Sjuksköterskestudenter utomlands

Hej bloggen!

Igår utökade vi våra sjuksköterskekunskaper med råger. Dagen började med att vi tog bussen till det gamla sjukhuset nere i stan (återigen är kinesernas tidsuppfattning inte den bästa, en timme = 2,5 timmar). Efter några få förvirrande moments kom vi tillslut fram till sjukhuset där vår ena favoritlärare mötte upp oss (hennes engelska är bäst!!). Denna måndag inleddes på bästa tänk bara sätt med var sin kinesisk rygg- och nackmassage (tusen gånger bättre en stenkniven vi fick uppleva sist vi var på massage). Det var helt UNDERBART och vi bokade en extra flygbiljett åt doktorn till Svergie. När Martina la sig på massagebänken blev doktorn helt grön i ansiktet, hon gjorde det fruktansvärda misstaget att inte ta av sig skorna (!!). Därefter var det Hildas tur, som fick utlåtandet “jag tror du ska boka en röntgen när du kommer hem”. Anledning var lite oklar, antingen var nacken för rak eller var den inte rak (?!). Efter det fick vi se när patienter fick akupunktur. De behandlade flera olika tillstånd med detta t.ex. Diskbråck, huvudvärk och ansiktsförlamning. Sedan var det lunchdags och dagen till ära även shoppingdags. Fynden kan dessvärre inte avslöjas då det eventuellt kommer bli presenter till de som saknas oss där hemma (??). Eftermiddagen spenderades med att vi fick testa på en traditionell kinesisk behandlingsmetod, cupping. Kort och gott, man suger fast koppar i olika storlekar på kroppen med hjälp av att skapa vakuum (bilder kommer). Kopparna plockas bort efter cirka 15 minuter. Blåmärkena efter denna behandlingsmetod ser ungefär ut som om man blivit översprungen av en mindre elefanthjord. Mjuka och fina i kroppen tog vi den skakiga bussen tillbaka till universitetet. En måndag i världsklass som vi gärna gör om!

Idag var det dags för urolog operationsavdelning. Här vårdades patienter med gallsten, njursten, prostatproblem och allmänna problem med kisseriet. Vi blev som alltid så himla väl mottagning av personalen (bl.a. Fick vi idag äta i VIP-matsalen till våra magars stora glädje). Som vanligt fick vi idag blanda läkemedel, sätta nålar och ta blodprover. Dagen avslutades med den obligatoriska gruppbilden tillsammans med all personal på avdelningen (ofta tvingas någon stackars praktikant eller städerska att ta kortet).

Nu ikväll har vi precis varit och ätit dumplings på vårt absoluta favoritställe. Vi är såå mätta!
Imorgon väntar återigen det gamla sjukhuset där vi ska spendera dagen på neonatalavdelningen.

Stay tuned… (har ni tur kommer det kanske upp ett gäng bilder under dagen)
Hilda och Martina

Hej hej!

Nu har vi avslutat första veckan på vår sjukhuspraktik! Fredagen spenderade vi på samma avdelning som i måndags. Men innan vi påbörjade arbetet där fick vi gå ner på BB och umgås med nyblivna mammor och deras bebisar! Här fick vi vara med när de badade de små bebisarna (som de gör varje dag), vi fick också lära oss babymassage och hur mammorna skulle göra för att kunna amma. Alla bebisarna var sååååå söta och vi ville ta med oss minst 10 stycken var hem till Sverige! Efter detta gick vi upp på avdelningen. Under dagen fick vi blanda infusioner, dela mediciner, ge intramuskulära injektioner, ta venprover och se på när en patient fick en sond (inför en operation). Sammanfattningsvis var detta EB av de roligaste dagarna hittills, där vi verkligen fick både se och göra saker på avdelningen!

