Community work i San Ramon
Postat den 25th January, 2018, 11:10 av sjukskoterskor
Hallaaaaau!!
Nu är vi tillbaka efter 5 händelserika dagar som vi spenderat i byn San Ramon. Första dagen lagade vi lunch till Jason, som var vår handledare under community upplevelsen. Vi försökte oss på att laga en klassisk svensk tacos, vilket gick hyfsat bra förutom att bönsalsan blev svinsalt… Byn som vi var i då var indelad i 5 olika distrikt och efter lunchen gick vi till en del av byn (distrikt 5) och hälsade på befolkningen. Befolkningen där kallas för Aeta och har en annan dialekt än Filippinskan. Den dialekten blir nästan som ett annat språk. De lever ett väldigt simpelt liv och odlar det mesta själva. Vi var där då för att presentera oss för att vi dagen därpå skulle delta i deras vardag.
Andra dagen besökte vi som sagt människorna i byn igen, men denna gången med UST-studenterna. Vi vara med UST-studenterna när de besökte familjerna och intervjuade dom om hur de mår, vad de äter, vilka hälsoproblem som fanns i familjerna osv.
Tredje dagen besökte vi en hälsocentral belägen i centrala Floridablanca. Dit kom folk för att kolla upp sina hälsoproblem. Det kunde vara allt från högt blodtryck till att dra ut en tand. Det var en väldigt liten hälsocentral och de flesta undersökningarna gjordes även i väntrummet, som var utomhus. Det fanns en läkare som hade hand om hälften av befolkningen i Floridablanca, vilket ni förstår är väldigt mycket. Efter denna upplevelsen åkte vi tillbaka till byn där vi gjorde en eftermiddagsutflykt. Vi gick upp bland bergen och träffade ett gammalt par i 70-års åldern. De levde på det de odlade själva vilket mestadels var bananer. De berättade om sina liv och välkomnade oss med kärlek.
Fjärde dagen var vi i byn och UST-studenterna hade planerat och bjudit in människor från byn som hade hypertoni (högt blodtryck) eller diabetes melitus. De fick kolla sitt blodtryck, sitt blodsocker och sin längd. Efter detta höll studenterna en föreläsning om sjukdomarna för att besökarna skulle få en förståelse om sin sjukdom. Sedan åt vi boodle fight, vilket är en filippinsk tradition. Detta innebär att man lägger upp massa mat på bananlöv och äter med händerna. Mycket godare än att äta med kniv och gaffel!!! Efter lunchen besökte vi distrikt 5 en sista gång för att dansa och sjunga med familjerna. Vi fick i uppgift att presentera något från den svenska kulturen. Vi valde att berätta om midsommar och vad vi dansar och sjunger under den högtiden. Sedan uppträdde vi med “små groderna” och använde Jason som midsommarstång. Det blev en väldig succé!!
Femte dagen åt vi vår sista frukost hemma hos Nanay Carning (vilket också var en boodle fight). Innan frukosten följde vi med henne och plockade guava och papaya i trädgårdarna. Det kändes lite sorgligt att lämna denna byn. Under vår vistelse i San Ramon hade många känslor blommat upp. Vi pratade mycket om hur tacksam man bör vara för det man har. De människorna som bor i den byn har varken mycket materiella ting eller bra ekonomiskt ställe, men det har de viktigaste av allt. Kärlek och glädje. Livet behöver inte vara fyllt av materiella ting för att vara lycklig, vilket blev väldigt tydligt när vi var där. Vi bär med oss detta i våra hjärtan!
Under tiden i byn bodde vi hos en äldre kvinna vid namn Nanay Carning. Hon berättade för oss många gånger att hon hade städat sitt hem för vår skull och att det betydde väldigt mycket för henne att vi skulle bo där. Hon blev vår mamma i fem dagar och välkomnade oss med öppen famn till hennes hem. Hon, liksom nästan alla Filippiner, var väldigt religös. I allt man gör har man med sin tro. Även UST-studenternas ena uppgift under community arbetet var att sprida katolismens tro genom att läsa ett stycke i bibeln samt att be innan maten.
En sak till vi vill dela med oss av som vi lärt oss under vistelsen i byn är Mano po. Detta är en gest man gör till äldre människor för att visa respekt. Man tar personens hand och för den mot pannan. Det var väldigt uppskattat och vi fick chansen att göra Mano po många gånger.
Vi alla fyra mår toppen bra och har äntligen kommit in i landets kultur och hur det funkar här. Jet-lagen har också släppt 😉
P.S alla i filippinerna ÄLSKAR att ta bilder. Det ska helst vara selfies eller uppradade bilder. En liten rolig parantes!
Det här inlägget postades den January 25th, 2018, 11:10 och fylls under Filippinerna Manila Praktik utomlands
Åh vad trevligt att läsa om er resa! Kul att läsa om det där med selfies: nu när vi var i Thailand blev jag stoppad av en för mej helt okänd kvinna som ville ta en selfie med mej, Hon var nog Filipinska såg det ut som.
Vilken spännande resa och vilken bra reflektion ni hade ! Hälsa midsommarträdet Jason för mig och tacka honom för att han tar väl hand om er.
Tack underbara ni ❤️ för en beskrivande berättelse. … hade velat se er dansa små grodorna ✨