationally. If we fail to do this, the traumas of history will inevitably repeat themselves.

Linnaeus University contributes through knowledge (new doctoral dissertation) and concrete collaborations and exchanges. Next week, I will inaugurate a new graduate school in Pristina, Kosovo and we have welcomed Ukraine’s most important university in Kyiv into EUniWell, our European university.

The mission of universities is both to meet the immediate need for knowledge of individuals and societies, and to establish the long-term relationships and provide the basis for democratic community building that make brutal use of force less likely. This is something that I would like to stress on the anniversary of a failure to prevent yet another horrific outbreak of war.

In English below

För någon vecka sedan deltog jag på ett första möte tillsammans med utbildningsminister Mats Persson och högskolesektorn. Utbildningsministern framhöll framför allt de svåra tiderna, en stram budget med prioriteringar både vad gäller säkerhet och kriminalitet –högskolesektorn har inte fått och kan inte förvänta sig några större satsningar. Läs resten av detta inlägg»

In English below

Våldet i Iran mot medborgare och nu också mot studenter och lärare som hävdar sina mänskliga rättigheter är oacceptabelt. Akademin i Sverige uttalar sitt stöd för den fredliga kampen för demokrati och mänskliga rättigheter. En grund för den akademiska friheten.

Att fredliga protester från studenter slås ner med brutalt våld står givetvis i stark strid med alla de värden vi som universitet värnar, såsom demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Tårgas och skarpladdade vapen hör inte hemma på något universitetscampus, och Linnéuniversitetet fördömer starkt varje sådan våldsyttring.

Sveriges universitets- och högskoleförbund har offentliggjort ett uttalande där vi gemensamt uttrycker djup oro över situationen i Iran, där, enligt den internationella medierapporteringen, iranska säkerhetsstyrkor både satt in tårgas och skjutit skarpt mot protesterande studenter vid Sharif University of Technology i Teheran. Enligt uppgift är universitetet nu stängt.

Händelseutvecklingen i Iran och andra delar av världen påminner på ett illavarslande sätt om relevansen för vår Kunskapsmiljö Linné En ifrågasatt demokrati.

—————————————————-

Linnaeus University supports the peaceful struggle for democracy and human rights

The violence in Iran, against citizens and now also towards students and teachers who claim their human rights, is unacceptable. Swedish academia expresses its full support for the peaceful struggle for democracy and human rights, which is also the basis for academic freedom.

The fact that peaceful student protests are being met with brutal violence is fundamentally opposite to the values that we promote as a university; like democracy, human rights, and freedom of speech. Teargas and live ammunition do not belong on any university campus, and Linnaeus University condemns every such act of violence.

The Association of Swedish Higher Education Institutions has published a statement in which we, together, express our deepest concern over the situation in Iran where, according to international media reports, Iranian security forces have used both teargas and live ammunition against protesting students at Sharif University of Technology in Tehran. According to the news, the university has now been shut down.

The development in Iran – and other parts of the world – serves as an ominous reminder of the relevance of our Linnaeus Knowledge Environment, A Questioned Democracy.

Tillsammans med övriga rektorer från Sveriges universitet och högskolor har jag  skrivet ett upprop som idag publiceras i Svenska Dagbladet. Uppropet handlar om den svensk-iranske läkaren och forskaren i katastrofmedicin, Ahmadreza Djalali, som greps i Iran i april 2016. Djalali har dömts till döden, anklagad för bland annat spioneri och sitter än idag fängslad under mycket tuffa förhållanden.

Att fängsla och döma någon till döden på uppenbart felaktiga grunder är ett horribelt, inhumant och cyniskt sätt att behandla en medmänniska. Det här är en oacceptabel attack mot akademisk frihet, mänskliga rättigheter och bortom all rimlig rättssäkerhet. Som rektor för Linnéuniversitetet känns det givet att engagera mig i frågan och tillsammans med övriga rektorer kräva Dajlalis frisläppande.

I uppropet som bland annat riktar sig till såväl akademiska kollegor som till organisationer och regeringar som står för värderingar som demokrati, mänskliga rättigheter och akademisk frihet, uppmanar vi till att använda alla tillgängliga kanaler för att kommunicera direkt med iranska makthavare om fallet Ahmadreza Djalali och att öka trycket på Iran att respektera mänskliga rättigheter och rättssäkerhet.

Läs uppropet på Svenska Dagbladet.

In English below.

I denna gudomliga tid, hänryckningens tid enligt Esaias Tegner, fylls naturen, kroppen och sinnet med dofter, färger, primörer, växtkraft.

Samtidigt är fonden mörk, kontrasterna blir skarpare än på länge: krig, klimatkris, ökande klyftor, minskad tilltro till demokratins värden och institutioner.

Hur ser vår förmåga ut att möta framtiden i Sverige?

