Sjuksköterskestudenter utomlands

Hejhej bloggisen!
Nu är vi tillbaka efter en fantastisk helg i Shanghai. I torsdags efter praktiken tåg vi snabbtåget till Shanghai. Resan tog tre och en halv timme och gick i över 300 km/h. Väl framme på hotellrummet njöt vi av mjuka (!) sängar, fungerade avlopp och ett wi-fi som inte hade samma hastighet som mamma och pappas modem i början på 90-talet. Dagen efter mötte vi upp våra kära klasskompisar (som gör sin praktik i Fuzhou). Helgen spenderades med att äta västerländsk mat, shoppa (real-fake with “good” qualité), besöka en kinesisk trädgård (Yuan garden), strosa längs the Bund och gå vilse i storstan. Allt gick som på räls (höhö) fram tills vi skulle ta en taxi från hotellet till tågstationen. Vi ansåg att en och en halv timmes marginal var tillräckligt (taxiresan skulle ta 30 min). Vi hade dock förbisett det faktum att det bor över en miljard människor i Kina = en enorm bilkö på motorvägen. Trafiken rörde sif långsammare än Skalman på en joggingtur. Hilda tog det lugnt till en början och lyckades till och med slumra till lite medans Martina blev mer och mer stressad över det faktum att tiden sprang iväg men inte bilen. När Hilda återigen öppnade sina blå var det 30 minuter till tåget skulle gå och vi skymtade enbart stationen i fjärran. Efter ytterligare 10 minuter och 5 meter framåt beslöt vi oss för att visa avgångstiden på biljetten för taxichauffören. Hans sa enbart ett ord – RUN!!! Och slängde sig ur bilen för att kasta ut oss och våra väskor. Därefter tog vi löpet längs den fyrfiliga motorvägen (trafiken stog helt stilla). Många kineser fick sig säkerligen ett gott skratt och vi förmodar att vi inom en snar framtid kommer finnas på youtube. Tågstationen var INTE i storlek med Växjö Centralstationen, snarare i klass med Arlanda. Martina höll vid detta laget på att sprängas av ren stress medans Hilda försökte vara saklig och tänka positiv. Förvirringen blev total när enbart tåg efter kl 16.00 sågs på avgångstavlan (vårt tåg skulle gå 15.30). Tillslut fann vi rätt och med 8 minuters marginal satt vi på våra platser. Vi sänkte var sin flaska vatten och några chokladbitarna innan vi kunde lugna ner oss. Efter en timme skrattade vi båda åt det hela (vi har inte vågat berätta detta för våra kinesiska vänner än:)). Det var sååå skönt att få känna sig som en del av civilisationen igen även om det bara var för några dagar. Håll tillgodo – bilder kommer.

Idag hade vi vår första dag på vår sjukhuspraktik här i Wenzhou. Dagen började med en välkomnscermoni där vi fick träffa några lärare och sjuksköterskor samt fick information om sjukhuset som är SJUKT stort. Det finns över 4500 sängplatser och det fanns allt från neonatalavdelningar till avancerade hjärnkirurgi. Sedan började jakten på sjukhuskläder där byxorna inte slutade i höjd med knäna. Längsned i källaren hittade vi tillslut två par som passade någorlunda. Därefter begav vi oss till dagens avdelning, någon form av kirurgiavdelning. Här vårdades 47 patienter. Det var tre- eller sex bäddsrum. I varje rum var det dessutom ungefär fyra anhöriga till varje patient. På dagen arbetade det 6 sjuksköterskor och en assistent nurse (undersköterska). På kvällen var det enbart tre sjuksköterskor och på natten bara en + en som sov som man kunde väcka ifall det inträffade någon akutsituation. Vår lärare Chen visade runt oss på avdelningen där hon hade jobbat i över tio år. Hon hade varit i England på utbyte vilket gjorde att hennes engelska var bäst hitintills (vi var såå lyckliga över att kunna kommunicera utan teckenspråk eller med hjälp av någon app). Idag fick vi observera hur man ger intramuskulär- och subcutan injektion och hur man tar artärgas här i Kina. Vi fick även se när en patient fick en CVK inlagd. Det gjordes av en sjuksköterska uppe på avdelningen. I Sverige är det läkaren som gör detta och det görs antingen på operation eller röntgen.

Det har varit en superintressant dag, men väldigt intensiv. Vi tycker fortfarande det är svårt att observera när de inte använder några som helst basala hygienrutiner eller handskar m.m. Till exempel såg vi idag när de kopplade blod till en patient, utan handskar eller att spola igenom nålen innan och efter användningen. Vi märkte även att både patienten och anhöriga blev positivt förvånande när vi hälsade på dem när vi kom in i rummet. Vi diskuterade detta med vår lärare och hon ansåg att användningen av handskar och annan skyddsutrustning var slöseri. Hon ansåg att hon själv visste hur hon skulle skydda sig för att inte få någon smitta. Vårt argument för att man skydda både sig och patienterna för varandra köpte hon inte. Vi tycker det är svårt att se mellan fingrarna när det gäller detta, men det är så det går till här. OBS! Vi använder alltid handskar m.m. enligt de svenska reglerna.

Imorgon väntar en ny spännande dag. Pensionärerna ska alldeles strax krypa i säng (kl 19.30).

Ha de!
Martina och Hilda