Sjuksköterskestudenter utomlands

läs och låt dig inspireras

Fuzhou Dag 3, Sjukhuset

2016-02-22

Allt i Kina är jättespännande och vi har det väldigt bra!

Då var det måndag! Och med måndag kommer första dagen på vår fem veckor långa praktik här i Kina!

Vi började dagen med att vandra mot sjukhuset, vi mötte upp Terry på vägen och hon visade oss upp till våning 9, sjuksköterskeenheten. Där fick vi varsin kopp varmt te och fick en presentation av sjukhuset och information om våra 2 första veckor som kommer spenderas på det här sjukhuset. Vi fick även varsin vit rock, typ en läkarrock, som vi ska ha över våra vanliga kläder. Därefter fick en sjuksköterskestudent, Lolo, guida oss runt på några av sjukhusets många avdelningar. Sjukhuset är stort! 23 våningar, varav de tre översta är VIP, för viktiga ledare osv. Dit upp fick vi inte gå och titta.

Halv tolv släppte de oss för lunch, de hjälpte oss först att skaffa varsitt matkort så att vi kan äta lunch på sjukhuset varje dag. Sen fick vi komma tillbaka halv tre.
Efter lunch kom vi tillbaka, och då tog Lolo med oss till Akupunkturavdelningen. Här inne låg det en man med nålar i armen och smärtbehandlades. Det var även kopplat el till dessa nålar. Läkaren här inne var jättetrevlig och glad, och visade oss gärna olika sorters nålar och annat man kan göra. Hans engelska var inte så bra, men Lolo översatte så bra hon kunde. Efter att patienten hade avslutat sin behandling fick Sofie en kopp fastsugen på armen medan Annsofie fick koppingbehandling över halva ryggen. Doktorn frågade såklart om det var ok med oss. Så nu har Annsofie blåmärken över hela ryggen!

Sjukhuset i Kina är väldigt olikt Sverige. Den första upplevelsen när vi kom in i entren var som att kliva in på en tågstation, det var folk överallt, de köade för att komma fram till olika betalningsluckor, det bars runt på skrikande barn och folk låg i sängar i korridorerna och rummen var fyllda med patienter och anhöriga. Medicinrummen som annars är låsta i Sverige stod med dörren på vid gavel.

Vi fick besöka barnavdelningen som delades med plastkirurgin, vilket vi tyckte var lite lustigt. Och mitt i allt detta kaos av sjuka människor och deras anhöriga låg en mysig liten vårdcentral med en lugn innerträdgård och en stor avdelning för kvinnor som fött barn. I Kina får kvinnorna vila på en avdelning i 30 dagar innan de åker hem med sin lilla bebis.

Här kommer lite bilder. Vi frågade om det var ok att vi fotograderade.

IMG_1584

IMG_1589

IMG_1598

IMG_1599

 

Annsofie får prova på Kopping.

IMG_1603

Akupunktur rummet.

IMG_1605

Här i slängde man nålarna när man var färdig med dem.

IMG_1612

IMG_1607

 

Rebecca, Sofie och Annsofie! 

Fuzhou – Dag 2

2016-02-21

Idag fick vi äntligen våra element. Terry ringde och väckte oss imorse och sa att killen med element var nedanför! Yrvakna som vi var sprang vi nerför trapporna och tog emot vår efterlängtade värme! Nu slipper vi bo i en iglo och kan ha normala kläder på oss inomhus. I Kina har de nämligen inga element, så vi har fått klä på oss mer när vi kommit hem på kvällarna, sovit i varandras sängar och haft dubbla täcken.

Efter att vi fixade ihop elementen begav vi oss ut till en Marknad som Terry tipsade oss om, en gågata med en massa små roliga butiker. Vi köpta glasvattenflaskor och resten av allt annat fint vi hittade tänkte vi vänta med, eftersom vi ska bo här i fem veckor! På den här marknaden märkte vi verkligen hur fascinerade kineserna var av oss. De glodde och vinkade glatt, när vi satte oss ner för att käka lunch ville några ta bilder med oss. Vi har nog inte sett en enda annan västerlänning sen vi kom hit.