Foto: Mårten Ekblad

Kalmar är verkligen en lämplig plats att tänka kring frågan i lite längre tidsperspektiv idag. På denna plats känns det rätt att lyfta några historiska exempel på fruktbart lärande.

En nation behöver bearbeta sina trauman, svårigheter, men också skapa en gemensam förståelse. Det kan göras bättre eller sämre. Ibland sker det till det bättre: det skapas en rikedom ur mångfalden med ökad tillit och kreativitet som resultat.

Ibland dessvärre med ökad fientlighet och aggressivitet som utfall. Det senare har vi många historiska exempel på med förhistorien till världskrigen och idag Ryssland som aktuella, men jag ska ge tre korta goda exempel på historiskt lärande med anknytning till Kalmars roll i nationen.

Läs resten av detta inlägg»

Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) organiserar vart annat år sedan 1984 en studieresa för kunskapsutbyte och nätverkande med ledande företrädare för akademi, näringsliv och offentlig verksamhet. Denna gång gick resan till Paris och Berlin för att studera energiomställning och digitalisering i både industri och stadsutveckling. Som en av tre företrädare för akademin hade jag förmånen att delta och med mig har jag ett antal intryck av betydelse för vår region som jag vill dela med mig av:

Gränslöst engagemang för hållbarhet

En massiv uppslutning över sektorsgränser för hållbarhetsfrågorna ger en stark grund att stå på. Var och en bidrar utifrån sina uppdrag och alla i denna trippelhelix behövs. Akademi, näringsliv och offentlig sektor. Det jag saknar är en ökad uppmärksamhet på civilsamhället. Medborgare behöver mobiliseras på ett socialt acceptabelt sätt för att ställa upp och bidra till omställningen. Här kan Linnéuniversitetets breda kunskapsbildning och kontakter med både studenter och omvärld bidra. Läs resten av detta inlägg»

Ärade medmänniskor, medborgare, medarbetare och vänner till akademin. 

Denna lite irreguljära välkomsthälsning är påkallad av den dramatiska situationen med krig i vårt närområde och behovet av att uppträda både engagerat och anpassat men rollsäkert och långsiktigt också i denna nya krissituation – och samtidigt samlas igen till Akademisk högtid!

Linnéuniversitetets vision är att verkligen sätta kunskap i rörelse för en hållbar samhällsutveckling.

Linnéuniversitetet samlar sina kompetenser för att möta samhällsutmaningarna. Vi har omfattande professionsutbildningar (sjuksköterskor, lärare, socionomer, ingenjörer) men också stort utbud av fristående kurs som öppnar för livslångt lärande.

Vårt första mål är att ge studenter hos oss brantast möjliga lärkurva ­– och vi lyckas rätt bra med detta till gagn för både individ och samhälle! Vi har särskilda styrkor inom grön och blå hållbarhet – skog och hav, nya material och digitalisering, men också inom utbildning i en föränderlig värld – och dessvärre så aktuellt idag – hur man möter utmaningar för demokratin.

Läs resten av detta inlägg»

Den 24 februari 2022 startade Vladimir Putin krig med Ukraina och världen. Som rektor satte jag igång vår krisledning för att bedöma riskerna för studenter, medarbetare och verksamheten. Vi har nu koll på vilka människor och utbyten som direkt kan vara i risk genom att de rör Ukraina och Ryssland. Dessutom finns det ett hot om ökade cyberattacker som vi behöver möta.

Det dramatiskt vidgade krigshandlingarna och ökande hotet gör att konflikten inte gäller bara Ryssland och Ukraina – utan oss alla.

Genom överläggningar med Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) och European University Association (EUA) ställer vi oss bakom de kraftiga fördömande som utformats mot aggressionen också av akademierna i demokratiska stater.
Det övergripande samhällssvaret i det hotfulla läget måste utformas av regeringen och EU, men vi ställer oss alla frågan om vad vi själva bör och kan göra som människor. Finns det särskilda uppgifter för akademin?Läs resten av detta inlägg»

3 februari 2022

Vid årets början möter jag alltid både medarbetarna här hemma och kolleger på nationell nivå. Så också 2022.

Den stora världens utmaningar finns också lokalt och påverkar både studenter och medarbetare. Tillsammans i Linnéuniversitetet åstadkommer vi mer.

UNESCO rekommenderar hela världen att Öppen vetenskap är en mänsklig rättighet: ”vetenskapligt arbete världen över bör göras mer lättillgängligt och inkluderande”. 

På europeisk nivå kommunicerade EU-kommissionen i januari en strategi för de europeiska universiteten, en strategi som ser behovet av att knyta samman forskning, utbildning och samhällsutveckling starkare över landgränserna.

Vi på Linnéuniversitetet är väl rustade; med vår vision att sätta kunskap i rörelse för en hållbar samhällsutveckling, som deltagare i bygget av det europeiska universitet EUniWell, och genom ett antal starka och relevanta kunskapsmiljöer. 

