Caroline har gjort praktik i Nkinga

09:44 by

Mina förväntningar
Det jag främst förväntade mig inför den här resan och praktiken var att få nya erfarenheter och perspektiv samt minnen för livet!! Då vi skulle börja med en semestervecka på Zanzibar var mina förväntningar ganska fokuserade på välbehövlig avkoppling med värme, sol och bad, fina djur- och naturupplevelser samt en del roliga och spännande utflykter och upptåg.

Vad gäller landet Tanzania så var mina förväntningar att träffa glada och vänliga människor, att få se misär och fattigdom i en utsträckning som jag aldrig sett tidigare och få möta en ny kultur på ett genuint sätt. Att som turist/gäst i ett land få möta människornas verkliga vardag med allt vad det innebär. Jag förväntade mig även att bli väldigt uttittad för att jag är vit.

Förväntningarna på praktiken och sjukhuset var varken särskilt specifika eller breda. En hektisk höst och vinter gjorde att jag inte hunnit fundera så mycket på praktiken eller sätta mig in i den information som fanns om det. Jag förväntade mig dock att få se väldigt annorlunda och omodern vård som ibland eller ofta inte skulle vara tillräcklig. Jag trodde även att jag skulle få uppleva många hemska och ledsamma situationer, speciellt med barn. Jag räknade med att kulturen skulle vara annorlunda även inom vården. Jag trodde även att det skulle finnas stora möjligheter att göra mycket på praktiken. Nya perspektiv på den svenska vården, vår vardag och hur bra vi egentligen har det!

Hur blev det?
Toppen! Kanon! Super! Ja, det tycker jag är en passande beskrivning av hur jag tyckte resan var! Mycket bättre än vad jag hade vågat hoppas på. Jag är smått förälskad i Tanzania och folket där. Så fort vi landat hälsade nästan alla vi mötte sa välkomna eller ibland till och med välkomna till vårt land. Det kändes helt fantastiskt! Men aldrig hade jag trott att jag skulle känna mig så uttittad som jag gjorde de första dagarna. Ibland kändes det till och med lite otryggt. Men snart hade man vant sig och kunde verkligen slappna av. Man kunde verkligen vara sig själv eftersom folk ändå glodde och skrattade vad man än gjorde. Varför har jag inte riktigt kunna komma fram till.

Zanzibar var helt underbart! Vilken natur och vilka stränder, som taget ur en resekatalog! Vi möttes av väldigt värme och fuktighet när vi landade i Stone Town trötta efter en ganska lång resa. Vi valde mest att koppla av vid havet och göra några små utflykter, dels på delfinsafari och dels till en nationalpark med en massa apor (båda rekommenderas). Alla var väldigt vänliga och hjälpsamma, mycket hakuna matata (inga bekymmer).

Väl på sjukhuset blev vi förvånade över hur många svenska där var, totalt över tjugo. En väldigt snäll läkare, Lars-Göran, och hans fru, Ing-Britt, tog väl hand om oss. Några sjuksköterskor, en tandläkare och så ett gäng studenter från olika utbildningar. Det var väldigt roligt att träffa så många andra från Sverige, men det blev också väldigt trångt på avdelningarna. Vi fick försöka anpassa vårt schema efter de andras, vilket gjorde att det kanske inte blev riktigt som jag ville. Men å andra sidan hade vi stort utbyte av varandra med olika många olika erfarenheter och reflektioner. Vi fick ofta hjälpas åt att förstå vad som sades under ronderna och liknande då personalen ibland inte pratade så bra på engelska och dessutom pratades det en hel del swahili under ronder och rapporter.

Det finns fyra olika avdelningar på sjukhuset. Maternety, surgical, medical och pediatric ward. Dagpassen på avdelningarna började med sång och morgonbön, vilket jag tyckte var väldigt mysigt. Det är faktiskt ganska lätt att sjunga på swahili, även att man inte förstår någonting. Så hölls rapporten, första delen på office och resten på salarna. Därefter följde medicinutdelning och eventuell såromläggning. Ibland byttes lakan i några av sängarna, men det fanns inte så det räckte till alla. Därefter var det rond som ofta genererade i nya arbetsuppgifter.

På de olika mottagningarna varierade arbetsbelastningen beroende på hur många patienter som kom just den dagen. Ibland kom upp mot 150 patienter och ibland bara några tiotal till barn- och mödrahälsovårdsmottagningen. Här bestod arbetet av att väga och vaccinera barn och eventuellt hänvisa de till en läkare om så behövdes. De gravida kvinnorna togs emot för undersökning där blodtryck och magen mättes. Till HIV-mottagningen kom patienterna på utsatta dagar, som bokat in vid ett tidigare tillfälle. Där var antalet patienter ganska jämt fördelade, ca. 150-200, på onsdagar och fredagar då mottagningen hade öppet.