Igår gjorde vi något som våra kinesiska vänner fruktat. Vi tog på egenhand bussen ner till stan med enbart hållplatsen nedskriven på kinesiska. Detta gick fick över förväntan och vi lyckades utan några missöden komma till rätt ställe! Det första vi gjorde var att gå till Starbucks och inta två chokladkakor, en stor kaffe, scones och kycklingwrap! Lyckan var total! Det blev ännu bättre när personalen bjöd oss på gratis iskaffe och muffins! Vi förväntar oss samma behandling när vi kommer hem till Sverige igen. Därefter strosade vi runt i shoppinggallerian men vi hittade ingenting. Detta kan ha berott prissättningen och att i varje butik följde en personal-shopper efter en var man än gick. Därefter började våra magar att kurra och vi beslutade oss för att leta upp “the pizza and pasta” restaurant som vår kinesiske vän hade tipsat om. Vi hade dock bara namnet på kinesiska. Efter att ha frågat minst 15 personer om vägen hittade vi tillslut vår mysiga italienska restaurang – som visade sig vara Pizzahut! Vi var för hungriga för att leta upp något annat ställe, men vi kan föreställa oss hur konstigt kineserna måste tyckt att det varit att två västerlänningar så desperat letade efter just Pizzahut. När vi skulle åka hem igen lyxade vi till det med en taxi. Eftersom inte förstod vart vi ville åka fick vi ringa vår kinesiska vän. Hennes största bekymmer var inte att vi två var ensamma i en taxi någonstans i downtown. Utan istället att vi inte hade tagit med oss något paraply (kinesernas käraste ägodel verkar det som)

Idag har vi varit på söndagsmiddag hemma hos ett läkarpar, deras barn och våra lärare! Vi fick lära oss att göra egna dumplings av läkarens föräldrar (alla i familjen bodde tillsammans). Farmorn i familjen gjorde 20 dumplings under tiden vi gjorde 2 var. Så vi känner att vi behöver finslipa vår teknik innan vi bjuder in till dumplingsfest. Utöver dumplings bjöds det även på fiskhuvud, anktunga och kycklingfötter. Vi fick även smaka pappans hembrända “risvin” vilket vi snarare misstänker var “risbrännvin”. Efter middagen bjöds det på te, mycket te! Vi drack minst 7 koppar var och det gick inte att säga nej. Nu är vi tillbaka i dormet och tänker inte röra oss en meter mer idag!

Tack och hej!
Hilda och Martina

Martina redo för avfärd mot Shanghai.

Snabbtåget som körde över 300 km/h (väldigt Fräscht och stabilare än SJ).


Trädgården vi besökte (Yuan garden)

Vi bad en kines ta kort på oss. Detta var allt vi fick.

Det här med att få med sig själv och bakgrunden i samma foto är inte det lättaste. Nellie och Sanna (våra småsystrar) – vi behöver gå i er selfieskola.

En bild säger mer än tusen ord. Måltiden var MAGISK!

Våra klasskompisar som vi mötte uppe i Shanghai 🙂

Välkomstceremonin på sjukhuset.

Här blev vi erbjudna att ta en powernap på lunchen häromdagen.

Tack och Hej
Hilda och Martina

Herre vi vet inte var vi ska börja… Ni kan numera kalla oss för professionella “välkommen till världen lilla bebis” sjuksköterskor. Igår spenderade vi dagen på BB och förlossningen. Dagen började med att vi fick gå runt och se när de undersökte alla mammor som snart var redo för att föda. Några av mammorna hade sina respektive med sig (detta är inte självklart här i Kina). Ute i väntrummet väntade större delar av släkten till familjen på att bebisen skulle födas och även i vissa fall satt mannen här ute och väntade.

Inte ens under förlossningen har man rätt till enkelsal här i Kina. Vi blev ganska chockade när vi kom in i förlossningsrummet och såg att det var plats för fyra mammor att föda samtidigt i samma rum. Det fanns inga gardiner eller någonting som kunde skilja av mellan patienterna. När vi kom in i rummet var det en mamma som låg och ammande sin lilla nyfödda bebis, samtidigt som mamman mittemot hade en kraftig blödning som doktorerna försökte få stopp på. De talade om för oss att det fanns privata rum, vilket gjorde att vi blev lite lättade. Det visade sig sedan att privat för oss inte betyder samma sak som för kineserna. Det enda som gjorde det mer privat i detta rum var att det fanns gardiner mellan sängarna. Om vi förstod det hela rätt så fick papporna närvara om det fanns plats i rummet och om mamman ville att han skulle vara där. Då ingen mamma var redo för att föda just då när vi var där så fick vi gå in en runda på BB och hälsa på mammorna och deras bebisar. På BB stannade man ungefär en dag om allt fungerade som det skulle. Här fick vi se när en barnmorska visade en nybliven mamma hur man ammade.