När vi tröttnade på marknaden åkte vi en taxi till ett nytt shoppingmall som Terry tipsade oss om. Trafiken här är verkligen kaotisk! Lite som ett organiserat kaos, där folk i bilar, bussar, mopeder och fotgängare nästan krockar med varandra hela tiden, men på något sätt ändå har ögon överallt och inte gör det. Vi själva sitter med hjärtat i halsgropen och kliver tacksamt ur taxin utan bälten när vi är framme. Lite roligt är det ändå! Nu har vi åkt 4 olika taxifärder och klarat oss helskinnade.

Imorgon är första dagen på praktiken! Ska bli spännande. Terry ska möta upp oss och visa oss rätt på det väldigt stora sjukhuset som ligger 5 minuter från där vi bor.

DSC_0086

 

DSC_0062

DSC_0067

DSC_0068

DSC_0079

DSC_0093

DSC_0101

DSC_0107

 

(Jag frågade om jag fick ta en bild av honom)

 

DSC_0116

DSC_0119

DSC_0121

DSC_0123

DSC_0131

DSC_0143

DSC_0148

DSC_0154

DSC_0095

DSC_0072

DSC_0156

 

 

Varma hälsningar Rebecca, Sofie och Annsofie!

Första dagen i Fuzhou

2016-02-20

Första riktiga dagen i Fuzhou! Terry, vår kontaktperson, hämtade upp oss och tog med oss på en buss till ett stort shoppingmall för att köpa ett simkort till telefonen. Efter det så släppte hon oss lösa på shoppingmallet, där vi började med en lunch. Det var en trevlig liten restaurang där maten kokades framför oss på bordet. Vi fick en meny där vi fick välja vad vi ville ha, servitrisen, som inte kunde någon engelska, lyckades i alla fall förklara att det var kyckling, pork och grönsakskategorier. Så vi pekade och såg glada ut. In kom diverse kycklingdelar, allt från revben, filé till fötter och annat slams. Det var gott.

Efter lunch gick vi runt i ett par timmar och kikade i en mängd affärer fyllda med färgglada väskor, skor och jackor. Sen köpte vi mat och toalettborste och åkte hem.

DSC_0011

Vår första Kinamat i Kina! På flygplatsen

DSC_0014

Här har vi vår tvättmaskin ute på balkongen.

DSC_0015

Utsikten från köket.

DSC_0018

Vårt lilla kök.

DSC_0020

Toaletten

DSC_0036

Moped parkeringen utanför Mallet.

DSC_0037

DSC_0038

DSC_0041

DSC_0023

Två av rummen.

DSC_0045

Risky job! Hitta mannen på väggen.

DSC_0046

Här är Insidan av shoppingmallet.

DSC_0030

Dagens frukost, eftersom vi har svårt att förstå vad som står på förpackningara 😉

DSC_0050

DSC_0056

DSC_0052

 

DSC_0032

Utanför vårt hus!

AoKu5DAWQAb_cQKfnFkKs7dubKTEjBjSCqC-SPDlJz7T

Inne i affären kunde man köpa PADDOR!

 

Ha det så bra!

Rebecca, Sofie & Annsofie!