Jag försökt varje dag hitta en trevlig och hjälpsam sjuksköterskestudent som jag kunde gå med. Någon som gärna förklarade och visade mig arbetet. Det lärde jag mig mycket av, då studenterna gör det mesta av det patientnära arbetet på sjukhuset. Dessutom var det intressant att få en bild av vad de får lära sig i skolan och hur deras utbildning ser ut. Väldigt annorlunda!

På operation var man alltid varmt välkommen och vissa läkare ville till och med att man skulle stå precis bredvid när de opererade. Jag tyckte det var spännande att få se så många olika operationer, men samtidigt var det fruktansvärt att se hur dåligt hygienen sköttes. Efter första dagen på operation var jag helt chockad av alla nya intryck. Då kunde jag bara se hur mycket fel de gjorde och stor okunskapen och nonchalansen var. Det var rent fruktansvärt. Men efter en tid på sjukhuset, när jag vant sig vid deras rutiner och sätt att arbeta på, så kunde jag ändå tycka att de med små medel kunde göra väldigt mycket. Jag blev senare väldigt fascinerad över just detta på en operation där en inre fixation av en femurfraktur utfördes. Det var verkligen häftigt att se!

Några gånger åkte vi också ut med mobile team, som utgår från barn- och mödrahälsovårdsmottagningen. Vi åkte på små vägar, som ibland bara var en liten stig, rakt ut i bushen i någon timma. Vi såg knappt ett hus på hela vägen och en gång ropade en av sjuksköterskorna ut i en megafon genom bilrutan längs vägen för att välkomna kvinnor, gravid eller med barn, till den plats dit vi var på väg. Bilen parkerades under ett träd eller bredvid något enstaka hus eller en hydda. Snart kom det kvinnor och barn från alla håll för att undersökas respektive vägas och vaccineras. Jag tyckte att det var en väldigt härlig känsla att åka ut på det här sättet och hjälpa kvinnor och barn som annars kanske inte hade fått någon hjälp alls. Vilken hälsofrämjande insats!

Vilken lyx vi levde i, mycket tack vare vår underbara husa Mary! På förmiddagen hade man teabreak, då Mary ofta dukade fram nybakad sockerkaka eller nybakade kanelbullar åt oss. Lunch hade vi ganska sent, ungefär vid halv två, för att det skulle passa med sjukhuspersonalens tider. Vi hade fått höra att maten skulle vara god, men att den kunde bli lite enformig. Den var väldigt god, men inte alls enformig. Vi fick en blandning av vegetarisk mat och olika kött- och kycklingrätter. De mest underbara lokala rätter varierat med svenska rätter såsom pannbiff, potatismos och brunsås. Frukost och kvällsmat fick vi ordna själva. Till frukost blev det ofta bröd, gröt och kanske ägg (lite av en lyxvara) och till kvällsmat ungefär samma eller om det fanns några rester kvar från lunchen. Det enda vi saknade var goda pålägg, sylt och smör är inte så gott i längden, annars var vi hur nöjda som helst.

Det var precis lagom varmt i Nkinga, som ligger ca 1200 meter över havet. Klimatet kan jämföras med solig och varm svensk sommar. Jag tycker väldigt mycket om sol och värme så jag var lite orolig att det skulle regna mycket i och med att vi var där under de långa regnens period. Jag har aldrig varit med om liknande regn, så otroligt kraftiga och ibland långvariga! Ibland regnade det bara någon timma och ibland hela kvällarna och nätterna. På dagarna var det dock nästan alltid sol! Regnperioden var tydligen försenad och gav inte så mycket regn som folket hoppats på. Det gjorde att många skördar blivit förstörda av torkan, vilket kommer medför stor brist på mat långt framöver. Detta gjorde att folk inte hade råd att söka sig till sjukhuset för vård eller att de var tvungna att arbeta med jordbruket när det väl regnade, vilket var anledningen till att det var relativt få patienter på sjukhuset. Otroliga kontraster mot hemma i Sverige! Jag har aldrig tidigare hoppats så mycket på att det skulle regna mer! Allt för att så mycket som möjligt av skördarna skulle kunna räddas.