Eftersom ingen mamma ännu var redo att föda gjorde vår dag en helomvändning och vi hämnade på endoskopienheten. Vi bespara er alla detaljer men vi fick så båda gastro- och endoskopi. För er som inte är bekanta med dessa ord innebär det att man går ner med en kamera via munnen eller stjärten för att titta på insidan (matstrupe, magsäck och tarmarna). Det som vi blev mest gripna av var att efter patienten genomgått en gastroskopiundersökning (via munnen) så lämnade all personal patienten medans den låg kvar i fosterställning på bristen och klöktes. Ingen brydde sig om patienten… Tillslut kom anhöriga och hjälpte patienten över till en annan säng och körde iväg till avdelningen. Här ringde plötsligt telefonen och vi fick rusa iväg för att hinna till ett kejsarsnitt. Kejsarsnittet genomfördes p.g.a. Att mammans bäcken var för trångt för att bebisen skulle kunna komma ut. I rummet hade mamman ingen anhörig med sig och inte heller här var det någon från sjukvårdspersonalen som brydde sig om patienten. Vi såg skräcken i hennes ögon, tillslut kunde vi inte bara se på längre. Det slutade med att vi turades om att hålla henne i handen och stryka henne över pannan. Under kejsarsnittet hittade man en cysta på äggstocken. Inte ens detta blev patienten informerad om. Hon var vaken hela tiden och hörde allt de pratade om, men ingen pratade direkt till henne. Något annat vi reagerade på var att alla i operationsrummet hade sina mobiler på med ljud, det plingade ständigt i allas telefoner. Vid ett tillfälle lämnade anestesipersonalen rummet och ingen övervakande patienten. Trots detta gick allt bra för mamman och bebisen. Därefter tog vi löpet upp till avdelningen där det äntligen var dags för en av mammorna att föda. Ungefär 40 minuter tog det innan ytterligare en liten kines fick se dagens ljus. Pappan missade dessvärre sin dotters entré då sjuksköterskan tyckte det var viktigare att han fick på sig handskar så han skulle kunna klippa navelsträngen. Direkt efter förlossningen tog sjuksköterskan barnet och tvättade samt vägde och mätte. Därefter rullade pappan iväg med barnet ut till den väntande släkten. Först därefter fick mamman se sitt barn för första gången. Att lägga barnet direkt på bröst som vi gör hemma verkar de inte prioritera här. Även denna förlossningen gick bra. Trots en lång dag (vi gick hem 18,30) var vi så nöjda med dagen. Det blir svårt att toppa denna upplevelsen…

Idag har vi varit på en strokeavdelning. Vi har fått lära oss hur man sondmatar patienterna, sköter micro-pumpar, tar EKG, blanda läkemedel (alla patienter får sjukt många infusioner, de verkar inte så glada i tabletter här i Kina) och hur sjukgymnasterna jobbar med patienterna. Vården var lik den vi har hemma i Sverige. Det var skönt att se att de förebyggde trycksår och använde kontrakturprofylax (motverka stela leder och muskler).

Nu har mer än halva tiden här borta i Kina gått… Snart är vi hemma igen. Imorgon väntar en ny spännande dag på sjukhuset.