Framme i Wenzhou

Efter 24 timmar på resande fot anlände vi äntligen till vår slutdestination. På flygplatsen mötte en student från universitet upp oss. Därefter väntade en bilfärd som var ett äventyr i sig. Chauffören hade i alla fall aldrig klarat en uppkörning i Sverige. Det satt två livrädda svenskar i baksätet. Trafikreglerna var minst sagt obefintliga. När vi kom fram till Wenzhou Medical University blev vi visade till vårt korridorsrum. Problemet var att det redan bodde någon där och att det såg ut som om det varit världens fest i ungefär en vecka… Vi sa tack, men nej tack till det rummet. Efter ytterligare rundvisning av fyra andra rum lyckades de tillslut hitta ett som inte hade kackelackspray eller massa kvarlämnade kläder m.m. Rummet som vi tillslut blev tilldelade fick sig en rejäl storstädning och känns nu lite mer välkomnande. Efter den långa resan såg vi fram emot att bädda ner och sträcka ut oss i en skön säng. Men nej… Sängen är hårdaren än en plywoodskiva. Vi har ingen värme, vilket gör det kallare än i Sibirien. Natten har således spenderats med underställ, fleece, långbyxor och halsduk. Tillslut gav vi upp och sov i samma säng för att värma varandra. Förhoppningsvis ska det lagas på måndag. Just nu är det varmare utomhus än inomhus (det är runt 15 grader ute).

Idag har vi varit och ätit mat i cafeterian tillsammans med Miss Li och hennes kompis. Det var svårt att veta vad det var vi egentligen åt, men det smakade helt okej. Tidigare kunskaper i konsten med att äta med pinnar varierade något. Martina briljerade medans jag (Hilda) tillslut blev erbjuden en sked :P. Därefter besökte vi ett Supermark för att inhandla lite förnödenheter bl.a. Ett par inomhustofflor. Hitta rätt storlek var inte den enklast, storlek 36 hemma motsvarade ungefär storlek 39-40 här.

Resten av dagen har vi spenderat på universitetsområdet. Imorgon ska vi troligtvis upp och vandra i bergen med Miss Li och hennes vän.

Internet fungerar inget vidare. Vill någon nå oss gör ni det enklast via Whatsap.

Tjingtjong
Hilda och Martina

 

Bara en uppdatering om att vi är framme!

2016-02-19

Det är lustigt hur handikappad man känner sig, när allt som man är van vid plötsligt blir otillgängligt. Som facebook, gmail, google etc.

Idag har vi äntligen kommit fram till vår lägenhet i Fuzhou. Det var en lång resa på över 30 timmar. Resan gick bra hela vägen tills vi skulle hämta ut vårt bagage i Peking, eftersom vi behövde checka in det igen med inrikesflyget vidare till Fuzhou. Vi stod där och väntade, men det kom inget bagage.
Efter att ha sprungit runt på flygplatsens alla hjälphörnor bestämde vi oss för att bara hoppa på flyget och hoppas på att bagaget skulle dyka upp senare. Men då hade gaten stängt så vi missade planet.

Slutligen kom då våra väskor, vi fick nya flygbiljetter och efter 4 h extra på Peking airport så kom vi iväg till Fuzhou. Nu har vi varit vakna i nästan ett och ett halvt dygn.

Sov gott Sverige!

Sofie Rebecca Annsofie

 

 

NU ÅKER VI!!!

Nu sitter vi på Köpenhamns flygplats och väntar på flyget som ska ta oss till Frankfurt. Därifrån åker vi sedan långflyg till Peking och sedan byter vi till ett sista flyg till Fuzhou!

 

På återseende!

IMG_20160218_085658

Sofie, Rebecca & Annsofie

Intensivkurs i Savolinna, Nyslott

2015-10-10

Det började med att våra lärare la upp en inbjudan om att åka till Nyslott i Finland. Nyslott kallas av finnarna för Savolinna. Savolinna är en stad som är ungefär så stor som Kalmar och är lik Kalmar lite svårare tillgänglig att resa till med kollektivtrafiken. Nyslott har även ett slott som är ungefär lika gammal som Kalmar slott och byggdes också i etapper genom århundraden. Det var faktiskt en gång i tiden svensk. Så mycket likheter med Kalmar.

Det var inte så att jag var intresserad av att åka till Finland först, jag hade mycket att göra i skolan, men sedan dök det upp ytterligare ett mail på nätet då en klasskompis ville åka och sa att det fortfarande behövs 2 personer till för att åka. Då jag frågade en annan klasskompis och på kort varsel bestämde vi oss för att åka med till Finland. Eftersom ingen annan ville åka var detta perfekta sättet att se en del av Europa jag inte hade sett tidigare och komma bort lite från Kalmar och se andra sjuksköterskestudenter!