På kvällarna var jag ofta ute och promenerade i byn vilket var väldigt fint. Många gånger kom barn utspringandes från hus och hyddor och ropade Mzungu (viting) och ville känna på en eller hålla i handen. Fast lika många barn blev vettskrämda, vilket var en väldigt konstig och annorlunda känsla. Några gånger tränade jag också styrketräning i sjukgymnastikens ”gym” och ett par gånger spelade jag fotboll, bland annat med några manliga sjuksköterskestudenterna. Några kvällar var vi även bortbjudna till några av våra nya vänner. När mörkret inföll var vi mest inne och umgicks med de andra studenterna, läste böcker, spelade spel och hade långa diskussioner och allt möjligt. Vi försökte plugga lite även om det var väldigt svårt att motivera sig till det när det fanns så mycket annat att göra som var roligare. Ibland blev jag lite rastlös, men inte alls lika mycket som jag hade trott då jag är van vid att ha saker att gör hela tiden hemma. Tyvärr gick det inte att vara ute så mycket på kvällen då det verkligen blev jättemörkt när solen hade gått ner. Det är ljust ca 7-19.

Vad tar jag med mig från den här resan?
Jag förväntade mig minne för livet och det var verkligen något som infriades! Jag har med mig så otroligt mycket glädje och tacksamhet hem. Väldigt mycket nya perspektiv på hur mycket som helst och nya värderingar, mycket av det sådant som jag inte hade kunnat ana innan jag åkte. Jag ser nästan allt med nya ögon. Jag har under resans gång och efter hemkomst vuxit som människa på så många olika sätt. Det har känts väldigt konstigt att komma hem och jag har knappt vant mig än trots att det gått nästan 2,5 vecka. Det snurrar fortfarande mycket tankar i huvudet, vilket jag inte alls hade förväntat mig. Jag var heller inte beredd på att jag skulle tycka Sverige var ett så tråkigt, stelt och färglös land. Det är väldigt svårt att sätta ord på dessa tankar och känslor. Det är ännu svårare att berätta vad jag har lärt mig, då jag tror att mycket av det har blivit en del av mig som person och är inte bara kunskap som jag bär med mig. Jag har dock helt klart fått med mig en helt ny förståelse för kulturella olikheter, vilket jag har stor nytta av både som person och som framtida sjuksköterska!

Det har verkligen varit en omskakande resa på alla sätt, med många hemska intryck och jobbiga situationer men också med väldigt glada stunder och skratt som gett träningsverk i magen! Jag är enormt glad att jag bestämde mig för att göra den här resan, det var värt varenda krona! Jag känner mig verkligen rik på upplevelser, erfarenheter och minnen för livet! Jag vill så gärna åka tillbaka så snart som möjligt!!

Saker som är extra bra att ha med sig

· Kofta att ha på sjukhuset på morgonen då det kan vara lite kallt.

· Material för såromläggning om du själv skulle få något sår.

· Probiotika i tablettform. Jag tog det och klarade mig från alla konstiga magproblem.

· Ev. myggnät till semestern. I gästhuset finns det fina.

· Åksjuketabletter om du har problem med det

· Resorb

· Pannlampa, väldigt användbar! Batterier! Ev. ficklampa.

· Solskydd! Jag använde 50 på Zanzibar och 20 eller 30 på sjukhuset.

· Kläder som täcker axlar och knän! Man vill använda det i byn (+ev. som solskydd).

· Liten flaska för handsprit att ha i fickan på sjukhuset.

· Gymnastiskskor då det finns möjlighet till fina promenader/löprundor.

· Ev. handduk. Det finns dock i gästhuset.

· Dagbok! Jag är jätteglad att jag skrev i den varje kväll!

· Ev. mjölkpulver, havregryn, linfrö (gott i bröd och gröt och bra för magen) och pålägg samt ev. salt (det som finns där är grovt och hårt)

· Barnen tycker om ballonger, pennor och papper. Ev. fotbollar.

Tips

· Se till att växla medhavda dollar till shilling så fort som möjligt. Vi blev lite lurade när vi betalade med dollar men fick växel i shilling. Gör alltid upp pris innan vid t.ex. taxiresor.

· Lär dig lite swahili innan du åker, du kommer få ut så mycket mer av allt då!

· Var öppen för inbjudningar och för att ta kontakt med människorna där! De är underbara!

· Ta seden dit du kommer och lämna dina ”stela” svenskheter hemma!

· Var framåt och fråga mycket! De allra flesta är mycket trevliga och hjälpsamma!

· Ta med dig ditt största tålamod!

· Njut av tiden du är iväg! Det går alltid så himla fort!

Comments are closed.