Tack och hej!
Hilda och Martina

Hejhej bloggisen!
Nu är vi tillbaka efter en fantastisk helg i Shanghai. I torsdags efter praktiken tåg vi snabbtåget till Shanghai. Resan tog tre och en halv timme och gick i över 300 km/h. Väl framme på hotellrummet njöt vi av mjuka (!) sängar, fungerade avlopp och ett wi-fi som inte hade samma hastighet som mamma och pappas modem i början på 90-talet. Dagen efter mötte vi upp våra kära klasskompisar (som gör sin praktik i Fuzhou). Helgen spenderades med att äta västerländsk mat, shoppa (real-fake with “good” qualité), besöka en kinesisk trädgård (Yuan garden), strosa längs the Bund och gå vilse i storstan. Allt gick som på räls (höhö) fram tills vi skulle ta en taxi från hotellet till tågstationen. Vi ansåg att en och en halv timmes marginal var tillräckligt (taxiresan skulle ta 30 min). Vi hade dock förbisett det faktum att det bor över en miljard människor i Kina = en enorm bilkö på motorvägen. Trafiken rörde sif långsammare än Skalman på en joggingtur. Hilda tog det lugnt till en början och lyckades till och med slumra till lite medans Martina blev mer och mer stressad över det faktum att tiden sprang iväg men inte bilen. När Hilda återigen öppnade sina blå var det 30 minuter till tåget skulle gå och vi skymtade enbart stationen i fjärran. Efter ytterligare 10 minuter och 5 meter framåt beslöt vi oss för att visa avgångstiden på biljetten för taxichauffören. Hans sa enbart ett ord – RUN!!! Och slängde sig ur bilen för att kasta ut oss och våra väskor. Därefter tog vi löpet längs den fyrfiliga motorvägen (trafiken stog helt stilla). Många kineser fick sig säkerligen ett gott skratt och vi förmodar att vi inom en snar framtid kommer finnas på youtube. Tågstationen var INTE i storlek med Växjö Centralstationen, snarare i klass med Arlanda. Martina höll vid detta laget på att sprängas av ren stress medans Hilda försökte vara saklig och tänka positiv. Förvirringen blev total när enbart tåg efter kl 16.00 sågs på avgångstavlan (vårt tåg skulle gå 15.30). Tillslut fann vi rätt och med 8 minuters marginal satt vi på våra platser. Vi sänkte var sin flaska vatten och några chokladbitarna innan vi kunde lugna ner oss. Efter en timme skrattade vi båda åt det hela (vi har inte vågat berätta detta för våra kinesiska vänner än:)). Det var sååå skönt att få känna sig som en del av civilisationen igen även om det bara var för några dagar. Håll tillgodo – bilder kommer.

Idag hade vi vår första dag på vår sjukhuspraktik här i Wenzhou. Dagen började med en välkomnscermoni där vi fick träffa några lärare och sjuksköterskor samt fick information om sjukhuset som är SJUKT stort. Det finns över 4500 sängplatser och det fanns allt från neonatalavdelningar till avancerade hjärnkirurgi. Sedan började jakten på sjukhuskläder där byxorna inte slutade i höjd med knäna. Längsned i källaren hittade vi tillslut två par som passade någorlunda. Därefter begav vi oss till dagens avdelning, någon form av kirurgiavdelning. Här vårdades 47 patienter. Det var tre- eller sex bäddsrum. I varje rum var det dessutom ungefär fyra anhöriga till varje patient. På dagen arbetade det 6 sjuksköterskor och en assistent nurse (undersköterska). På kvällen var det enbart tre sjuksköterskor och på natten bara en + en som sov som man kunde väcka ifall det inträffade någon akutsituation. Vår lärare Chen visade runt oss på avdelningen där hon hade jobbat i över tio år. Hon hade varit i England på utbyte vilket gjorde att hennes engelska var bäst hitintills (vi var såå lyckliga över att kunna kommunicera utan teckenspråk eller med hjälp av någon app). Idag fick vi observera hur man ger intramuskulär- och subcutan injektion och hur man tar artärgas här i Kina. Vi fick även se när en patient fick en CVK inlagd. Det gjordes av en sjuksköterska uppe på avdelningen. I Sverige är det läkaren som gör detta och det görs antingen på operation eller röntgen.

Det har varit en superintressant dag, men väldigt intensiv. Vi tycker fortfarande det är svårt att observera när de inte använder några som helst basala hygienrutiner eller handskar m.m. Till exempel såg vi idag när de kopplade blod till en patient, utan handskar eller att spola igenom nålen innan och efter användningen. Vi märkte även att både patienten och anhöriga blev positivt förvånande när vi hälsade på dem när vi kom in i rummet. Vi diskuterade detta med vår lärare och hon ansåg att användningen av handskar och annan skyddsutrustning var slöseri. Hon ansåg att hon själv visste hur hon skulle skydda sig för att inte få någon smitta. Vårt argument för att man skydda både sig och patienterna för varandra köpte hon inte. Vi tycker det är svårt att se mellan fingrarna när det gäller detta, men det är så det går till här. OBS! Vi använder alltid handskar m.m. enligt de svenska reglerna.

Imorgon väntar en ny spännande dag. Pensionärerna ska alldeles strax krypa i säng (kl 19.30).

Ha de!
Martina och Hilda