Vi packade våra väskor och åkte med tåget till Köpenhamn. En lärare från Linneuniversitetet skulle följa med vård resa. Det blev Kristiina Heikkilä som faktiskt ursprungligen är från Finland. Det visade sig vara rätt hjälpsam då Kristiina visste en hel del om Finland som hjälpte oss att få mer ut av vår resa.

Meningen med resan var att tillsammans med andra studenter från Norge, Danmark och Finland diskutera och arbeta med teknologi inom vården, kort och gott, robotar.

Från Köpenhamn flög vi till Helsingfors och tog sedan en hyrbil från flygplatsen till Nyslott.

11156252_10152667364191741_257417646380794207_n

 

Finland är ett land som är del i EU och som på många sätt har kommit länge i arbetet med vården än Sverige. Vi fick reda på att det arbetas med en teknologisk dosa som heter “Mirella”. Mirella kan ställas in för olika sorteras behov i hemmet hos människor med behov av hjälp som lever ute på landet där det inte alltid är så lätt att leverera god vård. Mirella kan läsa av temperaturskillnader i en lägenhet, luftfuktighet, den kan anslutas till sändare i säng och matta bredvid sängen – allt för att på ett kontor kunna se hur personen har det i hemmet. Vi diskuterade både för- och nackdelar med teknologin, men sammanfattningsvis kom vi fram till att nya sätt kommer att behövas i framtiden då behovet av vård- och omsorg håller på att ökas och kommer fortsätta att öka med tiden då fler människor blir äldre och vårdpersonalen redan idag inte räcker till.

Det var mycket spännande att se en annan del av Skandinavien, en del som är till stor del influerad av öststaterna. Vi hann tyvärr aldrig titta på Helsinki (Helsingfors), men det får helt enkelt bli en annan gång. Jag hade turen att kunna grilla marshmallows med de finsak och danska studenterna och fick på vägen hem se denna fantastiska vy:
10257662_10152661867466741_1949204352321124042_o

Som avslutning bjöd skolan på spa på hotellet bredvid studentlägenheterna vi fick bo i under vistelsen. Där passade några finska studenter och ja på att bada iskallt i sjön efter en äkta finsk bastu.

Resan till Nyslott gjorde oss 3 hp rikare i våra betyg och blev betalt av samfundet Nordplus. De organisera var fjärde år en resa till en av de 4 universitet som arbetar tillsammans från Norge, Sverige, Danmark och Finland.

11174379_10152663818266741_2084696266051896641_o

Typisk finsk: lakritsi. Här på en glass.

Operation TLUX

It was on one of my days at my praktikum I heard there would might be a patient who would receive a lungtransplant. Already at the beginning of my praktikum here at the ICU ward “9D Transplant” at AKH I told my supervisor it would be my higest wish to be watching an organ transplant. Though the lung-transplant (besides of the combination transplant heart-lung, which is not made that often anymore) is the biggest kind of transplant you can do compared to any other transplants.

So there I was, put to the operation. It took a while, because there are a lot of doors before I could reach the right operating-room and find the right operation-nurse who would take care of me. At first Dina took care of me, but they changed later and afterwards Brigitte was the operational-nurse who explained a lot to me. She was a wonderful woman who guided me through a lot of my questions and even had so much more information I would never find in a school-book.

So there they where: 2 big boxes containing a lot of ice and one lung each – of course packed in 3 plastic bags to contain steril. There where a lot of people in the operation-room. I counted at most 13 people: 2 operating surgeons, 1 surgeon-student who was assisting, 2 operation-nurses (one assisting at the surgery at the time, the other assisting the nurse who assisted the surgeons), one person watching the ECMO-machine (a mashine I already wrote about earlier), 2 foreign doctor-students, one other student (for a job where they sterilize probs for operations), 2 anasthesia-personnal (I think on nurse and one doctor) and med. So you can understand that it wasn’t so easy to take a look at the operation. I wasnät able to see everything, but I cpould see a lot. E.g. I could see how the cheast really looks like spare-ribs from the inside. I was even allowed to touch the new (through the plastic bag) and the old lung with gloves on, but I could feel the damage on the old lung.

