Sjuksköterskestudenter utomlands

Ni hao!

I onsdags fick vi se mer av hur patientarbetet fungerar på sjukhuset. Tempot är högt och människor springer överallt. I ett av rummen såg vi i förbifarten hur två undersköterskor lyfte upp en gammal man i armar och ben till en annan säng. Ergonomi verkar inte riktigt existera här. I nästa rum stod tjugo läkarstudenter och rondade en patient. Rummen är alldeles för små för att innehålla sex patientsängar, minst en anhörig per patient och sjuksköterskor som springer och ger dropp hit och dit (ni kan ju ana vilken röra det blir). Under eftermiddagen hade vår handledare planerat att vi skulle få prata lite med några patienter på avdelningen. Innan detta gick vi igenom vad som stod i journalen. Patienter och anhöriga visade stor uppskattning för vårt engagemang. Vi blev även ”smygfotade” av en gammal gubbe, något som ständigt sker här, inte alltid diskret.

När klockan slog 17 och det var slut för dagen gick vi för att möta upp Hanna och Lina som jobbar på ett annat sjukhus i närheten. Det var nämligen Hannas födelsedag så vi ville hitta på något skoj. Efter lite chips och cola hos oss tog vi bussen till ett stort (och då menar vi STORT) köpcentrum för att äta. Att hitta mat som passar alla är inte det lättaste i ett land där menyn endast står på kinesiska och ingen förstår vad vi säger… Dessutom äter Emma vegetariskt och Elin glutenfritt. Efter mycket velande hit och dit hittade vi tillslut ett ställe där vi själva fick plocka den mat vi ville ha och även tillaga den själva. På bordets stod nämligen stekpannor och kastruller som vi själva skötte (med undantag när personalen tyckte vi stekte maten för hårt och kom och petade). Restaurangvalet resulterade i bränd mat, vatten som kokade över och tallrikar (som tur var av plast, som nästan allt här) som föll i golvet. Vi tog åtminstone ett beslut, vilket är svårt eftersom vi alla är något veliga…

Flertalet gånger under dessa dagar har vi känt oss som djur i en bur. Kineserna fotar och skrattar åt oss men det är väl bara att gilla läget när vi sticker ut från mängden. Hemvägen blev också ett äventyr. Trafiken i Fuzhou (säkert i hela Kina) är helt galen i jämförelse med lugna och tysta Växjö. Bussar (som förövrigt kostar två kronor att åka med) stannar mitt i den flerfiliga vägen för att plocka upp folk, samtligt som bilar och moppar susar förbi på båda sidor. Vi har förstått råden från 1177 om att inte inta platserna längst fram. Vi kom i alla fall välbehållna hem. För säkerhetens skull har vår handledare skrivit upp vår adress på kinesiska ifall bussen inte dyker upp (det händer tydligen en del) och då får vi ta taxi (di shi på kinesiska). Kvällen avslutades med pyjamasparty. Lina och Hanna fick den hårdaste sängen (Grattis Hanna!)

Igår fick vi äntligen se lite aktion. Dagen började med ett besök på en avdelning för sömnterapi (inte så mycket action just där), där vi fick lära oss allt om sömnapné och all apparatur. Efter detta fick vi vara med under en bronkoskopi, utförd av en läkare som verkar vara något utav en ”kändis” på sjukhuset (också väldigt pedagogisk och kunde prata engelska). Patienten var en gammal man på vår avdelning, som flertalet gånger den senaste tiden insjuknat i lunginflammation. Orsaken visade sig vara: svalda kycklingben. Undersökningen gjorde oss illa till mods, då delaktigheten inte fanns där. Nu kan vi ju förvisso inte språket, men vi upplevde att sjukvårdspersonalen innan undersökningen knappt pratade med patienten, utan gjorde det istället med varandra (vi var cirka tio personer) och smsade (med ”sterila” handskar på). Då det är en väldigt utsatt situation kändes det främmande för oss att inte vara där för att lugna och stötta patienten. Under undersökningen var allt fokus på bildskärmen, och vi upplevde att det inte var någon som kontrollerade patientens mående och värden. Efter detta fick vi se hur det går till med spirometri.

Under dagen hade vi även en välbehövlig lektion i kinesiska med vår handledare, som gjort allt för att vi ska trivas. Vi fick lära oss mycket användbara ord, exempelvis hur vi kan beställa mat (något som blivit ett projekt). När vi sedan skulle praktisera detta på en restaurang igår kväll bröt alla ut i skratt (visade kinesiska för ”äter inte kött” osv.). Vi hade nästan gett upp hoppet om att få en middag när vi fick en ny kompis (som kunde engelska), som hjälpte oss att översätta och få rätt mat. Han berättade att vi lyckats finna stadens bästa restaurang (och den ligger typ hundra meter från lägenheten). Gott var det.

Idag var sista dagen på lungavdelningen. Under morgonen gick vi rond med ”kändisläkaren”. Fick också se hur det går till att sätta ett thoraxdränage. Blev väldigt förvånade när det utfördes i ett litet rum (där vi precis suttit och druckit te) och med patienten sittandes på en vanlig trästol. Även här var det fullt hus med cirka tio personer, och inte heller här verkade patienten vara i fokus utan det var krysset på ryggen som var. Innan vi gick för dagen fick vi ställa upp på fotografering med alla sjuksköterskor, det var viktigt att bilden blev perfekt (det vill säga att en viss sjuksköterska i sällskapet såg perfekt ut) vilket medförde X antal bilder. Arbetsdagen avslutades med att säga farväl till vår fina handledare, något som kändes vemodigt trots bara fem dagar. Vi delade presenter och hade kramkalas. Vi fick godis (tydligen det populäraste i Kina, ”white rabbit”) och en kinesisk dagbok där handledaren översatt och skrivit fina hälsningar. Handledaren fick ett litet ”sjuksköterske-kit” att ge till sin sjuke son.

Fredagskvällen har varit fin. Äntligen hittade vi ett matställe som var lite mysigt och där alla i sällskapet tyckte om maten. Kalaset kostade 65 kronor för alla tre, och då ingick popcorn och dricka. Billigt tänker ni och dyrt tänker vi efter att ha ätit för 8-14 kronor per mål denna vecka. Chocken blir nog stor när vi kommer hem.

Zai jian! (Hejdå!)

/ Elin, Emma och Frida

 

 

Vår handledare och en sjuksköterskestudent lär oss kinesiska ord.

 

‘

I mitten av bilden ser ni Kinas nationalrätt, bollar med kött i och dumplings. Frida tyckte om det mycket!