Det återstår en hel del för att på ett bra sätt göra data, publikationer och lärresurser inte bara fritt tillgängliga, utan också lätt tillgängliga för medborgare, företag och andra aktörer så att hela samhället verkligen får nytta och glädje av all kunskap.

Det räcker inte med stora ord, utan nu krävs det engagemang från lärare, verksamhetsstöd, studenter och samarbetspartners – och en organisation med resurser som kan möta upp förhoppningarna.

I Sverige är den offentliga finansieringen viktig. Nytt för i år inom den är omställningsbidragen för yrkesverksamma som behöver lära mer – och där är universiteten en viktig bidragsgivare.

Statsrådet Anna Ekström understryker behovet av hög kvalitet i utbildning i hela landet – och vi svarar att då behöver:

1. Urholkningen av utbildningsanslaget vändas till förstärkning
2. Förutsättningarna för forskning vara mer likvärdiga – också för oss yngre lärosäten som står för en stor del av kompetensutvecklingen i landet.

Men vi har också viktiga partners i regionen. Både offentliga aktörer och näringsliv är avgörande för att vi ska ha praktikplatser, göra studenter nyfikna på att studera och forma ett liv här, samt som finansiärer av forskning och utveckling. Den senaste (inte sista) viktiga insatsen där står Kalmar kommun för som gör en satsning på juridik möjlig vid Linnéuniversitetet.

Vi fortsätter nu och för framtiden att mobilisera resurser som bara ett globalt verksamt universitet i Småland kan göra! Våra insatser för grön och blå hållbarhet, hälsa, nya material, digital transformation, demokrati och lärande behövs verkligen, men det är tillsammans med aktörer utanför universitetet som det blir verklig förändring till det bättre.

Partnerskapen är öppen vetenskap i praktiken och förverkligar akademins långsiktiga uppdrag – att sätta kunskap i rörelse för en hållbar samhällsutveckling.

The university at the heart of society

Februari 2022

At the beginning of each year, I always meet members of staff here at home as well as colleagues at the national level. I did this also in 2022.

The challenges that we see in our world are found also locally and affect both students and members of staff. Together, we achieve more at Linnaeus University.

UNESCO has recommended that Open Science is considered a human right: “scientific work throughout the world should be made more available and inclusive”.

In January, at the European level, the European Commission communicated a strategy for European universities, a strategy that stresses the need for linking research, education and societal development more closely together across nation borders.

At Linnaeus University, we are well equipped; with our vision to set knowledge in motion for a sustainable societal development, as participants of the European university EUniWell, and through a number of strong and relevant knowledge environments.

A lot of work remains in order to make data, publications, and learning resources not only freely available in a good way, but also easily accessible to citizens, companies, and other actors, to make sure that society as a whole can benefit from all this knowledge.

Big words are not enough. What is required now is commitment from teachers, the administration, students and collaboration partners – and an organisation with resources that can live up to the expectations.

Public funding is important in Sweden. One thing that is new for this year are the transitional funds for active professionals who need to acquire further knowledge – the universities are important contributors in this.

Minster Anna Ekström emphasises the need for high-quality education throughout the country – and our response to this is:

1. The hollowing out of the direct government funding for education must be turned around into a strengthening of these funds.
2. The conditions for conducting research must become more equal – also for younger higher education institutions, which are responsible for a large share of the continuing professional development in the country.

We also have important partners in the region. Public actors as well the trade and industry are crucial in order for us to be able to offer students internship positions, make students curious about studying and shaping their lives here, and as financiers of research and development. The latest (not last) important contribution here is made by Kalmar municipality that makes it possible for us to invest in law at Linnaeus University.

We now continue to mobilise resources for the future, in a way possible only at a globally active university in Småland! Our efforts for green and blue sustainability, health, new materials, digital transformation, democracy, and learning are truly needed, but it is in collaboration with external parties that we can make a real difference for the better.

Our partnerships are examples of open science in practice and make the long-term mission of academia become reality – to set knowledge in motion for a sustainable societal development.

I förra årets jultal tog jag min utgångspunkt i tioårsjubileumet och sammanfattade stolt vad vi gemensamt åstadkommit. När jag nu tittar tillbaka på 2021 känns det som ett år utan slut – en lätt overklig period präglad av undantagstillstånd, pendlande mellan korta fönster av försiktig normalitet, men snart nya larm och restriktioner.

Vad vi med rätta kan fira när året går mot sitt slut är att vi tillsammans inte bara klarat verksamheten utan även expanderat den, till gagn för fler studenter än någonsin. Det har krävt omställningar och nya arbetsformer som vi kan bära med oss framåt. Snabba möten med bättre uppslutning än någonsin ger en upplevelse av att vi trots allt ingår i en gemensam arbetsplats. Det ska vi ta vara på.Läs resten av detta inlägg»