The person who was operated on was a girl, 18 years old. She had lung-fybrosis which is a disease who gives the person not only a hard time to breath after some years, but it also gives the person problems with hormones. That means that this girl actually looked like she only was 12 years or younger. Now, the new lung was from a boy only 14 years old. The operation-nurse sayed the lung was really beautiful and it would be good for the girl to get such a beautiful lung!

I feel really gifted and happy for this opportunity, because to be part of and watch an organ-transplant was my greatest wish at my internship at AKH. They called this surgery school-book-example transplant becaause a lung-transplant often needs 8-10 hours of operation. Even the recovery of the girl went well and she could get from our traansplant-ICU to an ordinary ward within 2 days.

This transplant was a dubble-lung-transplant. Earlier years they mostely used to transplant only one lung, but it is now more common to transplant 2 lungs at the same time. In Vienna the lung-transplant is a really common transplant-procedure and approx one lung per 10 days is transplanted in Vienna. Acctually all lungs in Austria are transplanted at AKH in Vienna. But that doesn’t mean that it isn’t a complicated procedure. There are some risk to consider by having lungs transplanted in your body. E.g. is the approx life-time of the transplanted organs 10 years, which means that this girl might has to have another lung-transplant in some years. Of course not having a trannsplant wouldn’t have been an option in her case, though of her heriditated disease, but you should consider smoking or not wearing masks in certain working-enviironments – for the health of your lungs. Other complications by transplanting lungs ccan be infections, but there is a risk that the organ that is transplanted not is in a good condition. I have still not really understood why the AKH do transplant organs that are not fully fit for transplant (e.g. a lung that is from a smoker and not so much better thann the lung the person had before – this does not regard the young girl, but other patients I have seen). But I can think of 2 reasons why:

  1. There are not enough organs to choose between. Austria is indeed one out of 3 counttries in Europe where every human beeing automatically is a organ-giver (besides you write a will not to before you get sick/die), but they are also part of an organization ccalled “Eurotransplant”. This is a organization between 8 european countries which work together to distribute organs in these countries. But, they do still have a transplantt-list and people do have to wait for organs. So if there is a person in desperate need for an organ, the person will get it, even if it is not fully fit.
  2. Prestige of doctors – doctors who like to do surgeries and want to keep up a high rate of organ-transplant on their Curriculum or for the hospital. Or because people “buy iin” themselves for an organ. I have accutally heard that this was possible once, but I have no idea if it still does.
  3. There is procedure where you can put e.g. a lung in a glas cube to ventilate it before extransplant it.

WIT – Wiener Intensivmedizinische Tage, Vienna Intensive care medical days

header

As I am about to write this I am sitting on an empty train, waiting for it to depart so I can get to work on what I think is going to be a beautiful morning (I feel that today is going to be a sunny day). As I am sitting here I saw a train pass through the station i Mödling where I stay at my mothers house. I often say that my mind is like a child and my patients have thought me that you never loose that child inside of you, no matter how old or sick you are or get. So I did what I always do when seeing a industrial-train: I count the waggons. This time: 36 empty car-waggons.

A week ago my supervisor said there is going to be big congress for hospital-staff, especially for intensive-care staff. He had three tickets for the staff in his hand and said “Oh, look at her, I can see how your eyes just sparkled!” Yes, of course they did! My brain is constantly telling me to want more information and knowledge, it is like a sponge that just won’t fill up till the end! I can only explain this phenomena for myself through the fact I was told when I was little: the human will never use it’s brains full potential, the human brain can just be used partly in life. By writing about that I am thinking about how science has found out that people who use their brain more in their life, e.g. through reading, learning and brain-excercises, tend to have a lower risk of getting dementia. So I can always say that this is my way of preventing dementia in the future.

Well, Wednesday came and the first day of the big convention started. The congress planned 2 Rookie-seminars: one for doctors, one for nurses. So I thought I go to that Rookie-seminar for nurses working in intensive-care. I went to the congress that morning but they told me at the counter that this seminar was not included in the ticket I got from my unit, it was an extra seminar that would coast an extra fee and besides of that it was sold out, the lady told me. At first I was sad and thought, why? I wanted to go to that seminar so badly! So I went up to the unit, sad and disappointed. There I thought about it and how in Vienna the way of thinking is more soft than in Sweden and Germany. So I asked a co-worker if I should try to sneek in instead – he agreed. So I went back. Now with my confidence in my pocket that I would get in as a paying member. It worked! Noone asked about an extra ticket or a booking-confirmation. Besides of that the lady must have meant that the Rookie-seminar for the doctors was sold out, because when I got to the seminar of the nurses, the room was only filled with about 75% of the people who would fit in.

About the seminar: There where especially 2 presentations that cought my interest. The first was about aromatherapy – something they use here at the ICU for their patients. This can be by putting essential oils (in a really small amount) into the rooms of the patiens or by massaging or washing/bathing the patient with a small amount of oil mixed with water. These eessential oils are acutally not used for therapy in the hospital, but they are used for nursing. It is important to know that diffrent oils are used for diffrent purposes. E.g. is peppermint used for cooling, while lavender is for warming but still, calming. It also depends on how you use the oil. E.g. in massage or to smell in the room. Did you know tthat smell is the only sense that goes right up to the brain without talking “extra sidetracks”? That means that the smell is the first sense the brain realizes. And did you know that the airport in Frankfurt, Germany uses lavender in tiny amounts in the air for calming and preventing flight-axienty? At least they told me that at the seminar. The amount of lavender used in the air is so small you can’t smell it, but the brain still can. This is acctually sientifically proven, the woman told us at the seminar. For me this information is especially interessting because I am studying a course about complementary and alternative medicin, or integrative medicin during my time in Vienna at Linneaus university, over the internet. In Sweden we learned a lot about diffrent integrative methods, but I didn’t hear about aromatherapy before that. So I am really going to take that with me as a future nurse and maybe I can be one of the nurses to start using aromatherapy at the hospitals in Sweden one day. Here in Austria this woman was one of the first to use it at her hospital and now they use aromatherapy at many different hospitals in Austria, even at the ICU where I had my praktikum.

The second seminar that cout my attention was about humor within nursing, means keeeping up the spirit at your workingplace with the other co-workers and with your patients. The semminar was so good so the audience laught the 60 minutes he was holding his lecturing. The man told us about how he often found empty boxes in the medicin-cabin, wondering who would ever put an empty box in it! That meant that he got angry about his collegues and this made his day negative. He told us then that he changed HIS attitude by thinking “where is the empty box”, “where are you?”, expecting it to come out and when he found it he got happy. I am acctually thinking right know that there is something I have had hard times to handle in my life. That one thing is everytime someone askes me where I am from. Especially in that small part of Sweden where I live now people tend often to ask me about my heritage. I am actually angry everytime they ask me, because I feel that they judge me asking about this. I don’t want to be “the german” or “the austrian”. The main problem is, though I have multiculture background people always seem to get it wrong where I am from. So maybe this is the time where I have to change that feeling into something good, to think and act like noone else expects me to. Wow, this was accutally a wonderful and fun seminar! He also told us about that there is laughing-yoga you can practise for more fun and happiness in life. And did you know that there is a laughing-institute in Germanny? The work with sientific research there. I find this so funny and I am thrilled to implement more humor and fun in my life. I am acctually already trying my best to be more fun and saying things people don’t exepct me to. Of course, I am not that fast of a thinker when it comes to humor, but I hope I soon will be able to live my life in a more positive and funny way!